Eurobike 2009 – trender och reflektioner

Världens största cykelmässa blir bara större och större. Nya mässhallar byggs till, utställarytan växer och besökarantalet ökar. Årets mässa lockade 39 000 branschbesökare, en ökning med 6 % mot tidigare år. På lördagens öppna mässdag kom det ytterligare 21 000 cykel- och prylsugna besökare. Sa någon att det var lågkonjunktur och dåliga tider?

Vad fick då alla besökare se? Vi har analyserat lite av kommande trender.

Text: Anders Jansson (aj@happymtb.org) Foto: Anders Jansson och Peter Jansson

Elcyklar – årets stora trend

Cykel med motor är inga riktiga cyklar anser många. Men det går inte att undvika att ta upp årets stora trend på Eurobike. Elcyklar är stekhett och väntas uppleva samma boom som mtb gjorde i början på 90-talet. I vissa länder har till och med försäljningen av elcyklar passerat vanliga cyklar. Elcykeln har blivit den nya statussymbolen för många och visar upp att ägaren är miljövänlig som väljer bort bilen till förmån för tvåhjulingen.

Från att ha varit en udda fågel förpassad till mässans periferihallar har nu elcyklar tagit plats i mässans finrum. Överallt på mässan och i samtliga hallar fanns det elcyklar att beskåda. Förutom den vanliga testbanan vid Zeppelinhallen var nu även en av mässans innegårdar vigd åt en bana för elcyklar. Att prova på elcyklar verkar enormt populärt för det for runt besökare i en kontinuerlig ström dagarna i ända. Kul verkar det också ha varit av att döma av ansiktsuttrycken på de förbisusande testpiloterna.

Vi kan dock inte undvika att reflektera över utseende. De må vara funktionsdugliga och transportera ägaren från a till b, men speciellt vackra är de inte. Trots att de flesta modeller är framtagna speciellt för detta användningsområde har de lyckats dåligt med integrationen av motor och batteri och det hela ser lite väl påbyggt ut.

De flesta elcyklar kommer att användas för pendling i stadstrafik. Men några tillverkare ser gärna elcykeln på sidan av vägen. Bland mtb-tillverkare fanns bland annat KTM och Hai-bike som tagit en HT-ram ur sortimentet och monterat en navmotor i bakhjulet samt ett batteri i ramen. Vikten springer dock lätt iväg och dessa cyklar väger runt 20 kg.

För integrerade och lite mer osynliga lösningar finns än så länge få alternativ. Tyska Gruber Antrieb monterar motorn inuti sadelröret och driver vevaxeln med kuggväxel.

Systemet är inte gjort för kontinuerligt drift utan i detta fall mer som en hjälp uppför branta backar eller där lift saknas. Motorn och batteriet kan ge ett tillskott på 100 watt i ca 45 minuter. Men billigt är det inte. Ett komplett Gruber-system landar på ca 20 000 kr och då tillkommer den egna cykeln att montera det på. Nedan en Solid Blade Electro med Gruber i sadelröret och batteriet i väska under sadeln.

Hur en eventuellt framtida elcykel kan komma att se ut visade Ghost upp. Deras concept E-ndure har inbyggd motor i vevlagret. Även det tänkt som elektrisk assistans i uppförsbackarna för trötta AM/FR-cyklister. Cykeln har en dynamo i framnavet som återladdar batteriet vid bromsning utför.

Tiodelat för MTB

Varje gång det läggs till ett drev på kassetten väcker det känslor. Bra tycker vissa medan andra anser att det borde ha stannat för länge sedan vid sju drev bak. När nu tiodelat får sitt intåg i mtb-världen blossar säkert debatten upp igen.

De tio kassettdreven verkar dock ha hittat sina anhängare väldigt snabbt. För faktum är att på nästan varje toppmodell inom XC och Marathon från respektive tillverkare satt nya Sram XX monterat. Med två klingor fram ges inte samma omfång som hos ett tredelat system så 2×10 kommer nog bara slå i mindre kuperade områden eller hos dem som har bra tryck i benen.

Vi provad förstås nya Sram XX. Det var ingen ny revolutionerande känsla i växlingarna och vi upplevde ingen större skillnad vid växling jämfört med Sram X0. En sak som vi reflekterad över var att det gick att lägga kedjan i extremlägena, det vill säga största fram och största bak respektive minsta-minsta, utan att kedjan skrapade mot växelkorgen på framväxeln. Detta är dock inget som är rekommenderat att använda på grund av sned kedjelinje vilket medför stora belastningar och förluster. Dessutom så testad vi extremlägena med ren kedja och drev. Blir prylarna leriga blir nog uppträdandet annorlunda. Med ett 2×10-växlat system finns ungefär 14 användbara utväxlingar. Värt att notera är att nya XX kommer med växelreglage endast i Trigger-utförande.

Sram XX innehåller växlar, drivlina och bromsar. Dessutom ingår framgaffel i gruppen av modellerna SID, Reba och Revelation. Remotekontrollen till XX-gafflarna är numera hydraulisk. Med sin ”kulspetspenn-funktion” upplevdes den enkel att använda och att koppla i och ur. Vi får hoppas att det hydrauliska systemet inte kommer att kärva som sin wiredragna kollega gör efter en tids användning.

Den som hoppats att de nya gafflarna blir helt stela vid lockout hoppas tyvärr förgäves. Vi tog en rejäl pratstund med en tekniker från RockShox som förklarade varför gafflarna fjädrar 10-20 mm i låst läge. Enligt honom så handlar det om kontroll. För trots att underlaget är helt slätt så fås det alltid bättre kontroll och väghållning med lite fjädringsväg. Rent tekniskt vore det möjligt att bygga en helt stum gaffel men det var inte i enlighet med deras filosofi. Att vissa användare tycker det är mentalt jobbigt med gungande låst gaffel handlade enligt RockShox bara om gamla felaktiga inarbetade sanningar att stum gaffel är snabbare.

När vi ändå pratade med teknikern så tog vi upp deras DualAir-system och att många användare har svårt att få till en bra inställning av sina gafflar. Felet, enligt honom, beror på att många missförstår det negativa tryckets betydelse och att många inte läser i manualen hur de ska ställa in gaffeln korrekt. De läser bara på Internet där andra skriver att si och så många Psi ska det vara, utan att själva reflektera över hur gaffeln kommer att användas.

Vi frågade om han hade någon uppfattning av hur många av deras kunder som cyklade med korrekt inställda gafflar. Han, som besökt mängder av cykelevenemang och testdagar, uppskattade att det rörde sig om ungefär ca 10 % som har rätt inställda gafflar. En rätt anmärkningsvärd låg siffra tycker vi som borde få några klockor hos RockShox att börja ringa när det gäller deras produkters användarvänlighet.

Förra årets stora nyhet från Sram, Hammerschmidt, har tagits mot väl. Vevpartiet med sin tvåväxlade planetväxellåda satt monterad på många AM/FR-cyklar i de högre prissegmenten. Hammerschmidt genomgår inga förändringar till nästa år.

Ett växelvevparti skulle även ha lanserats av Bionicon i år. Men de hade återigen enbart en prototyp av B-boxx att visa upp. Problem med att hitta en tillräckligt bra tillverkare sades vara bakomliggande orsak.

Shimano då? Jo, de visade upp nya Ultegra och Deore som vi skrev om i våras. Inom toppsegmentet var det dock tunt med nyheter, men efter att ha sett vad Sram presenterat är vi mycket spända på vad Shimano kommer kontra med framöver. För intresset för de där riktigt dyra växelsystemen verkar helt klart finnas, det märks om inte annat på Di2.

Shimano Di2

För även Shimanos stora nyhet förra året, de elektriska växlarna Di2, verkar ha välkomnats av marknaden. Till och med till den grad att konservativa italienare nu har valt att använda sig av växlar från den japanske tillverkaren.

Att det satsas på Di2 märks genom att fler och fler tillverkare tar fram speciella ramar avsedda för intern dragning av elsladdarna. De tillverkare som ej har ramar med interna kanaler tvingas använda sig av de utvändiga påklistrade kabelkanalerna. Men att dolda sladdar är viktigt märks på de tillverkare som helt avstår från att ha Di2-utrustade cyklar i modelprogrammet på grund av att de inte har ramar för detta. Nästa naturliga steg för Di2-cyklar är att göra plats i ramen för att dölja det stora batteriet.

Shimano måste dock arbeta med att få bort dosan med batteriindikator och växeljusterare. När de nu ansträngt sig med dolda broms och växelwirar förstör den lilla dosan med sina sladdar det rena utseende vid styret. Funktionerna borde ganska lätt kunna integreras i cykeldatorn Flightdeck 7900.

Fixie-boom?

Helt åt andra hållet i teknikutvecklingen går den rådande fixie-trenden. För några år sedan när dessa cyklar dök upp på mässan var de ett spännande inslag med sitt rena utseende i kontrast till fullmatade växlade cyklar.

I år fanns det enormt mycket av fabriks-fixies och i nästan varje monter stod en färgglad avskalad cykel. För att nå en större kundgrupp och för att vara helt lagliga i vissa länder är många utrustade med bromsar. Fixie börjar bli mainstream på allvar.

Lågt med 29er

Vi trodde innan mässan att årets Eurobike skulle bli ett uppsving för 29er. Många tillverkare har nu 29er i sitt sortiment och till och med tyska mtb-tidningar börjar få upp ögonen för storhjulingarna. Men oj vad vi misstog oss. Visst fanns det en och annan 29er i montrarna och vissa märken satsar hårt, men någon boom är absolut inte att tala om.

Mycket beror på att många av de amerikanska märkena struntar helt i att ta sina 29er till Europa. Vi pratade bland annat med Cannondale som till 2010 har hela sju 29er modeller i sitt amerikanska sortiment, däribland en 29er-version av nya Flash. Men nej, inga 29er till Europa. Anledningen sades vara det låga intresset bland den stora massan. Förra året hade de en 29er i europasortimentet. Efterfrågan på den modellen var dock väldigt låg och baserat på det drog de snabbt slutsatsen att 29er är inget som Cannondale tänker tillhandahålla för europeiska kunder.

Att 29er i det närmaste verkar bannlyst i Europa gör till och med att populära märken utgår helt på vissa marknader. Gary Fisher som kan sägas var de som ”uppfann” 29er kommer inte att finnas på exempelvis den tyska marknaden nästa år. De fanns därför inte representerade över huvud taget på årets Eurobike. Den svenska distributionen drabbas dock inte utan här kommer Gary Fishers sortiment att finnas.

Det fanns dock glädjeämnen gällande 29er på mässan. Däribland 29er-specialisten Niner som premiärvisade sin nya ram i kolfiber.

Specialized satsar på storhjulingar kommer bland annat med en 29er i S-works utförande. Vi får se om den kan locka tävlingsintresserade att testa de större hjulen.

Rocky Mountain kommer med både HT och FS 29er.

SantaCruz Tallboy.

Färgtrender

Årets mässa var mer färgglad än tidigare och det gick att hitta cyklar i nästan alla regnbågens färger. Vitt är dock fortfarande en populär färg.

Vissa montrar domineras helt av vita cyklar medan andra blandar upp det vita med andra färger, exempelvis lite härliga pastellfärger.

En hel del satsar på mer lugna tidlösa färger som exempelvis silver, grått, rött och svartmatt

Några tillverkare kryddar med färgglada accessoarer som färgade wirehöljen för att sticka ut från mängden.

De flesta cyklar av kolfiber är numera även de lackerade. Kolfiber är vardagsmat och behovet av att skylta med en kolfiberram har väl nästan helt försvunnit. Olackerade ramar i ren kolfiberlook finns dock fortfarande kvar för dem som ändå vill visa att de har en kolfibercykel och inte vill misstas för en enkel aluminiumram. Några tillverkare lägger ett kosmetiskt ytterlager av symetriskt kolfibermatta medan andra vill visa upp en mera rå kolfiberyta som ska antyda att detta är race och ingen skönhetstävling.

90-talets eloxerade komponenter verkar vara på väg tillbaka. Speciellt vid användning av lätta komponenter ska det visas upp färgglad och kreativ eloxering.

Lätt med kolfiber

Kolfiber hittar in i de grövre kategorierna. Nu har tillverkarna men främst konsumenterna börjat lita på att kolfiber även fungerar för AM/FR. Med det svarta materialet kryper vikterna ner mot 10 kg i 140 mm-klassen och 12 kg för 160 mm.

För hardtails har åtta kg gränsen passerats i rasande fart som hos Cannondale Flash med 7,5 kg och Merida O.Nine med 7,7 kg. Båda självklart utrustade med nya Sram XX.

Även hos vanliga brukscyklar används kolfiber. Denna damcykel från Intec väger in på 12 kg med skärmar, pakethållare etc. Priset ligger på €1499 komplett

Övriga trender

Allt fler tillverkare kommer med intern wiredragning och koniskt styrrör avsedda för 1 ½” – 1 1/8” gafflar.

På vevlagersidan skippar många traditionella gängade vevlager till förmån för pressfit-lager, dels i vanlig dimension och dels i BB30.

Höj och sänkbara sadelstolpar når nya anhängare och finns nu originalmonterade på många AM/FR-modeller. Funktionen hos de olika fabrikaten är snarlik och sadeln sänks antingen med ett reglage under sadeln eller med fjärrkontroll från styret. Vissa har steglös sänkning medan andra sänker tre-fyra tum i ett svep.

Belt-drive kom på allvar förra året och återfinns nu hos många tillverkare. På grund av sin konstruktion finns Belt-drive endast på cyklar med växelnav eller singlespeed.

För att kunna montera drivremmen måste den bakre ramtriangeln kunna delas. Det finns många varianter av detta och varje ramtillverkare har sin egen lösning. Några som gjort de i det närmaste osynligt är Fixie Inc med sin modell Peacemaker.

Våga vara annorlunda

Att gå runt på Eurobike och spana in alla nyheter är alltid kul och intressant. Med en mässa av Eurobikes kaliber finns det utställare från alla världens hörn och massor av märken som inte finns representerade på den svenska marknaden.

Utställarna har allt ifrån små bås på några kvadratmeter till enorma montrar som tar upp stora delar av hallarna.

Men efter ett tag slås vi över hur lika alla tillverkare egentligen är. En cykelmodell i en monter skiljer sig krasst sett oftast inte mycket från cykeln i montern bredvid annat än dekalerna på ramen. Att ta till uttrycket ”har man sett en har man sett alla” känns faktiskt inte långt borta.

Orsaken är att de flesta tar universella delar och komponenter från samma underleverantörer. Med två-tre stora komponenttillverkare, fyra-fem tillverkare av gafflar och dämpare samt en handfull hjulfabrikat är det inte lätt att vara unik och sticka ut.

Systemintegration är ett sätt att vara annorlunda. Vissa tillverkare tar fram speciella produkter enbart för sina egna cyklar som exempelvis Cannondales Lefty/Fatty-gaffel.

Det ger kreativa lösningar och annorlunda produkter som inga andra har. Nackdelen är att de binder upp kunden att köpa speciella och kanske dyra reservdelar i framtiden.

Viljan till förändring verkar i allmänhet vara låg. Antalet prototypcyklar och designstudier är förvånansvärt få för att vara en mässa av denna storlek. När det presenteras en ny konceptcykel handlar det ofta bara om att bygga så lätt som möjligt. Det är inget fel med det men knappast något nyskapande och innovativt.

Det fanns dock en del som stack ut på mässan.

Dopo-bike där även styret är tänkt att hjälpa till med framdrivningen. Styret vickas upp och ner och rörelsen fortplantas genom länkage och kedjor ner till vevpartiet. Vi fick testa på trainer och upplevelsen var minst sagt annorlunda.

Wimmer-bike med fjädringsteknologi lånad från Moto-GP. Här i 29er-version.

Katz Moos Marathon med sin kapslade drivlina och Rohloff-nav.

Delta 7 med sina spindelvävslika ramar i kolfiber.

Canyon Project S5 har 180 mm fjädringsväg och en vikt under 12 kg. På ramen som är en variant av nya Torque sitter en hel del speciallösningar och hemliga prototyper från bland annat Sram.

Cannondale leker med sitt enbenta koncept och kör enkelsving bak med kapslad drivlina.

Växellådscyklarna ligger på en konstant nivå år efter år och det är en handfull cyklar utställda. Utförandet av gearbox varierar. Några placerar ett Roholff- eller Nexus-nav i mitten av ramen medan andra använder sig av mer färdiga lösningar.