Varning: Wall of text.
Idag på morgonen 81,5 kg.
Har sedan slutet av oktober förra året gått ner cirka 18,5 kg (började runt 100 pannor, men vägde mig inte då utan tänkte helt krasst att "det spelar mndre roll med ingångsvärdet, det är utfallet jag är ute efter. Dessutom hade jag inga batterier i vågen...)
Jag har under viktnedgången även sänkt min tänkta målvikt stegvis, från "under 90" till "nära 80" till att nu vara någonstans i spannet 75 kg. Det kan bli att jag sänker det igen, beroende på hur bra det går och hur bra jag mår. Jag mår väldigt bra, bör tilläggas.
Varför jag gör det här? Jag ledsnade på att vara fet. Väger man runt 100 pannor och är 182 cm, då är man inte "kraftig"; man är fet. Det är bara så. Jag vill inte vara fet.
Men det var inte allt. Jag vill även helt enkelt kunna ha roligare som medelålders. Med roligare menar jag att jag vill kunna vara ännu mer aktiv, göra fler saker, prestera lite bättre när jag cyklar eller gör andra fysiska aktiviteter. Då är en av komponenterna i det hela att kapa bort det som begränsar, och även medicinskt belastar. Övervikt är den viktigaste komponenten. Men det är inte allt. Redan tidigare var jag inte speciellt intresserad av alkohol, men nu är jag nere på i princip nollkonsumtion - det enda jag alls druckit i alkoholväg under hösten och vintern är lite av min egentillverkade glögg, som är alldeles för god för att helt avstå. Nej, jag dricker inte öl nu. Inte ens alkoholfri öl.
Hela den här "grejen" gör att jag ser extra mycket fram mot våren, då jag verkligen längtar efter att komma ut på vägen igen. Jag vintercyklar inte då det finns risk för is (jag gjorde erfarenheten av att dra i backen på en isfläck med en dryg månads sjukskrivning som följd, och kommentaren från läkaren att "ett slag till mot ditt huvud, även med hjälm, och du kommer sannolikt drabbas av kronisk hjärntrötthet") så det är torr asfalt som måste till. Det behöver inte vara varm aslfalt, men den ska vara torr.
I år kommer min utesäsong börja med att jag väger runt 20% mindre än vad jag gjorde förra säsongen. Det är en ganska maxad förbättring om man ser till watt per kg.
Hur jag gjort för att komma hit där jag är idag?
Jag äter nötkött, smör, ägg, och lite bacon. Jag tar ej smaksatt vätskeersättning för att säkerställa magnesium, kalium, kalcium och natrium-halterna. Jag kryddar mitt kött hur mycket jag vill, dricker kaffe och te med lite mjölk. Vatten är måltidsdrycken, helst kolsyrat. Kanske en kläm citron i vattnet.
Lite kaviar om jag äter kokta ägg. Jag äter mig mätt. Det är allt.
Jag äter en eller två gånger om dagen, och försöker hålla allt ätande inom 6 timmar vilket gör att jag fastar periodiskt varje dygn med minst 18 timmar. Jo, jag blir hungrig mellan varven men inte skogstokigt kolhydrathungrig.
Nej, det här är kanske inte en metod för alla, eller ens för dig som läser det här. Men det har hittills funkat för mig. Jag har inte behövt träna som ett jehu, jag går ner i vikt även på vilodagar.
För just mig verkar det fungera väldigt väl att, genom aktivt kostval där jag inte äter kolhydrater, undvika insulinpåslag i samband med måltid. För min del tror jag helt enkelt att insulin är nyckeln. Jag måste undvika att trigga insulin, som är ett hormon som styr energilagring. Min kropp har massor av lagrad energi, jag behöver inte lagra mer - jag måste förbruka det jag har lagrat på mig under kanske 30 år. Det gör jag om insulinet håller sig i schack. Så mitt jobb är inte att "äta mindre", det är att äta så att insulinet håller sig på mattan. Sedan reder sig resten alldeles självt. Kroppen vet hur den ska göra och sköter detta själv bara jag låter bli att jävlas med den.
I går åt jag runt 700 gram magert nötkött som kvällsmat. Till det hade jag egenblandat kryddsmör, både för smak och för att få upp fetthalten. Jag blev mätt. Helt mätt. Inte kräkmätt, men behagligt proppmätt och helt tillfredsställd. Nu sitter jag med en kopp kaffe, 16-17 timmar senare, och är fortfarande inte hungrig. Jag vet att framåt lunch kommer jag börja känna lite hunger och då kan jag välja att äta eller vänta ett tag. Jag gör det inte krångligare än så.
Det här är vad som har fungerat för just mig, fram tills idag. Det kanske ändrar sig framöver, jag kanske snubblar på något och trillar dit på en prinsesstårta. Inget är skrivet i sten. Men... jag är hoppfull.