Lördagen den 27 september avgjordes Canyon Enduro Series med den femte och sista deltävlingen Mtbstore Enduro Challenge, en maxad heldag i Änggården på finstigar med spyaframkallande trampsektioner och fläskiga stenkistor.
Text: Björn Olsson Foto: Anders Olofsson
Göteborgstävlingen belönade både lokalkännedom och trampstyrka. Damelitklassen vanns av hemmaåkaren Elisabeth Engström som körde sin första endurotävling. Tvåa kom flerfaldiga världsmästaren i mountainbikeorientering Cecilia Thomasson, Östersund, och trea Hanna Jonsson från Stockholm. Herrelit togs hem av trampdemonen Matthias Wengelin från Stockholm före Oliwer Kangas, Stockholm och lokala åkaren Anders Persson på tredje plats.
Eftersom detta var sista tävlingen för säsongen korades även totalvinnarna i Canyon Enduro Series. I herrklassen vann Neil Arnold från Uppsala som visat jämn form över hela säsongen. tvåa kom Robin Wallner som vunnit de tre deltävlingar han ställt upp i, men också missat två på grund av andra åtaganden i världscupen och dylikt. Trea kom återfallsgöteborgaren Jon Bokrantz. I damklassen dominerade Cecilia Thomasson och därefter Åreåkaren Hanna Oleträ. Tredjeplatsen i serien togs av Lina Skoglund, Stockholm.
Göteborgs stigcyklister som arrangerade Enduro Challenge förlade tävlingsbanan till Änggårdsbergen, ett kompakt och kuperat område i södra delen av stan med ett imponerande stignätverk. Sträckorna utlovades erbjuda 96% utför, men ingen nämnde lutningsgraden. Med lätt fuktig mark erbjöd stigarna rejält med trampmotstånd, och trots korta sträcktider var det läge att lägga tryck på pedalerna för att få bra tider. Trampandet varvades med luriga högfartspartier, stenkistor och drop. Överlag var stigarna lätta att cykla men för den delen inte lätta att cykla snabbt och linjeval, teknik, kontroll och kondition var klart avgörande. Flera lyckades krascha spektakulärt redan några hundra meter efter start på SS1. Dessutom var specialsträcka tre en högpuls-fest som fick många att dra på sig syra alldeles för snabbt och hosta upp lungorna istället för att cykla snyggt in i mål. Fostrande sträckor helt enkelt, och många ditresta cyklister fick se sig bita en rejäl tugga i den gamla ödmjukhetspajen tidigt i loppet.
Tävlingsledningen hade gjort ett bra jobb i att komprimera tävlingen till bara en dag. Bansträckningen förblev hemlig fram till fredag eftermiddag för att förhindra hemmaåkare att nöta de exakta specialsträckorna, Änggården är ett populärt tillhåll för stigcyklister och mycket av tävlingen gick på välkända favoritstigar för de aktiva i området. Många tillresta verkade nöjda med stigbuffén som erbjöds, ett nog så viktigt element för de tävlande som mest vill ha roligt och uppleva nya ställen.
Som sig bör när tävlingssäsongen går till ända bjöd Göteborgs stigcyklister in till baluns. På lördagkvällen styrde hundratalet cyklister till restaurang Kontiki för frossa och samkväm, och vid efterinsläppet klockan nio fylldes lokalen med fler glada men lätt slitna cyklister för prisutdelningar och allmänt okynnesdrickande in på småtimmarna. Den långa dagen och natten kostade energi och många verkade ha tagit slut till söndagen, på Mtbstores utannonserade stigvisning morgonen efter dök det inte upp många deltagare alls.
Kommentera, diskutera och se fler bilder i kalendertråden
