[OT] Frågor rörande språket

[waikato]

Bara jag som får huvudvärk av den här meningen?

Båda sakerna är ju negativa.

Jag är inte den som skattefuskar, men jag snor heller inte cyklar.


Nästan så man tror att dom tabbat sig med en negation.

Jag är inte den som slår nedåt, men jag slickar uppåt.

 

[KOLOSS]

Jag är inte den som slår nedåt, jag slickar uppåt.
Jag är inte den som slår nedåt, men jag slickar inte uppåt.

dessa låter korrekt för mig.

 

[NLC]

Hellre äter jag själv än ser mina barn svälta.

 

[waikato]

Jag är inte den som slår nedåt, jag slickar uppåt.
Jag är inte den som slår nedåt, men jag slickar inte uppåt.

dessa låter korrekt för mig.

Intressant. För mig brukar ordet men följas av något nyanserande tillägg.

Typ Jag är inte den som tar första initiativet, men jag är ingen bromskloss heller.

 

[aben]

Jag tolkar det som att hon egentligen avsåg att säga "Jag är inte den som slår nedåt utan uppåt" men tyckte att "slå uppåt" blev lite för starkt och mildrade det till att hon åtminstone inte "slickar uppåt".

 

[Deleted member 77490]

@waikato Håller med, det är i mitt tycke en felaktig konjunktion. ”Jag är inte den som slår nedåt OCH jag slickar inte uppåt (heller)” borde det stå. Det är nog relativt väl belagt att man brukar tillskriva en viss typ av person båda dessa egenskaper och då är konjunktionen ”men” konstig. Det fungerar dock i talspråk med de nyanser som följer med detta (framförallt betoningar) och det är ju som synes också ett citat.

Bäst hade varit ”Jag är inte den som sparkar nedåt och slickar uppåt.” eller ännu hellre ”Jag är inte den som slickar uppåt och sparkar nedåt.”.

Med vänlig hälsning,
//Svenskläraren

 

[WSMC]

Jag är inte den som slår nedåt, men jag slickar inte uppåt.

Jag sakna isf ett heller i meningen, så att det då skulle bli:
Jag är inte den som slår nedåt, men jag slickar inte heller uppåt.

 

[Hasse#7]

Det kanske är en maskering av "Jag slickar uppåt innan jag slår nedåt"?

 

[Makten]

En sjukt bra låt är det i alla fall.

 

[aben]

En sjukt bra låt är det i alla fall.

Meningarna om det är delade :)

 

[staine]

Jag är inte den som är snabbast på cykeln men å andra sidan är jag rätt långsam.
:)

 

[havet]

Äsch, nu tycker jag ni är lite stingsliga. Det rör sig ju om en muntlig intervju och folk säger allt möjligt konstigt hela tiden, vilket också är en del av charmen med tal- kontra skriftspråk. Bra att de citerar ordagrant! vill jag säga i stället.

Och om vi ska vara helt nagelfarande så fungerar konjunktionen i enlighet med SO:

”Jag är inte den som slår nedåt
men jag slickar inte [heller] uppåt”

Typ: Jag är inte glad
men jag är inte ledsen.

Det är ju lite kul, om något. Mer negationer till folket. ?

 

[waikato]

Äsch, nu tycker jag ni är lite stingsliga. Det rör sig ju om en muntlig intervju och folk säger allt möjligt konstigt hela tiden, vilket också är en del av charmen med tal- kontra skriftspråk. Bra att de citerar ordagrant! vill jag säga i stället.

Och om vi ska vara helt nagelfarande så fungerar konjunktionen i enlighet med SO:


Visa bilaga 608899

”Jag är inte den som slår nedåt
men jag slickar inte [heller] uppåt”

Typ: Jag är inte glad
men jag är inte ledsen.

Det är ju lite kul, om något. Mer negationer till folket. ?

Med tråden ville jag inte anmärka eller klaga, utan snarare få mer klarhet kring uttrycket. Jag tycker det låter fel, men är öppen för att det inte är det.

Sen kan man ju tycka att det är lite märkligt att just det citatet lyfts fram, eftersom det låter konstigt och känns svårtolkat.

Men

Typ: Jag är inte glad
men jag är inte ledsen.

Glad och ledsen står ju halvt om halvt i ett motsatsförhållande till varandra. Då känns formuleringen rimlig, som ett förtydligande att det ena påståendet inte behöver implicera det andra.

Den som slår nedåt känns snarare mer benägen att slicka uppåt, så att använda konjunktionen "men" ger mig bara huvudbry.

Jag är inte särskilt bred, men jag är inte överviktig.

 

[staine]

En annan fråga nu när man nappade på baitet.
Vad är bäst, "bra" eller "bättre"?

 

[aben]

Med tråden ville jag inte anmärka eller klaga, utan snarare få mer klarhet kring uttrycket. Jag tycker det låter fel, men är öppen för att det inte är det.

Det är inte rätt men heller inte fel :)

 

[aben]

En annan fråga nu när man nappade på baitet.
Vad är bäst, "bra" eller "bättre"?

Bra, bättre, bäst, svaret på din fråga är att det beror på sammanhanget.

 

[waikato]

Likt fadern som kom hem från krogen tidigt en morgon och väckte både fru och barn,
- Är inte ni uppe än?! Jag är uppe än.

 

[Skogling]

Man slickar väl alltid "uppåt"?

 

[HejaSverige!]

Ja, alltid faktiskt, du har rätt!

 

[Batavus]

I rubriker får man "korta ihop" det nästan hur som helst, enligt första exemplet. Frågan är om det är en rubrik. Personligen gillar jag inte att tankestreck används där, när det borde vara kolon, följt av stor bokstav. Tankestreck är precis vad det låter som: En inskjuten tanke, som inte påverkar det verkliga innehållet, och ett andra tankestreck berättar att inskjutningen är över. ...Eld upphör!

På tal om att slicka, så frågade jag min katt om hon var hungrig, varpå hon först slickade sig mellan baktårna och sedan i baken.

 

[MTBemil]

Jag är ju då en deskriptiv lingvist, vilket betyder att om ni repeterar frasen "Jag är inte den som slår nedåt men jag slickar inte uppåt." tillräckligt många gånger i den här tråden så kommer det bli grammatiskt korrekt oavsett om det var det från början

 

[staine]

Bra, bättre, bäst, svaret på din fråga är att det beror på sammanhanget.

- Känns det bra?
- Nej inte bra men det är i alla fall bättre.
Så, vad är bäst? Bra eller bättre?

 

[waikato]

- Känns det bra?
- Nej inte bra men det är i alla fall bättre.
Så, vad är bäst? Bra eller bättre?

Tror det är bra mycket bättre, om inte bäst, att vi lämnar det ämnet.

 

[staine]

Bra där! Ha det bäst!
:D

 

[s]

Så fint, man skulle kunna tro att ni är bästisar

 

[Batavus]

Visst var det bättre förr, men inte fan var det bra.

 

[waikato]

Visst var det bättre förr, men inte fan var det bra.

 

[havet]

Nu kan jag glädja er med att det har lyssnats på söndagsintervjun (precis klockan åtta på söndagsmorgonen, som sig bör!), och då tänkte jag förära er med ett fullständigt citat. Det visade sig nämligen att SR-redaktionen visst har klippt lite i det som sägs, vilket gjorde omvandlingen till skriftspråk mer haltande än nödvändigt.

Så här säger Lise Tamm, chefsåklagare, drygt 8 minuter och 27 sekunder in i intervjun: ”jag är ju inte den som slår neråt om man säger så, men jag slickar inte uppåt … alls”.

För övrigt var intervjun lyssningsvärd. Intressant person. Och dessutom cyklar hon!

 

[Deleted member 77490]

Nu kan jag glädja er med att det har lyssnats på söndagsintervjun (precis klockan åtta på söndagsmorgonen, som sig bör!), och då tänkte jag förära er med ett fullständigt citat. Det visade sig nämligen att SR-redaktionen visst har klippt lite i det som sägs, vilket gjorde omvandlingen till skriftspråk mer haltande än nödvändigt.

Så här säger Lise Tamm, chefsåklagare, drygt 8 minuter och 27 sekunder in i intervjun: ”jag är ju inte den som slår neråt om man säger så, men jag slickar inte uppåt … alls”.

För övrigt var intervjun lyssningsvärd. Intressant person. Och dessutom cyklar hon!

Det är fortfarande konstigt sagt. Byt ut ”men” mot ”och” and Bob’s yer uncle!

 

[havet]

Det är fortfarande konstigt sagt. Byt ut ”men” mot ”och” and Bob’s yer uncle!

Grammatiskt är det korrekt med både "men" och "och", däremot beror valet av konjunktion på vad personen vill säga. I kapitel 42 av Svenska Akademiens grammatik finns följande:

Men det handlar inte bara om motsättningar, utan också:

I Tamms intervju handlar det om att en person som inte slår nedåt i stället förväntas slicka uppåt. Förväntningen är alltså att den som inte ger sig på de svaga i stället kryper för de högre upp i hierarkin. Hon uttrycker därför med sitt men "en omständighet som strider mot förväntningarna utifrån den första satsen". Om hon i stället hade använt "och" i sammanhanget skulle det ha inneburit något annat.

Det är alltså inte valet av konjunktion som är konstig, däremot blir omvandlingen från tal- till skriftspråk lite lustig.

 

[aben]

Nu kan jag glädja er med att det har lyssnats på söndagsintervjun (precis klockan åtta på söndagsmorgonen, som sig bör!), och då tänkte jag förära er med ett fullständigt citat. Det visade sig nämligen att SR-redaktionen visst har klippt lite i det som sägs, vilket gjorde omvandlingen till skriftspråk mer haltande än nödvändigt.

SR borde ta en kurs i hur man citerar korrekt.

 

[waikato]

Grammatiskt är det korrekt med både "men" och "och", däremot beror valet av konjunktion på vad personen vill säga. I kapitel 42 av Svenska Akademiens grammatik finns följande:

Visa bilaga 609347


Men det handlar inte bara om motsättningar, utan också:

Visa bilaga 609348

I Tamms intervju handlar det om att en person som inte slår nedåt i stället förväntas slicka uppåt. Förväntningen är alltså att den som inte ger sig på de svaga i stället kryper för de högre upp i hierarkin. Hon uttrycker därför med sitt men "en omständighet som strider mot förväntningarna utifrån den första satsen". Om hon i stället hade använt "och" i sammanhanget skulle det ha inneburit något annat.

Det är alltså inte valet av konjunktion som är konstig, däremot blir omvandlingen från tal- till skriftspråk lite lustig.

Det blir ju nästan en ideologisk fråga.
Jag förstår vad du menar och tycker det i detta perspektivet känns rimligt.

Problemet är väl att jag som oinsatt privatperson hyser en förhoppning om att våra myndighetsutövande personer har fått sina positioner utifrån kompetens, inte mha vare sig sparkar eller slick.

Om någon nu skulle sparka nedåt så är det en karaktärsbrist, jag skulle därför inte bli förvånad om personen då också håller på med ögontjänande och fjäsk.

Men, om det nu är som så att många, eller rent av merparten, av våra myndighetsutövande personer nått dit dom är mha antingen sparkar eller fjäsk... Så känns forumleringen rimlig.

Men såpass cynisk är jag inte. Eller, var i alla fall inte det när jag läste rubriken. ?

 

[Deleted member 77490]

Grammatiskt är det korrekt med både "men" och "och", däremot beror valet av konjunktion på vad personen vill säga. I kapitel 42 av Svenska Akademiens grammatik finns följande:

Visa bilaga 609347


Men det handlar inte bara om motsättningar, utan också:

Visa bilaga 609348

I Tamms intervju handlar det om att en person som inte slår nedåt i stället förväntas slicka uppåt. Förväntningen är alltså att den som inte ger sig på de svaga i stället kryper för de högre upp i hierarkin. Hon uttrycker därför med sitt men "en omständighet som strider mot förväntningarna utifrån den första satsen". Om hon i stället hade använt "och" i sammanhanget skulle det ha inneburit något annat.

Det är alltså inte valet av konjunktion som är konstig, däremot blir omvandlingen från tal- till skriftspråk lite lustig.

Grammatiskt spelar det ingen roll, meningen som citeras är korrekt. Det är sammanhanget som är märkligt. Som jag tidigare skrev, det får anses vara legio att se sparka nedåt och slicka uppåt som sammanlänkande karaktärsdrag. Därav uttrycket ”Slicka uppåt och sparka nedåt”, därav Ebba Grön-låten med samma titel o s v. Möjligen kan det vara så att intervjupersonen medvetet använder sig av ”men” som en retorisk stilfigur, ett slags malaproism, men det troligaste är att hon helt enkelt säger fel.

 

[Deleted member 77490]

SR borde ta en kurs i hur man citerar korrekt.

Det lär man ut på journalisthögskolan. Citat kan dock klippas för att passa in på begränsat utrymme om det inte ändrar betydelsen i citatet som helhet, vilket inte är fallet här.

 

[Stumpy]

Man slickar väl alltid "uppåt"?

Det beror väl på satsmeningen och hur objektet förhåller sig till subjektet.

 

[waikato]

Låtom oss hoppas att det blott var en språklig oaktsamhet, att den förväntan som Tamms ordval antyder om inte är någon norm inom det offentliga.

Vidare till nästa fråga! Språk är roligt!

 

[aben]

Det lär man ut på journalisthögskolan. Citat kan dock klippas för att passa in på begränsat utrymme om det inte ändrar betydelsen i citatet som helhet, vilket inte är fallet här.

Nej, man får inte klippa och klistra hur man vill i citat även om man anser att det inte ändrar betydelsen, det är liksom hela grejen med att citera. Om någon del inom det man citerar utelämnas skall det anges, vanligast är med tre punkter.

 

[Deleted member 77490]

Nej, man får inte klippa och klistra hur man vill i citat även om man anser att det inte ändrar betydelsen, det är liksom hela grejen med att citera. Om någon del inom det man citerar utelämnas skall det anges, vanligast är med tre punkter.

Det finns olika syn på citat. Att citat ska vara ordagranna är ett (vetenskapligt) sätt att se på saken, men inte det enda. Detta sätt gäller dessutom framförallt citat ur skriven text. Skulle journalister citera människor ordagrant ur en muntlig intervju skulle journalisterna snart bli anklagade för att försöka utmåla människor som dumma eller illitterata. Såpass ”icke skriftspråkligt” uttrycker sig gemene man. Jag har sett journalister göra så och det är inte vackert.

Att ange […] för utelämnade ord i citat görs inte i journalistisk text. Du kan säkert hitta något undantag någonstans men i princip är det så.

Om man vill sejfa lite använder man pratminus (journalistlingo för talstreck) som snarare återger andemeningen i vad som sägs, men också ord inom citationstecken behandlas friare. Det kan man tycka vad man vill om, men så är det.

Seriösa reportrar låter dessutom alltid intervjupersonen kolla sina citat före publicering. Då finns inte risken för att denna ska känna sig felciterad eller förfelad på annat sätt.

Så nej, ditt sätt att citera är inte korrekt annat än i vissa sammanhang.

 

[aben]

Det finns olika syn på citat. Att citat ska vara ordagranna är ett (vetenskapligt) sätt att se på saken, men inte det enda. Detta sätt gäller dessutom framförallt citat ur skriven text. Skulle journalister citera människor ordagrant ur en muntlig intervju skulle journalisterna snart bli anklagade för att försöka utmåla människor som dumma eller illitterata. Såpass ”icke skriftspråkligt” uttrycker sig gemene man. Jag har sett journalister göra så och det är inte vackert.

Att ange […] för utelämnade ord i citat görs inte i journalistisk text. Du kan säkert hitta något undantag någonstans men i princip är det så.

Om man vill sejfa lite använder man pratminus (journalistlingo för talstreck) som snarare återger andemeningen i vad som sägs, men också ord inom citationstecken behandlas friare. Det kan man tycka vad man vill om, men så är det.

Seriösa reportrar låter dessutom alltid intervjupersonen kolla sina citat före publicering. Då finns inte risken för att denna ska känna sig felciterad eller förfelad på annat sätt.

Så nej, ditt sätt att citera är inte korrekt annat än i vissa sammanhang.

Det finns olika uppfattningar om detta och till en del håller jag med om det du skriver ovan (även fast jag anser att det är fel) men jag tycker vi släpper frågan och inte fördjupar oss ytterligare :)

 

[ADD]

Har försökt låta bli men nu gick det inte längre

 

[Batavus]

Frågan om konjunktionerna är intressant, men hur samornande etc. de än må vara, så ska man inte ställa dem efter varandra. De bör av hävd inte heller inleda en mening. Varför "även fast" härovan gör att jag ryser...

 

[Kneecap]

Grammatiskt spelar det ingen roll, meningen som citeras är korrekt. Det är sammanhanget som är märkligt. Som jag tidigare skrev, det får anses vara legio att se sparka nedåt och slicka uppåt som sammanlänkande karaktärsdrag. Därav uttrycket ”Slicka uppåt och sparka nedåt”, därav Ebba Grön-låten med samma titel o s v. Möjligen kan det vara så att intervjupersonen medvetet använder sig av ”men” som en retorisk stilfigur, ett slags malaproism, men det troligaste är att hon helt enkelt säger fel.

Tjena!

Jag tror hon säger det medvetet. Speciellt med tanke på konstpausen i slutet på meningen.
För mig ger det lite mer undertryck i meningen.
Sen skulle jag nog lägga till ett heller i meningen för att få den att låta mer korrekt

 

[Deleted member 77490]

Tjena!

Jag tror hon säger det medvetet. Speciellt med tanke på konstpausen i slutet på meningen.
För mig ger det lite mer undertryck i meningen.

Jag har inte ens lyssnat på intervjun, jag sitter bara och tycker. ?

 

[waikato]

Jag har inte ens lyssnat på intervjun, jag sitter bara och tycker. ?

Är det inte sådana som oss som driver ett internetforum framåt? Skulle alla gå till källorna för att reda ut svaren hade det inte varit särskilt mycket kvar att käbbla om. ?

 

[Deleted member 77490]

Är det inte sådana som oss som driver ett internetforum framåt? Skulle alla gå till källorna för att reda ut svaren hade det inte varit särskilt mycket kvar att käbbla om. ?

Som vi, heter det. ?

Och så var vi igång igen.

?