n3wton
Aktiv medlem
Hallux valgus - råd kring operation
I tonåren fick jag diverse problem med fötter och knän. Spelade fotboll och hade ont för jämnan. Låg bokstavligen och grät efter fotbollsmatcherna... Schlatterknän (som alltid gjorde ont) och hallux valgus på främst höger stortå.
Fick snabb, men fel, hjälp i vården (om man får säga så som ren lekman). Inte EN ENDA människa inom vården rådde mig till att träna fötter och knän specifikt, utan jag blev påprackad ett par hålfotsinlägg som jag bytte varje år när fötterna växte eller när de blev utslitna. Under tiden slet jag på som ett djur på hårda grusplaner och levde på att springa fort som fan.
Efter att ha gått och sprungit på hålfoten hela min tonårsperiod och under större delen mellan 20 och 30 års ålder inser jag idag, 36 år gammal, att mina fötter är kassa. Jag är rejält stark, men flera olika sorters efterhängsna, mer eller mindre allvarliga skador och besvär har hängt efter mig, och jag tror att det grundar sig i att fötter, fotleder och till viss del knän blev eftersatta till följd av stödet från hålfotsinläggen och total frånvaro av rehab- och prehabträning trots massvis av problem. En enda gång, när jag för femtioelfte gången i rad ovilligt men oförmögen att fortsätta springa linkade av fotbollsplanen efter typ 60-70 minuters speltid, sa en före detta fotbollsspelande åskådare att "du får väl göra lite såhär" varpå han visade några tåhävningar.
Man vet ju aldrig hur det hade varit om jag gjort på ett annat sätt, men jag hade idag önskat att någon ordinerade specifik stabilitetsträning för dessa kroppsdelar. De senaste åren har jag gjort ganska mycket sådan i perioder och utvecklingen har varit väldigt positiv, men om jag gjort det 20 år tidigare hade jag kunnat undvika mycket smärta och förmodligen flera skador inbillar jag mig.
Senaste åren har saker som sagt fungerat ganska bra. Kan både springa och cykla nästan helt obehindrat. Hålfotsinläggen rök för kanske 8 år sedan eller så, medan jag för kanske 4-5 år sedan började med tåspridare istället (ett stöd mot ett annat..). När jag började med de senare hade jag haft ont i höger stortå i säkert 15 år, mer eller mindre varje dag. Stortåleden var svullen, röd och varm och så fort jag belastade foten (som jag gjorde nästan varje dag) fick jag väldigt ont.
Bild på fötter idag. Högerfotens stortåled sned men inte så värst svullen eller röd/varm. Vänster fot har jag nästan aldrig några problem med men stortån har en liten snedställning (enligt röntgenbilder från när jag var i 20-årsåldern).
Bild på fötter med tåspridare.
Samma dag som jag började med tåspridarna började smärtan släppa. Jag har därefter, varje dag, använt dessa. De är med på bikepackingturer, på jobbet, under löpning och allt annat. Jag har förbrukat säkert 20 par nu (de går till slut sönder).. Sover aldrig med dem då de börjar göra ont om jag har på dem längre än en full dag (har cyklat utan då jag kört riktigt långt och cyklat genom natten - då har jag fått stanna i ett dike och ta av dem), men annars tar jag på dom så fort jag vaknar och av dom när jag ska sova.
De små gummigrejerna mellan tårna fungerar alltså helt grymt bra. Problemet är att de ska på och av varje dag, och jag får inte glömma dem. Känns som hela livet är upphängt på dem.
Därtill har det under senaste halvåret börjar smyga sig på lite smärta i leden igen. Inget ohanterligt, men jag förstår att det inte kommer hålla i längden. Jag har undvikit operation som varit rådet "hela tiden" till följd av rädsla att få problem i framtiden. Nu när det börjat göra ont igen grämer jag mig att jag inte opererade när jag var 20-25 år och precis hade slutat med fotbollen.
Nu efterfrågar jag lite tips och råd från andra med erfarenhet av hallux valgus. Har ni opererat? Hur gick/går det? Hur hade ni gjort i min situation? Tar gärna emot alla tankar och funderingar!
Fick snabb, men fel, hjälp i vården (om man får säga så som ren lekman). Inte EN ENDA människa inom vården rådde mig till att träna fötter och knän specifikt, utan jag blev påprackad ett par hålfotsinlägg som jag bytte varje år när fötterna växte eller när de blev utslitna. Under tiden slet jag på som ett djur på hårda grusplaner och levde på att springa fort som fan.
Efter att ha gått och sprungit på hålfoten hela min tonårsperiod och under större delen mellan 20 och 30 års ålder inser jag idag, 36 år gammal, att mina fötter är kassa. Jag är rejält stark, men flera olika sorters efterhängsna, mer eller mindre allvarliga skador och besvär har hängt efter mig, och jag tror att det grundar sig i att fötter, fotleder och till viss del knän blev eftersatta till följd av stödet från hålfotsinläggen och total frånvaro av rehab- och prehabträning trots massvis av problem. En enda gång, när jag för femtioelfte gången i rad ovilligt men oförmögen att fortsätta springa linkade av fotbollsplanen efter typ 60-70 minuters speltid, sa en före detta fotbollsspelande åskådare att "du får väl göra lite såhär" varpå han visade några tåhävningar.
Man vet ju aldrig hur det hade varit om jag gjort på ett annat sätt, men jag hade idag önskat att någon ordinerade specifik stabilitetsträning för dessa kroppsdelar. De senaste åren har jag gjort ganska mycket sådan i perioder och utvecklingen har varit väldigt positiv, men om jag gjort det 20 år tidigare hade jag kunnat undvika mycket smärta och förmodligen flera skador inbillar jag mig.
Senaste åren har saker som sagt fungerat ganska bra. Kan både springa och cykla nästan helt obehindrat. Hålfotsinläggen rök för kanske 8 år sedan eller så, medan jag för kanske 4-5 år sedan började med tåspridare istället (ett stöd mot ett annat..). När jag började med de senare hade jag haft ont i höger stortå i säkert 15 år, mer eller mindre varje dag. Stortåleden var svullen, röd och varm och så fort jag belastade foten (som jag gjorde nästan varje dag) fick jag väldigt ont.
Bild på fötter idag. Högerfotens stortåled sned men inte så värst svullen eller röd/varm. Vänster fot har jag nästan aldrig några problem med men stortån har en liten snedställning (enligt röntgenbilder från när jag var i 20-årsåldern).
Bild på fötter med tåspridare.
Samma dag som jag började med tåspridarna började smärtan släppa. Jag har därefter, varje dag, använt dessa. De är med på bikepackingturer, på jobbet, under löpning och allt annat. Jag har förbrukat säkert 20 par nu (de går till slut sönder).. Sover aldrig med dem då de börjar göra ont om jag har på dem längre än en full dag (har cyklat utan då jag kört riktigt långt och cyklat genom natten - då har jag fått stanna i ett dike och ta av dem), men annars tar jag på dom så fort jag vaknar och av dom när jag ska sova.
De små gummigrejerna mellan tårna fungerar alltså helt grymt bra. Problemet är att de ska på och av varje dag, och jag får inte glömma dem. Känns som hela livet är upphängt på dem.
Därtill har det under senaste halvåret börjar smyga sig på lite smärta i leden igen. Inget ohanterligt, men jag förstår att det inte kommer hålla i längden. Jag har undvikit operation som varit rådet "hela tiden" till följd av rädsla att få problem i framtiden. Nu när det börjat göra ont igen grämer jag mig att jag inte opererade när jag var 20-25 år och precis hade slutat med fotbollen.
Nu efterfrågar jag lite tips och råd från andra med erfarenhet av hallux valgus. Har ni opererat? Hur gick/går det? Hur hade ni gjort i min situation? Tar gärna emot alla tankar och funderingar!


