Första titt – Canyon Strive

Tredje generationens Strive är en helt ny cykel men som har vissa likheter med generation två. Den i farten justerbara geometrin i form av Shapeshifter finns kvar. Att geometrin sträckts någon millimeter kanske inte förvånar någon, mer förvånande att den inte blev ännu längre. Cykeln är utvecklad ihop med enduroteamet och självklart har deras Team manager Fabien Barel också varit väldigt delaktig i utvecklingsarbetet. Hjulen har dessutom blivit större, äntligen kör Canyon 29-tummare även i endurot.

När resten av världens samlade cykelpress hoppade in i en shuttle för att ännu en gång cykla en Strive på någon av de underbara stigarna ovanför Bubion i Spanska Alpujaras så rullade jag en likadan Canyon uppför Hagakullen. I snålblåst och lera frusen lika hårt som mina tår och fingrar muttrade jag surt något om att det var bättre att testa en cykel i den terräng som den ska cyklas i. För svenska köpare så är kanske den spanska terrängen förvisso lockande men dom allra flesta kommer mestadels att cykla i den typiskt svenska rotiga och steniga skogen. Ibland kanske också på en gammal soptipp där Klarakvarteren slängdes för över femtio år sedan. Därför motiverar jag mig att cykla uppför Hagakullens transportväg ett par gånger till. Frusen lera kan vara alldeles underbart.
Om sanningen ska fram så hade vi kanske inte tackat nej till en spanienresa men med upplägget att istället ta hit en cykel så får vi flera dagar på den och i förhållanden vi känner igen. Dessutom passar det ihop med livet bredvid cykeln.
Längre
Snabbt kollar jag igenom geometritabellen, Reach 470 i large och 500 i XL. Jämförbart med många konkurrenter men en bit kvar upp till dom riktigt långa cyklarna men lite längre än förra Strive. Gaffelvinkeln är 66 i det flacka läget och 67,5 grader i det branta. Exakt samma som sin föregångare alltså. På längden är det bara i XL som Strive vuxit rejält, då 13 millimeter längre. En annan detalj i geotabellen är att XS försvunnit. Inga stora förändringar egentligen men ändå en geometri som känns modern. Många kommer att påpeka att Canyon fegat och inte vågat göra riktigt långt, lågt och flackt. Det Canyon gör är jämförbart med andra större tillverkare som också är försiktiga med sin geometri, eller har dom fingret i vinden och redan känner att den vänt eller mojnat? Strive har en modern design och formspråket har justerats för att passa ihop med resten av Canyons mountainbikes.

Shapeshifter finns kvar, en dealbreaker om du letar efter något enkelt men kanske också ett enkelt sätt att få prestanda genom att trycka på en knapp. Flaskställ är självklart på en endurocykel.

Specifikation
Komponentvalet är på testcykeln mestadels plockat från Srams kollektion, Sram XO Eagle, Code RSC bromsar och Rock Shox Lyrik i kombination med en Super Deluxe. Sadelstolpen är en Reverb. Hjulen är undantaget som höjer specifikationen ytterligare ett snäpp, här har Mavic fått sälja in sina Deemax Pro som förvaltar sina gula förfäders arv väl. Styva hjul med lagom bredd och ett varumärke som åtminstone på den här nivån borgar för pålitlighet.

Vad är väl en helg i Alpujaras. Hellas och Haga är också fint.

Att cykla
Strive trivs i nästan all terräng, för det mesta körde jag med 25 procent sag vilket jag upplevde som lagom i plattare terräng. För utförscykling lättade jag på trycket och sjönk ihop till 30 procent. Den lilla skillnaden på 1,5 grad i gaffelvinkel känns självklart av men allra mest uppför. Under testperioden hann jag inte köra tillräckligt hårt för att uppskatta läget med flack gaffelvinkel. Däremot gillar jag den lägre vevlagerhöjden, i lågt läge svänger Strive väldigt bra, då uppskattar man också att vevarmarna bara är 165 mm i alla storlekar. Vevarmslängden känns däremot konstig vid vanlig cykling, jag är van vid 175 men trodde mig inte vara så känslig.
Det är lätt att hamna med bra tyngd över framhjulet och det går bra att cykla offensivt. Canyon har med sina två cyklar Neuron och Torque varit tydliga med att det är rekreationscyklar, Strive är en cykel för racing. Trots det tänkta användningsområdet så tycker jag att Strive fungerar alldeles utmärkt för rekreation.

Vissa körde nya Strive redan i höstas i Italienska Finale. Men vad är väl en bal på slottet som sagt.

Teamet
Fabien Barel har jobbat med Canyon länge, till en början tävlade han själv aktivt samtidigt som han bidrog till utvecklingsarbetet. Barel är ingenjör och redan första gången som jag träffade honom för 15 år sedan så berättade han att Kona som han cyklade för då hade gjort ramar med gaffelvinklar mellan 66 och 60 för att Fabien skulle kunna testa vad som var optimalt, då hamnade han någonstans i mitten. Om Strive kommer att vara en vinnare i EWS återstår att se.

Att hjulen vuxit till 29 tum är kanske den mest förväntade uppdateringen, geometrin är i de flesta storlekar mer justerad än förändrad, reach i Large är 470 istället för 468.

För vem?
Alla som gillar att ösa på utför kan trivas på en Strive. Har du enduroambitioner kan kanske en Strive vara en vinnarcykel. Ska du mestadels cykla i platt terräng men kanske cykla bikepark på samma cykel är Strive ett klokt val. Än så länge har det inte kommit någon version i aluminium men det är inte en jättedålig gissning att det dyker upp en billigare ram om ett halvår.

Nä men jag tar och sätter knät på den hårdaste knölen och sen trycker jag till revbenen. Sen kör vi tio gånger till. Blankis eller isiga rötter, linjeval är a och o.

29-tummare
Nästan Alla som tävlar i Enduro kör på 29-tumshjul. Att det skulle bli större hjul på generation tre av Strive kändes ganska givet. Även om mycket av upplevda fördelar är placebo så är det inte att förneka, känner jag mig stabil kör jag stabilt. Med mina 193 centimetrar upplever jag aldrig hjulen som klumpiga, 27,5 känns däremot fjuttigt när jag byter tillbaka till den Rose Pikes Peak jag testar samtidigt.

Lagom till att vi började bli klara med cykeln och skulle fotografera fick vi ett vackert lager snö över lömsk is och ondskefulla rötter.

Reglaget för Shapeshifter och dropper.

Shapeshifter
Vissa som köpte generation av Strive upplevde problem med driftsäkerhet, detta ska enligt Canyon vara åtgärdat. Om man lär sig använda Shapeshifter på samma sätt som en dropper så kan det vara fantastiskt, speciellt i bergsterräng. Slaglängden ändras från 150 till 135 millimeter när man ändrar till klätterläge. Nere i alperna kan liknande lösningar vara ett måste, för det är inte främst utför som jag upplevde det som en fördel utan när jag satt och klättrade.

Shapeshifter med ena rockern bortkapad. Det är alltså en liten gasdämpare som flyttar dämparen mellan de två lägena.

Vi återkommer
Med en begränsad tidsperiod för att cykla på Strive har vi inte hunnit testa så mycket som vi vill. Under våren kommer vi att få testa en längre period. Är det något som du undrar över så ställ frågor i tråden, har vi inte svar nu ser vi till att skaffa det under det längre testet.