SIE
Aktiv medlem
MTB i NV-Skåne: bra eller anus?
Hej Bullen.
Efter 20 år i Göteborg är det dags att påbörja återvandringen till Skåne. Från och med i sommar/höst kommer vi bo strax norr om Ängelholm. Livets skede etc.
Jag är ett fan av att gräva där man står. Bor man i Sälen ska man åka skidor. Bor man på Jamaica ska man röka gräs. Bor man i Göteborg och har 1 km till Änggårdsbergen och 5 km till Delsjön/Lackarebäck så är det lämpligt att cykla gubbduro och springa trail.
På kommande bostadsort kommer hobby-biten lösa sig galant. När det blåser kan jag surfa, jag har inget emot att slippa de eviga Göteborgsbackarna vad gäller löpning, och i samband med en skada i höstas har jag doppat tårna lite i landsvägscykling, i brist på att kunna rycka i mtb-styre. Ser redan hela Bjärehalvön som en fin potentiell ”spelplan” att utforska, precis utanför den blivande dörren.
Men trailhojen? Har en Spectral 150 AL som enligt min smak är perfekt för Göteborg.. men Skåne? Jag kommer ha Vallåsen 30 minuter bort med bil, men som ren parkhoj känns den ju som slangbella i en pistolduell och 30 min bort är inte att ”gräva där man står” enligt mina mått. Och ärligt talat, det sög verkligen att vara skadad under en längre period, och då jag är typen som alltid kör på gränsen av min (låga) förmåga så vete fan om jag det ligger i mitt intresse att bli ”park rat”. Ok att man tar en risk varje gång man kliver ur sängen, men att talanglöst bomba DH regelbundet känns ändå som en ökande faktor.
Så: behålla Spectralen och känna sig klumpig på 5km XC-slinga i Kronoskogen, stundvis vara underbiked vid tillfälliga besök på åsen, och kanske vara lagom på Kungsbygget? Eller sälja den och köpa ngt DC-aktigt som dessutom håller mig borta från Vallåsens stök och hopp? Eller bara sälja skiten och inte köra MTB alls, för utöver Vallåsen finns ingen bra MTB-cykling i NV-Skåne (eller?). Vad säger folket?
Efter 20 år i Göteborg är det dags att påbörja återvandringen till Skåne. Från och med i sommar/höst kommer vi bo strax norr om Ängelholm. Livets skede etc.
Jag är ett fan av att gräva där man står. Bor man i Sälen ska man åka skidor. Bor man på Jamaica ska man röka gräs. Bor man i Göteborg och har 1 km till Änggårdsbergen och 5 km till Delsjön/Lackarebäck så är det lämpligt att cykla gubbduro och springa trail.
På kommande bostadsort kommer hobby-biten lösa sig galant. När det blåser kan jag surfa, jag har inget emot att slippa de eviga Göteborgsbackarna vad gäller löpning, och i samband med en skada i höstas har jag doppat tårna lite i landsvägscykling, i brist på att kunna rycka i mtb-styre. Ser redan hela Bjärehalvön som en fin potentiell ”spelplan” att utforska, precis utanför den blivande dörren.
Men trailhojen? Har en Spectral 150 AL som enligt min smak är perfekt för Göteborg.. men Skåne? Jag kommer ha Vallåsen 30 minuter bort med bil, men som ren parkhoj känns den ju som slangbella i en pistolduell och 30 min bort är inte att ”gräva där man står” enligt mina mått. Och ärligt talat, det sög verkligen att vara skadad under en längre period, och då jag är typen som alltid kör på gränsen av min (låga) förmåga så vete fan om jag det ligger i mitt intresse att bli ”park rat”. Ok att man tar en risk varje gång man kliver ur sängen, men att talanglöst bomba DH regelbundet känns ändå som en ökande faktor.
Så: behålla Spectralen och känna sig klumpig på 5km XC-slinga i Kronoskogen, stundvis vara underbiked vid tillfälliga besök på åsen, och kanske vara lagom på Kungsbygget? Eller sälja den och köpa ngt DC-aktigt som dessutom håller mig borta från Vallåsens stök och hopp? Eller bara sälja skiten och inte köra MTB alls, för utöver Vallåsen finns ingen bra MTB-cykling i NV-Skåne (eller?). Vad säger folket?
Senast ändrad:
