All Mountain-cyklar har på senare tid omdefinierat mountainbikingen tillbaka till dess rötter. Cykla allt, överallt, på en och samma cykel – nästan i alla fall. Teknisk stigcykling, freeride och bikepark på samma hoj är något som cyklarna i den här kategorin lovar att klara av. Hur fungerar den kompromissen?
I en storsatsning kommer vi på happymtb.org att testa fem AM-cyklar. Både var och en för sig på hemmastigar och i ett grupptest i de spanska bergen. Kan någon av cyklarna i 160 mm-klassen vara något för dig?
Text : Fredrik Westman ( westman@happymtb.org) Foto : Tobbe Arnesson, Harri Manni och respektive tillverkare
Egentligen är det fantastiskt. På bara ett par år har marknadsföringen som tidigare fick kanadensiska 21-kilos Freeridecyklar med dubbelklinga fram och ”North Shore-arv” att verka trampbara nästan helt försvunnit och istället har en ny typ av cykel växt fram. En kategori som ju längre tiden gått blivit mer och mer kompetent – All Mountain. Sug på orden lite. Visst lovar det ganska vitt och brett, att en och samma cykel ska kunna användas till uppförs såväl som nerförscyklande.
Egentligen är det inget som helst konstigt med detta, en damcykel från 90-talet kan också cyklas uppför och nerför. Det remarkabla är hur pass mycket DH- och Freeride-kompetens som bakats in i dessa cyklar – samtidigt som de faktiskt är roliga som stighojar här hemma. En del AM-cyklar i alla fall. Cyklar med luftdämpare bak, däck med stor luftkammare, runt 160 mm slaglängd fram och bak och en vikt under 15 kg är idag vardagsmat. För ett par år sedan vägde de flesta busbyggda hardtails däromkring. Vikthetsen som genomsyrar industrin idag är bra – bra för dig och mig som konsument. Lättare cyklar ger roligare cykling, till en viss gräns.
Vad som främst sätter gränserna idag är den svåra kompromissen med geometri snarare än som tidigare övervikt. Cyklar vars vinklar är flacka nog att vara bekväma för högfarts-DH blir inte lika snabbstyrda och responsiva på hemmastigen. Klart som korvspad tycker en del, men ingen annan typ av cykel varierar sig mer i geometri än AM-cyklarna. Därför blir det desto viktigare att förstå skillnaderna och att välja en geometri som passar just ditt tänkta användningsområde. Där hoppas vi kunna hjälpa till. Vi kommer att cykla fem cyklar sönder och samman både som stigcykel på hemmaplan och som alpin utförshoj i spanska Sierra Nevada. Allt för din skull naturligtvis.
Testupplägget
Eftersom dessa cyklar ska vara skoj på hela berget ska vi också testa dem på hela berget. Köparen kör kanske stigbus med polarna en helg, svartrejs mot samma polare en annan helg och sticker iväg till en bikepark den tredje. Något liknande kommer vi också göra, fast mer komprimerat. Dels kommer cyklarna få bekänna färg som stigcykel här hemma, dels kommer cyklarna tas med på en vecka koncentrerad utförsåkning hos Switch-Backs i Sierra Nevada, Spanien.
I de spanska bergen kommer vi vara fem testare som roterar mellan cyklarna. Tanken är att vi ska kunna testa samtliga cyklar på liknande stigförutsättningar under samma dag för att därefter kunna fylla i testprotokoll med tysk precision och kunna reda ut de olika cyklarnas inbördes styrkor och svagheter. Eftersom vi har olika bakgrund och preferenser kommer vi förmodligen också tycka olika. Det ser vi som en styrka snarare än en svaghet, eftersom våra varierade åkstilar kan representera olika typer av cyklister som kan tänkas finnas där ute.
Här kommer vi cykla. Nerför.
Vi kommer att testa alla cyklarna med likadana däck under vår vecka i Spanien. Detta gör vi av flera anledningar. Dels vill vi jämföra cyklarna med samma greppförutsättningar och med samma punkteringsskydd för att se vilken nivå av grepp som länkaget och framgaffeln levererar. Dels vill vi få en mer rättvis jämförelse av vikten på cyklarna och av den faktiska styrvinkeln (som vi kommer mäta upp för att kunna jämföra både inbördes och med angiven vinkel). Hemmavid kommer vi använda de däck som cykeln levereras med.
Testcyklarna
De fem cyklar vi kommer sätta under luppen är
– Trek Remedy 7
– Gary Fisher Roscoe I
– Sunn Kern LT Neo
– Kona Coilair Supreme
– Commencal Supreme Mini-DH 2
Testcyklarna använder alla olika knep och kompromisser för att uppnå AM-nirvana. Samtliga är dock konstruerade i aluminium och samtliga har två pedaler. Läs vidare så reder vi ut några viktiga skillnader mellan cyklarna.
Trek Remedy 7 kombinerar en luftdämpad bakände som levererar 150 mm slag med deras nya ABP (Active Braking Pivot)-länkage som har en flytande undre fästpunkt för bakdämparen. Vad allt detta mumbo jumbo innebär är i teorin att bakdämpningen inte påverkas av bromskrafter, precis som på ett vanligt horst-länkage. Bakdämparen är specialtunad för Remedyns länkage och ska enligt Trek själva få bakänden att kännas bottenlös. Jojo, vi får väl se hur det blir med den saken.
Där fram tar en Rock Shox Lyrik IS U-turn med justerbart slag på 115-160 mm hand om saker och ting. I övrigt sitter det en ganska lätt mix av Bontragerkomponenter och en Shimano SLX-drivlina på cykeln.
Gary Fisher Roscoe I lär ha en magisk bakdämpare specialtillverkad av Fox. Enligt utsago ska den ha samlat fördelarna från både stål- och luftfjäder. Lågt vevlager och kort hjulbas bör ge en lekfull cykel. I fronten finns ”bara” 140 mm fjädringsväg så den kommer få kämpa lite extra mot de andra cyklarna.
Sunn Kern LT Neo förlitar sig på låg vikt, låg tyngdpunkt och en länkageaktiverad single pivot-lösning. Tydligen tycker åtminstone andra att lösningen blev lyckad för cykeln blev utnämnd till Enduro of the year 2008. Inte just vår testade modell som är den billigaste i serien – Neo, men ramkonstruktionen är densamma även om komponentvalet anpassats till en lite mer realistisk plånbok än den dyraste finest-modellen. På Neo-varianten sköts bakdämpningen av en Rock Shox Monarch 2.1 och där fram tar en Rock Shox Lyrik DFR Solo Air DFR på 160 mm udden av stötarna.
Testandet på hemmaplan har redan dragit igång på viss del av testflottan. Tobbe cyklar Coilair Supreme
Kona Coilair Supreme använder sig av något så lurigt som justerbar geometri. Men inte justerbar för cyklisten, utan automatiskt justerbar geometri. Magic link kallar de systemet. Tanken är att bakåtverkande krafter på bakhjulet vid nerförsåkande arbetar mot en fjäder som får den undre länkagepunkten att flytta sig. Denna tillåter en lägre vevlagerhöjd och en flackare styrvinkel vid nerförscykling och en högre vevlagershöjd kombinerat med en brantare styrvinkel vid klättring. Helt automatiskt. Det låter ju onekligen som en bra finess, hur fungerar det i praktiken? Bakdämparen är en Fox RP23 och där fram sitter en Fox 36 Talas RC2.
Commencal Supreme Mini-DH 2 är något av en uddafågel i gänget. Med fjäderdämpare bak och en vikt över 17 kg snarare än under 15 kg är den lite av gängets bad boy. Commencal har velat designa en lättare och mer lekfull variant av deras DH-cykel, Supreme DH. Med 160 mm slag både fram och bak samt en flack DH-inspirerad geometri ser den ut som en flinframkallande busmaskin som säkert ska trivas utmärkt i de spanska bergen. Det är inte helt klart vilken modell av Mini-DH som kommer följa med, men det lutar åt tvåan.
Flytande länkage, automagiskt justerande geometri – är förvirringen total nu? Oroa dig inte, vi ska försöka reda ut vad som är bra för dig beroende på hur du cyklar.
Testpiloterna
Vi som ska guida dig genom pryldjungeln är Westman, the_TnT, jomper, *micke* och 42Hz. Säger det dig inget – var lugn, det innebär att du förmodligen har ett liv och inte tillägnar all din tid framför happymtb. Här kommer därför en kort beskrivning.
Fredrik ”Testman” Westman, undertecknad, är en pojkvasker på 27 som gärna spenderar all sin fritid på roadtrips mellan olika berg, gärna med några cyklar och obscena mängder däck inslängda i bagaget. På vinterhalvåret cyklar jag teknisk stigcykling (lercykling) i göteborgstrakten och på sommarhalvåret jagar jag liftöppettider därhelst de bjuds. Jag har cyklat mtb i fyra år nu och gillar bäst när det bjuds flowiga nerfarter med drops och NS-sektioner, eller naturliga DH-banor. Hellre stök och rötter än berms och jordhopp. Fokus ligger på att ha skoj och att köra nerför.
Tobbe ”trotylfilm” Arnesson är uppväxt i södra Dalarnas skogar och har därmed cyklat stig sedan stödhjulen skruvades av. Idag 30 år gammal och inne på sitt trettonde år med mountainbikes. Men den riktiga stigkarriären tog vid först 2004 när Långloppen lades på hyllan och ryggan packades tung med fika för happyrides. Är idag ett fullblodat stigfetto som gett upp jakten på den heliga gralen och skaffat en cykel av varje istället. Gillar såväl knepiga klättringar som flowiga utförsstigar i alperna och enklare north shore, men föredrar av feghet att ha hjulen kvar på marken.
Jonas ”jomper” Liljehammar grundade Happymtb 2003 men hade inga planer på att det skulle leda till något i närheten av dagens Happy. Började stigcykla 1991 och kom igång igen tidigt 2000-tal efter ett längre uppehåll. Har just slutit sin cykelcirkel genom att beställa en helstel Kona. Trivs bäst på stökiga skogsstigar eller på riktigt långa utförsåk med härligt flyt. Anser att Sveriges bästa skogsstigar finns i Stockholms och Göteborgs närhet.
Mikael Jonsson är en 34-åring som har snurrat runt i skogen på cyklar sen barnsben och cyklar i någon form varje dag året runt, den djupfrysta Piteå-vintern inkluderad. Majoriteten av sadeltimmarna läggs på teknisk stigcykling där trampandet uppför är till för att få det roliga nedför. Med åren har en allt större aptit på utförsåkning infunnit sig där preferensen är naturligt stök i hög fart. Kör mer följsamt och beräknande än hårt och skoningslöst.
Harri ”42Hz” Manni är en relativt sen syndare när det gäller skogsåka, cyklat har han däremot gjort sedan trehjulingen uppfanns. Nåväl, han är kanske inte så gammal men med 37 år spenderade här på jorden får man väl inse att han inte längre är så ung fast man ibland tycks glömma bort det – speciellt när han har roligt på hojen! Trixiga stigar, snabba partier och utförsåkning ligger högst på listan när det gäller cyklingssätt. Han har ännu inte nördat in sig på vinklar och hjulbaser men vet vilka kritierier han uppskattar på en cykel.
Du kan påverka
Under vår vecka i Spanien siktar vi på att blogga kvällstid och lite ledigt rapportera om dagens framgångar, motgångar och tankar.
Kommentera och diskutera kring dina funderingar på området och vad just du är intresserad av att få reda på – om AM-cyklar generellt eller om dessa cyklar specifikt. Du hittar en länk längst ner i artikeln.
Mer info om cyklarna
