Canyon Enduro Series – Grycksbo, deltävling 4

Fjärde deltävlingen i Sveriges egen enduro serie (Canyon Enduro Series) gick av stapeln i helgen i natursköna Grycksbo. Under en värmeböljande helg tävlande över 70 cyklister på sex olika banor som varierade från xc-stök till sköna, snabba utförslöpor. Det satte både värmetålighet och trampstyrka på prov – något som både Neil Arnold och Cecilia Thomasson visade styrka på genom att vinna elitklassen i respektive kategori. Jon Bokrantz och Martina Höök tog hem vinsterna i sportklassen.

Text: Hanna Jonsson Bild: Jon Bokrantz och Hanna Jonsson

Det var åsktunga moln som hängde över oss när starten gick vid lunchtid i söndags. Banan var lång – runt 35 kilometer – och tog oss från Grycksbo nästan ända in i Falun och tillbaka. Det var sex olika tävlingsbanor som varade mellan 700 meter till två kilometer. Precis som Åre till mesta delen bestod av långa downhillsträckor, så bestod en stor del av Grycksbo av tekniska trampsträckor. Typisk svensk stigcykling helt enkelt (något som jag definitivt behöver öva mer på!). Inblandat i detta så fanns snabba, steniga utförslöpor som satte sprätt på smilbanden!

Efter ungefär åtta kilometer från starten så nådde man dagens första tävlingsbana. Den började uppe på ett kalhygge och slingrade sig utför en smal stenig stig med en spång halvvägs in i banan. För mig var denna sträcka den jag fasade mest inför eftersom jag är så totalt kass på att köra den här typen av stenig och obekväm stig. Det var imponerande att se bland annat Matthias Wengelin spurta iväg från startfållan då han verkade totalt obekymrad över alla farthinder i vägen – det gick fort kan jag lova! Själv var man inte lika graciös och det kändes som om jag fastande på varje liten sten – vid ett stökparti i mitten fick jag hoppa av och springa istället. Men precis när benen började skrika som mest så droppade man i ett skönt flowigt skogsparti som ledde en rätt in i mål. Stämmingen var på topp och man stod och hejjade på sina medtävlandes när de kom nedsusandes för backen och dubbelkollade att allas chip stämplades in. Pure Adventures MTB Enduro Grycksbo använde sig av ett orienteringstidssystem där man stämplade in och ut med en ”sticka” man satte på fingret. Kanske lite trixigt i början, men redan vid sträcka två kändes det som om man inte gjort något annat.

Sträcka två var en till sträcka som jag fasade inför – den var mer utförsorienterad, men innehöll några tekniska klättringar (jag hoppade av och sprang vid tre tillfällen – jag måste nog gå någon kurs i svensk stigcykling!). Det började med en fin stig som slingrade sig nerför skogsslänten och in i ett ganska platt parti. Efter lite uppför och nerför kom man till en snabb utförslöpa som snabbt bytte vertikal riktning – en riktig benprövning – innan man droppade in i en snabb sträcka mot mål. Det var otroligt varmt och det var viktigt att hålla vätskenivåerna under kontroll. Själv såg jag ut som om jag hade duschat vid det här laget – men jag var, som tur var, långt ifrån den ende.

Efter att sträcka ett och två var avklarade var jag exalterad att komma fram till sträcka tre och fyra. Sträcka tre hade passande nog döpts till ”Kul helt enkelt” – en kort men otroligt rolig utförslöpa där man kunde släppa på bromsarna och hoppa fram mellan de olika stenarna. Sträckan efter följde samma anda och gick om möjligt ännu snabbare utför då den i stort satt inte hade en kurva på 300 meter, utan man susade utför en bädd av rötter och stenar! Så underbart roligt! Den avslutades med några snabba kurvor och en trampfest över en rotmatta in i mål.

Vid det här laget såg många trötta och varma ut – och vätskedepån efter sträcka fyra var en välkomnad syn. Den låg vackert inbäddad vid en sjö (som dock enligt rapport inte var speciellt mysig att bada i då det var en gammal myr) och många tog tillfället i akt och fyllde på med energi och fixade med cykeln. En del blev lite väl peppade inför sträcka tre och fyra och fick smaka på hur hårda träd, rötter och stenar kan vara – däribland Patrik Eklund som vann kategorin ”dagens mest spektakulära krasch” då han körde rakt i ett träd på det snabbaste partiet på hela tävlingen (enligt Strava var han uppe i 54 km/h strax innan kraschen). Tydligen fick trädet bestående men.

Även på sträcka fem var det full fart utförs med steniga hällar och hal småsten, innan man fick börja använda benstyrkan för att ta sig i mål. Men det gällde att spara på krutet till sista sträckan som dagen i ära var två kilometer lång och en riktigt lung- och bendödare. Den startade uppe på kalhygget precis som sträcka ett och vindlade sig utför en stenig stig, som det delvis fanns riktigt bra flow i, men som också kantades av bökiga stenar som låg i helt fel färdriktning. Halvvägs igenom, då man redan trampat sig igenom en del platta partier, infann sig en seg och stenig uppförsbacke som sög ur de sista krafterna ur benen. Jag försökte mest fokusera på den härliga utförsåkningen som väntade på toppen. Med några sista tramptag var man uppe i fart igen och susade genom den gröna skogen, över ett litet hopp och ett vattendrag för att sedan stämpla in i dagens sista tidtagardosa!

Det var många trötta men glada ansikten som rullade in i mål och det hördes belåtna tillrop från folk som hoppade i sjön efter en lång och svettig dag. Tävlingsarrangemanget och logistiken flöt på bra hela helgen. Personligen tycker jag det är härligt när det finns ordentliga markeringar mellan tävlingssträckorna – inte en enda gång tappade jag bort mig. På lördagskvällen arrangerades även lite grillning nere vid en närliggande sjö – ett mycket trevligt initiativ!

Grattis till alla som tog sig igenom den långa varma trampglada banan och tack Pure Adventures MTB Enduro Grycksbo och Tomas för en härlig helg – som definitivt känns i benen idag!