Debatt: Sörmlandsleden, stigcyklisterna och allemansrätten

Är det någon grupp som har ensamrätt på allemansrätten? Föreningen Sörmlandsleden vill nu att stigcyklister inte ska nyttja den 100 mil långa leden. Ett trist tilltag som åsidosätter allemansrätten menar debattören. 

Föreningen Sörmlandsleden går ut brett, bland annat i SVT igår, och undanber sig stigcykling på den 1000 km långa leden. Oavsett hur detta formulerats kommer det att skapa polarisering och bråk ute i skogen.

Det uppseendeväckande är att föreningen inte försöker hitta lösningar på egentliga problem, utan gör svepande inskränkningar av det fria friluftslivet. Medvetet eller ej, detta är att åsidosätta allemansrätten. Och det är en farlig utförsbacke.

Det hela får märkliga konsekvenser. Hur kan en intresseförening anse sig ha rätt att upphäva allemansrätten på kommunal- och statlig mark? Eller på hundraåriga hävdvunna kyrkvägar? Ska man inte få cykla igenom en vilttunnel, betald av skattepengar bara för att Sörmlandsleden råkar gå där?

Står verkligen alla markägare och övriga huvudmän bakom detta?

Aron GoochVindskydd Sörmlandsleden.

Stigcykling omfattas av allemansrätten på precis samma sätt som vandring. De internationella studier som finns påvisar inga eller mycket små skillnader i stigslitage mellan vandrare och cyklister. Hur väl stigen dränerar betyder mycket mer än ”transportsätt”. Jag har cyklat tusentals kilometer över hela landet och sett mer stig än de flesta. De partier som har uppenbara problem med slitage är i sammanhanget försvinnande få.

Jag har varit medlem i Föreningen Sörmlandsleden i över tio år då jag anser att verksamheten är viktig och att man, mestadels, gör ett bra jobb. Under dessa år har jag besökt många delar av leden, även de som höll på att gro igen. Fram till för ett år sedan dominerades friluftslivet ute på leden av hundrastare, stigcyklister och terränglöpare. Barnfamiljer och flanörer höll sig mest kring friluftsgårdar och liknande.

Sen kom pandemin och friluftslivet exploderade. Det har inneburit ett högt tryck på vissa områden och jag förstår att det vållat huvudbry för ledförvaltare och markägare, men samtidigt är det enormt positivt att så många hittat ut i naturen.

Fler människor ute i naturen, i grunden ett ”positivt problem” eller?

Som samhälle vill vi ha ett aktivt friluftsliv. Det är en del av den svenska folksjälen. Då måste vi också respektera att det finns olika sätt att uppleva naturen.

Ja, det finns cyklister som inte visar hänsyn.

Ja, det finns sköra stigpartier som inte håller om passagerna blir för många.

Stigcyklister har såklart samma ansvar som alla andra brukare. I allt från att vara hövlig till att cykla på ett sätt som inte sliter på stigarna. Det ansvaret tar nästan alla stigcyklister på stort allvar.

När ovanstående inte fungerar behövs riktade insatser. Svepande ”förbud” är en dålig lösning som i förlängningen är till skada för alla friluftsmänniskor.

Jag har full förståelse för att Föreningen Sörmlandsleden inte vill engagera sig för annat än vandring. Men lös problemen där de finns. Om en markägare knorrar, sätt upp en skylt om att denne undanber sig cykling. Om ett stigparti är slitet, sätt upp en skylt om att det behöver vila. Först då kan man förvänta sig förståelse och efterlevnad.

En stig är per definition ett slitage av orörd natur, och om en markägare accepterar att en stig löper över ens mark, vad spelar det då för roll hur den används? Cykling och vandring sliter lika mycket enligt forskningen. För det är väl inte tankegångar som ”vi var här först”, eller ”de där andra är ju konstiga” som spökar?

En stig är per definition markslitage.

Tillgänglighet får aldrig handla om tycke och smak. Markägare, vandrare och cyklister behöver acceptera att människor är olika och att den enskildes naturupplevelse måste få vara ett individuellt val. Allt annat är orimligt.

Jag är helt övertygad att om föreningen skulle bjuda in lokala cyklister till stigfixardagar skulle man få mer handräckning än man någonsin sett tidigare. Stigcykling är en folkrörelse med hundratusentals utövare. Det finns en stor kärlek till stigarna och massor av människor som mer än gärna hjälper till att hålla dem i fint skick.

Allemansrätten är för viktig för att svepas åt sidan. Vi som älskar att vara ute i naturen måste arbeta tillsammans för att hitta fungerande lösningar. Annars är vi alla förlorare.