Gary Fisher har sällan gjort saker som alla andra gör. De flesta människor går inte omkring och småmyser i lila plyschkostym och oktagonala glasögon. Annorlunda säger dock inget om huruvida något är bra eller dåligt, utan bara att det är just annorlunda. Sådan skapare, sådan cykel – Gary Fisher Roscoe 1 är precis sådan. Inte som alla andra. Vårt test har svaret på ifall det är bra eller dåligt i detta fall.
Text : Fredrik Westman(westman@happymtb.org) Foto : Harri Manni Video: Tobbe Arnesson (tobbe@happymtb.org)
Vi i testlaget har skakat Roscoen utför tusen höjdmeter romersk vandringsstig, nerför branta switchbacks, snabba single tracks, ett och annat drop och trampat runt den i hemmaskogarna i Göteborgstrakten. Här kommer facit om vad vi tycker.
Komponenter och geometri
Det här med speciallösningar ja, det har sina för- och nackdelar helt klart. Den här cykeln kryllar av sådana.
En sak i sänder dock, först ska vi ta en titt på cykelns komponentspecifikation. Cykeln är kittad med ett genomtänkt komponenturval saxat från stigcykel/all mountain-kategorin hos respektive tillverkare. En god portion delar kommer från systerbolaget Bontrager och är hittills oprovade på marknaden. Kvalitetsintrycket hos dessa delar har under vår testperiod varit högt och bra. Det sitter ett kedjestagsskydd monterat och cykeln känns väl ihopskruvad. Inget behövde justeras under testperioden utom att dra åt bakväxelwiren lite då den töjdes lite, precis som på alla nya cyklar.
Riktpris i Sverige är 32 995:-
Framgaffel : Fox 32 Float 140RL 140mm
Bakdämpare : Fox Float RP2 DRCV 140mm
Bromsar : Avid Juicy 3 185/160
Vevparti : Shimano M532-L, 44/32/22
Framväxel : SRAM X7
Bakväxel : SRAM X9 midcage
Kassett : SRAM PG950 11-34t
Kedja : SRAM PC971
Växelreglage : SRAM X7 triggers
Styrlager : Bontrager E2 1-1/8″-1-1/2″ semi-integrerat
Styrstam : Bontrager Race Lite OS, 31.8mm
Styre : Bontrager Race OS Riser, 40mm rise, 690mm bredd
Sadelstolpe : Bontrager Race
Sadel : Bontrager Rhythm
Nav fram : Shimano QR15
Nav bak : Shimano M525
Fälgar : Bontrager Duster tubeless ready 28mm, 32h
Pedaler : Crank Bros Candy Custom OEM
Däck : Bontrager XDX, 26×2.4, 60tpi
Övrigt : Kedjestagsskydd, dämparpump
Vi har inte suttit på våra rumpor och tagit tillverkaren på orden vad gäller geometri, utan mätt upp och vägt själva. Följande mått och vinklar kom vi fram till. Vi reserverar oss för eventuella mätfel, då vi trots allt inte är tüska utan högst mänskliga. Vinklarna och måtten nedan är uppmätta med de enhetsdäck vi valde att montera för grupptestet i Spanien, Maxxis Minion 2.5″. Testcykeln är av storlek M (17,5″).
Styrvinkel : 68,5 grader
Effektivt överrör : 585 mm
Hjulbas : 1120 mm
Vevlagerhöjd : 336 mm
Vevlagerlyft : -5 mm relativt navcentrum.
Kedjestag : 433 mm
Reach : 412 mm
Stack : 578 mm
Vikt : 13,47 kg utan pedaler
Så var det det här med speciallösningar. Roscoen har inte mindre än fem undantag från normala MTB-standarder, eller specialkonstruktioner. Dessa kallas E2-styrrör, G2-geometri, QR15, DRCV-dämpare och ABP-länkage. För den som inte gillar bokstavsförkortningar kommer här en kortfattad förklaring av vad dessa är och vad de innebär för cykeln.
E2-styrröret är en kombination av den vanliga 1 1/8″ dimensionen i den övre koppen med ett undre hål på 1 1/2″. Detta innebär att styrröret på gaffeln är koniskt – tjockast längst ner och smalnar av uppåt. Den här lösningen gör att man kan spara några gram med bibehållen styvhet, mot att ha OnePointFive både uppe och nere. Alltså har man styvhet/vikt-optimerat styrröret ett steg ytterligare, till priset av att det finns ett begränsat utbud av gafflar på marknaden, samt att det är knepigt att hitta styrlager till dessa styrrör. Tilläggas kan dock att man kan montera en undre reducerarkopp och använda en vanlig 1 1/8″ gaffel om man vill.
Det här med gaffeln är dock ännu lurigare på den här cykeln, framgaffeln har nämligen en specialändrad brygga med annan offset än en vanlig Fox-gaffel. Detta är en del av vad Gary Fisher kallar för Genesis 2.0-geometri, eller helt enkelt G2. Genom att manipulera offseten får man ett annat försprång på gaffeln och kan ändra balansen mellan understyrning vid lågfartsknix och högfartsstabilitet på ett gynnsamt sätt. GF själva hävdar att detta får cykeln att vara lekfull och neutral i skogen men ändå inte bli nervös när det går fort utför. Vad vi tycker om den saken får du snart läsa mer om. Värt att notera är att man alltså inte kan montera en eftermarknadsgaffel på den här cykeln utan att också förändra geometrin!
QR15 är en ny framaxelstandard som Fox och Shimano tillsammans tagit fram. Axeldiametern är 15mm och tanken är att den ska ligga mellan vanlig Quick Release och 20 mm i styvhet och vikt. Tyvärr finns det i dagsläget inte överdrivet många tillverkare av nav och gafflar till denna standard, men då både Fox och Shimano får ses som väldigt stora aktörer kan vi hoppas att stödet för denna nya standard inte kommer att försvinna.
Bakdämparen är en intressant historia med dubbla luftkammare. Enkelt förklarat så har nästan alla luftdämpare problemet att de blir överdrivet progressiva (dvs. hårdnar) mot slutet av slaget. En fjäderdämpare är betydligt mer linjär. Nu har GF och Fox ihop tagit fram DRCV-dämparen för att lösa detta problem men ändå erbjuda den låga vikten hos en luftdämpare. DRCV står för Dual Rate Control Valve och innebär att vid en punkt 40% in i slaget så öppnas en ventil mellan huvudkammaren och den andra luftkammaren upp. Den totala luftvolymen i dämparen blir då större och progressiviteten rampar inte upp så som på en normal RP2.
Sist men inte minst så har ramen det nya ABP-länkaget som Dave Weagle (DW-länkens skapare) designat. ABP står för Active Braking Pivot och innebär egentligen att det sitter en länk mellan kedjestag och sadelstag centrerat runt bakaxeln. Lite elakt kan man kanske anklaga detta för att vara ett sätt att tillverka en Horst/FSR-länk utan att betala licenspengar… men det gör vi inte utan konstaterar att tanken med det är samma som på Horst/FSR att befria dämparen från inverkan av bromskrafter. Detta utan att behöva betala licenspengar för patentet då.
Första intryck
Det allra första som slår mig är att cykeln är förvånansvärt lätt när jag lyfter upp den. Rören ser ändå ganska biffiga ut, ingenstans (utom möjligen gaffelbryggan) ser cykeln direkt klen ut. Alltså blir jag positivt överaskad av den låga vikten. Framändan på cykeln är dessutom väldigt lätt vilket märks direkt när vi börjar trampa runt på cykeln. Bakhjulsåka går som en dans på rosor och att lyfta framänden över hinder på stigen är inga som helst problem.
Cykelns geometri är nog vad som utmärker den allra mest. På något sätt verkar det som att Genesis-geometrin faktiskt fungerar – cykeln är nämligen riktigt lätt att hantera i låg fart runt tekniska hinder men samtidigt stabil i hög fart. Vevlagerhöjden är låg och det visar sig direkt man börjar svänga, hoppa eller bara köra fort. Den låga tyngdpunkten ger hojen en planterad och trygg känsla och jag vågar luta ner hojen ordentligt i kurvorna. Förtroendet är lätt att hitta och jag kommer snabbt in i ett litet glädjerus och vågar släppa loss ordentligt. Cykeln gör sig riktigt bra i doserade kurvor och hopp och skulle inte alls vara vilsen på en 4X-bana.
Både framgaffel och bakdämpare är lätta att ställa in (och lätta i vikt). Bara att pumpa i luft tills man uppnår önskat sag, samt att ställa in returdämpningen till önskad snabbhet efter terräng och personlig preferens. Väl inställda jobbar båda dämparna riktigt bra och i harmoni. Det går att få båda dämparna att vara känsliga för småstök men ändå hantera snabb åkning mycket kontrollerat, vilket är ett bra betyg. Framgaffeln har inget märkbart flex och den arbetar bra i snabbt stök. Den är dock något progressiv och rampar tyvärr upp märkbart i hårdhet de sista tre centimetrarna. Gaffeln är också låsbar för den som är lagd åt det hållet. Detta behövs egentligen inte utom kanske om man cyklar långa transportsträckor för att ta sig till skogen. Gaffelgung är nämligen inget problem alls vid sittande trampande. Gaffeln är inte sänkbar men då framändan på cykeln redan är ganska låg så saknade vi inte detta vid klättringar ändå. Bakdämparen är cykelns bästa komponent. Den arbetar snabbt, extremt linjärt och bottnar mjukt och utan protest.
Som stigcykel
Hemma i skogen beter sig Roscoen neutralt och responsivt. Den känns smidig och lätt och klättrar bra. Den lätta framänden vandrar något vid branta klättringar och man får se till att hålla rejält med vikt över styret, men sittställningen gör detta lätt. Jämfört med andra cyklar i AM-segmentet sitter man något mer framåtlutat på Roscoen och detta ger klara fördelar när det ska trampas i skogen. Kraftförluster i länkaget är omärkbara och gung i sittande läge märks inte bak även med Pro Pedal avstängt. Man kan till och med ställa sig upp och bryta utan att det gungar märkbart, så länge man håller sig till vettiga växlar som inte ger en för låg kadens. Pedalfeedback är inget som märks i stort. På stora respektive mellanklingan märker man inte alls fenomenet, på den lilla kan man känna det men så svagt att det inte stör flytet i rundtrampet.
Trippelvevpartiet i kombination med den låga vevlagerhöjden gör det lätt att slå i storklingan i sten och stock i stökig terräng. Beroende på tycke och smak kan storklingan med fördel kastas i papperskorgen och en bashguard monteras dit istället. Rekommenderas klart ifall man har problem med ”regeringen” efter att hela månadslönen gått till nya storklingor ”nu igen”. Deorepartiet som sitter monterat gör ett bra jobb. Testpanelen har slagit i både en och annan sten i hög fart utan att allt för stora märken uppstått. Växlarna gör ett mycket bra jobb och växlar distinkt och problemfritt.
Hjulen från Bontrager rullar lätt och har trots systematisk misshandel i form av stenig åkning med lågt däcktryck inte bucklats nämnvärt. Då har vi å andra sidan kört med Maxxis downhilldäck med riktigt styva sidoväggar. Kör man med sladdriga lättviktsdäck som de som kommer monterade original och med tillräckligt lågt däcktryck för att ha något fäste så kommer man få byta ut fälgarna så småningom. Detta är dock helt klart acceptabelt. Hjulparet känns lätt och känslan av att det händer något när man trampar och accelererar är påtaglig. Efter några veckors hård körning har de hållt sig raka och med hög ekerspänning, alltså känns de välbyggda från fabrik. Originaldäcken är klart optimerade för lågt rullmotstånd och är rent ut sagt inget vidare för riktig stigcykling. De har ett tätt mönster av inte så höga dobbar vilka lätt packar igen så fort marken är något sånär lös. Lera ska man inte ge sig ut i med dessa monterade. Ifall man cyklar mycket grusväg och gångstig så är de snabba, men börjar man vilja ha kurvgrepp i alla förhållanden föreslår vi ett byte till något lite mer stabilt med större och glesare dubbar. Den här cykeln är bra – riktigt bra – och förtjänar att dess fulla potential släpps loss genom att man monterar dit ett däck som inte håller den tillbaka.
Som utförscykel
Först av allt så måste det inflikas att försök till utförsåka med originaldäcken monterade förr snarare än senare kommer resultera i
A) framhjulssläpp
B) bakhjulssläpp
eller
C) självförtroendesläpp.
Släng däcken på hyllan och montera dit ett rejält downhilldäck det första du gör om du ska iväg på liftåka. Med renodlade downhilldäck på kan man köra med lågt däcktryck och låta dämparna jobba fullt ut och leverera ett förutsägbart grepp i alla lägen. Inte heller kommer du behöva stanna och laga punktering varje kvart.
Därefter skall det sägas att bromsarna på cykeln inte riktigt är stora berg-kompatibla. Inte för att de försvagas och överhettas – nej de saknar helt enkelt kraft även från början! Jämfört med ”vanliga” Juicy-femmor med åttatumsskivor (vilket nog kan sägas vara en referens inom utförscykling) så känns bromsarna markant svagare. Detta leder till att man får planera körningen bättre om det blir rejält brant – eller helt enkelt bara släppa och köra.
Med det sagt så ska sägas att allt annat är fantastiskt roligt. Eller ja, styret hade kunnat få vara lite bredare men det är ju lätt åtgärdat. Geometrin och dämparna jobbar i harmoni och levererar en cykel som känns väldigt aktiv och man kan placera precis där man vill. Kurvtagning går som en dröm – doserade, offcamber eller lösa driftingkurvor går alla att forcera med hög fart och stor förutsägbarhet. Den låga tyngpunkten arbetar verkligen till cykelns fördel i alla lägen. Ramen känns styv, flexfri och responsiv. Titta dit du till och cykeln följer efter.
Gaffeln gör ett klart godkänt jobb medan bakdämparen övertygar stort. Genom att den arbetar så linjärt och fint så kan man utnyttja slaglängden bak mycket effektivt. Plötsliga dropp på dryga metern till platt eller uppför hanteras utan protest och man kan bottna den varje åk utan att känna när det är man bottnar den. Framgaffelns progressivitet hämnar den något och en mer linjär gaffel hade varit bättre till ren utförsåkning. Dock så arbetar gaffeln mycket bra dämpmässigt. Det som stör något är att den dyker väl mycket vid inbromsning. Då det saknas möjlighet att öka lågfartskompressionen går detta inte att komma runt. ABP-länkaget arbetar till cykelns fördel vid branta och tekniska nedfarter. Man kan åka med lite bakbroms på utan att påverka bakdämparen så att det känns, den arbetar alltså i stort sett lika bra även med bakbromsen aktiverad som utan.
Man behöver dock vara mer aktiv på Roscoen nerför än på en mer förlåtande cykel med flackare gaffelvinkel och mer slaglängd för att tillgodogöra sig den som utförshoj. Uppsidan av detta är att på 70% av alla banor så är Roscoen mer belönande i form av feedback och fartkänsla till cyklisten. Man känner helt enkelt av att man kan komma ganska nära gränsen som cykeln sätter och det är en härlig känsla att ligga nära den och pressa. När det ligger lösa, fotbollsstora stenar utspridda i stigen så får man se upp, det smala styret och den något branta gaffelvinkeln kan resultera i ett rejält wobbel, men då ligger man också över cykelns gräns och tänkta användningsområde och kör. Det är en härlig känsla att ligga och pressa utför en stenig downhillbana bakom downhillslädar med 10” slag och känna att bara man väljer sina linjer rätt så kan man hänga på hyfsat bra. Kör man in i tokstöket så har man dock inte alls samma förlåtande egenskaper som nämnda slädar har. Det ska sägas att till nybörjaren på utförscykel så är det här inte den lämpligaste cykeln, man måste arbeta mycket hårdare på den än en mer förlåtande cykel. Men för den som är beredd att göra det är belöningen stor.
Sammanfattat är det en cykel som ger ett leende på läpparna och vid samma fart levererar mer känsla och åkgläde tillbaka till cyklisten än tyngre och flackare åkdon gör. Den överaskar med att klara av långt mer utförsåka än vad någon i testpanelen trott på förhand.
Bra och Dåligt
+ Låg vikt
+ Allround
+ Kanongeometri
+ Bakdämparen är riktigt, riktigt bra
+ Rolig!
– Klena bromsar
– Speciallösningar = svårt att hitta reservdelar på resa
– ABP-axeln sticker ut långt på icke-drivsidan och slår lätt i
Video
I ett nytt grepp har vi filmat länkagets arbete med respektive utan bakbroms på nerför samma stigparti. Vi har också filmat gung i länkaget på olika växlar. Stora klingan uppför är naturligtvis fel och i syfte att provocera fram gung i dämparen. Dessutom bjuds det på lite bonusåkning utför. Som vanligt är det mycket brantare i verkligheten än det ser ut på film och det är inte tjejen i filmen som skrivit brevet.
Sammanfattat
Det allra bästa med Roscoen är att det är lätt att cykla fort på den nästan var som helst. Geometrin är helt enkelt rätt. Den fina bakdämparen, låga vevlagerhöjden och hyfsat långa hjulbasen gör att man kan köra den riktigt fort utför så länge det inte blir alltför stökiga downhillbanor. Den låga vikten, neutrala geometrin och trampriktiga sittställningen gör den rolig som stigcykel hemma. Länkagets trampeffektivitet och bromsneutralitet är en fördel i båda lägena. I båda fallen cyklar man också ofta omkring med ett leende på läpparna och har helt enkelt roligt på cykeln.
De klena bromsarna kan ibland ge lite av en skräckupplevelse och gör att man kör lite saktare än vad cykeln i övrigt klarar av. Gaffeln och den något branta gaffelvinkeln är det som först sätter gränsen när det blir rejält stökigt. Med ett lite bredare styre kan man avhjälpa detta något.
Cykeln är fantastiskt allround – släng på dina favoritstigdäck och köp till ett par riktiga downhilldäck, ställ in dämparna på runt 30% sag och du är redo att rippa nästan var som helst utom på stökiga downhillbanor. Också i en bikepark är det en fantastiskt rolig cykel ifall du tillhör kategorin som hellre håller till i jordbanornas doserade kurvor och hopp än i stenkistor och rotmattor. Var dock beredd på att du får jobba hårdare än på en cykel med mer slaglängd och flackare vinklar. Det känns i armarna efter en liftdag på Roscoen.
Cykelns enda egentliga svaga punkt är de klena bromsarna. De orkar inte ens bromsa upp cykeln på framhjulet i en asfaltsnerförsbacke. En uppgradering till 203mm skiva fram står först på önskelistan. Övriga anmärkningar om avsaknad av bashguard, obekväm sadel och ett något smalt styre är mer upp till personlig preferens. På de viktiga komponenterna saknas svaga punkter och cykeln känns prisvärd.
Roscoen visar att genom att tänka lite annorlunda kan man få till utmärkta produkter när man får det rätt.
Länkar
