Ti-Arrow är en ny svensk nischad cykelsatsning i det litet högre segmentet. Happy har testkört den första prototypen av den kommande skogscykeln. Mathias gör sitt bästa för att inte verka för lyrisk. Läs hela artikeln här:
Text och bild av Mathias Haas. Alla bilder går att äta.
Jag har alltså testat den första Ti-Arrow prototypcykeln som är tänkt som en Trailcykel.
Jag gillade inte gaffeln.
Jag gillade inte bromsarna.
Jag gillade inte däcken.
Jag gillade verkligen inte växelreglaget.
Min rumpa hatade sadeln.
Kedjan hoppade sju gånger.
Bakväxeln trilskades.
Mina SPD-klossar var slut.
Det var den roligaste cykel jag har cyklat på.
Låt mig ta det här från början…
TiArrow är en titancykel som är svetsad i Kina och som är designad av Phil Mc Naughton, doktor i mikrobiologi samt ägare till cykelmekshopen Dr. Spoke. (Om någon mot förmodan skulle ha missat det.) Om Phil är designer så är Vigand Nilsson konstruktören. Han är mannen bakom företaget Ti-Arrow och den som har bestämt tjocklek på gods och reduceringar samt vilken sorts kvalité titanet ska ha. Vigand har hyfsat stor erfarenhet av titan från sina egendesignade extremt lätta rullstolar och inte minst av att han är den fjärde störste titan-importören i Sverige. (Han tar in över 15 ton årligen.) Det Vigand inte vet om titan är förmodligen inte värt att veta. Vi kommer att följa upp den här artikeln med en helt egen intervju av Vigand senare.
En skogscykel utanför sitt rätta element.
Jag hade några funderingar om hur bra kvalitén är på titan från det stora te-landet (inte England alltså) och Vigand berättar att varje rör i cykeln går att spåra till en egen tillverkningsserie som i sin tur är stickprovstestad och dokumenterad. Kvalitétskontrollen för titan är alltid ganska rigorös då mycket av materialiet används inom flygindustrin. Pajar man ramen inom fem år får man en ny. Är man inte heller nöjd med cykeln kan man lämna tillbaka den.
Phils vision är en "Hellas-hoj". En lätt cykel anpassad för en 130mm gaffel och med 41cm korta kedjestag.
Jag har testat mediumstorleken där toppröret är c:a 57,4cm. Gaffelvinkeln är 69,5 grader och ramen väger strippad 1.4kg. Med mina tunga pedaler väger den in på 10,8 kilo inklusive en DUC32 framgaffel. Det finns plats för 63mm breda däck vilket motsvarar riktiga 2,5 tum, ej däckstillverkarmått.
WTB Weirwolf 2.55. Drifting edition.
Hur är cykeln att cykla på då? Jorå. Jag ska försöka att inte verka lyrisk, men låt oss säga att jag har aldrig haft så kul i Hellas på en cykel sen jag började cykla. För två timmar sen satt jag med två cykelkompisar och käkade en välbehövd San-Fransisco meny på det lokala hamburgeriet. Jag hade precis dragit av kedjan och kört knät i styret ordentligt men var ändå proppfull med adrenalin för att jag hade haft så kul. Eftersom cykeln väger så litet så var det första gången som jag vågade tweaka en cykel i luften. Jag tyckte dessutom att jag fick ett fantastiskt flow och att samspelet med hojen var så där underbart som upplevelsen man brukar få först efter att man cyklat i en månad på en ny cykel. Förutsägbarhet antar jag att man kan kalla det. Förmodligen beror det delvis på att min egen cykels geometri är väldigt lik Ti-Arrow sånär som på att Ti-Arrow har kortare kedjestag. Båda cyklar är ganska höga och med långa överrör.
På grönbete.
Klätteregenskaperna är lite av den här cykelns signum. Jag har aldrig ens varit i närheten av att cykla uppför mina favoritbackar med den fart jag hade med den här hojen. Jag tog två riktigt håriga backar som jag inte klarat förut med min egen heldämpade. På första försöket. Jag har alltid sagt att heldämpade sväljer stök i backar bättre och det är säkert sant men det var inget jag märkte av med den här cykeln. Den är som en fluga på väggen oavsett om man bryter sig upp i sakta mak eller om man dundrar på för allt vad man har. Sen är de korta kedjestagen och den relativt låga vikten är förmodligen två starkt bidragande orsaker till att den accelerar som en Murcielago. När jag körde ner för en lång snabb slingrig och teknisk passage så kändes det som att jag blivit en dubbelt så bra cyklist. Det är så sjukt lätt att få cykeln dit man vill att man bara kan luta litet åt ena hållet och trycka till med bakdelen så är det som att cykeln förstår precis vad man vill göra. Jag vet inte om det var för att jag hade så kul som jag helt glömde bort att jag körde på en hardtail men det var först nerför riktigt stökiga och snabba partier som jag kände att bakdelen studsade lite och att man hade lite sämre kontroll. Annars tänkte jag inte på det alls vilket förvånade mig. Inte ens efter sex timmars cykling tyckte jag att jag det var jobbigare eller märkbart obekvämare, bortsett från den lite breda sadeln som satt på.
När såg du en bromskiva i titan senast?
Den enda nackdel jag kan hitta med ramen är att den har ganska hög standover för en medium-storlek, vilket skulle kunna generera grensmärta om oturen är framme. Vigand förklarade det med att det är extremt dyrt att böja titanrör och att hållfastheten blir bättre om överröret sitter ihop med sadelstolpen så högt som möjligt. Phil hintar om att det inte är omöjligt att den färdiga versionen får två centimeter lägre och en centimeter kortare topprör. Sliding drop-outs, för att lätt kunna justera kedjelängden om man vill köra single-speed, är ännu inte standard men det är under diskussion och ska eventuellt komma på den färdiga versionen av cykeln.
Frågan är vad som är nyttan med en titanram är i skogen förutom den lägre vikten. Enligt Vigand är en av fördelarna med titan att när man cyklar på asfalt så absorberar materialet mikrovibrationer. Något man alltså inte är i behov av på stigarna i skogen. Gentemot aluminium är nästan den enda fördelen att det mattas betydligt långsammare eftersom det är ett segare material. Man kommer alltså ha en cykel som håller länge. Men det har ett pris.
Om jag skulle vilja byta ut min nuvarande cykel mot den här? Ja tyvärr. Tyvärr, för att ramen kostar inte mindre än tiotusen kronor vilket är väldigt mycket pengar för en hardtail. Personligen har jag aldrig upplevt en så stor skillnad på en cykel förut som med den här, trots att jag inte kom överens med alla komponenter som satt på. Förmodligen har min upplevelse väldigt lite att göra med att det är en titancykel men desto mer med att den är extremt lätt och har helt rätt vinklar för min typ av cykling. Jag rekommenderar varmt en provtur.
Se några små videoklipp med hojen in action. Tryck på bilden.
