[Kalender] [Randonnée] Bollnäs 100 mil, till Røros. 25/7 Nu med RR
- Trådstartare Peth
- Start datum
Peth
Aktiv medlem
[Kalender] [Randonnée] Bollnäs 100 mil, till Røros. 25/7 Nu med RR
Min hjärna är inte riktigt med mig, vad är det som är hm …? ?
GoranS
Aktiv medlem
[Kalender] [Randonnée] Bollnäs 100 mil, till Røros. 25/7 Nu med RR
Det låter mkt och stämmer inte överens med profilen i RWGPS.
Tar jag en 3 km lång sträcka och för den över backen i RWGPS är det högsta värde jag ser för snittlutning 8,1%.
Om man beaktar möjligheten att 3 km är ett avrundat värde skulle det alltså kunna handla om en sträcka på 2,5 km som avrundats till 3 km. Det bästa jag kan åstadkomma då är nedanstående. Visst, RWGPS är ingen sanning. Dock är jag tveksam till att den skulle ha så fel att 8,5% egentligen är 12%.
Man kan även titta på vad 3 km med 12 % lutning innebär vad gäller antal höjdmeter som ska tas och titta på höjdkurvan och jämföra med skillnaden mellan backens början och högsta punkten och inse att man för att få ihop det skulle behöva ha i det närmaste hela höjdskillnaden på de 3 km, men backen är klart längre än så.
Så, jag är tveksam till korrektheten i påståendet. Därav hm:et.
Senast ändrad:
Peth
Aktiv medlem
[Kalender] [Randonnée] Bollnäs 100 mil, till Røros. 25/7 Nu med RR
Det var en skylt från Vegvesen som upplyste om det. Känslan var att den brantaste delen av backen var kortare än 3 km, men det låter ju så futtigt att gnälla på något som bara är på samma nivå som Dalkarlsmassivet.
GoranS
Aktiv medlem
[Kalender] [Randonnée] Bollnäs 100 mil, till Røros. 25/7 Nu med RR
Jag är inte säker på vad skylten sa och hur Vegvesenfolket avser att man ska tolka den. En fundering är dock om avsedd tolkning skulle kunna vara 3 km lång och med 12% som maxlutning. När jag i RWGPS gick ner till en 100 m lång sträcka så hittade jag en sådan bit där lutningen angavs till 12%.
Peth
Aktiv medlem
[Kalender] [Randonnée] Bollnäs 100 mil, till Røros. 25/7 Nu med RR
Stämde självklart av med banläggaren innan jag postade. Hen var okej med att bli kallad sadist och r*vhål. Än mer nu idag.
[Kalender] [Randonnée] Bollnäs 100 mil, till Røros. 25/7 Nu med RR
Det är ju flera andra här i tråden som aviserat intresse om framtida deltagande, så då får väl de ställa upp!
[Kalender] [Randonnée] Bollnäs 100 mil, till Røros. 25/7 Nu med RR
God marginal. Fint jobbat! Hoppas för allas skull att aggressionerna mot banläggaren är överspelade.
Peth
Aktiv medlem
[Kalender] [Randonnée] Bollnäs 100 mil, till Røros. 25/7 Nu med RR
Det var helt klart fhlostons förtjänst (eller fel, beroende på hur man ser på det) att alla två kom i mål.
Peth
Aktiv medlem
[Kalender] [Randonnée] Bollnäs 100 mil, till Røros. 25/7 Nu med RR
Vi har slutit fred, men han stod verkligen inte högt i kurs en halvmil innan Sveg när jag var trött, hungrig och allmänt less.
Peth
Aktiv medlem
[Kalender] [Randonnée] Bollnäs 100 mil, till Røros. 25/7 Nu med RR
Ca 8400 höjdmeter i verkligheten.
Peth
Aktiv medlem
[Kalender] [Randonnée] Bollnäs 100 mil, till Røros. 25/7 Nu med RR
Det hela började för snart ett år sen, jag var trött, less och hade ingen som helst lust att arrangera några fler randostarter. De lokala randonnörerna fick mig i alla fall att skicka in datum till kalendern. Det mumlades lite om att det saknades någon längre utmaning då det varit MSR och PBP de senaste åren, men inget nytt och lämpligt långt i 2024 att ha som mål, så jag slängde in en 100-milare också. Så, från att ha tappat all gnista till att planera in en flång ny 100-milare gick det tydligen fort.
När det väl började dra ihop sig så började folk att droppa av, det var krash, sjukdom, planer, men vi var i alla fall två som stod på startlinjen utanför Scandic kl 06:00 på torsdagsmorgonen för att ge oss ut på vägar till stor del enbart rekade med de verktyg som finns tillgängliga på internets. Då bägge startande heter lika så konstaterades det vid start att Peter troligtvis är gammalgrekiska med betydelsen ”dum i huvet nå grönjävligt”.
Ok väder, ingen vind att tala om och ganska platt till en början, men 50 meter efter macken i Furudal så small det till nåt enormt i Peters cykel. En eker hade gått och bakhjulet blev som en ostkrok och vägrade snurra mer. En massa telefonsamtal och en och en halv timmes väntan resulterade som tur i ett nytt hjul, men utan aero och med ett gammalt GP4000 – skönt för mig att Peter fick lite handikapp. Han är som ett diesellok som lägger sig längst fram och trampar i flera mil åt gången, medan en annan brukar ha fullt sjå att hänga med.
I Skattungbyn, ett par mil innan första kontrollen i Orsa kom resans första regn – det kräkregnade i 10 minuter och sen var allt på kroppen blött. Vill minnas att det inte kom så mycket mer regn på resten av dagen. Stoppet på CircleK i Orsa gick fort och vi sparade in lite tid efter det oplanerade hjulstrulet, men låg fortfarande efter plan. Planen var att cykla lite halv-långsamt, men pausa kort. Verkligheten visade sig att det skulle bli cykla jättelångsamt och pausa länge.
Jag fick på förmiddagen ett meddelande från Frans, en van långcyklare som jag och Peter har haft nöjet att träffa och cykla med några gånger tidigare. Han bjöd in oss att äta och sova i Hamra efter ungefär 65 mil. Det visade sig vara det mest fantastiska erbjudandet, mer om det senare.
På grund av avstängd väg utanför Oxberg så hade jag dragit om banan lite. Döm om min förvåning när vi kommer fram till ännu en avstängd väg över en kraftverksdamm. Denna avstängning fanns inte med på Trafikverkets hemsida, tur då att det bara var att öppna ett spännband, flytta på ett stängsel och bära cyklarna några meter innan det gick att cykla vidare mot Älvdalens utkanter. Nu började det bli backigt och ingen av oss hade benen med oss, mina är lite bättre så jag ligger först och håller farten. Till en början är det en jättefin liten väg, men när vi sen kommer upp på vasaloppsvägen så kommer vägarbetena – som vi var väl medvetna om. Inte på värsta vis, men lite småirriterande att det bara var i (de få) nedförsbackarna det var rödljus eller avsnitt med sprängsten. Man vill ju kunna blåsa på i 60 liksom.
Andra stämplingen efter 227 km blev på en pizzeria i Sälen, sen cyklade vi uppför, och mer uppför, och mer … tills vi var uppe. Nu kom en riktig humörhöjare, fina tomma vägar, solsken, vindstilla, lätt nerför i mååånga kilometrar in mot Rörbäcksnäs och så småningom den norska gränsen. Väl inne i Norge blev det på en gång långa och rätt branta uppförsbackar. Tre stycken gnetade vi oss uppför. Tog säkert 30-45 minuter styck och farten var löjligt låg och tiden bara rann iväg. Här såg vi resans första älg. Till slut kom vi in på en större och inte lika kuperad väg som vi cyklade på i några mil innan vi svängde av på en fin liten slingrig väg som lutade lätt neråt in mot tredje stämplingen i Elverum efter ca 35 mil. Vid 23:30 sladdade vi in på Shell, troligtvis Norges enda nattöppna mack (var känslan i alla fall), och köpte mat och kaffe och ett pringelsrör. Chips är löjligt dyrt i Norge – 55 spänn för typ 150 gram. Samtidigt som vi svidande om till nattkläder så pratade vi lite med locals som önskade oss lycka till på vår fortsatta nattliga och galna färd mot nästa kontroll i Røros 24 mil bort. Sen kom en brandbil med blåljus och ett intilliggande hyreshus fick utrymmas. Troligtvis ingen brand för folk började gå in igen samtidigt som vi rullade iväg norrut.
Vi cyklade nu i bredd och pratade för att hålla humöret uppe och tröttheten borta. Efter ett par mil såg vi långt bort ett berg fullt med ljus, spännande! Kan ha varit Birkenåsen skisenter med all belysning på max. Vi puttrade vidare och konstaterade att i den här delen av Norge släcker man inte lamporna inomhus när man går och lägger sig. Det var tänt i åtminstone ett rum i varje hus. Vid 02:30 kom vi fram till en rastplats med toalett. Vi stannade och konstaterade att toaletten var skinande ren, varm och jättestor. Så vi tog in bägge cyklarna la oss på golvet, satte klockan på en dryg timme, släckte och somnade. Jag vaknade en stund före klockan av att det rann svett pga golvvärme uppskruvad till elva. Vi cyklade, efter denna lilla tupplur vidare. Peter konstaterade att jag hade dåligt med luft i bakdäcket, och visst var det så. Fick under resten av resan pumpa med jämna mellanrum, orkade inte stoppa i en ny slang.
Vid sju på morgonen rullade vi in i det lilla samhället Åkrestrømmen, där inget skulle vara öppet än. Men utanför macken stod en bil så vi chansade och rullade dit. Det var släckt, men det stod en dam och arbetade där inne. Hon tände och släppte in oss, förklarade att hon egentligen öppnar åtta, men hon var ju ändå där så … Vi köpte nygjorda smörgåsar och kaffe, ställde klockan och satte oss att sova ytterligare lite. En välbehövlig tupplur som höll oss vakna resten av dagen. Vid halv nio fortsatte vi och tog oss an resans jobbigaste klättring. Direkt efter Åkrestrømmen ska vi upp till höglänt terräng och det gör man genom att ta en bitvis väldigt brant backe, som brantast runt 12%. Ca 350 höjdmeter i ett svep, med tunga cyklar och ben som redan tidigare konstaterats vara usla. Det enda som gjorde att jag inte stannade och tog paus flera gånger var vetskapen om att jag aldrig skulle lyckas klara av att starta igen i uppförsbacken. Bara att gneta på alltså. Till sist tog även den här backen slut och nu höll vi oss ca 700 meter över havet och milen rullade iväg. En lustig sak är att vi såg massor med uppställningsplatser för bikupor och en hel del av dem hade massor av kupor. Gissar för att samla in nektar från ljung som växte i mängder i trakten. Efter några timmar började det blåsa en fin medvind som höll i sig nästan hela vägen till Røros. Vi swishade förbi ett fantastiskt vackert landskap med fjäll, sjöar och forsande älvar. Strax innan Røros kom en av få sträckor med tät trafik, inte så inspirerande, men vi tryckte på ordentligt så det var fort överstökat.
I Røros blev det snabbfika på CircleK, jag meddelade Frans att vi var på väg och så gav vi oss iväg. Banan går rakt igenom den vackra världsarvsutsedda staden som ligger ca fem mil från den Svenska gränsen. Fem grymt utmanande mil skulle det visa sig. Massor av backar och kraftig vind som definitivt kom från fel håll och jag nästan dog flera gånger och mina knän gjorde ont. Men vi kom till slut fram till gränsen, tog selfies med Sverigeskylten i bakgrunden och passade på att kissa en sista gång i Norge. Sen rullade vi ner till Hamra, handlade lite i butiken och cyklade till Frans som lämpligt nog har en lägenhet där det bjöds på dusch, god mat, jättetrevligt sällskap, tvätt av kläder, och drygt fem timmars sömn i skön säng. Ställde klockan på 02:30 och somnade i samma ögonblick som huvudet landade på kudden.
När vi vaknade fixade Frans frukost medan vi gjorde oss i ordning för slutspurten på 35 mil. Strax före fyra, i ett grådaskigt gryningsljus och ett lätt regn i luften, gav vi oss iväg mot stämplingen i Lofsdalen. Första biten går det utför, fort går det. Över 65 km i timmen sa cykeldatorn. Mina knän var absolut inte glada över regnet och fartvinden. Så vid Tännäs stannade vi och jag satte på mig full regnmundering, och det blev riktigt bra! Vi såg vår andra älg.
Vid Tännäs kommer den första av dagens tre rejäla klättringar. Det här var backen som bara fortsatte att ge. Runt en krök och den fortsatte, runt nästa krök och den fortsatte etc in absurdum. Till slut hade vi återtagit alla höjdmetrar som vi tidigare på morgonen blåst nerför på bara några minuter. Efter några mil cyklade vi genom Sveriges högst belägna by: Högvålen innan vi cyklade ner för att sedan ta oss an dagens andra klättring innan Lofsdalen. Även denna var jobbig, och cykeldatorn visade ibland på lutning över 10%.
Lofsdalen var grått. Det hade regnat hela vägen och handskarna gick att vrida ut. För min del blev det en kaffe och chokladbit inne på Ica innan vi stack mot Kårböle. Regn, regn och mer regn. Och däcksprut (dvs regn blandat med sand och annat skräp) från cyklisten framför (dieselloket ni minns). Men även en flock renar som lollade runt på vägen – vilken glädje! Vi tog ett kort stopp några kilometer innan Sveg och Peter konstaterade att jag såg förjävlig ut. Han hade nog rätt, för just då var jag trött, hungrig, sur och blöt. Allt detta blev dock bättre efter en pizza och en läsk i Sveg.
Med nån mil kvar till stämplingen i Kårböle så möter vi i regnet en bilist som blinkar frenetiskt med helljuset, saktar in, öppnar rutan, lutar sig ut och skriker ”KÄMPA!”, det var ju en boost som heter duga!
Snabb fotostämpling i Kårböle och sen börjar dagens och resans sista backe värt namnet. Inte så brant, men håller på desto längre. Med några korta avbrott fortsätter det uppåt nästan 300 höjdmeter. Men, efter uppförsbacke följer (oftast) nerförsbacke, och nu går det mer eller mindre utförs hela vägen till målet, det hade slutat regna solen tittade fram och jag tog av mig regnjackan. Livet lekte och farten gick upp. Vi bjöds på finfika vid edsbykontrollen, som förtjänstfullt bemannades av Peters fru och dotter. Sen satte vi högsta (nåja) fart in mot målet i Bollnäs 35 kilometer bort. Vi spurtade så det gjorde ont i benen och vi hejade glatt på alla som vi mötte på gatorna i Bollnäs och hux flux så var vi tillbaka på Scandic där allt startade för 63 timmar och 52 minuter sedan och strax efter midnatt, så hade jag duschat, tvättat kläder och ätit lite och låg i min egen säng och sov som en gris.
Det var en kul resa, låt oss aldrig göra om den.
När det väl började dra ihop sig så började folk att droppa av, det var krash, sjukdom, planer, men vi var i alla fall två som stod på startlinjen utanför Scandic kl 06:00 på torsdagsmorgonen för att ge oss ut på vägar till stor del enbart rekade med de verktyg som finns tillgängliga på internets. Då bägge startande heter lika så konstaterades det vid start att Peter troligtvis är gammalgrekiska med betydelsen ”dum i huvet nå grönjävligt”.
Ok väder, ingen vind att tala om och ganska platt till en början, men 50 meter efter macken i Furudal så small det till nåt enormt i Peters cykel. En eker hade gått och bakhjulet blev som en ostkrok och vägrade snurra mer. En massa telefonsamtal och en och en halv timmes väntan resulterade som tur i ett nytt hjul, men utan aero och med ett gammalt GP4000 – skönt för mig att Peter fick lite handikapp. Han är som ett diesellok som lägger sig längst fram och trampar i flera mil åt gången, medan en annan brukar ha fullt sjå att hänga med.
I Skattungbyn, ett par mil innan första kontrollen i Orsa kom resans första regn – det kräkregnade i 10 minuter och sen var allt på kroppen blött. Vill minnas att det inte kom så mycket mer regn på resten av dagen. Stoppet på CircleK i Orsa gick fort och vi sparade in lite tid efter det oplanerade hjulstrulet, men låg fortfarande efter plan. Planen var att cykla lite halv-långsamt, men pausa kort. Verkligheten visade sig att det skulle bli cykla jättelångsamt och pausa länge.
Jag fick på förmiddagen ett meddelande från Frans, en van långcyklare som jag och Peter har haft nöjet att träffa och cykla med några gånger tidigare. Han bjöd in oss att äta och sova i Hamra efter ungefär 65 mil. Det visade sig vara det mest fantastiska erbjudandet, mer om det senare.
På grund av avstängd väg utanför Oxberg så hade jag dragit om banan lite. Döm om min förvåning när vi kommer fram till ännu en avstängd väg över en kraftverksdamm. Denna avstängning fanns inte med på Trafikverkets hemsida, tur då att det bara var att öppna ett spännband, flytta på ett stängsel och bära cyklarna några meter innan det gick att cykla vidare mot Älvdalens utkanter. Nu började det bli backigt och ingen av oss hade benen med oss, mina är lite bättre så jag ligger först och håller farten. Till en början är det en jättefin liten väg, men när vi sen kommer upp på vasaloppsvägen så kommer vägarbetena – som vi var väl medvetna om. Inte på värsta vis, men lite småirriterande att det bara var i (de få) nedförsbackarna det var rödljus eller avsnitt med sprängsten. Man vill ju kunna blåsa på i 60 liksom.
Andra stämplingen efter 227 km blev på en pizzeria i Sälen, sen cyklade vi uppför, och mer uppför, och mer … tills vi var uppe. Nu kom en riktig humörhöjare, fina tomma vägar, solsken, vindstilla, lätt nerför i mååånga kilometrar in mot Rörbäcksnäs och så småningom den norska gränsen. Väl inne i Norge blev det på en gång långa och rätt branta uppförsbackar. Tre stycken gnetade vi oss uppför. Tog säkert 30-45 minuter styck och farten var löjligt låg och tiden bara rann iväg. Här såg vi resans första älg. Till slut kom vi in på en större och inte lika kuperad väg som vi cyklade på i några mil innan vi svängde av på en fin liten slingrig väg som lutade lätt neråt in mot tredje stämplingen i Elverum efter ca 35 mil. Vid 23:30 sladdade vi in på Shell, troligtvis Norges enda nattöppna mack (var känslan i alla fall), och köpte mat och kaffe och ett pringelsrör. Chips är löjligt dyrt i Norge – 55 spänn för typ 150 gram. Samtidigt som vi svidande om till nattkläder så pratade vi lite med locals som önskade oss lycka till på vår fortsatta nattliga och galna färd mot nästa kontroll i Røros 24 mil bort. Sen kom en brandbil med blåljus och ett intilliggande hyreshus fick utrymmas. Troligtvis ingen brand för folk började gå in igen samtidigt som vi rullade iväg norrut.
Vi cyklade nu i bredd och pratade för att hålla humöret uppe och tröttheten borta. Efter ett par mil såg vi långt bort ett berg fullt med ljus, spännande! Kan ha varit Birkenåsen skisenter med all belysning på max. Vi puttrade vidare och konstaterade att i den här delen av Norge släcker man inte lamporna inomhus när man går och lägger sig. Det var tänt i åtminstone ett rum i varje hus. Vid 02:30 kom vi fram till en rastplats med toalett. Vi stannade och konstaterade att toaletten var skinande ren, varm och jättestor. Så vi tog in bägge cyklarna la oss på golvet, satte klockan på en dryg timme, släckte och somnade. Jag vaknade en stund före klockan av att det rann svett pga golvvärme uppskruvad till elva. Vi cyklade, efter denna lilla tupplur vidare. Peter konstaterade att jag hade dåligt med luft i bakdäcket, och visst var det så. Fick under resten av resan pumpa med jämna mellanrum, orkade inte stoppa i en ny slang.
Vid sju på morgonen rullade vi in i det lilla samhället Åkrestrømmen, där inget skulle vara öppet än. Men utanför macken stod en bil så vi chansade och rullade dit. Det var släckt, men det stod en dam och arbetade där inne. Hon tände och släppte in oss, förklarade att hon egentligen öppnar åtta, men hon var ju ändå där så … Vi köpte nygjorda smörgåsar och kaffe, ställde klockan och satte oss att sova ytterligare lite. En välbehövlig tupplur som höll oss vakna resten av dagen. Vid halv nio fortsatte vi och tog oss an resans jobbigaste klättring. Direkt efter Åkrestrømmen ska vi upp till höglänt terräng och det gör man genom att ta en bitvis väldigt brant backe, som brantast runt 12%. Ca 350 höjdmeter i ett svep, med tunga cyklar och ben som redan tidigare konstaterats vara usla. Det enda som gjorde att jag inte stannade och tog paus flera gånger var vetskapen om att jag aldrig skulle lyckas klara av att starta igen i uppförsbacken. Bara att gneta på alltså. Till sist tog även den här backen slut och nu höll vi oss ca 700 meter över havet och milen rullade iväg. En lustig sak är att vi såg massor med uppställningsplatser för bikupor och en hel del av dem hade massor av kupor. Gissar för att samla in nektar från ljung som växte i mängder i trakten. Efter några timmar började det blåsa en fin medvind som höll i sig nästan hela vägen till Røros. Vi swishade förbi ett fantastiskt vackert landskap med fjäll, sjöar och forsande älvar. Strax innan Røros kom en av få sträckor med tät trafik, inte så inspirerande, men vi tryckte på ordentligt så det var fort överstökat.
I Røros blev det snabbfika på CircleK, jag meddelade Frans att vi var på väg och så gav vi oss iväg. Banan går rakt igenom den vackra världsarvsutsedda staden som ligger ca fem mil från den Svenska gränsen. Fem grymt utmanande mil skulle det visa sig. Massor av backar och kraftig vind som definitivt kom från fel håll och jag nästan dog flera gånger och mina knän gjorde ont. Men vi kom till slut fram till gränsen, tog selfies med Sverigeskylten i bakgrunden och passade på att kissa en sista gång i Norge. Sen rullade vi ner till Hamra, handlade lite i butiken och cyklade till Frans som lämpligt nog har en lägenhet där det bjöds på dusch, god mat, jättetrevligt sällskap, tvätt av kläder, och drygt fem timmars sömn i skön säng. Ställde klockan på 02:30 och somnade i samma ögonblick som huvudet landade på kudden.
När vi vaknade fixade Frans frukost medan vi gjorde oss i ordning för slutspurten på 35 mil. Strax före fyra, i ett grådaskigt gryningsljus och ett lätt regn i luften, gav vi oss iväg mot stämplingen i Lofsdalen. Första biten går det utför, fort går det. Över 65 km i timmen sa cykeldatorn. Mina knän var absolut inte glada över regnet och fartvinden. Så vid Tännäs stannade vi och jag satte på mig full regnmundering, och det blev riktigt bra! Vi såg vår andra älg.
Vid Tännäs kommer den första av dagens tre rejäla klättringar. Det här var backen som bara fortsatte att ge. Runt en krök och den fortsatte, runt nästa krök och den fortsatte etc in absurdum. Till slut hade vi återtagit alla höjdmetrar som vi tidigare på morgonen blåst nerför på bara några minuter. Efter några mil cyklade vi genom Sveriges högst belägna by: Högvålen innan vi cyklade ner för att sedan ta oss an dagens andra klättring innan Lofsdalen. Även denna var jobbig, och cykeldatorn visade ibland på lutning över 10%.
Lofsdalen var grått. Det hade regnat hela vägen och handskarna gick att vrida ut. För min del blev det en kaffe och chokladbit inne på Ica innan vi stack mot Kårböle. Regn, regn och mer regn. Och däcksprut (dvs regn blandat med sand och annat skräp) från cyklisten framför (dieselloket ni minns). Men även en flock renar som lollade runt på vägen – vilken glädje! Vi tog ett kort stopp några kilometer innan Sveg och Peter konstaterade att jag såg förjävlig ut. Han hade nog rätt, för just då var jag trött, hungrig, sur och blöt. Allt detta blev dock bättre efter en pizza och en läsk i Sveg.
Med nån mil kvar till stämplingen i Kårböle så möter vi i regnet en bilist som blinkar frenetiskt med helljuset, saktar in, öppnar rutan, lutar sig ut och skriker ”KÄMPA!”, det var ju en boost som heter duga!
Snabb fotostämpling i Kårböle och sen börjar dagens och resans sista backe värt namnet. Inte så brant, men håller på desto längre. Med några korta avbrott fortsätter det uppåt nästan 300 höjdmeter. Men, efter uppförsbacke följer (oftast) nerförsbacke, och nu går det mer eller mindre utförs hela vägen till målet, det hade slutat regna solen tittade fram och jag tog av mig regnjackan. Livet lekte och farten gick upp. Vi bjöds på finfika vid edsbykontrollen, som förtjänstfullt bemannades av Peters fru och dotter. Sen satte vi högsta (nåja) fart in mot målet i Bollnäs 35 kilometer bort. Vi spurtade så det gjorde ont i benen och vi hejade glatt på alla som vi mötte på gatorna i Bollnäs och hux flux så var vi tillbaka på Scandic där allt startade för 63 timmar och 52 minuter sedan och strax efter midnatt, så hade jag duschat, tvättat kläder och ätit lite och låg i min egen säng och sov som en gris.
Det var en kul resa, låt oss aldrig göra om den.
Fjärdebrunn
Aktiv medlem
[Kalender] [Randonnée] Bollnäs 100 mil, till Røros. 25/7 Nu med RR
Bra kört, tack för rr och en undran om privat langning på breveter.
GoranS
Aktiv medlem
[Kalender] [Randonnée] Bollnäs 100 mil, till Røros. 25/7 Nu med RR
Alltså, om du vill göra upp med din privata langare så är det upp till dig och du tar alla därtill kopplade problem. Randoarrangörerna tar inget ansvar. Undvik dock helst, för andras säkerhet, gruppcykling om du går på hallucinogena saker. ?
[Kalender] [Randonnée] Bollnäs 100 mil, till Røros. 25/7 Nu med RR
Jag trodde att rando i sig var en hallucinogen sak?
Liknande trådar
Köp & Sälj
-
-
Säljes i Göteborg -
Säljes i Göteborg -
Säljes i Stockholm -
Säljes i Jämtland
