Försäsongspuls med Team Kalas

Killarna i Team Kalas har haft gott om framgångar i XC och CX de senaste åren, men hur bär dom sig åt egentligen, vad är deras hemligheter? HappyMTB träffade Falukillarna Magnus Darvell och Mattias Nilsson för ett reda ut ett och annat.

Text: Fredrik Westman (westman@happymtb.org) Foto: Fredrik Westman och Anders Jansson (aj@happymtb.org)

Vi sitter i lobbyn på ett hotell i Alcudia, det är tre grader varmt och snöblandat regn ute. Mange och Nilsson, som de kallar varandra, har varit ute och kört ett träningspass medan vi mediarepresentanter noggrant provkört kommande nyheter i Meridas modellprogram. Vi skandinaver var efter en stund ganska ensamma på testbanorna, då våra sydeuropeiska kollegor inte tycktes riktigt lika vana med det snöiga föret.

Killarna har till i år bytt till att cykla för Merida, men också bytt hjulstorlek. Som så många andra har de hakat på trenden med storhjulingar, 29ers. Efter lite tugg om att det känns nytt och lite ovant med stora hjul glider samtalet in på träningsupplägg.

Så här på försäsongen, hur tränar ni då?

Magnus Darvell (MD):Jag kör ju CX så då blir det fullt ös året om egentligen. Sedan lägger jag in två veckor vila tre, fyra gånger per år, så att jag får återhämta mig lite.

Mattias Nilsson (MN): Det blir en del CX för mig också, men jag tränar en del annat också. Men jag försöker köra mycket distansträning på vintern. Oftast på MTB med dubbdäck, ibland bara dubbdäck fram, ibland fram och bak. Och så när säsongen börjar närma sig blir det mer intensitet, fyraminutersintervaller och sånt.

Intervallträning ja, hur mycket sån kör ni och hur lägger ni upp den?

MD: Jodå! Effektiv tid på intervallpass brukar jag aldrig köra längre än en halvtimme. Jag brukar köra intervaller mellan 30 sek och fyra minuters längd. Oftast på eller över mjölksyratröskeln.

Det är ju bra att köra under tröskeln och köra längre också, men det kommer ”på köpet” på tävlingarna för mig.

Hur är det med träningsprogram, lägger ni upp dom själva?

MD: Ja, det gör vi. Vi brukar lägga upp det periodiskt, och variera lite med distans och intensitet. Lite lugnare någon period och sedan när det närmar sig viktigare race på säsongen, kanske två-tre stycken, då formtoppar vi lite.

Tränar ni styrketräning eller något annat kompletterande också?

MN: Jag kör en del längdskidor också. För något år sedan körde vi båda ganska mycket styrketräning. I ett och ett halvt år körde vi tre gånger i veckan, mycket bål och rygg.

MD: Jag kör fortfarande bål och rygg. Men tidigare körde vi mycket benpress och marklyft också. Generellt tror vi på att köra med maxbelastning och fem-sex reps för att öka maxstyrkan, och slippa lägga på oss extra vikt. Det är ju maxstyrkan vi vill åt som cyklister.

MN: Och så kör vi på cykeln ibland också.

Hur då menar ni?

MD: Jo vi kör ungefär 30 sek på riktigt tung växel och uppemot 100 i kadens. Och så kan vi köra kanske sex, uppemot åtta såna intervaller, för att träna igångdrag och maxstyrka. Det gäller att vila ordentligt mellan dom bara, så man är fräsch.

Hjälpmedel som pulsmätare, använder ni det?

MD: Jag kör med pulsmätare, jag har inget wattsystem på träningscykeln. Men på testcykeln kör jag med det.

Egentligen har jag ganska lätt att känna hur jag ligger, men ibland är det bra med hjälpmedel. Så jag brukar väga ihop känslan med klockan. Jag vet jag ju till exempel att om jag tränar mycket så kommer inte pulsen gå upp så mycket, det vet inte klockan. Så det är bra att ha koll på sig själv också.

Hur många pass blir det i veckan, och hur mycket vila?

MD: Vanliga veckor brukar jag köra med en vilodag i veckan. Hårda veckor kan jag köra dubbla pass vissa dagar, så då kan det bli en sju-åtta pass på en vecka. Andra veckor räcker det med fem pass.

När säsongen närmar sig så brukar vi öka intensiteten lite och köra ganska hårda pass.

Formtoppning inför större tävlingar, hur gör ni då?

MD: När säsongen är igång så är det ju tävling nästan varje helg. Så det går inte att formtoppa sig till varje, utan vi brukar satsa på en två,tre tävlingar per år. Du kan ju gissa vilken det blir i år..

När det är viktiga tävlingar så brukar jag köra ganska lugn träning runtomkring dom.

MN: Fast ibland kan man använda tävlingarna innan som en del av formtoppningen. Då fokuserar vi inte riktigt på att få världens bästa resultat på den tävlingen, utan ser det som en bra träning.

MD: Sedan är ju träning en färskvara, så vi brukar ta det lugnt ganska nära inpå en viktig tävling och låta kroppen komma ikapp de sista dagarna och så ett par dagar innan så kör vi ett hårdare, men kortare, intervallpass för att väcka kroppen. Det kan räcka med 2 x 1 minut ungefär.

Gör ni labtester?

MN: När jag var ungdom så hade jag en tränare och ett bollplank som jag ofta testade mig ihop med. Nu har jag inte gjort det på fyra, fem år.

MD: Grejen är ju att man måste testa sig ofta för att det ska ge något. Och följa upp det. Det är nästan bättre att testa sig själv hemma med wattmätare. Man kanske vet att om man klarar 400w på fyraminutersintervallerna, då är man i ganska bra form. Och klarar man bara 370 så vet man att man inte är där än.

Hehe. Vad äter ni då, någon speciell diet?

MD: Vi kör ju godisdieten, hehe. Nej då, vi tror på riktig mat, men distansveckorna kan vi kanske väva in lite godis.

MN: Det går ju inte att äta på McDonalds bara för att man inte orkar laga mat, utan det är rätt viktigt. Och så varierar vi som sagt in lite mer under distansveckorna, då kanske man lastar in två pastaportioner istället för en.

Hur är det med kosttillskott?

MD: Jag brukar ta lite järn och zink för det har jag lite dåligt med. Men inget annat än det jag sett att jag behöver från blodprover.

MN: Jag tar inte några tillskott.

Och innan ett långlopp, vad gör ni då för att ladda upp?

MN: Vi äter nog som vanligt, och så trycker vi lite lösgodis. Så man vet att depåerna är fulla. Ibland dricker vi lite vatten med salt i dagarna innan om vi vet att det kommer bli ett svettigt lopp. Många tror att det är så oerhört komplicerat, men egentligen är det rätt enkelt.

MD: Det är ju ganska lätt att överladda med maten, man tror att man ska lasta hur mycket som helst, och så får man inte ut det i tid, hehe. Det är nästan bättre att käka en vanlig portion mat och så kanske ett hekto lösgodis på det.

Socker alltså, labbar ni med sånt före/under race också?

MN: Njae, innan kör vi två koffeintabletter och en Red Bull. En halvtimme innan start ungefär, så att det är lite full gas från start. Det första varvet är ju ofta det viktigaste på loppen.

MD: Och under loppet dricker vi ofta sportdryck med koffein. Långlopp kan det bli gel med koffein också.

MN: Så mycket koffein som möjligt egentligen. Eller ja, inte för mycket kanske. Du överdoserade ju koffein-gel på långlopps-SM förra året, hehe.

MD: Jo, då blir man alldeles darrig. Det finns ett optimum helt klart..

MN: Men det är många som kanske stoppar i sig för lite sportdryck på långlopp och dricker först när de är törstiga. Hellre ofta och lite säger vi.

MD: Men på träning kör vi inget sånt, det är bara på tävling. Sportdryck någon gång ibland bara på längre pass, annars är det ”train low, race high” som gäller. Bars äter vi aldrig på tävling. Eventuellt bara när vi kör längre landsväg. För då finns tid att äta och tugga.

Och efter tävlingen, eller ett hårt träningspass?

MN: Det gäller att få i sig så mycket som möjligt så fort som möjligt. Ofta mat blandat med återhämtningsdryck. Det är ungefär samma efter hårda träningspass och tävlingar.

MD: Det viktigaste är att äta väldigt nära inpå, då kroppen är som mest mottaglig.

Mat och vätska under träning då?

MD: Ofta har jag bara vatten. På långpass brukar jag ha med en bar eller gel som jag kan ta efter 3-4 timmar om jag känner att det inte går att hålla samma fart.

MN: Jag brukar köra med sportdryck ibland. Sedan är vi inte dem som säger nej till att fika när vi är ute.

Varför började ni hoja?

MD: Egentligen började jag cykla som ett komplement till längdskidåkningen jag höll på med, till jag var 14. Sedan började jag väl inte cykla ”på allvar” tills jag var 17-18, fram tills dess var det kanske en gång i veckan ute i skogen. Obanad terräng ute i skogen var det bästa jag visste!

MN: Vi har ju hållt på lika många år, jag började cykla när jag var 10-11. Jag höll också på med skidåkningen parallellt, men så vann jag en världscup på cykeln som junior, och satsade på det som gick bäst helt enkelt. Så skidorna fick ta ett stig åt sidan och sedan dess har det varit 100% på cykel.

Vad är det roligaste med cyklingen?

MD: Att köra roliga stigar och när det går bra på tävlingar, det är det roligaste. Dom hårda träningspassen är mer något man motiverar sig för, för att ha roligare på tävling. Det är ju riktigt skönt när man får till ett bra resultat.

MN: Det är extra kul att vi genom teamet kommit så nära varandra. Går det bra för någon annan i laget så blir man glad också. Och allt vi har gjort med teamet är ju kul, många resor har det blivit.

Ni är riktiga tävlingsmänniskor va?

MN: Vi tävlar ju i allt. Även allt annat än cykling. Simning till exempel, trots att ingen av oss kan simma ordentligt, eller vem som kan äta fortast. Allt egentligen, ni skulle bara veta..

MD: Haha! Ja, det är jobbigt när vi spelar spel och sånt, ingen vill förlora. Igår blev det jobbigt när vi spelade Yatzi.

Men om man tog bort tävlandet, skulle ni fortfarande cykla?

MD: Då skulle jag nog fokusera mycket mer på att köra roliga stigar lite då och då, och inte sticka ut och mata uppförsbackar direkt. Dom byggda stigarna i Falun är ju till exempel skitroliga.

MN: Den vid Sjulsarvstugan är min favorit.

MD: Jag har nån sorts fetisch för Endurospår också. Riktigt brötigt och lerigt.

MN: Vi brukar ju utmana varandra rätt mycket när vi är ute och tränar, det blir ofta backtävlingar, hehe. Nu med storhjulingarna ska vi hem och se om vi kan klara av någon klättring vi inte satt än kanske.

Vad har ni för styrkor som tävlande?

MN: Jag har en hyfsat spurt i alla fall, och i och med att jag är lite tyngre har jag lite mer styrkan än dom små klätterkillarna. Men då blir ju det en nackdel just på klätterbanorna också. Jag ser hellre kortare, intensiva klättringar.

MD: Inte spurt i alla fall, men det ska jag försöka jobba på. Men åkstyrka och taktik säger jag. Att lägga in lagom ansträning på rätt ställen.

Har ni några hemliga vapen?

MD: Vi samarbetar bättre som lag.

MN: Vi kan ju bråka om mycket annars, men när vi är på tävling är vi ganska överens. Och vi inte är särskilt nervösa innan. Fast om vi har något riktigt hemligt vapen så kan vi ju inte avslöja det fattar du väl?

MD: Och så har vi ju Wengelin. Wengan är ett bra vapen.

Hur är det med partajandet då, är det fest hos Mange eller?

MN: Höhö. Ibland bjuder man ju till, men inte under säsong.

MD: Egentligen blir det både lite och inte så ofta.

MN: Men en öl till maten har vi inga problem med. Fast oftast stannar det där.

Hur är det med annan avhållsamhet då, kör ni med det eller ”breakfast for champions”?

MD: Vi kör bara! Man har väl märkt att både och kan funka..

MN: Haha, win win! Vi är inte dom som är dom. Fast inte med varann nu då. Vi delar ju mycket säng, men.. nej, vad säger jag, det här får du inte skriva!

Det blir dags att stänga av bandspelaren och fortsätta snacket kring den där ölen till maten. Nilsson påpekar att det här är den mest seriösa intervju han varit på, och middagen lockar. Dinner for future champions kanske, för att återanvända en blivande klassiker.

Faktarutan

Magnus Darvell

Ålder: 29

Smeknamn: Mange är väl vanligast men det finns en hel del. Enda smeknamnet jag själv kommit på är Mange-Pange. Första gången jag föreslog det var nog för brorsan när vi var små och lekte cowboy och indian. Det har fortfarande inte slagit igenom…

Motto: Vila kan du göra när du gått imål!

Yrke: Cyklist

Hobbies: Renovera lägenheten och morgonrockar.

Favoritcykel: Merida Big Nine, har tidigare varit helt såld på heldämpat men redan nu efter lite mer än en månad på Big Ninen så är jag helt såld.

Favoritstig/spår: Världscupbanan i Pietermaritzburg Sydafrika och Everytime She Smiles hemma i Falun.

Favoritberg: St. Bernard, där jag och Mattias hade en grymt fin topptur av en närliggande topp som jag inte har en aning om namnet på…

Främsta meriter: 1:a Cykelvasan 2010, SM-guld i Cross Country 2010, Cyclocross 2011, Tempo 2010 och Långlopp 2007

Mattias Nilsson

Ålder: 23

Smeknamn: Nilsson

Motto: Hellre hårt än länge.

Yrke: Säljare på Original Teamwear (Kalas och Swix)