Följ med i videon nedan för att se hur du installerar vår webbplats som en webbapp på din startskärm.
Notera: This feature may not be available in some browsers.
Aha, då förstår jag. Du trampar mest omkring i pisterna med de andra fåren.Själv har jag åkt ganska mkt alpint, och då är det inte så farligt att ramla. Man glider en bit, och sen kan man gå upp och hämta skidor och solbrillor. Men om det var fullt med stora stenar och träd i backen skulle jag aldrig våga åka där, om man ramlar med lite fart är det risk för allvarlig skada. Som MTB-DH.
Aha, då förstår jag. Du trampar mest omkring i pisterna med de andra fåren.![]()
Nja. Jag generaliserar lite grann.Jag gissar att din tanke är att om personer som inte har koll på MTB deltar ökar risken för felaktigheter och missuppfattningar.
Å andra sidan ser jag en risk i att urvalet av debattdeltagare kan bli skevt med din rekommendation. De som ägnar sig åt MTB-cykling är rimligen de som tycker att riskerna är värda att ta. De som inte tycker riskerna är värda att och avstår ska enligt din rekommendation avstå från debatten och inte förklara hur de resonerar kring riskerna och vad som lett till deras val.
Hur är det med dom som krockar med bilar i hög fart?Dom som riskerar att krocka med träd i hög fart är dumma i huvudet på riktigt.![]()
Jaha, Edvin, nu fyller du 16 år imorgon och du har fortfarande inte brutit vare sig någon arm eller något ben. För att inte mamma och jag ska behöva känna oss som misslyckade föräldrar så får vi ta och gå ut och hämta basebollträt i garaget. Du kan ju fundera så länge på om du vill att vi ska slå av en arm eller ett ben.En basejumpande läkare tyckte att man har misslyckats som förälder om barnen inte har brutit en arm eller ben innan de är 16.
Följer inte alls det svenska trygghetssyndromet.
Hmmm, sonen har lyckats med 1 spricka och ett brott på samma arm. Ingen av dem på grund av cykel utan rullbräda och bollsparkande. Är jag då misslyckad som förälder?En basejumpande läkare tyckte att man har misslyckats som förälder om barnen inte har brutit en arm eller ben innan de är 16.
Följer inte alls det svenska trygghetssyndromet.
Bra diskussion. För den som inte läst den artikeln ovan rekommenderar jag det. Mycket tänkvärt där.Jeff Barber redovisar sin digra skadejournal och frågar om mtb är värt det? vad säger braintrusten på happy en fredagkväll??
.
![]()
Is the cost of MTB injuries worth the risk? I'm beginning to reconsider, and other riders are too.
It might be time for us to rethink our mountain biking risk tolerance.www.singletracks.com
En basejumpande läkare tyckte att man har misslyckats som förälder om barnen inte har brutit en arm eller ben innan de är 16.
Följer inte alls det svenska trygghetssyndromet.
F*ck! Jag är 55 och kan bara stoltsera med en (självdiagnostiserad) spricka i ett revben.
Jag ska klaga på mamma.
Skador har inte med valet av aktivitet att göra vill jag hävda. Det handlar om personlighet och riskbenägenhet. Finns folk som vurpar varannan gång de cyklar till jobbet och krossar skallen på skidsemestern i gröna backen, medan andra aldrig får en skråma trots att de kör fruktansvärt svår DH.
Haha, det är verkligen så. Har några kollegor som vurpar och är ofta är inblandade i konflikter på cykelpendlingen, det är samma personer för övrigt.
Jag har cyklat MTB sen tidigt 90-tal och än har jag aldrig skadat mig allvarligt trots ett gäng år med flera veckors utförscykling i alperna, Kanada, Spanien osv där risktagandet nog var lite högre. Värsta vurpan var nog när jag pga solbländning trodde jag var på stigen och skulle ta dropp 3 av 3 i stegrande nivå men hade hamnat bredvid och landade i en stenkista. Hade rätt vettigt med skydd på mig ändå så jag fick bara lite ont i knät.
Tror dessutom att vana att cykla i skogen med hala rötter, berghällar osv både ger högre beredskap och bättre verktyg för att hantera sådant som annars kan bli "situationer" i urban miljö.
Ja det är ju lätt att vi hamnar i sk anekdotisk evidens när vi pratar om sånt här. Dvs har det hänt just mig något allvarligt är mtb jättefarligt och har jag aldrig skadat mig är mtb världens säkraste sport. Dessutom svårt att jämföra då vi alla cyklar mtb på lite olika sätt och det är ju rätt stor skillnad på cykelvasan och downhill. Men jag tycker att den här frågan är lite för viktig för att vi reflexmässigt ska sopa den under mattan. Speciellt om man har barn som cyklar eller är ansvarig för yngre cyklister.Jag har cyklat MTB sen tidigt 90-tal och än har jag aldrig skadat mig allvarligt trots ett gäng år med flera veckors utförscykling i alperna, Kanada, Spanien osv där risktagandet nog var lite högre.
Ja det är ju lätt att vi hamnar i sk anekdotisk evidens när vi pratar om sånt här. Dvs har det hänt just mig något allvarligt är mtb jättefarligt och har jag aldrig skadat mig är mtb världens säkraste sport. Dessutom svårt att jämföra då vi alla cyklar
Bra diskussion. För den som inte läst den artikeln ovan rekommenderar jag det. Mycket tänkvärt där.
Om mtb är värt skadorna? Hade nån frågat mig för ett halvår sen hade jag sagt nej. Man blir faktiskt rätt deprimerad efter långvariga skador som aldrig verka läka och ständig smärta. Inte jättekul. Funderade t.o.m. på att sälja cykeln en period och gå tillbaka till löpning och styrketräning.
Just nu är jag på väg tillbaka och kan äntligen cykla igen. Men är ärligt talat livrädd för att skada mig allvarligt igen så att jag inte kan cykla på ett halvår eller längre. Hela förra sommaren & hösten var ren skit och det vill jag helst inte uppleva en gång till. Tyvärr är det ju inte så lätt att bara ta det lugnt och inte hoppa dom största hoppen eller inte droppa dom största droppen. Mina krascher har varit otur vid vanlig stigcykling eller en oturlig washout med framhjulet i en berm vid dh. Inget över min förmåga mao utan kombination av okoncentration och otur. Svårt att skydda sig mot tyvärr.
Sen är det ju ytterligare en dimension hur vi som är ledare och tränare inom mtb bör fundera kring frågor om säkerheten för barn och ungdomar inom mtb. Har som tur är inte haft några allvarligare skador bland dom ungdomar jag leder men skador händer ju. Speciellt vid dh. Vid tex Järvsö som jag och sonen brukar besöka 2-3 ggr per (kanske sammanlagt 6-8 dagar) har vi sett ambulans där VARENDA gång vi varit där. Och men tanke på att det vissa dagar inte åker mer än kanske 20-30 pers (under lågsäsong) är det ju ganska anmärkningsvärt.
Så visst är mtb är sport som är förenat med en del risk. Inget tvivel om det. Betydligt mer än andra sporter jag sysslat med. Och då har jag ändå sysslat med en del hyggligt riskfyllda sporter (kampsport på landslagsnivå, simhopp, alpin skidåkning mm.) Så inte bridge eller boule direkt. Men just nu tycker jag nog att det är värt det. Men jag är väldigt medveten om riskerna.
Det är nu man väntar på att @jofahjalm ska komma in i tråden.Fast det är också rätt lätt att se, de jag känner som skadat sig är nästan alltid "risktagare" som personer. Inte alltid förstås, men oftast.
Det eller vad man skulle kunna kalla "klantskallar". Alltså folk som inte medvetet tar risker, men ofta fumlar till det av olika anledningar. Såna personer brukar också lustigt nog vara ganska bekymmersfria i sin inställning till allt.Fast det är också rätt lätt att se, de jag känner som skadat sig är nästan alltid "risktagare" som personer. Inte alltid förstås, men oftast.
Det där är ju jag! Mina tråkigaste skador (armbrott, leder ur led, hjärnskakning(ar), revbensbrott osv) har skett på platser jag känner till väl.Det eller vad man skulle kunna kalla "klantskallar". Alltså folk som inte medvetet tar risker, men ofta fumlar till det av olika anledningar. Såna personer brukar också lustigt nog vara ganska bekymmersfria i sin inställning till allt.
Jag är nog en klantskalle jag med. Egentligen tycker jag nog inte att jag är så bekymmersfri i min inställning till att skada mig men samtidigt inser jag att mitt track record inte ser så bra ut. Har ju blivit lite olika skador på mtb men värsta skadan jag råkat ut för var nog när jag snubblade på en rot när jag var ute i skogen och sprang. Föll som en fura och landade med ansiktet rätt in i ett klippblock. Slog sönder ansiktet ordentligt och fick sy rätt många stygn. Och en rejäl hjärnskakning förstås. Men kunde varit det sista jag gjort om jag landat lite annorlunda.Det eller vad man skulle kunna kalla "klantskallar". Alltså folk som inte medvetet tar risker, men ofta fumlar till det av olika anledningar. Såna personer brukar också lustigt nog vara ganska bekymmersfria i sin inställning till allt.
Edit: Eller snarare; de brukar inte bry sig om att de slår sig. Själv skulle jag sluta cykla om jag visste att jag skulle bryta nåt inom det närmaste året på grund av cyklingen. Finns inte på kartan att acceptera att göra sig så illa i min värld.
Själv genomför jag varje år en fullständig riskbedömning där jag enligt en fastställd metodik bedömer inneboende risk, riskmitigerande åtgärder, och residualrisken.
Självklart har jag också en dokumenterad riskaptit att jämföra med så att jag vet om min cykling är inom vad jag är villig att acceptera eller om jag behöver anpassa något eller öka mängden skydd.
Hade du ingen lust att utmana dig själv o testa gränser som ung?F*ck! Jag är 55 och kan bara stoltsera med en (självdiagnostiserad) spricka i ett revben.
Jag ska klaga på mamma.
Hade du ingen lust att utmana dig själv o testa gränser som ung?
Detta. Har sparat min tunga, flacka 160/150-hoj sedan jag flyttade från Göteborg till Skåne bara för att ha ngt att köra på Vallåsen vid väldigt få tillfällen. Borde nog få tummen ur och byta den mot något lätt 130/120 för de lokala platta stigarna istället, med en sänkt skaderisk på köpet.Aldrig gjort mig illa på allvar på "trail" bara utför i park.
De är ganska söta, de små liven.Pojken kraschade hårt i pumpen igår , (jag cyklade med dem på förmiddagen men efter lunch var han där själv med kompisar).
Vi hann ifatt ambulansen på nynäsvägen (ej blåljus och vi hade telefonkontakt) för transport till Karolinska i solna. När vi kom fram och jag pratade med tjejerna så sa de att han var lite förvirrad först oklart om han har varit medvetslös men enligt kompisarna på banan så var han vaken hela tiden och det första han frågade läkaren var förstås när han fick cykla igen….
Måste återigen hylla vården(som vid förra olyckan som iofs inte var cykerelaterad) och folket som tog hand om honom på banan!
Hjältar och vardagshjältar
För att svara på frågan ja det är värt skadorna, man mår bra fysiskt (hjärta lungor) och psykiskt för att det är roligtVisa bilaga 755838Visa bilaga 755839
(När vi väntade på provsvaren igår kväll så kom det in en knatte som brutit armen när han spelade hockey och hans största dilemma var att skulle missa matchen idag! Så det är inte bara cykling som kan vara farligt)
De flesta mountainbikeolyckorna sker inte i hemmet. Förutom alla mecktabbar.De flesta olyckor sker i hemmet.
Är det värt risken att ha ett hem?