I Fredrik Westmans första del i denna tvådelade artikelserie fick ni reda på hur enduron kom till Sverige. Här, i del två, avslöjar Happymtb arbetet bakom den första svenska enduroserien. Vi har pratat med grundarna och får en unik inblick bakom kulisserna på Sveriges kanske hetaste cykeltävlingar. Text: Bengt Luthman (bengt@happymtb.org) Foto: Bengt Luthman, C-dale, Viktor Sääf, Nicklas Annerborn
Seriens grundare sitter som några kanske vet i var sin ände av landet, eller ja nästan i alla fall. För att de ska kunna styra upp en nationell tävlingsserie har de därför haft möten med hjälp av Skype och det är ett av dessa möten som Happymtb kopplar in sig på för att fråga lite om hur det här egentligen gick till. Men innan vi ger oss in på det som sades under denna rendez-vous på internet så kör vi en kort presentation av de herrar som vi har att tacka för att vi i år har en hel serie med endurorace att se fram emot.
Ingemar ”Igge” Gustavsson är åldermannen i sällskapet med sina 55 år och är stationerad i göteborg. Mountainbike har han sysslat med sedan slutet av 1980-talet, men enligt egen utsago är det de senaste tio åren som var intressantast. I början var det mer längre distanser som stod på menyn men allt eftersom åren gått har intresset blivit mer och mer åt kortare distanser till förmån för mer teknisk och utförsinriktad cykling. Igge har kör såväl långloppskuppen och Birkebeineritten som enduro i Åre och en EWS-deltävling i Val´d Isere. Någon ren downhillcykling har det dock aldrig blivit, något som han ångrar lite idag eftersom han insett att det säkert skulle ha varit en bra skola för hans nuvarande intresse, att åka så fort som möjligt utför, på teknisk stig. Igge har varit med och arrangerat endurotävlingar i sin hemmaskog Änggårdsbergen i Göteborg de senaste 5 åren. Och nu är han alltså en av de som står bakom CES.
Staffan ”Kung Stalle” Nilsson är med sina 42 år och Vallentuna som postort den både geografiskt och åldersmässigt mellersta medlemmen i trion. Enligt egen utsago började han cykla mtb för 24 år sedan, runt 1990 med andra ord. Då sittandes på en Giant Coldrock. Sedan dess har det avverkats ett antal cyklar. Sättet han cyklar på har egentligen inte förändrats speciellt mycket sedan dess påstår han själv. Det handlar om att cykla runt på naturliga stigar i skogen och ha roligt. ” Jag är stigcyklist pure to the bone!” som har själv säger. Nu när endurotrenden tagit fart ordentligt lägger han ner en hel del tid på att arrangera serien, men får han välja själv trampar han bara runt på stigarna i skogen och har skoj. När tid finnes driver han sitt lilla kakabakeri där han förser cykelsverige med enerigkakan Kung Stalles Maktkaka.
30årige Ur Tomas ”UrTomas” Nilsson är den yngste och nordligast bosatta av de tre där han håller till i ett litet hus i skogens slut utanför Grycksbo. Tomas har sedan barnsben varit intresserad av att vara aktiv i skog och mark. Men mountainbikeintresset tog inte fart förrän han fick en Focus Whistler av sin fru för att kunna cykla till jobbet 2012. Cykeln klarade inte speciellt lång tid i de steniga Grycksboskogarna så inom kort införskaffades en heldämpad Focus Project för de terrängburna äventyren. Han har alltid gillat att tävla men eftersom han inte anser sig vara en speciellt duktig cyklist kom han på att om han arrangerade tävlingar istället så fick han ju ändå vara med och cykla med en massa spännande människor som får ha kul på de stigar han hittat i dalaskogarna. Han har inget emot att jobba en del för att få ihop bra stigar till tävlingarna när han ser hur kul folk har på dem.
Min första fråga blir ”Vem var det som drog igång det här egentligen?”. Svaret blir inte självklart på något sätt. Efter att ha försökt reda ut trådarna en stund så visar det sig att det antagligen var Igge som frågade Stalle först, men då tackade han nej. När sedan Tomas och Igge pratade med varandra så tyckte de att det lät som en bra idé. De kontaktade sedan Stalle igen och då var han inte lika svårövertalad. Att det sedan blev just dessa fem tävlingar som fick vara med i serien föll sig ganska naturligt. De tänkte från början att de skulle ansvara för en tävling var. Tomas var redan innan snacket om ESS, som sedemera blev CES, ansvarig för banläggningen för Canyon enduro sprint under Scandinavian outdoor games på Lugnet i Falun. Så han frågade helt enkelt Per Hagdal, som ansvarar för tävlingen, om han ville ha med sin tävling i serien. Och det ville han så klart. Då hade de alltså skrapat ihop fyra deltävlingar, men de ville gärna ha en till. I Åre hade de redan kört en tävling i fjol och killarna visste att de skulle köra en till i år igen och de ville gärna få med Åre i serien. Så de tog kontakt med de ansvariga för tävlingen i Åre och de var också med på banan. Och så vips var det fem deltävlingar.
– Men Tomas hade inte du en plan med ganska många tävlingar rätt tidigt, typ åtta stycken, frågar Stalle med ett skratt.
– Mjo, det kanske jag hade. Jag sa nog mellan 5-8 tävlingar, men sen fick ni mig på bättre tankar. Det hade varit rätt jobbigt att styra upp åtta deltävlingar totalt. Och det hade varit svårt för folk att vara med på alla, svarar Tomas. De ville inte heller plocka med några tävlingsarrangörer som var helt nya på att anordna rallyn, så det var lättare att plocka de som redan var med i matchen så att säga.
Het förbundspotatis
Scf har alltid varit en het potatis när det diskuterats på forumet. När intervjun gjordes var det inte officiellt om tävlingarna skulle gå under Scf-flagg eller inte. Men när den här texten publiceras är det redan klarlagt att man ska köra Scf-sanktionerat och anledningarna till att man valde att göra det är flera.
– Falun körde ju med Scf förra året och Åre också, så då tänkte vi att vi också skulle göra det. Scf har ju lite dåligt rykte, men eftersom både Falun och Åre körde med Scf och de var de tävlingar som drog mest folk förra året så kan det ju inte vara kräkdåligt i alla fall, tycker Stalle.
– Dina kontakter på Scf har väl dessutom varit väldigt positiva än så länge Stalle? fyller Igge i. Ett annat argument för Scf var att det skulle kännas som en riktig serie, att det var seriöst. Inte bara något de slängt ihop, som Tomas uttrycker det.
– Ett annat skäl är att om vi hade kört utan Scf så hade de som har licens inte kunnat vara med och det är ju roligare om alla kan köra, säger Igge.
Polisblanketter och markägare
Många av rallyna som anordnats tidigare har körts med ovetande markägare, men när tävlingar av den här magnituden ska bli av så går det inte riktigt att smyga med dem på samma sätt. Därför har alla tre valt att sköta allt den officiella vägen.
– Polisen ringde härom dagen och frågade om det var ett högriskmatch och hur mycket vakter vi skulle ha, men ja…, berättar Stalle. För Flottsbro är tillstånd ordnat och klart, får man inget tillstånd så blir det ju ingen tävling. Stalle förklarar hur det ligger till:
– Polisen försöker ju lösa det, men om de säger att det krävs 40 vakter, ja då får du skaffa 40 vakter. Och har du inte råd med det. Ja, då blir det inget.
– I både Grycksbo och Falun kommer vi att köra med markägarnas tillstånd, förutom att vi gör en ansökan till Polisen kommer jag att ta kontakt med markägarna själv för fråga om lov också, annars är risken att det blir tvärnej, säger Tomas.
– I Göteborg kommer vi att vara på kommunal mark så där är det inga privata markägare man behöver prata med. Det kan kanske bli lite lättare, fortsätter Igge.
Mycket jobb bakom kulisserna
Det är inte bara att ro ihop en serie med tävlingar. Det har lagts ner mycket tid på att få igång själva serien och kontakten med Scf och sponsorer.
– Att bara förstå hur allting fungerar har tagit mycket tid, menar Stalle. Sen ska även varje tävling arrangeras. I Stockholm, som är första anhalten för serien, är det ett gäng entusiaster(cruxet, soderblom, Beofred, Sjodell och happymtb.fr) som står för banläggningen medan Stalle sköter roddandet med själva organisationen.
– Tanken var från början att de skulle köra ett vanligt SBR, men sen frågade jag dem om de inte kunde tänka sig att ha det här som den första deltävlingen i serien och då hängde de på. Så jag har låtit dem härja fritt i skogen med banläggningen och medan jag har skött det andra på mitt håll, förklarar Stalle. Flottsbrotävlingen arrangeras i samarbete med Täby MTB. Första året kommer de också att hyra in tidtagningsutrustning, men fortsätter de med serien är det inte omöjligt att det blir till att köpa in sådana system. Möjligen i ett samarbete med de andra nordiska serierna.
För vem? För alla!
Trots att det är en nationell serie och det numera finns prispengar i potten är målsättningen att alla ska vilja vara med. Det ska vara samma gamla goa rallyn som vanligt, som Igge formulerade det. Samtidigt blir det lite mer tävling eftersom det är en serie och det är en seriösare tävling än det kanske varit tidigare. Men de verkar fortfarande överens om att de vill att cyklister på alla olika nivåer ska komma och köra tävlingarna och att det ska vara roligt. En annan sak är tidsaspekten, Igge menar att det blir ju inget EWS-stuk där man är igång i flera dagar utan man lägger ner en dag på tävlingen, med bra häng och bra cykling, det gör också att flera kan vara med. Tanken med banläggningen, enligt Tomas, är att sträckorna ska vara roliga oavsett vilken hastighet man kör. Det ska vara svårt att köra dem riktigt fort, men det ska fortfarande vara kul om man kör dem lägre fart. Där det är partier som är lite läskiga eller väldigt utmanande ska det finnas lättare linjer runt men som tar lite längre tid. Drömscenariot är så klart att tävlingarna bli välbesökta men också att folk vill fortsätta och tävla och köra även nästa säsong. Att det dessutom blir lite fler som åker runt och cyklar i Sverige är också något som de ser fram emot. När den här intervjun görs har CES, dåvarande ESS, just blivit officiellt och responsen är lovande tycker allihopa. De tror att en stor del av endurons framgångrecept består i att det är stigcyklisternas tävlingsform, det är den typen av cykling som många gör ändå.
– Man åker ut med sina kompisar och cyklar, snackar skit och sen när man kommer till en nedförsbacke så är det ju ändå alltid lite tävling även om det inte är uttalat. Det här är ju i princip samma sak fast organisationen runt om är lite seriösare. Men jag tror att det sociala är jätteviktigt, säger Tomas.
– Att man dessutom får svart på vitt hur bra man är kan nog också vara intressant för många, fortsätter Igge.
Framtiden
– Vi pratar ju aldrig om att det här är något vi bara ska göra i år, utan det har hela tiden varit ganska naturligt att vi kommer att vilja fortsätta framöver med att ha den här serien, säger Tomas.
– Ja, till nästa år så har vi ju förhoppningsvis en färdig mall för hur man ska göra olika saker så att allt går smidigare och blir mer lätthanterligt. Då kanske man dessutom kan låta fler arrangörer hålla i olika tävlingar och kanske får cykla lite mer själv också, fortsätter Stalle. Så framtiden ser onekligen ljus ut för stigcyklisternas tävlingsform i Sverige. I höst kommer det att koras en svensk mästare i mountainbike enduro och allt tack vare tre eldsjälar och en hel hög av blod, svett och tårar.
Deltävlingarna i Canyon Enduro Series är:
Flottsbro – 4 maj
Falun – 29 maj
Åre – 5 juli
Grycksbo – 2-3 augusti
Göteborg – 26 september
Canyon Enduro Series hemsida
CES deltävling 1
CES deltävling 2
Canyon Enduro Series – forumtråd
