2000 km cykling Nürnberg till Barcelona: Här är vad vi lärde oss

I slutet av juni i år så gav sig kompisarna Oskar och Thomas iväg på sin fjärde cykelresa på åtta år. Den 200 mil långa sträckan Nürnberg – Barcelona avverkades och här är deras berättelse. 

I slutet av juni i år så genomförde jag och min kompis Oskar vår fjärde cykelresa på åtta år. Efter några års Corona-uppehåll så var vi riktigt taggade på att ge oss av igen. Tidigare resor har varit:

• 2014, Innsbruck-Palermo, 2300 km
• 2017, Bergen runt Beijing, 500 km
• 2018, Trieste-Aten, 1800 km

Detta år, 2022, föll lotten på Nurnberg-Barcelona, 2000 km. Låt mig berätta om alla vedermödor och belöningar längs vägarna.

Thomas BaumannThese bikes are made for biking.

Är ni inte helt kloka? Vad är det för fel på er? Har ni inget bättre för er? Varför!?

Detta är ofta de första reaktionerna när vi berättar om våra semesterplaner att cykla 2000 km från ett ställe till ett annat. Sanningen är att vi under resans gång ställer oss dessa frågor själva mer än en gång. Men ändå gör vi det om och om igen. Att trampa 200 mil genom Europa är så klart i spektrat av en lite mer utmanande cykelsemester.

Thomas BaumannPå väg genom Schweiz.

Det är någonting med människans minne som är underbart selektivt, man tenderar att bara komma ihåg det som är härligt, häftigt och roligt. När vi väl får det där badet i Lago Maggiores svalkande bergsvatten efter att ha susat ner för serpentinvägarna i 70 km/h och över 2000 vertikala meter, då är det som att hjärnan helt glömt av hur vi från första början tog oss till toppen av Passo san Bernadino och hur kallt det var på toppen i regnet.

Rutten 2022.

På samma sätt är det svårt att föreställa sig, när man sitter och dricker en kall öl och tittar på ”båtar” i Monacos hamn, att man tre timmar tidigare var på väg att stanna, lämna cykeln i diket och ta första bästa buss hem för man var så överhettad, uttorkad och allmänt trött på allt som har med cykling att göra.

Start i tyska Nürnberg med en spansk kyrka 200 mil bort som mål

Vi började vår resa från Oskars hem i Nürnberg, Tyskland med målet inställt på La Sagrada Familia i Barcelona. En resa som skulle ta oss genom 8 länder, mer än 12000 höjdmeter och en distans på ca 2000 km. Allt är relativt, för en del så låter inte detta speciellt farligt medan det för andra är galenskap. Men det är ofta det som slår oss när vi är på dessa resor, det är inte det extrema som är det som är så tilltalande.

Thomas BaumannPackningen.

Jag är helt övertygad om, att om vi inte skulle vara lika vana att cykla så skulle vi få samma upplevelse om vi cyklade 200 km på samma tid. Det är det som är det härliga med cykling, det är just hur du själv upplever det. Det är anledningen att vi vill dela vår berättelse, för att inspirera, oavsett om du cyklar jorden runt, bor i tält och äter frystorkat eller om du cyklar korta sträckor mellan vingårdar i Toscana, bor på spa-hotell, äter tre-rätters och dricker fina viner.

Thomas BaumannVattenpaus.

Cyklingen i sig är det som gör upplevelsen så mycket större. När du tagit dig till ditt mål eller del-mål för egen maskin så smakar det där blaskiga glaset rödvin bättre än vad någon sommelier skulle ha valt ut åt dig, det där nakenbadet i någon avsides bäck känns som ett lyxigt spa och att se solen gå ner i horisonten samtidigt som du rullar in i en sömnig by i bergen för att avsluta dagen kan vara det vackraste du någonsin sett.

Thomas BaumannBad och cykling i Tyskland.

En annan sak som ständigt slår oss är kontrasterna. Det är otroligt speciellt att börja dagen på den tyska landsbygden och cykla förbi fält efter fält av vete, potatis, jordgubbar eller vad de än odlar. För att tillslut se alperna torna upp sig från ingenstans i horisonten. Eller att ena stunden stå på toppen av ett bergspass där det nästintill snöar för att i nästa stund försöka hitta skuggan i nästa dal för att det är för varmt att vara i direkt solljus. Eller för all del cykla igenom en slumrande by med gamla fiskebåtar och rostiga bilar för att några timmar senare bevittna överflödet av mega yachter och sportbilar på Rivieran.

Thomas BaumannPå väg genom Alperna.

Planering och carpe diem

Sättet vi alltid genomför våra resor på är att vi gör en grovplan om var vi vill cykla och vad vi tänker skulle vara intressant att se, sen får varje dag bli som den blir. Vi börjar varje morgon med att kolla vad som skulle kunna vara ett realistiskt mål för dagen, gör en rutt som vi sedan försöker att följa. Sen försöker vi anpassa detta så bra det går, baserat på dagsform, vind, humör och navigering.

Eftersom Oskar bara vill cykla i blindo och se vad som händer, medan undertecknad vid namn Thomas gärna vill ha stenkoll och kontroll på vart vi är och vart vi är på väg, så brukar detta bli en lagom nivå. Oskar får sitt äventyr där oväntade saker sker samtidigt som jag kan sova på nätterna eftersom jag vet att vi hela tiden rör oss närmare slutmålet.

Thomas BaumannOskar i Stuben Österrike, nära skidorten St Anton.

Förberedelserna inför dessa resor kan också variera väldigt mycket och denna gång fick vi förlita oss väldigt mycket på rutin och be till cykelgudarna att vi skulle komma i form under resans gång. Räddningen för oss båda var nog att vi hade tränat lika lite båda två, så vi var i alla fall i jämndålig form. Men man blir ändå lite imponerad av hur långt man kommer på rutin, för det är inte bara formen det handlar om.

”Räddningen för oss båda denna cykeltur var nog att vi hade tränat lika lite båda två, så vi var i alla fall i jämndålig form.”

Dessa resor handlar otroligt mycket om det mentala och allt i från hur man packar väskan, till hur man hittar rätt väg, lär sig kroppens signaler om när man behöver energi, hur man stöttar varandra och lär sig hur ens cykelkompis reagerar i olika situationer.

Thomas BaumannOskar får äntligen mat i Frankrike.

Ju mer allt runt omkring bara rullar på så kan man inte annat än att trampa när man väl sitter på cykeln. Det är just det som är A och O när man cyklar, förmågan att kunna blocka ut alla tankar som kommer när det är jobbigt. På samma sätt måste man bli som en svamp och ta till sig allt som är häftigt. Det låter cheesy, men vi har verkligen lärt oss att det är resan som är målet. Det är lätt att fokusera på destinationen, men när man cyklar och har möjligheten att verkligen uppleva världen i nuet, se till att utnyttja det.

Thomas i Fairmont Hairpin, Monaco

Det är få upplevelser som är så häftiga som när man cyklar förbi kinesiska muren, rullar in på Petersplatsen, får syn på Akropolis eller försöker känna sig som en cyklande version av Charles Leclerc i Fairmont Hairpin. Oavsett om det är historiska eller moderna monument så är det någonting speciellt med att uppleva allt på en sadel, att man tagit sig till eller passerat alla dessa ställen genom att bara trampa fram.

Är vi kloka? Nej.

Så svaret på på våra vänners frågor är nog:
Nej vi är inte helt kloka.
Ja något fel är det nog på oss.
Nej vi har inget bättre för oss.
Och på frågan ”Varför?” är det otroligt svårt att svara på. Hur mycket vi än vill och försöker så går det inte att beskriva bergochdalbanan av känslor och intryck som vi upplever. När man varit nere och grävt i källaren både mentalt och fysiskt så blir de där topparna högre än högst. De stunderna och känslorna är någonting som man måste vara med om själv. För att citera den store Stenis: ”Dä ing´n mening och förklara för nån som int förstår.”

Innan vi skulle ge oss av på vår första resa, då vi inte känt varandra speciellt länge- Vi skämtade vi om att: ”antingen skulle vi aldrig prata med varandra igen eller vara vänner för livet”. Åtta år senare, och hundratals timmar på cyklarna tillsammans, står det klart att det blev det senare.

Framme i Barcelona!

Man får vara tacksam att minnet, som tidigare nämt, är underbart selektivt. Direkt efter resan ville jag aldrig sitta på en sadel igen, nu kommer jag på mig själv att sitta på google maps och titta ut nya rutter för nästa resa…

Starten i tyska Nürnberg, bara 2000 km kvar till Barcelona.

Thomas BaumannOskar klättrar i Schweiz.

Toppen av Passo san Bernadino…

…Oskar på väg ner från Passo san Bernadino

Text Thomas Baumann