Stål!

  • Trådstartare Trådstartare evo
  • Start datum Start datum
Stål!
IMG_1996.jpeg

IMG_2015.jpeg

Ursäkta de osmakligt långa kablarna men jag har inte bestämt mig för vilken styrkombo jag skall ha än!
 
Stål!
Det var faktiskt exakt det vevpartiet jag letade efter, 40 min senare och det är sålt :( stort tack iaf!
Jag plockade just av mitt 170mm 34/50 (hela Athena-set). Inga som helst problem att montera loss med endast en enkel avdragare från biltema, klagomålen på powertorque verkar överdrivna (men har inte kört i snöslask och salt ska erkännas.) Har kört ca 350-400 mil på det tror jag. Hade tänkt börja leta efter nån charmigare ram än min Genesis Equilibrium, och billigare än Wilier Supperleggera, att sätta det på. Men möjligen kan jag sälja det. Vad är det värt?

Inga klagomål på vevpartiet, men växelreglaget (fram) var inte så hållbart och lagningen jag gjorde (en skruv som skruvade ur sig själv) hjälpte inte så länge, så byter hela gruppen till Ultegra för en mer touring och klättringsanpassad cykel.
 
Stål!
Har fått tag i en ram som är byggd med true temper S3 rör. Hittar en del om det på nätet men någon här som vet mer om vad det är för saker?
Det jag fattat är att det är lätta rör och inte muffade rör. Men för övrigt vad kan man förvänta sig av en sån ram? Mjukost eller styv som en modernare i kolfiber?
Sökte lite och det är tunna rör med stor diameter, ganska häftigt - du får skriva när du testat ramen själv, vore kul att höra hur den upplevs plus bilder :)
 
Senast ändrad:
Stål!
Sökte lite och det är tunna rör med stor diameter, ganska häftigt - du får skriva när du testat ramen själv, vore kul att höra hur den upplevs plus bilder :)
Ja den är häftig. Har inte vägt den men den känns riktigt lätt för att vara en stålram. Ska bli intressant att känna hur den är att köra. Hittar en del utländska trådar och där verkar de flesta vara nöjda med sina cyklar.
 
Stål!
Den är ju inte rapp och snärtig som t ex min Co-Motion Espresso, men det är ju inte heller det den är tänkt för. Jag har byggt upp en semestercykel med dynamo och brett och högt styre men hade inga problem att korsa Gotland på någon timme.

Om du har vägarna förbi Stockholm så kan du såklart få testa.
 
Senast ändrad:
Stål!
Olika recensioner får man kanske ta med en nypa salt, men här är i alla fall en recensent som gillade sitt testexemplar så mycket att han köpte en egen:


Men han verkar ju faktiskt cykla med rakade ben och treskruvsklossar.
 
Stål!
Jag har en Secan som nu har konverterats till randoräcer. Jag lider inte över någon seghet men skulle nog inte göra det med andra grusvägscyklar heller. Även jag bor i Stockholm och du kan testa min.
 
Stål!
Den får höga betyg i alla recentioner vilket inte alltid hjälper. Sen är det frågan vad man har för förväntningar, den fungerar såklart utmärkt på asfalt med, men det gör min nuvarande gravel också - egentligen. Men skillnaden mot en ren lvg är ändå rätt stor.

Tack, tyvärr bor jag i södern.
 
Stål!
Ja, den har typ 3cm längre kedjestag än min renodlade stålräser och gaffelvinkeln är ju flackare. Sedan har jag en "T", vilket också gör att hela sittställningen är annorlunda.

Du tror inte att det är mer en Strael du är ute efter? Den tar ju sportgrussulor i storlek 36 och inte traktordäck i 55.
 
Stål!
Jo jag var egentligen inne på en Strael, men den saknar lite detaljer som gör att jag behöver ha en cykel till då. Vilket jag förvisso ändå antagligen kommer ha. ?‍♂️

Blir en 58T isåfall.
 
Stål!
Denna har jag stora förhoppningar på.
True temper S3 rör.
En handbyggd Curtloram som är byggd att helt passa första ägaren enligt hans egna önskemål. Jag har köpt den mer på chans men är exakt lika lång så den borde funka.
Ska bli spännande att cykla på när jag bestämt vilka komponenter som ska sättas på.

20230605_173207.jpg
 
Stål!
Det här fem år gamla klippet från Cycling Weekly där han testar en 1980-års cykel med stålram mot då nyaste kolfibercykeln är lite kul när han säger att han faktiskt föredrar stålramen, den är skönare att cykla på. Att bromsar, växlar osv. på den moderna cykeln är långt bättre är inget att säga om men att själva grunden för en cykel, ramen, känns bättre är ganska anmärkningsvärt faktiskt.

 
Stål!
Det här fem år gamla klippet från Cycling Weekly där han testar en 1980-års cykel med stålram mot då nyaste kolfibercykeln är lite kul när han säger att han faktiskt föredrar stålramen, den är skönare att cykla på. Att bromsar, växlar osv. på den moderna cykeln är långt bättre är inget att säga om men att själva grunden för en cykel, ramen, känns bättre är ganska anmärkningsvärt faktiskt.

intressant! men känns ju också rätt naturligt, man kanske inte hade teknik för att göra dem så lätta eller styva, eller optimera för aero, men körkänsla har man alltid kunnat testa. bara ut och cykla på ramen
 
Stål!
Det här fem år gamla klippet från Cycling Weekly där han testar en 1980-års cykel med stålram mot då nyaste kolfibercykeln är lite kul när han säger att han faktiskt föredrar stålramen, den är skönare att cykla på. Att bromsar, växlar osv. på den moderna cykeln är långt bättre är inget att säga om men att själva grunden för en cykel, ramen, känns bättre är ganska anmärkningsvärt faktiskt.


Jag är väldigt intresserad, för att inte säga fascinerad, av jämförelser mellan gamla och nya cyklar när det gäller prestanda, fart o s v.

Detta kommer sig givetvis av att jag själv bara har äldre stålramar i olika konfigurationer. Jag tycker att de är mycket vackrare än nya, och har inte heller tillräckligt med pengar för att köpa en riktigt bra, modern cykel. Nya högprestandacyklar är en produkt riktad till en ekonomiskt stark medel- och övre medelklass (alltså de flesta som hänger på Happy) och de klasserna tillhör inte jag.

Jag har ju testat nya hojar, men aldrig ägt någon. Jag undrar ofta hur mycket snabbare/starkare/mer uthållig jag hade varit på en modern kolfibercykel än på en av mina egna. Jag har landat i att det troligen inte hade gjort någon större skillnad. I dag kan du köpa en 30 år gammal Tour de France- och Giro de Italia-cykel för en spottstyver och jag vågar påstå att knappt någon på Happyride har kapaciteten att köra så hårt att skillnaderna i rammaterial blir avgörande.

Många snackar om bromsarna, men det som jag tycker är den absolut största skillnaden mellan nya och äldre hojar är växelsystemen. Jag har brifters på flera av mina cyklar och diskrepansen mellan dessa och klassiska ramreglage är enorm. Det är inte så mycket friktion kontra indexering som det faktum att du måste sitta ned vid växlingar och att du alltid måste böja dig ned. Det gör att åtminstone jag växlar mycket mer sällan och därför får en mer ojämn och varierad kadens. Det är helt enkelt ett sämre system, krångligare och mer svårjobbat. Farten blir lidande. Men: jag upplever samtidigt att jag får bättre träning då jag tvingas ta i mer, och jag har blivit bättre på att tolka vägen, ha framförhållning och planera mina växlingar. Så jag skulle vilja påstå att ramreglagen redan gjort mig till en lite bättre cyklist både tekniskt och fysiskt.

Antalet växlar, däremot, spelar verkligen en superliten roll i sammanhanget. Med någorlunda tätstegad kassett behöver jag inte fler än max 2x8.

Vet inte riktigt vad jag vill säga med det här inlägget, men roligt att skriva av sig lite. ?
 
Senast redigerad av en moderator:
Stål!
Jag har inte kört med ramväxlar sedan Hedenhös, men jag kan göra samma observation med styrändsreglage: de sätter man en gång per moment mer eller mindre. Jag växlar inför en backe och på krönet av en utförslöpa. Nu har jag det bara på en touringhoj och där funkar det ju, men jag hade inte valt det på en räser.
 
Stål!
Jag är väldigt intresserad, för att inte säga fascinerad, av jämförelser mellan gamla och nya cyklar när det gäller prestanda, fart o s v.

Detta kommer sig givetvis av att jag själv bara har äldre stålramar i olika konfigurationer. Jag tycker att de är mycket vackrare än nya, och har inte heller tillräckligt med pengar för att köpa en riktigt bra, modern cykel. Nya högprestandacyklar är en produkt riktad till en ekonomiskt stark medel- och övre medelklass (alltså de flesta som hänger på Happy) och de klasserna tillhör inte jag.

Jag har ju testat nya hojar, men aldrig ägt någon. Jag undrar ofta hur mycket snabbare/starkare/mer uthållig jag hade varit på en modern kolfibercykel än på en av mina egna. Jag har landat i att det troligen inte hade gjort någon större skillnad. I dag kan du köpa en 30 år gammal Tour de France- och Giro de Italia-cykel för en spottstyver och jag vågar påstå att knappt någon på Happyride har kapaciteten att köra så hårt att skillnaderna i rammaterial blir avgörande.

Många snackar om bromsarna, men det som jag tycker är den absolut största skillnaden mellan nya och äldre hojar är växelsystemen. Jag har brifters på flera av mina cyklar och diskrepansen mellan dessa och klassiska ramreglage är enorm. Det är inte så mycket friktion kontra indexering som det faktum att du måste sitta ned vid växlingar och att du alltid måste böja dig ned. Det gör att åtminstone jag växlar mycket mer sällan och därför får en mer ojämn och varierad kadens. Det är helt enkelt ett sämre system, krångligare och mer svårjobbat. Farten blir lidande. Men: jag upplever samtidigt att jag får bättre träning då jag tvingas ta i mer, och jag har blivit bättre på att tolka vägen, ha framförhållning och planera mina växlingar. Så jag skulle vilja påstå att ramreglagen redan gjort mig till en lite bättre cyklist både tekniskt och fysiskt.

Vet inte riktigt vad jag vill säga med det här inlägget, men roligt att skriva av sig lite. ?
Håller med dig i det mesta kring detta! Jag har cyklat många turer med "konstiga" cyklar och får ofta kommentarer om detta vid gruppcykling. Har ofta kört stålrandocykel när andra har rena racerhojar eller helstel stålmtb när andra har heldämpade stigcyklar. På en så enkel konstruktion som en landsvägscykel är det marginella skillnader i fart och för min del är den stora vinsten i nyare cykel just att växlar och bromsar fungerar så fantastiskt mycket bättre. Nu kör ju jag på en modern stålracer (dvs ingen toppmodern aero-kolfiberracer) med 32-däck och där är också komforten och tryggheten en ganska avgörande faktor. Bytte med Moses när han cyklade på 90-talsstålcykel med 28-däck och det är stor skillnad mellan dessa två - mer än vad man kan tro. Finns säkert bättre 90-talsramar och sämre moderna stålramar där skillnaden är mindre. För min del är inte komforten så avgörande vid snabba korta turer (ett par timmar typ), men när man kör heldagar osv är det desto mer avgörande. Jag hade inte kunnat tänka mig att byta till något av mycket äldre snitt om jag inte var absolut nödgad av någon anledning.

Gällande prisbilden är ju en ny racer helt galet dyr idag. Rimligt insteg typ 20000 (för en ganska tråkig cykel), med en bortre gräns på 150000 (för en ganska tråkig cykel?) ungefär. Jag har inte heller råd, eller rättare sagt prioriteringarna, för att kunna köpa sådana cyklar. En ganska ovanlig stålram från 2019 eller däromkring i 853-stål och med för mig perfekt geo, i kombination mer en Ultegra-grupp som jag köpte för 25000 kr för ett par-tre år sedan är däremot ganska prisvärt kan jag tycka. Speciellt om man kan tänka sig att cykla på den i ett tiotal år eller så. Då blir kostnaden för köpet bara 2-3000 kr per år, vilket jag kan tänka mig är mindre än vad du lägger på att bygga "gamla" cyklar sett till alla de där små "skitkostnaderna" i form av vajrar osv som går åt varje gång man bygger nytt.

Gällande att cykla på omoderna grejer och bli skicklig rent tekniskt tror jag det finns ett visst värde i detta. Åtminstone till man lärt sig cykla "bra" (i jämförelse med sin egen nivå). Framförallt i skogen på helstel mtb blir man rejält duktig när man sen byter till "riktig" cykel eftersom man lärt sig cykla effektivt och följsamt. Idag hade jag dock inte pallat med att hela tiden känna att jag låg efter andra pga materialet - på lvg när det går fort och är trångt och man behöver rappheten och bromsarna eller i skogen när man saknar bufferten i heldämpat när det börjar gå fort genom stenkistorna. Men för båda områdena gäller att bristerna visar sig först när man verkligen skruvat upp tempot mot max. Sen är det fortfarande lika roligt att cykla ifrån andra på frifartssträckorna samtidigt som man har väska på porteurracket, navdynamobelysningen tänd och skärmar med långa lappar trots solskenscykling.?
 
Stål!
Håller med dig i det mesta kring detta! Jag har cyklat många turer med "konstiga" cyklar och får ofta kommentarer om detta vid gruppcykling. Har ofta kört stålrandocykel när andra har rena racerhojar eller helstel stålmtb när andra har heldämpade stigcyklar. På en så enkel konstruktion som en landsvägscykel är det marginella skillnader i fart och för min del är den stora vinsten i nyare cykel just att växlar och bromsar fungerar så fantastiskt mycket bättre. Nu kör ju jag på en modern stålracer (dvs ingen toppmodern aero-kolfiberracer) med 32-däck och där är också komforten och tryggheten en ganska avgörande faktor. Bytte med Moses när han cyklade på 90-talsstålcykel med 28-däck och det är stor skillnad mellan dessa två - mer än vad man kan tro. Finns säkert bättre 90-talsramar och sämre moderna stålramar där skillnaden är mindre. För min del är inte komforten så avgörande vid snabba korta turer (ett par timmar typ), men när man kör heldagar osv är det desto mer avgörande. Jag hade inte kunnat tänka mig att byta till något av mycket äldre snitt om jag inte var absolut nödgad av någon anledning.

Gällande prisbilden är ju en ny racer helt galet dyr idag. Rimligt insteg typ 20000 (för en ganska tråkig cykel), med en bortre gräns på 150000 (för en ganska tråkig cykel?) ungefär. Jag har inte heller råd, eller rättare sagt prioriteringarna, för att kunna köpa sådana cyklar. En ganska ovanlig stålram från 2019 eller däromkring i 853-stål och med för mig perfekt geo, i kombination mer en Ultegra-grupp som jag köpte för 25000 kr för ett par-tre år sedan är däremot ganska prisvärt kan jag tycka. Speciellt om man kan tänka sig att cykla på den i ett tiotal år eller så. Då blir kostnaden för köpet bara 2-3000 kr per år, vilket jag kan tänka mig är mindre än vad du lägger på att bygga "gamla" cyklar sett till alla de där små "skitkostnaderna" i form av vajrar osv som går åt varje gång man bygger nytt.

Gällande att cykla på omoderna grejer och bli skicklig rent tekniskt tror jag det finns ett visst värde i detta. Åtminstone till man lärt sig cykla "bra" (i jämförelse med sin egen nivå). Framförallt i skogen på helstel mtb blir man rejält duktig när man sen byter till "riktig" cykel eftersom man lärt sig cykla effektivt och följsamt. Idag hade jag dock inte pallat med att hela tiden känna att jag låg efter andra pga materialet - på lvg när det går fort och är trångt och man behöver rappheten och bromsarna eller i skogen när man saknar bufferten i heldämpat när det börjar gå fort genom stenkistorna. Men för båda områdena gäller att bristerna visar sig först när man verkligen skruvat upp tempot mot max. Sen är det fortfarande lika roligt att cykla ifrån andra på frifartssträckorna samtidigt som man har väska på porteurracket, navdynamobelysningen tänd och skärmar med långa lappar trots solskenscykling.?

Hehe, exakt. Oerhört trevlig känsla att ligga bakom någon tjomme på kolfiberracer, sedan smyga upp och om, nicka lite trevligt och dra iväg. På sin 50-talsram.

Helt rätt med kostnaderna, men du vet ju själv att något tiotal år har man ju inte enbart en cykel - helt omöjligt att hålla sig från att bygga nytt. För mig skulle det alltså bli en investering på 25 papp och sedan de mindre årliga kostnaderna också.

Att skaffa gamla cyklar löpande innebär dessutom att jag kan kränga lite delar på eBay och Tradera. Jag ska inte påstå att det finansierar hobbyn (min fru tror det, däremot) men ger välbehövliga tillskott till kassan. Jag har en rätt ansträngd ekonomi.

Jag körde ju 14 mil på Åke (Monarken) i söndags och var svinimponerad av komforten. Snarare bättre än sämre än mina modernare (nåja) hojar. Men växlarna? Not so much.
 
Stål!
Att folk lägger 30 lax på en cykel med så många fina ramar som slängs varje år är ett tecken på att folk har för mycket pengar för ditt eget bästa. Kanske behöver man konsumera för att rättfärdiga alla timmar man lägger på jobbet.
Dreamers vs. doers. Känner igen det från musikmiljön. Några tejpar ihop instrumenten med silvertejp och får det att fungera, andra skall bara köpa ett ännu dyrare instrument - för då skall "det" hända...
 
Tillbaka
Topp