miyatafarfar
Aktiv medlem
[OT] Sluta snusa-tråden
Som det låter har jag slutat snusa och jag vill skriva av mig. Ni får gärna dela era egna resor och motivera varandra för att sluta.
Min historia
Är själv inne på dag ett utan snus nu efter att ha tagit sista innan jag somnade igår kväll. Jag har försökt sluta innan och klarat 3 dygn som max.
Började pga jag ville minska hungern samt att jag hade tråkigt på jobbet en sommar. Bestämde mig för att vara lite busig, liva upp vardagen lite och köpa mitt första egna snus. Hade bara testat på fest innan och spottat ut innan något faktiskt hände på riktigt.
Fastnade pga att nikotinruset (den berömda ”kicken”) blev… ja, berusande. Började med den absolut svagaste snusen jag kunde hitta och kunde då ligga raklång på soffan i typ en timme och upplevde att jordklotet slutade snurra medan jag/min kropp fortsatte. Kunde stirra på en vägg och tycka att tillvaron var helt okej ändå. Armarna och benen blev mjuka. Ögonen började flimra. Hela min insida fylldes av myrornas krig eller en känsla av små ultrasoniska bubblor som dansade runt i mina blodkärl. Solljuset blev lite vackrare. Musik blev bättre. Det blev som en slags hemlig och busig grej som bara jag kände till. Hade jag tråkigt kunde jag stoppa in en snus. I början kunde jag hålla mig till en i veckan. Sen en per dag.. ni fattar..
Men sen hände det jag aldrig trodde skulle hända. Det som alla sa skulle hända men som jag valde att inte tro på. Jag trodde att jag var annorlunda. Denna underbara nikokick kom nu bara med den absolut första snusen på morgonen. När jag var som mest yrvaken satte jag mig på toalocket och slöt ögonen samtidigt som jag stoppade två påsar under läppen för att i någon sekund uppleva ruset igen, nästan svimma. Det var dagens största höjdpunkt och det hade nu blivit en grotesk cirkus. Att sitta på toalettstolen det första jag gör på morgonen, nyvaken, knappt vid medvetande, rufsigt hår och peta in två skitstarka snus för att bara få känna något kändes inte som att det var mitt mål i livet direkt. Det gjorde det inte bättre att kicken försvann lika snabbt som den kom. Kvar var två rinnande påsar i käften och en känsla av att vilja kväljas.
Sen slutade även det att fungera och nikokicken kom bara när jag försökte sluta snusa och föll tillbaka igen inom 24h. Det har gjort det extremt svårt att ta sig förbi det första dygnet. Varje gång tänker jag ”nu har det gått 32h, tar jag bara eeeeeen sista snus nu så kommer jag få en sån sinnessjuk nikokick, en sista gång bara sen kan jag sluta”. Så faller man dit igen. Ju längre jag kommer i min ”nykterhet” desto mer nyfiken på hur stark nikokicken skulle vara.
Det är också något som samhället accepterar och det är så extremt lätt att få tag på. Det finns för fan i matbutiken med vackra lockande färger bakom kassörskan. Går inte att undvika. Så otroligt frestande och testande av ens karaktär varje gång man bara ska köpa lite mjölk. Man kommer inte ifrån det. På jobbet hör man någon öppna/stänga en dosa och känner hur ens överläpp börjar darra och rycka..
Varje gång jag slutar blir jag seg i både hjärna och kropp efter bara några timmar. Det känns som att bara 10% av hjärnan går att använda. Noll reaktionsförmåga. Blir känslomässigt apatisk. Rör mig som en zombie. Framstår som en idiot när jag ska svara på de mest enkla av frågor. ”Vill du ha kvitto på det?”, jag: ”Eeehhh.. hmm..äööööhhhe…???? Öööööööh……. Nej?? Eller…. Ska jag… va??”. Irriterad? Not so much. Blir bara seg och dum i huvudet. Så jag brukar säga till mig själv att såhär kan jag inte leva och börja igen för att bli normal.
Min plan för att ta mig ur beroendet
Jag vet att halveringstiden på nikotin är ca 2 timmar, så efter ett dygn eller två har nikotinet gått ur kroppen. Kotinin (en metabolit som bildas när vi metalliserar nikotin, vissa kallar den för den aktiva substansen i nikotin, och som påverkar puls, blodtryck, andning, hormoner osv) har en halveringstid på 19 timmar. Efter nästan ett helt dygn är alltså hälften fortfarande kvar. Nästan ett helt dygn till, så har du fortfarande en fjärdedel kvar i kroppen.
Det tar därför ca 2 veckor innan kroppen i princip helt har brutit ned nikotinet och alla andra biprodukter som kommer från det.
Anledningen till att vi blir beroende är för att nervgiftet nikotin binder sig till nikotinreceptorer i hjärnan och sköljer oss med dopamin. Dopamin är vårt motivationshormon och hijackar du detta har du ett beroende. Casinon gör likadant med spelberoende. Det är dopaminet som kapas. Vid varje användning av nikotin aktiveras receptorerna men samtidigt sker även en desensitisering. Receptorerna kräver mer nikotin för att aktiveras på samma sätt. Dessutom får vi vid ett långvarigt nikotinbruk fler receptorer. Det gör också att kroppen tål mer än när vi först började. Det är därför vi slutar få nikokick.
Ju längre tid du varit beroende, och ju starkare snus du snusat, desto fler receptorer har du förmodligen. En vanlig snusare kan ha flera miljoner sådana här receptorer. Ju fler receptorer du har desto större obehag upplever du också när du försöker sluta snusa.
Att svälta hjärnan på nikotin och därmed också svälta hjärnan på sin vanliga mängd dopamin är ingen lätt uppgift. Men det är ett måste för att också miljontals nikotinreceptorer ska kunna svälta och dö, försvinna helt. Det tar ca 3 månader att återgå till en normal mängd nikotinreceptorer. I svåra fall kan det ta upp till flera år. Att avvänja hjärnan från dopamin tar ca 12 månader.
Så, planen är:
1. Härda ut de första dagarna. Efter 3 dagar kan vi vara säkra på att nikotinet försvunnit. Det är också här abstinensen peakar enligt forskning och andra personers anekdoter. Efter ca en vecka har även kotininet försvunnit. Efter två veckor börjar de första receptorerna att vissna och tacka för sig. Hjärnan börjar möblera om och anpassa sig efter en ny verklighet.
2. Dricka mycket vatten. Detta är ett välkänt knep. Vatten distraherar och fungerar. Det ska fungera extra bra mot abstinensbesvär om man dessutom får i lite magnesium i vattnet.
3. Hålla mig undan socker och andra laster samtidigt. Om min hjärna ändå töms på dopamin så passar jag på att bli av med några andra beroenden, två flugor i en smäll. Det värsta man kan göra är att ersätta ett beroende med ett annat. Många börjar äta kilovis med godis när de slutar snusa. Det hjälper absolut ingenting och i slutändan sitter du med ett minst lika allvarligt beroende igen.
4. Om jag faller dit igen, börja om. Det är aldrig kört. Det är ingen stor timer som startar om för att jag tagit en snus. Så länge jag inte tar en till sen så har jag slutat. Även en 80-årig snusare vinner på att sluta snusa. Det är aldrig försent.
5. Inse att snus faktiskt är farligt och hur det påverkar mig. 20 minuter efter att ha slutat med nikotin börjar blodtrycket och puls att minska/förbättras. Även om jag inte röker så påverkas konditionen av nikotin. Detta eftersom nikotin drar ihop och stelnar blodkärlen. Det ökar risken för högt blodtryck, typ 2-diabetes, och andra hjärt och kärlsjukdomar. Allvarliga saker som kan orsaka permanenta skador på min kropp som tex en hjärnblödning eller i värsta fall döden. Men om jag slutar snusa kommer alltså min cykling att påverkas till det bättre. Det ser jag fram emot.
Fyll gärna på om ni har något tips och har lyckats ta er ur detta själva.
Tack för att ni lyssnade och fick mig att fördriva lite tid medan jag väntar ut det här giftet.
Min historia
Är själv inne på dag ett utan snus nu efter att ha tagit sista innan jag somnade igår kväll. Jag har försökt sluta innan och klarat 3 dygn som max.
Började pga jag ville minska hungern samt att jag hade tråkigt på jobbet en sommar. Bestämde mig för att vara lite busig, liva upp vardagen lite och köpa mitt första egna snus. Hade bara testat på fest innan och spottat ut innan något faktiskt hände på riktigt.
Fastnade pga att nikotinruset (den berömda ”kicken”) blev… ja, berusande. Började med den absolut svagaste snusen jag kunde hitta och kunde då ligga raklång på soffan i typ en timme och upplevde att jordklotet slutade snurra medan jag/min kropp fortsatte. Kunde stirra på en vägg och tycka att tillvaron var helt okej ändå. Armarna och benen blev mjuka. Ögonen började flimra. Hela min insida fylldes av myrornas krig eller en känsla av små ultrasoniska bubblor som dansade runt i mina blodkärl. Solljuset blev lite vackrare. Musik blev bättre. Det blev som en slags hemlig och busig grej som bara jag kände till. Hade jag tråkigt kunde jag stoppa in en snus. I början kunde jag hålla mig till en i veckan. Sen en per dag.. ni fattar..
Men sen hände det jag aldrig trodde skulle hända. Det som alla sa skulle hända men som jag valde att inte tro på. Jag trodde att jag var annorlunda. Denna underbara nikokick kom nu bara med den absolut första snusen på morgonen. När jag var som mest yrvaken satte jag mig på toalocket och slöt ögonen samtidigt som jag stoppade två påsar under läppen för att i någon sekund uppleva ruset igen, nästan svimma. Det var dagens största höjdpunkt och det hade nu blivit en grotesk cirkus. Att sitta på toalettstolen det första jag gör på morgonen, nyvaken, knappt vid medvetande, rufsigt hår och peta in två skitstarka snus för att bara få känna något kändes inte som att det var mitt mål i livet direkt. Det gjorde det inte bättre att kicken försvann lika snabbt som den kom. Kvar var två rinnande påsar i käften och en känsla av att vilja kväljas.
Sen slutade även det att fungera och nikokicken kom bara när jag försökte sluta snusa och föll tillbaka igen inom 24h. Det har gjort det extremt svårt att ta sig förbi det första dygnet. Varje gång tänker jag ”nu har det gått 32h, tar jag bara eeeeeen sista snus nu så kommer jag få en sån sinnessjuk nikokick, en sista gång bara sen kan jag sluta”. Så faller man dit igen. Ju längre jag kommer i min ”nykterhet” desto mer nyfiken på hur stark nikokicken skulle vara.
Det är också något som samhället accepterar och det är så extremt lätt att få tag på. Det finns för fan i matbutiken med vackra lockande färger bakom kassörskan. Går inte att undvika. Så otroligt frestande och testande av ens karaktär varje gång man bara ska köpa lite mjölk. Man kommer inte ifrån det. På jobbet hör man någon öppna/stänga en dosa och känner hur ens överläpp börjar darra och rycka..
Varje gång jag slutar blir jag seg i både hjärna och kropp efter bara några timmar. Det känns som att bara 10% av hjärnan går att använda. Noll reaktionsförmåga. Blir känslomässigt apatisk. Rör mig som en zombie. Framstår som en idiot när jag ska svara på de mest enkla av frågor. ”Vill du ha kvitto på det?”, jag: ”Eeehhh.. hmm..äööööhhhe…???? Öööööööh……. Nej?? Eller…. Ska jag… va??”. Irriterad? Not so much. Blir bara seg och dum i huvudet. Så jag brukar säga till mig själv att såhär kan jag inte leva och börja igen för att bli normal.
Min plan för att ta mig ur beroendet
Jag vet att halveringstiden på nikotin är ca 2 timmar, så efter ett dygn eller två har nikotinet gått ur kroppen. Kotinin (en metabolit som bildas när vi metalliserar nikotin, vissa kallar den för den aktiva substansen i nikotin, och som påverkar puls, blodtryck, andning, hormoner osv) har en halveringstid på 19 timmar. Efter nästan ett helt dygn är alltså hälften fortfarande kvar. Nästan ett helt dygn till, så har du fortfarande en fjärdedel kvar i kroppen.
Det tar därför ca 2 veckor innan kroppen i princip helt har brutit ned nikotinet och alla andra biprodukter som kommer från det.
Anledningen till att vi blir beroende är för att nervgiftet nikotin binder sig till nikotinreceptorer i hjärnan och sköljer oss med dopamin. Dopamin är vårt motivationshormon och hijackar du detta har du ett beroende. Casinon gör likadant med spelberoende. Det är dopaminet som kapas. Vid varje användning av nikotin aktiveras receptorerna men samtidigt sker även en desensitisering. Receptorerna kräver mer nikotin för att aktiveras på samma sätt. Dessutom får vi vid ett långvarigt nikotinbruk fler receptorer. Det gör också att kroppen tål mer än när vi först började. Det är därför vi slutar få nikokick.
Ju längre tid du varit beroende, och ju starkare snus du snusat, desto fler receptorer har du förmodligen. En vanlig snusare kan ha flera miljoner sådana här receptorer. Ju fler receptorer du har desto större obehag upplever du också när du försöker sluta snusa.
Att svälta hjärnan på nikotin och därmed också svälta hjärnan på sin vanliga mängd dopamin är ingen lätt uppgift. Men det är ett måste för att också miljontals nikotinreceptorer ska kunna svälta och dö, försvinna helt. Det tar ca 3 månader att återgå till en normal mängd nikotinreceptorer. I svåra fall kan det ta upp till flera år. Att avvänja hjärnan från dopamin tar ca 12 månader.
Så, planen är:
1. Härda ut de första dagarna. Efter 3 dagar kan vi vara säkra på att nikotinet försvunnit. Det är också här abstinensen peakar enligt forskning och andra personers anekdoter. Efter ca en vecka har även kotininet försvunnit. Efter två veckor börjar de första receptorerna att vissna och tacka för sig. Hjärnan börjar möblera om och anpassa sig efter en ny verklighet.
2. Dricka mycket vatten. Detta är ett välkänt knep. Vatten distraherar och fungerar. Det ska fungera extra bra mot abstinensbesvär om man dessutom får i lite magnesium i vattnet.
3. Hålla mig undan socker och andra laster samtidigt. Om min hjärna ändå töms på dopamin så passar jag på att bli av med några andra beroenden, två flugor i en smäll. Det värsta man kan göra är att ersätta ett beroende med ett annat. Många börjar äta kilovis med godis när de slutar snusa. Det hjälper absolut ingenting och i slutändan sitter du med ett minst lika allvarligt beroende igen.
4. Om jag faller dit igen, börja om. Det är aldrig kört. Det är ingen stor timer som startar om för att jag tagit en snus. Så länge jag inte tar en till sen så har jag slutat. Även en 80-årig snusare vinner på att sluta snusa. Det är aldrig försent.
5. Inse att snus faktiskt är farligt och hur det påverkar mig. 20 minuter efter att ha slutat med nikotin börjar blodtrycket och puls att minska/förbättras. Även om jag inte röker så påverkas konditionen av nikotin. Detta eftersom nikotin drar ihop och stelnar blodkärlen. Det ökar risken för högt blodtryck, typ 2-diabetes, och andra hjärt och kärlsjukdomar. Allvarliga saker som kan orsaka permanenta skador på min kropp som tex en hjärnblödning eller i värsta fall döden. Men om jag slutar snusa kommer alltså min cykling att påverkas till det bättre. Det ser jag fram emot.
Fyll gärna på om ni har något tips och har lyckats ta er ur detta själva.
Tack för att ni lyssnade och fick mig att fördriva lite tid medan jag väntar ut det här giftet.
