Vidrigaste landsvägsbacken i Stockholm?

Vidrigaste landsvägsbacken i Stockholm?
Peth sa:
Villavägen i Stocksund från vattnet och upp är ganska mysig. Är väl en 15% som mest och 40 höjdmeter totalt. Segmentet har tyvärr ett par tre hundra platta meter i början varför det av segmentsdatat inte framgår hur brant det är.

up and around villavagen | Strava-segment för Cykeltur i Danderyds kommun, Stockholm County

Visa Cykeltur-segment | Strava
www.strava.com www.strava.com
Klicka för att se resterande...
Rätt brant från andra hållet också väl?
Annars är ju klassikern Tullingesjön upp till Tullingeberg, hyfsat bra.
 
Vidrigaste landsvägsbacken i Stockholm?
Vet ej hur dessa mäter sig men

Augustendalsvägen, Nacka Strand
Telegrafvägen, Orminge
Tollareslingan, Tollare
 
Vidrigaste landsvägsbacken i Stockholm?
andersson.n sa:
Kanske inte helt rätt tråd men iaf: Backen vid Kranglans väg har fått ny asfalt, så nu är hela detta segment ganska fin asfalt!

Kranglans-Masten | Strava-segment för Cykeltur i Nacka kommun, Stockholm County

Visa Cykeltur-segment | Strava
www.strava.com www.strava.com

Det är alltså den första halvan av detta segment som tidigare har varit risig väg som nu har fått ny asfalt.
Klicka för att se resterande...
Känns som att man cyklar upp och ner i evigheter och man tänker att det ska bli några höjdmeter men det blir ju inga siffror att prata om, hela den rundan (inkluderar transport dit och hem också) blev 987 m. Sökandet fortsätter...

Screenshot 2023-07-11 at 21.47.21.png
 
Vidrigaste landsvägsbacken i Stockholm?
Fjärdebrunn sa:
Imponerande ?
Klicka för att se resterande...
Tack! Du (eller nån annan) som har cyklat mycket och länge, går det att förmedla hur sådana där "upp och ner"-sessioner upplevs jämfört med en sammanhängande klättring i Europa? Exempelvis nån kategori 2-klättring?

Som sagt, det känns så himla svårt att få ihop höjdmeter när man kör upp-ner-sessioner i Stockholm, och när man ser höjdmetrarna i en riktig klättring där man dessutom inte får upprepade pauser nerför samt får tunnare och tunnare luft, så undrar man verkligen hur övermäktiga de kan vara... Men lutningen kanske kan jobba till ens fördel iaf? Dvs backarna man kör i Stockholm tenderar att ha vissa korta men rejält branta avsnitt, så vänjer man sig vid dem kanske längre sammanhängande men mindre branta klättringar blir hanterbara?

Frågar pga vill gärna ta mig utomlands kommande år och testa klättringar, men det är svårt att veta vad man ska förvänta sig. Zwift tycker jag är svårt att jämföra med pga inställningar, statisk cykel, osv.
 
Vidrigaste landsvägsbacken i Stockholm?
Men prova backen bakom Viksbergs golfklubb då. Man cyklar dit på mindre än en timme från Sth. Man kan köra runt runt, slipper åka ner samma väg, där liksom Tullingeberg.
 
Vidrigaste landsvägsbacken i Stockholm?
andersson.n sa:
Tack! Du (eller nån annan) som har cyklat mycket och länge, går det att förmedla hur sådana där "upp och ner"-sessioner upplevs jämfört med en sammanhängande klättring i Europa? Exempelvis nån kategori 2-klättring?
Klicka för att se resterande...
För mig är utmaningen med långa klättringar att hitta en ansträngningsnivå som man klarar att hålla länge utan vila (och ha en utväxling anpassad för lutningen som gör att det går att lägga sig på den nivån). Korta backar många gånger blir inte riktigt samma sak. Det skadar väl inte att vara bekväm med att köra backar, men jag tror inte att man behöver jaga höjdmetrar på sina Stockholmsrundor för att förbereda sig för att cykla i riktiga berg.

Tror faktiskt trainer med jämn effekt (med eller utan backar på TV-rutan) är bästa sättet att förbereda sig.
 
Senast ändrad:
Vidrigaste landsvägsbacken i Stockholm?
Som Mkallström säger.
Kanske lägga några böcker under framhjulet på trailern så vinkeln på cykeln blir som i en uppförsbacke. Och sen bara mala på i lite för hög belastning i en timme eller så. Och i lite för låg kadens, av nån jävla anledning tenderar man att veva långsammare i jobbiga uppförsbackar.
Annars är den rätt nya backen upp för telegrafberget i Nacka som tipsades om ovan rätt bra för att få lite serpentinvägsvana, om man vill bryta av zwiftnötandet med lite verklighet.
 
Vidrigaste landsvägsbacken i Stockholm?
staine sa:
Men prova backen bakom Viksbergs golfklubb då. Man cyklar dit på mindre än en timme från Sth. Man kan köra runt runt, slipper åka ner samma väg, där liksom Tullingeberg.
Klicka för att se resterande...
Noteras som framtida utflyktsmål!
mkallstrom sa:
För mig är utmaningen med långa klättringar att hitta en ansträngningsnivå som man klarar att hålla länge utan vila (och ha en utväxling anpassad för lutningen som gör att det går att lägga sig på den nivån). Korta backar många gånger blir inte riktigt samma sak. Det skadar väl inte att vara bekväm med att köra backar, men jag tror inte att man behöver jaga höjdmetrar på sina Stockholmsrundor för att förbereda sig för att cykla i riktiga berg.

Tror faktiskt trainer med jämn effekt (med eller utan backar på TV-rutan) är bästa sättet att förbereda sig.
Klicka för att se resterande...
Der Kaiser sa:
Som Mkallström säger.
Kanske lägga några böcker under framhjulet på trailern så vinkeln på cykeln blir som i en uppförsbacke. Och sen bara mala på i lite för hög belastning i en timme eller så. Och i lite för låg kadens, av nån jävla anledning tenderar man att veva långsammare i jobbiga uppförsbackar.
Annars är den rätt nya backen upp för telegrafberget i Nacka som tipsades om ovan rätt bra för att få lite serpentinvägsvana, om man vill bryta av zwiftnötandet med lite verklighet.
Klicka för att se resterande...
Det är Zwift som gäller alltså... Jag tycker det är okej på vinterhalvåret och stundtals ganska inspirerande till och med, men förlorar ibland motivationen att trampa på det sättet... Nåja, ska inte gnälla!

Ska försöka sätta ihop nån runda där man bockar av diverse Nacka-backar som Telegrafvägen osv och kör några rundor i vardera, känns inspirerande!
 
Vidrigaste landsvägsbacken i Stockholm?
andersson.n sa:
Noteras som framtida utflyktsmål!


Det är Zwift som gäller alltså... Jag tycker det är okej på vinterhalvåret och stundtals ganska inspirerande till och med, men förlorar ibland motivationen att trampa på det sättet... Nåja, ska inte gnälla!

Ska försöka sätta ihop nån runda där man bockar av diverse Nacka-backar som Telegrafvägen osv och kör några rundor i vardera, känns inspirerande!
Klicka för att se resterande...
Inte lika erfaren som vissa andra här, men ganska många 1-4 timmars uppförsbackar gjorda, mest på Spanska semesteröar.

Tack vare växlar skiljer sig inte långa, jämna backar från långa jämna platter. Man använder samma ansträngning oavsett, men i backen utan att kunna trampa lättare ibland. Så inget behov av att bara låtsas köra uppför i Zwift, det går lika bra att träna på att hålla samma effekt på platten hemma på sina vanliga vägar. Hjärta/lungor och ben märker ingen skillnad. Det som nästan kan vara en risk med att träna kortbackar hemma är att man tar i mer den korta stunden, vilket är helt fel angreppssätt för en lång backe.
 
Vidrigaste landsvägsbacken i Stockholm?
nisseson sa:
Inte lika erfaren som vissa andra här, men ganska många 1-4 timmars uppförsbackar gjorda, mest på Spanska semesteröar.

Tack vare växlar skiljer sig inte långa, jämna backar från långa jämna platter. Man använder samma ansträngning oavsett, men i backen utan att kunna trampa lättare ibland. Så inget behov av att bara låtsas köra uppför i Zwift, det går lika bra att träna på att hålla samma effekt på platten hemma på sina vanliga vägar. Hjärta/lungor och ben märker ingen skillnad. Det som nästan kan vara en risk med att träna kortbackar hemma är att man tar i mer den korta stunden, vilket är helt fel angreppssätt för en lång backe.
Klicka för att se resterande...
Nja. Veti fanken om inte backar ändå är lite jobbigare än platt även om man har lägre växel ;)
 
Vidrigaste landsvägsbacken i Stockholm?
nisseson sa:
Inte lika erfaren som vissa andra här, men ganska många 1-4 timmars uppförsbackar gjorda, mest på Spanska semesteröar.

Tack vare växlar skiljer sig inte långa, jämna backar från långa jämna platter. Man använder samma ansträngning oavsett, men i backen utan att kunna trampa lättare ibland. Så inget behov av att bara låtsas köra uppför i Zwift, det går lika bra att träna på att hålla samma effekt på platten hemma på sina vanliga vägar. Hjärta/lungor och ben märker ingen skillnad. Det som nästan kan vara en risk med att träna kortbackar hemma är att man tar i mer den korta stunden, vilket är helt fel angreppssätt för en lång backe.
Klicka för att se resterande...
Men det är ju nånting så oerhört tillfredställande med att ta sig uppåt, både i känslan av att åstadkomma nåt och i hur cykel, lutning, och gravitation osv samverkar! ?
 
Vidrigaste landsvägsbacken i Stockholm?
andersson.n sa:
Men det är ju nånting så oerhört tillfredställande med att ta sig uppåt, både i känslan av att åstadkomma nåt och i hur cykel, lutning, och gravitation osv samverkar! ?
Klicka för att se resterande...
Absolut! ?

Men en lång backe behöver man angripa väsensskilt från småsprättet på några sekunder upp till några minuter man som mest behöver göra här hemma. Tänker mest så.
 
Vidrigaste landsvägsbacken i Stockholm?
nisseson sa:
Absolut! ?

Men en lång backe behöver man angripa väsensskilt från småsprättet på några sekunder upp till några minuter man som mest behöver göra här hemma. Tänker mest så.
Klicka för att se resterande...
Förstår dig helt och det makes sense! Jag tar ärligt talat inte i så mycket när jag kör upp-ner-sessioner, jag försöker mest vänja mig vid gnetandet, så jag försöker iaf närma mig vad du beskriver. Men till sin natur blir det ju så klart väldigt på-av i ansträngning ändå...
 
Vidrigaste landsvägsbacken i Stockholm?
Tror inte att Grönviksvägen och Orevägen i Bromma/Grönvik nämnts här. Det är inte så långa backar men flera på rad med uppåt 20% lutning. Kör man från Alviksvägen på Grönviksvägen och in på Orevägen har man en riktigt elak backe, men även om man fortsätter grönviksvägen bort till Nockebybrob har man härliga branta backar.

 
Vidrigaste landsvägsbacken i Stockholm?
Jonas Bleckert sa:
Tror inte att Grönviksvägen och Orevägen i Bromma/Grönvik nämnts här. Det är inte så långa backar men flera på rad med uppåt 20% lutning. Kör man från Alviksvägen på Grönviksvägen och in på Orevägen har man en riktigt elak backe, men även om man fortsätter grönviksvägen bort till Nockebybrob har man härliga branta backar.

Klicka för att se resterande...
Den här har ännu mer procent lutning men lite mer jämnbrant och ligger i närheten:
 
Vidrigaste landsvägsbacken i Stockholm?
Mats65 sa:
Den här har ännu mer procent lutning men lite mer jämnbrant och ligger i närheten:
Klicka för att se resterande...
Kul! Brukar cykla extravägen, över Essingeöarna, Alviksvägen, Grönsviksvägen, Ängbybadet, Blackeberg och vidare ut mot Hässelby på vägen hem/till jobbet istället för den omåttligt tråkiga lövsta/drottningholmsvägen in till/från stan.
 
Vidrigaste landsvägsbacken i Stockholm?
Jonas Bleckert sa:
Tror inte att Grönviksvägen och Orevägen i Bromma/Grönvik nämnts här. Det är inte så långa backar men flera på rad med uppåt 20% lutning. Kör man från Alviksvägen på Grönviksvägen och in på Orevägen har man en riktigt elak backe, men även om man fortsätter grönviksvägen bort till Nockebybrob har man härliga branta backar.

Klicka för att se resterande...
Väldigt trevlig och fin sträcka, komma körande i nerförsbackarna från Alviksvägen och sedan svänga in på Grönviksvägen gör en glad!
 
Vidrigaste landsvägsbacken i Stockholm?
Havoc 5 sa:
Är inte den där backen i slutet av Mälaren runt, strax före Barkarby en backe som får både Mortirolo, Stelvio och Alpe d’Huez att framstå som en kulle bakom huset?
Heter den Dalkarlsbacken?
Klicka för att se resterande...
Nä, möjligtvis att den känns brutal efter att ha cyklat runt mälaren först, men den är varken speciellt lång eller brant. Man har dessutom med sig ganska mycket fart in i den så man är ju 1/3 upp innan man måste börja gå på helt egen maskin.
 
Vidrigaste landsvägsbacken i Stockholm?
uandt sa:
Det finns stravasegement som någon nog kommer länka snart men kortfattat. Den är varken speciellt brant eller lång. Tror det mest tjaffsas så mycket om den eftersom du blir frånåkt i den om du är lite trött i slutet på en barkabyare. Stäketbacken någon km senare e nog nästan jobbigare men vi det laget är du ju frånåkt så ingen kan se hur du lider...
Klicka för att se resterande...

Håller inte med om att Stäketbacken skulle vara jobbigare. Den är möjligen lite brantare, men defintivt kortare. Dalkarsbacken är också jobbig i bemärkelsen att när det brantaste är avklarat så är det en ganska lång bit som är flackare, men där det fortfarande är uppför.
 
Vidrigaste landsvägsbacken i Stockholm?
Jonas Bleckert sa:
Nä, möjligtvis att den känns brutal efter att ha cyklat runt mälaren först, men den är varken speciellt lång eller brant. Man har dessutom med sig ganska mycket fart in i den så man är ju 1/3 upp innan man måste börja gå på helt egen maskin.
Klicka för att se resterande...

Kurvan nere i botten är skymd. Förstår inte hur du kan ha så mycket fart i den, särskilt när det kan komma cyklister med hög fart från Stäkethållet. Dessutom brukar farten man har med uppför inte räcka särskilt länge. Jag har testat ett flertal gånger med riktigt hög fart vid Timmelsjoch och blir förvånad över hur fort man får börja slita igen.
 
Vidrigaste landsvägsbacken i Stockholm?
mkallstrom sa:
För mig är utmaningen med långa klättringar att hitta en ansträngningsnivå som man klarar att hålla länge utan vila (och ha en utväxling anpassad för lutningen som gör att det går att lägga sig på den nivån). Korta backar många gånger blir inte riktigt samma sak. Det skadar väl inte att vara bekväm med att köra backar, men jag tror inte att man behöver jaga höjdmetrar på sina Stockholmsrundor för att förbereda sig för att cykla i riktiga berg.

Tror faktiskt trainer med jämn effekt (med eller utan backar på TV-rutan) är bästa sättet att förbereda sig.
Klicka för att se resterande...

@andersson.n
Håller med om det mesta. Det handlar om att hitta den nivå som man orkar ligga och mata utan att gå upp på rött. Min erfarenhet är att lutningen har betydelse. Dubbla sträckan på 5% sliter mindre än halva sträckan på 10%. Ramper med branta partier kostar också på mer än en jämnbrant sträcka. För mig är utsikten en jätteviktig motivator, cykling ovanför trädgränsen omgiven av vackra vyer är mentalt mycket lättare än motsvarande belastning omgiven av tät vegetation, Högre upp är det svalare, vilket normalt är en fördel.

Jag brukar cykla Skålhamra och Hagbyvägen från Gudbyvägen och då trycka på lite extra i uppförsbackarna kombinerat med något enstaka intervallpass som specifik backförberedelse. Resten handlar om allmän kondition och kan tränas med den typ av cykling som är lätt att få till, dvs även pendling. Att jaga upp och ner för korta backar har inget med alpcykling att göra. Det är bra att veta sitt steady state, men att träna med jämn effekt tror jag är helt onödigt.
 
Vidrigaste landsvägsbacken i Stockholm?
Bele sa:
Kurvan nere i botten är skymd. Förstår inte hur du kan ha så mycket fart i den, särskilt när det kan komma cyklister med hög fart från Stäkethållet. Dessutom brukar farten man har med uppför inte räcka särskilt länge. Jag har testat ett flertal gånger med riktigt hög fart vid Timmelsjoch och blir förvånad över hur fort man får börja slita igen.
Klicka för att se resterande...
Lokalkännedom och solocykling. ?
 
Vidrigaste landsvägsbacken i Stockholm?
Jonas Bleckert sa:
Nä, möjligtvis att den känns brutal efter att ha cyklat runt mälaren först, men den är varken speciellt lång eller brant. Man har dessutom med sig ganska mycket fart in i den så man är ju 1/3 upp innan man måste börja gå på helt egen maskin.
Klicka för att se resterande...
App, app, app, försök inte med den! Det finns en hel tråd om Dalkarlsmassivet och hur många randonnörer som fått sätta livet till när de försökt besegra den ?
 
Vidrigaste landsvägsbacken i Stockholm?
thomalin sa:
Tullingebergsbackintervaller har man ju kört :)

Ser flertalet möjligheter till förädling t ex min backrunda som jag brukar springa :) Nibblebacken - Åskvägen - Oxelvägen - Snödroppsvägen - Vrånvägen - Renmossvägen - Pionvägen - Bokvägen - Tullingeberg - Nibblebacken.
Klicka för att se resterande...
Havoc 5 sa:
Är inte den där backen i slutet av Mälaren runt, strax före Barkarby en backe som får både Mortirolo, Stelvio och Alpe d’Huez att framstå som en kulle bakom huset?
Heter den Dalkarlsbacken?
Klicka för att se resterande...

Jag upplever Tullingebergsbacken som jobbigare än Dalkarlsbacken men sällan jag cyklar söder om stan så det kan ha varit nyhetens obehag.

Kanske ej är pk ? men finns en rätt jobbig "intervall-backe" vid Görvelns griftegård också. När man är klar och halvdöd tar man lämpligen en selfie vid korset. ?
1689504708013.png
 
Senast ändrad:
Vidrigaste landsvägsbacken i Stockholm?
För att orka gneta på länge uppför tycker jag mest det handlar om allmän "cykelstyrka", typ cykla mkt och lite varierat. Om det ingår partier med så brant lutning att kadensen blir låg är det inte fel att ha tränat på det s.a. knän, hälsenor och annat inte tar slut.

Är det kortare branta ramper skulle jag på hemmaplan försöka få till turer med upprepade korta backar som man tar på så tung växel att kadensen blir lite lidande.

Om det är långa branta backar kan man simulera med att köra turer där man ligger på ganska tung växel och ser till att mata på hela tiden, d.v.s. gärna rundor utan utförsbackar (ffa med kurvor), korsningar, trafikljus och andra "hinder" och varför inte med en del motvindspartier. En viss försiktighet med att rampa upp den typen av träning kan dock vara bra s.a. man inte får ont någonstans.

Corestyrka är nog inte heller fel. I alla fall om man tänker sig att försöka sitta ner i långa branta partier. Annars får man som jag ägna sig åt ståcykling i större doser. Kan vara lite knöligare att träna på hemmaplan i händelse av att man inte tycker det faller sig naturligt. I alla fall om man vill göra det utomhus. Inne på en spinningcykel går det fint att stå (eller sitta) och mata på med tungt motstånd.
 
Vidrigaste landsvägsbacken i Stockholm?
Hofvet körde backträning i Farsta, precis vid korset mot Ågesta så är det ett bostadsområde på vänster sida från Farsta sett som man trampade upp och ner och upp och ner (Ullerudsbacken och Brunskogsbacken åt andra hållet). Sedan finns det en väg vid Stortorp som heter Branta backen som tisdagsturerna slutade vid om jag inte missminner mig :)
 
Vidrigaste landsvägsbacken i Stockholm?
RN sa:
Hofvet körde backträning i Farsta, precis vid korset mot Ågesta så är det ett bostadsområde på vänster sida från Farsta sett som man trampade upp och ner och upp och ner (Ullerudsbacken och Brunskogsbacken åt andra hållet). Sedan finns det en väg vid Stortorp som heter Branta backen som tisdagsturerna slutade vid om jag inte missminner mig :)
Klicka för att se resterande...
Hofvet Farsta kör intervaller i Frykdalsbacken på måndagar. Inte speciellt brant eller lång, men tillräckligt för att bli trött.
 
Vidrigaste landsvägsbacken i Stockholm?
Om målet är att så snabbt som möjligt cykla uppför en backe med relativt jämn lutning på 5-6% som är åtminstone en mil lång ska man inte inbilla sig att dessa träningar är speciellt likt det man då kommer att göra, oavsett fart och repetitioner. Sen är det absolut inget fel att köra dessa backträningarna. Det blir dock relativt korta intervaller med hög intensitet vilket är rätt olikt ett långvarigt malande i någon sorts tröskelland.
 
Vidrigaste landsvägsbacken i Stockholm?
Klevaliden och Taberg har övertygat mig om att det inte går att ersätta höjdmeter utan nedförsbacke emellan med korta branta backar många gånger om, även om det är bättre att ha gjort det än att inte ha klättrat alls som förberedelse.
TLDR: var är närmsta backarna med minst 100 höjdmeter utan betydande nedförsbackar e.d., säg snittlutning på minst 5%, helst mer, från Stockholm. "I" Stockholm finns det inte, det vet jag. ??
 
Vidrigaste landsvägsbacken i Stockholm?
Der Kaiser sa:
var är närmsta backarna med minst 100 höjdmeter utan betydande nedförsbackar e.d., säg snittlutning på minst 5%, helst mer, från Stockholm.
Klicka för att se resterande...
Det låter som en avancerad GIS-fråga.
Kanske @jansson99 vet svaret?

Der Kaiser sa:
"I" Stockholm finns det inte, det vet jag. ??
Klicka för att se resterande...
+1
Högsta punkten i hela Stockholms län är Tornberget i Haninge endast 111möh
384px-Tornbergets_topp_111_meter%2C_2018.jpg

sv.wikipedia.org

Tornberget – Wikipedia

sv.wikipedia.org sv.wikipedia.org

Men det skall inte gå ngn cyklingsbar väg dit, utan den högst belägna asfalterade vägen skall vara den upp till Tullinge vattentorn ~90möh och det går att få till en mer eller mindre sammanhängande backe från nerifrån Tullingesjön.
Sopberget Hökarängstoppen skall vara 102 möh, men jag vet inte om det går ngn cyklingsbar väg upp dit
maps.app.goo.gl

Google Maps

Find local businesses, view maps and get driving directions in Google Maps.
maps.app.goo.gl maps.app.goo.gl
 
Vidrigaste landsvägsbacken i Stockholm?
Stockholms värsta backar tas bäst på grushoj eller mtb. 7 summits är en go runda över
- Hammarbybacken
- Hagakullen
- Väsjöbacken
- Bruket
- Ekebyhov
- Flottsbro
- Högdalen
Ska nog helst avslutas på Hammarbybacken
 

Liknande trådar

Tips på fyra fina MTB-rutter nära Stockholm (två dagars besök)
7 svar
Tomy
av Tomy
Cykelkompis från Stockholm till Lofoten i sommar.
0 svar
Skonertvägen
av Skonertvägen
Hjälp med att planera rutt ut från Stockholm
20 svar
Tomy
av jomper
Ta med barnet på Mtb:n
17 svar
oHoj
av Froste
Mekhjälp i Stockholm sökes!
18 svar
hank3000
av miyatafarfar

Senaste inläggen

Köp & Sälj

Ny annons

Artiklar

Tillbaka
Topp