Transwave
Aktiv medlem
Är cykeln en färdigutvecklad produkt?
Cykeln har existerat sedan mitten av 1800-talet och har med jämna mellanrum genomgått stora innovationer som verkligen gjorde cykeln till en bättre produkt. Kring förra sekelskiftet så var det lika stora hjul, kedjedrift, pneumatiska däck och frihjul. I mitten av 1900-talet var det utanpåliggande växlar i den formen vi känner igen idag (campa gran sport). Bland modernare innovationer hör spd pedalar, växlar som är integrerade i hoodsen och slutligen skivbromsen.
När jag betraktar utvecklingen under senare tid kan jag inte låta bli att undra om det innoveras för att göra cykeln bättre eller bara för att sälja fler prylar?
Jag tar min Niner som jag har haft sedan 2007 som exempel:
Ram och gaffel är bland de finaste man kan bygga med stål (reynolds 853), konstruktionen är baserad på över 100 års erfarenhet av rambyggen. Hade den varit byggd idag hade den varit precis lika bra som för 17 år sedan. Växlarna växlar lika lätt och exakt som dagens. Skivbromsarna biter lika bra som dagens. Geometrin och storleken passar mig helt perfekt. Med andra ord, hade jag varit ute efter en ofjädrad xc mtb / grövre gravelhoj med rakt styre idag så hade jag köpt exakt samma cykel. Som produkt är den så pass mogen att det inte finns något meningsfullt sätt att göra den bättre.
Vilket är ett problem för tillverkarna, för hur ska de sälja nya prylar? Hur produktutvecklar man en mogen produkt? Jo, man börjar lösa problem som inte finns. Man går över till 13-delade kassetter för att 12-delat räcker uppenbarligen inte. Man uppfinner nya standarder som man tar patent på så att det blir svårare att byta delar. Man elektrifierar växlarna som gör cykeln dyrare och batteriberoende. Priset för att lösa problem som inte finns tar cannondale med sin radarfunktion. Att hålla koll på sin omgivning genom att titta på den funkar inte, vi måste ha en skärm som man ska titta ner på för att hålla koll på sin omgivning!
Kan det vara så att vi lever i en tid där cykeln är så bra som den kan bli och att framöver kommer den att bli mer komplicerad utan att bli särskilt bättre? Eller kommer framtida generation undra hur fasiken vi kunde cykla utan AI-assisterad styrning, elektroniska bromsar och uppkopplade växlar?
När jag betraktar utvecklingen under senare tid kan jag inte låta bli att undra om det innoveras för att göra cykeln bättre eller bara för att sälja fler prylar?
Jag tar min Niner som jag har haft sedan 2007 som exempel:
Ram och gaffel är bland de finaste man kan bygga med stål (reynolds 853), konstruktionen är baserad på över 100 års erfarenhet av rambyggen. Hade den varit byggd idag hade den varit precis lika bra som för 17 år sedan. Växlarna växlar lika lätt och exakt som dagens. Skivbromsarna biter lika bra som dagens. Geometrin och storleken passar mig helt perfekt. Med andra ord, hade jag varit ute efter en ofjädrad xc mtb / grövre gravelhoj med rakt styre idag så hade jag köpt exakt samma cykel. Som produkt är den så pass mogen att det inte finns något meningsfullt sätt att göra den bättre.
Vilket är ett problem för tillverkarna, för hur ska de sälja nya prylar? Hur produktutvecklar man en mogen produkt? Jo, man börjar lösa problem som inte finns. Man går över till 13-delade kassetter för att 12-delat räcker uppenbarligen inte. Man uppfinner nya standarder som man tar patent på så att det blir svårare att byta delar. Man elektrifierar växlarna som gör cykeln dyrare och batteriberoende. Priset för att lösa problem som inte finns tar cannondale med sin radarfunktion. Att hålla koll på sin omgivning genom att titta på den funkar inte, vi måste ha en skärm som man ska titta ner på för att hålla koll på sin omgivning!
Kan det vara så att vi lever i en tid där cykeln är så bra som den kan bli och att framöver kommer den att bli mer komplicerad utan att bli särskilt bättre? Eller kommer framtida generation undra hur fasiken vi kunde cykla utan AI-assisterad styrning, elektroniska bromsar och uppkopplade växlar?
