Cykelnationen Sverige - vad hände?

miyatafarfar

miyatafarfar

Aktiv medlem
Cykelnationen Sverige - vad hände?
En gång i tiden var Sverige en stormakt inom cykling. Det var lika självklart att associera oss med sporten som Frankrike och Italien. Vi har haft många stjärnor genom tiderna. En kort googling ger mig bland annat dessa:

Erik, Tomas & Gösta Pettersson (Fåglumbröderna)
”In 1970 Gösta won the Tour de Romandie, Coppa Sabatini and Trofeo Baracchi (with brother Tomas), and finished third at the Tour de France and sixth at the Giro d'Italia. Next year he won the Giro d'Italia, Giro dell'Appennino and Giro delle Marche.”

Bernhard Britz
”Bernhard Rudolf Britz (27 March 1906 – 31 May 1935) was a Swedish road racing cyclist who won bronze medals in the individual and team road races at the 1932 Summer Olympics. Between 1927 and 1933 he won nine national titles, three individual and six in teams. He was also an innovator and developed a bicycle gear, though without much commercial success. He died after a collision with a truck in a cycling race in 1935.”

Bernt Johansson
”Bernt Harry Johansson (born 18 April 1953) is a Swedish former road bicycle racer, who was a professional rider from 1977 to 1981. His sporting career began with Mariestadcyklisten. A competitor at the 1972 Summer Olympics, he represented his native country once again at the 1976 Summer Olympics in Montreal, Quebec, Canada, where he won the men's individual road race. For that performance Johansson was awarded the Svenska Dagbladet Gold Medal the same year, together with track and field athlete Anders Gärderud, who claimed gold in the men's 3000 m steeplechase in Montreal.”

OBS! Bara exempel, ingen uttömmande komplett lista över kända cyklister från Sverige.

Minns inte exakt vem det var nu, men det var någon äldre svensk herre som tog sig till diverse tävlingar på en vanlig dam/herr-tralla och i princip korsade Sverige innan tävling, dök upp och om han inte vann så presterade han väldigt bra.

Vi har även haft/har en hel del svenska märken:
ViSom, Crescent, Kronan, Skeppshult, Svea.. vi har även tagit över renommerade märken från både japanerna och italienarna genom Nishiki och Bianchi.

Vi hade en enorm cykelkultur förr som också varit uppe på tapeten här i forumet när @Kashmirsocialist väckte liv i Kungsbackacyklisten:
D

Tråd 'Cykelklubben som kom tillbaka'

IMG_7942.webp

SM i Kungsbacka, 1981.

Kungsbackacyklistens öde är samtidigt berättelsen om cykelsportens och de ideella krafternas nedgång i Sverige. Men den inger också hopp för framtiden, när själva historien blir en anledning till att försöka igen. Hur återupplivar man egentligen en cykelklubb?

Michael Andersons vita kalufs kontrasterar mot det svarta bordet, de svarta väggarna och den svarta kaffekoppen. Hans djupa röst bär genom slamret från kaféets kök. Det väderbitna ansiktet har ett tankfullt uttryck.
- Jag ser vresig ut när jag är koncentrerad. Det har jag ifrån...
  • Gilla
  • Älska
(Massa fin historia i denna tråd som stöder min tes om ett före detta cykelsverige)

Även när man pratar med den äldre generationen ibland, tex min egna morfar och mormor så kan dom slänga ur sig att dom har varit med och tävlat i diverse cykelklubbar genom åren och var rätt duktiga på det. Det hade jag aldrig kunnat tro. Men det var ungefär lika vanligt som fotboll är idag.

Jag är inte kunnig nog för en ordentlig trådstart som ska informera om vilka bragder vi har i ryggen eller vad som skett i olika klubbar genom tiderna. Så det får räcka såhär.

Jag vill bara ställa frågan, vad var det som hände? Varför tappade vi vår position inom cykling? Vad kan vi göra och vad görs det för att återställa ordningen?

Tack för mig!
 
Cykelnationen Sverige - vad hände?
Nuförtiden är det bara fotboll och hockey som gäller. Som nederländare åker jag hastighetsskridskor. Första tävlingen vi besökte, en SM för några år sen, fördubblade vi antalet åskådare på läktaren: från 3 till 6. När Nils van der Poel fick success berättade tidningar om EM i Ullevi i 1971: otroliga 70000 åskådare!

b036b1ab-d276-446b-ad40-8e80ae8ab60c.webp
 
Cykelnationen Sverige - vad hände?
ediryppah sa:
Cyklarna har flyttat ut i skogen kanske? MTB verkar leva och frodas, åtminstone som gubb- och gummnöje.
Klicka för att se resterande...
Jo, samma med landsvägsdisciplinen. Det är en klassiker att man börjar cykla när åldern och hälsan gör sig påmind. Många gubbar (och gummor?) som får ett ryck runt 50-sträcket och motionerar. Det är positivt såklart men så ser det ju ungefär ut i varje land.

Sverige ligger ju jättebra till inom skidsport fortfarande. Det är skidskytte, slalom, längskidor och allt möjligt. Men jag känner ingen motionär som övar skidskytte tex. Det är ju mer en sport eller tävlingsgren

Som exempel fanns det en velodrom mitt i Stockholm på Kristinebergs IP, detta var på 1920-talet enligt Wikipedia. Det fanns nog ännu fler i trä ute i landet som inte är dokumenterade på nätet. Nu finns det en i Falun som säkert kostar multum i inträde och vem pallar åka till Falun för att träna om man inte bor där? Finns ingen chans att en fattig unge från resten av Sverige skulle få för sig att testa på det, dom vet säkert inte ens vad det är..

Vättern är också en sådan rest från det gamla cykelsverige som hållit sig kvar och blivit en svensk klassiker som tur är. Lite av en K-märkning som skyddar tävlingen.
 
Cykelnationen Sverige - vad hände?
Berk sa:
Nuförtiden är det bara fotboll och hockey som gäller. Som nederländare åker jag hastighetsskridskor. Första tävlingen vi besökte, en SM för några år sen, fördubblade vi antalet åskådare på läktaren: från 3 till 6. När Nils van der Poel fick success berättade tidningar om EM i Ullevi i 1971: otroliga 70000 åskådare!

Visa bilaga 769102
Klicka för att se resterande...
Vi behöver fler riktigt framgångsrika personer inom sporten alltså!
 
Cykelnationen Sverige - vad hände?
Jag har funderat en del på detta, av naturliga skäl (se ovan). Det är förstås flera saker som samspelar. Som vanligt - verkligheten är komplex och det är svårt att deducera. Det jag kan se, med min begränsade kunskap, är:

  • Större konkurrens och större utbud av idrotter
  • Ungar rör sig betydligt mindre och föräldrarna verkar tro att fotboll två gånger i veckan räcker som motion
  • Cykeln har ersatts av elsparkcykel på många håll
  • Landsvägscykling handlar om att klara av smärta och att plåga sig = passar inte in i vårt njutningssamhälle
  • Vintern är lång och cykelsäsongen kort (men inte kortare än förr, i och för sig!)
  • Större och större fokus på prylar och teknik gör cykling dyrt, arbetarklassen lämnas utanför (jämför med hockeyn som gått samma väg kostnadsmässigt)
  • Färre och färre eldsjälar vill engagera sig, de som finns går till de etablerade sporterna
  • Cykling visas ALDRIG på tv eller refereras i sportkanaler förutom vid olyckor
 
Cykelnationen Sverige - vad hände?
Just det där med vinter och att allt har blivit mer professionellt tror jag spelar in. Tittar man på de få som blivit nåt på senare år har de i väldigt unga år flyttat ner i Europa och hankat sig fram, helt enkelt för att det är tvunget med kontinuerlig utomhusträning för att bli nåt idag än då sporten var mer på amatörnivå. Många är nog inte beredda att göra den uppoffringen.
 
Cykelnationen Sverige - vad hände?
Om man ska börja med en sport som barn underlättar det nog väldigt mycket om det

(a) Finns personer i omgivningen som ägnar sig åt den
(b) Inom rimligt avstånd från hemmet finns någon form av organiserad verksamhet med hyggligt bra ledare
(c) Sporten över huvud taget finns i medvetandet hos barn eller föräldrar

I viss mån överlappar kanske punkterna.

Både (a) och (b) kopplar till att cykel i Sverige numera inte är någon stor tävlingssport.

Vad gäller (b) gissar jag att det är lite av ett moment 22 över det. Finns det få unga som satsar tappar ledare (och eldsjälar) kanske sugen och då finns det inga ledare (och eldsjälar) som kan utbilda och stödja.

Angående (c) är exponering i media, ffa media som konsumeras av barn och ungdomar, absolut en faktor.
 
Cykelnationen Sverige - vad hände?
miyatafarfar sa:
Jo, samma med landsvägsdisciplinen. Det är en klassiker att man börjar cykla när åldern och hälsan gör sig påmind. Många gubbar (och gummor?) som får ett ryck runt 50-sträcket och motionerar. Det är positivt såklart men så ser det ju ungefär ut i varje land.

Sverige ligger ju jättebra till inom skidsport fortfarande. Det är skidskytte, slalom, längskidor och allt möjligt. Men jag känner ingen motionär som övar skidskytte tex. Det är ju mer en sport eller tävlingsgren

Som exempel fanns det en velodrom mitt i Stockholm på Kristinebergs IP, detta var på 1920-talet enligt Wikipedia. Det fanns nog ännu fler i trä ute i landet som inte är dokumenterade på nätet. Nu finns det en i Falun som säkert kostar multum i inträde och vem pallar åka till Falun för att träna om man inte bor där? Finns ingen chans att en fattig unge från resten av Sverige skulle få för sig att testa på det, dom vet säkert inte ens vad det är..

Vättern är också en sådan rest från det gamla cykelsverige som hållit sig kvar och blivit en svensk klassiker som tur är. Lite av en K-märkning som skyddar tävlingen.
Klicka för att se resterande...
Det räcker att åka till Trelleborg för att köra velodrom. Dit är det ju bara ett par mil 😜
Men SE är ett billand utan like (nåja, möjligen US&A undantaget) och eftersom framförallt vardagscykling sedan decennier är satt på undantag trots mycket varmluft de senare åren från politisk håll finns det ingen naturlig bas att utvecklas ifrån. Cykling från barnaåren har ersatts av föräldras omsorgsfulla skjutsning med bil i alla sammanhang. En ond cirkel helt enkelt..
 
Cykelnationen Sverige - vad hände?
Hur går man ens till väga om man som ungdom vill börja tävla landsväg med en förening? Jag sökte lite snabbt och det var väldigt få föreningar i Stockholmsområdet som ens nämnde ungdomsverksamhet och när dom gjorde det så var det med fokus på MTB. Jag förstår att det naturliga kanske är att börja med MTB, men hur ser det ut i andra länder? Utan en strategi från förbund och föreningar lär man ju inte ha återväxt varken bland ledare eller utövare.

Edit: Fredrikshof hade faktiskt en sida, https://www.fredrikshof.se/trana-med-fredrikshof/landsvag-ungdom/
 
Senast ändrad:
Cykelnationen Sverige - vad hände?
mkallstrom sa:
Hur går man ens till väga om man som ungdom vill börja tävla landsväg med en förening? Jag sökte lite snabbt och det var väldigt få föreningar i Stockholmsområdet som ens nämnde ungdomsverksamhet och när dom gjorde det så var det med fokus på MTB. Jag förstår att det naturliga kanske är att börja med MTB, men hur ser det ut i andra länder? Utan en strategi från förbund och föreningar lär man ju inte ha återväxt varken bland ledare eller utövare.

Edit: Fredrikshof hade faktiskt en sida, https://www.fredrikshof.se/trana-med-fredrikshof/landsvag-ungdom/
Klicka för att se resterande...
Vetitusan om jag skulle vilja vara den ledaren som drar ut ungarna på landsvägar och bara hålla tummarna för att någon bilist inte klipper en unge. Cykelbanor i all ära, men där får man ju hålla nere hastigheten något och de är rätt knöliga att cykla på stundtals.

Städer med asfalterad multisportbana (Hudiksvall, Ulricehamn) skulle däremot absolut kunna ha träning för barn. I värsta fall får de skrapsår och en trasig hjälm kanske.

I min cykelklubb finns absolut inget för barn eller ungdomar som vill köra varken landsväg eller CX. De har MTB-initiativ däremot.
 
Cykelnationen Sverige - vad hände?
Tråkig utveckling. Det är helt enkelt inte coolt längre, och kräver för mkt ensamträning och uppoffring. Visas aldrig i media, och det finns inga stjärnor att se upp till och ta efter. Kostnader borde inte ha så stor inverkan, man behöver ingen superdyr cykel, och sen är det nästan gratis.

Alpint går det också utför med. Inga storstjärnor längre, speciellt inte på herrsidan, och det har blivit ohemult svindyrt numera.
 
Cykelnationen Sverige - vad hände?
Mycket är sponsor och någonstans att samla träning plats med egen media träning och media inlägg på nummer tänker på skidåkning och skidskytte som numera drivs året runt träning på var ju mer ideellt och fritid förr mest bedrevs verksamheten klub fritt ideellt mycket imponerande men inte något som går hem numera.
 
Cykelnationen Sverige - vad hände?
Kombinationen av hård och kontinuerlig träning, brist på mediaexponering, små chanser till proffsliv, få cyklister på hemmaplan att se upp till, samt ”Jag ska bli rik utan att anstränga mig”-syndromet, är inte mumma för en konditionsidrott direkt.

Jag har bara kört MTB ett par gånger i hela mitt liv, men jag förstår ju lockelsen. Snabba kickar, inte alls lika jobbigt och plågsamt som LVG, ”fräckare”. (Och att rika pappor kan köpa dyra cyklar. Motocross- och hopphäst-grejen liksom.)
 
Senast redigerad av en moderator:
Cykelnationen Sverige - vad hände?
Det är stora trösklar för att sätta igång och vi har en helt annan mentalitet kring aktiviteter idag. Allt ska vara säkert och serverat, finns det inte banor eller infrastruktur för ett specifikt ändamål så lockar det ingen, särskilt inte med ansvar för andras barn.

Det kan vara svårt att hitta en rimlig instegsnivå, många gör sig icke besvär. Med sociala medier så psykar de ängsliga ut sig själva, de som mest behöver tips och rekommendationer. Tänk när de ser alla trådar från prylnördar där bara det bästa och senaste duger. En handfull vågar sig in i forum, men de flesta ängsliga typerna spammar varenda influencer de kan hitta med frågor om vad de har för utrustning.

Sen har vi priserna. Startade själv med billigaste bockstyrecykeln med rätt utväxling jag kunde hitta för två år sedan. Konstaterade att den funkade men den andas inte kvalitet. Har en polare som funderade på att börja, sa att han nog borde lägga 15tkr för att bli nöjd, jag gav 8tkr. Det var för mycket pengar för honom, så det blev inget av det.

Beg. marknaden har problemet med vilda priser. Som nybörjare kan man inte se slitage och reparationsbehov. Man har ingen aning om man har ett klipp framför sig eller om man håller på att bli lurad. Även detta kan anses delvis vara ett attitydproblem. Allt behöver inte vara perfekt, nytt och fint.
 
Cykelnationen Sverige - vad hände?
Ramblemoe sa:
Det är stora trösklar för att sätta igång och vi har en helt annan mentalitet kring aktiviteter idag. Allt ska vara säkert och serverat, finns det inte banor eller infrastruktur för ett specifikt ändamål så lockar det ingen, särskilt inte med ansvar för andras barn.
Klicka för att se resterande...

Sant, sorgligt och skamligt. Syndabock-tänkandet har nått hit från USA, skulle jag tro. Det har blivit viktigare och viktigare att hitta någon som är "skyldig" till en olycka eller ett misstag, och på nätet sitter trollen och vräker ur sig sina "Hur fan kunde man låta det hända"-kommentarer. Föräldraansvaret, eller det egna ansvaret, är det sämre med.

Det finns ju ytterligare en aspekt på detta, och det är att människor tycks tro att samhället har blivit farligare, när det i själva verket på nästan alla sätt blivit säkrare. Vem/vilka driver på för att etablera den bilden? Det kan man fundera på.
Ramblemoe sa:
Det kan vara svårt att hitta en rimlig instegsnivå, många gör sig icke besvär. Med sociala medier så psykar de ängsliga ut sig själva, de som mest behöver tips och rekommendationer. Tänk när de ser alla trådar från prylnördar där bara det bästa och senaste duger. En handfull vågar sig in i forum, men de flesta ängsliga typerna spammar varenda influencer de kan hitta med frågor om vad de har för utrustning.

Sen har vi priserna. Startade själv med billigaste bockstyrecykeln med rätt utväxling jag kunde hitta för två år sedan. Konstaterade att den funkade men den andas inte kvalitet. Har en polare som funderade på att börja, sa att han nog borde lägga 15tkr för att bli nöjd, jag gav 8tkr. Det var för mycket pengar för honom, så det blev inget av det.

Beg. marknaden har problemet med vilda priser. Som nybörjare kan man inte se slitage och reparationsbehov. Man har ingen aning om man har ett klipp framför sig eller om man håller på att bli lurad. Även detta kan anses delvis vara ett attitydproblem. Allt behöver inte vara perfekt, nytt och fint.
Klicka för att se resterande...
Ligger säkert en del sanning i detta, jag har ingen erfarenhet av sociala medier och forum andra än Happy, men jag tycker inte att begagnatpriserna är så vilda. Det går att göra riktiga fynd efter lite research. Och den researchen har blivit SÅ mycket enklare med internet. Det är väl en skyldighet att kolla vilka punkter som bör undersökas innan man köper en pryl, tänker jag?
 
Cykelnationen Sverige - vad hände?
Kashmirsocialist sa:
Ligger säkert en del sanning i detta, jag har ingen erfarenhet av sociala medier och forum andra än Happy, men jag tycker inte att begagnatpriserna är så vilda. Det går att göra riktiga fynd efter lite research. Och den researchen har blivit SÅ mycket enklare med internet. Det är väl en skyldighet att kolla vilka punkter som bör undersökas innan man köper en pryl, tänker jag?
Klicka för att se resterande...
Jag ser många förmodade kap begagnat, men lika många fantasipriser, detta breda spann är det "vilda" jag avsåg. Ett problem är slitagenivå. Ser många fina cyklar med egentligen svindyra komponenter billigt, men problemet blir då att jag kanske inte har råd att ersätta slitna delar och säljaren vet ofta inget heller. Även dyra komponenter blir ju värdelösa om de är i slutet på sin livslängd.

Ska man köra mycket så krävs det ju lite erfarenhet för underhållsintervall och sådant också. Lätt hänt att man kör för länge på en kedja och sliter sönder kassetten. Blir dyrt om man köpt fina prylar.
 
Cykelnationen Sverige - vad hände?
Diskussionen om vad som kan göra cykel till en större sport i Sverige i framtiden är bra. Men jag måste vända mig mot en av grundpremiserna i trådstarten. Sverige var inte någon stormakt inom cykling "på den gamla goda tiden", inte ens nära.

Roade mig med att räkna ut podiumplatser i "de nio stora loppen" (obs. min definition: monument, Grand Tours och VM) för perioden 1950-1989. Sverige 12:a i nationslistan, oerhört långt efter t.ex. de nämnda Frankrike och Italien. Av 1 068 podiumplatser (Vueltan kördes inte 4 av åren) så tog Sverige 0,75%. Frankrike 15,54% och Italien 23,50%. Vi tog färre podiumplatser än Luxemburg under perioden.

  1. Belgien 342​
  2. Italien 251​
  3. Frankrike 166​
  4. Spanien 88​
  5. Nedeländerna 82​
  6. Schweiz 26​
  7. Irland 25​
  8. Tyskland 24​
  9. USA 14​
  10. Storbritannien 12​
  11. Luxemburg 9​
  12. Sverige 8​
  13. Australien 5​
  14. Colombia 5​
  15. Norge 3​
  16. Portugal 3​
  17. Danmark 2​
  18. Kanada 1​
  19. Österrike 1​
  20. Sovjetunionen 1​
 
Cykelnationen Sverige - vad hände?
Sverige har kallats världens modernaste land, vi är snabba på att förändra oss. Från att ha haft ett sjukt starkt och diversifierat föreningsliv så tycker jag att gymvärlden tagit över snabbt på bekostnad av småklubbarna, bara de stora blir kvar. Lokalt ser jag hur många ungdomar som helst som lägger ner sina sporter nån stans runt 15 år och springer på 24seven istället.
 
Cykelnationen Sverige - vad hände?
Jag tror det är svårt att identifiera enskilda specifika faktorer och vi ska väl inte glömma damerna heller och vi har/haft under de senaste 20 åren bland andra Susanne Ljungskog, Emma Johansson och Emilia Fahlin. Att intressen går upp och ned är ju inget unikt för just cykling. Se på tennis exempelvis där Sverige under 80-talet var världens främsta nation med ett antal spelare i absoluta världstoppen som Wilander, Edberg och Järryd m.fl. Hur ser det ut nu? Samma med bordtennis där Sverige var en världsnation som kunde mäta sig med Kina under slutet av 80, början av 90-talet. Handbollen runt "Bengan boys" osv. Inom andra sporter som t ex golf ser trenden annorlunda ut och den svenska golfen har gått från att spela i gärdsgårdsserien, till att få fram spelare i absoluta världstoppen som Annika Sörenstam, Henrik Stenson och Ludwig Åberg.
För att vara ett litet land uppe i norr med halvdana förutsättningar att utöva idrotten utomhus året runt så är tröskeln till framgångar förstås högre. Sen är nog förklaringarna mer komplicerade. Se på exempelvis Italien som borde ha alla förutsättningar, men som ändå haft svårt att få fram riktiga stjärnor de senaste åren förutom Nibali. Eller lilla Slovenien som fått fram ett antal världsstjärnor de senaste åren.
 
Cykelnationen Sverige - vad hände?
Jag tror det alltid har varit böljande inom vilken idrott/sport ett litet land som Sverige ska kunna vara internationellt konkurrenskraftigt, men lite förenklat tänker jag så här om sportsliga framgångar generellt (utan några som helst andra grunder än rena killgissingar):

Förr =
  • sverige långt fram med folkhälsa, och styrning mot friluft/rörelse/sport
  • föreningsaktiviteter, "alla" provade alla sporter, mycket var tillgängligt för flertalet pga ideella grunder.
  • brist på andra sysselsättningar (sport var en hobby).

Nu =
  • Finns många andra alternativa sysselsättningar än sport/idrott,
  • Färre ideella krafter och grunder för att göra olika sport/idrotter tillgängliga för "alla". (Rätt ekonomiska förutsättningar för individen krävs för fler sporter). (Sponsorer är en förutsättning för sportslig karriär)
  • sport är inte en hobby utan bara en väg för att bli fixstjärna/ miljardär vilket kan vara enklare att lösa på annat vis,
  • kunskap om kropp och träningslära är optimerad, globalt utbredd och tillgänglig så det blir mer avgörande vilken population landet har jmf andra.
 
Cykelnationen Sverige - vad hände?
ediryppah sa:
Vetitusan om jag skulle vilja vara den ledaren som drar ut ungarna på landsvägar och bara hålla tummarna för att någon bilist inte klipper en unge. Cykelbanor i all ära, men där får man ju hålla nere hastigheten något och de är rätt knöliga att cykla på stundtals.

Städer med asfalterad multisportbana (Hudiksvall, Ulricehamn) skulle däremot absolut kunna ha träning för barn. I värsta fall får de skrapsår och en trasig hjälm kanske.

I min cykelklubb finns absolut inget för barn eller ungdomar som vill köra varken landsväg eller CX. De har MTB-initiativ däremot.
Klicka för att se resterande...
Trist. På mina pendlingr runt Cph möter jag iblnad stora grupper med lycra- och lvg-kittade barn (12-14 år typ). Ute på träningsrunda på små-landsvägar ihop med någon vuxen. Ser mkt proffsigt ut.
Har väl att göra med kulturen man är uppvuxen i. I DK känner typ alla en cyklist. En granne, arbetskompis, familjemedlem osv. Så cyklar samt blinkers när man svänger med bilen finns i allas medvetande.
 
Cykelnationen Sverige - vad hände?
Jacke89 sa:
Håll koll på Söderqvist där är det något riktigt stort på gång.
Klicka för att se resterande...
Han kan absolut bli en cyklist som vinner hyggligt stora lopp. Som det ser ut nu skulle jag säga primärt inte alltför kuperade endagslopp.

Han kan också med sin åkstyrka bli en väldigt värdefull hjälpryttare/uppdragare, ev. med en Ganna-lik roll att inte sällan jobba för andra men på vissa lopp få köra för sig själv.

Dock ska man vara medveten om att det är tuff konkurrens och mer än en stor talang har försvunnit på vägen från lovande till etablerad stjärna.
 
Cykelnationen Sverige - vad hände?
@nisseson Jag tolkade nog inte TS som att han frågade varför Sverige gått från en världmästarnation till ett u-land gällande tävlingscykling, utan att han undrade vad vi trodde var orsaken till att landsvägscyklingen har minskat som sport i Sverige. Och det har den. Kraftigt, skulle jag säga. Här tycker jag att vi har hittat många plausibla förklaringar. Jag tycker att @JPL är något på spåren ovan, han (och jag) tror att det handlar om pengar, konkurrens…

..och politik. Men det får man väl inte säga på det här j-a forumet! 😉
 
Cykelnationen Sverige - vad hände?
ooms sa:
Just det där med vinter och att allt har blivit mer professionellt tror jag spelar in. Tittar man på de få som blivit nåt på senare år har de i väldigt unga år flyttat ner i Europa och hankat sig fram, helt enkelt för att det är tvunget med kontinuerlig utomhusträning för att bli nåt idag än då sporten var mer på amatörnivå. Många är nog inte beredda att göra den uppoffringen.
Klicka för att se resterande...
Men samtidigt finns det ändå en del stjärnor i Sverige idag, samt Norge och Danmark. Nu är nog klimatet i Danmark rena kontinenten jämfört med norra Norrland, men ändå. Vi har också Zwift och inomhustrainers med ERG. Något man inte hade förr (bara vanliga rullar och motionscyklar). Många inom ishockey tränar på sommaren inom andra discipliner eller löpning i backar för att träna kondition etc. Många som har sin huvudsport inom något på sommarhalvåret åker längdskidor eller annat på vintern för att hålla formen. Jag tror inte det är vintern som gör det.
 
Cykelnationen Sverige - vad hände?
Kashmirsocialist sa:
Kombinationen av hård och kontinuerlig träning, brist på mediaexponering, små chanser till proffsliv, få cyklister på hemmaplan att se upp till, samt ”Jag ska bli rik utan att anstränga mig”-syndromet, är inte mumma för en konditionsidrott direkt.

Jag har bara kört MTB ett par gånger i hela mitt liv, men jag förstår ju lockelsen. Snabba kickar, inte alls lika jobbigt och plågsamt som LVG, ”fräckare”. (Och att rika pappor kan köpa dyra cyklar. Motocross- och hopphäst-grejen liksom.)
Klicka för att se resterande...
+1

Men jag tror du får köra lite mer Mtb, för det är nog minst lika jobbigt och plågsamt som lvg. Om man menar att man utövar det som en sport då, tävlar och tränar (alltså tränar för att bli bättre). Kortare tävlingstider, men intensivare. Kickarna uteblir också rätt mycket när man ligger på maxpuls är min upplevelse, ”nära ögat tillfällen” ger inte heller så mycket påslag. Same, same, but different.

Jag har ingen erfarenhet av lvg-träning eller tävling med barn och ungdomar. Men jag har mycket svårt att tro att de ungarna inte har dyra cyklar också.
 
Cykelnationen Sverige - vad hände?
miyatafarfar sa:
Men samtidigt finns det ändå en del stjärnor i Sverige idag, samt Norge och Danmark. Nu är nog klimatet i Danmark rena kontinenten jämfört med norra Norrland, men ändå. Vi har också Zwift och inomhustrainers med ERG. Något man inte hade förr (bara vanliga rullar och motionscyklar). Många inom ishockey tränar på sommaren inom andra discipliner eller löpning i backar för att träna kondition etc. Många som har sin huvudsport inom något på sommarhalvåret åker längdskidor eller annat på vintern för att hålla formen. Jag tror inte det är vintern som gör det.
Klicka för att se resterande...
Du fattade uppenbarligen inte vad jag skrev. Men det är ok. Får se om jag orkar förtydliga senare.
 
Cykelnationen Sverige - vad hände?
Kashmirsocialist sa:
@nisseson Jag tolkade nog inte TS som att han frågade varför Sverige gått från en världmästarnation till ett u-land gällande tävlingscykling, utan att han undrade vad vi trodde var orsaken till att landsvägscyklingen har minskat som sport i Sverige. Och det har den. Kraftigt, skulle jag säga. Här tycker jag att vi har hittat många plausibla förklaringar. Jag tycker att @JPL är något på spåren ovan, han (och jag) tror att det handlar om pengar, konkurrens…

..och politik. Men det får man väl inte säga på det här j-a forumet! 😉
Klicka för att se resterande...
Mitt svar var ett svar på en delmämgd. Trådstartens första meningar lyder: "En gång i tiden var Sverige en stormakt inom cykling. Det var lika självklart att associera oss med sporten som Frankrike och Italien." Vilket inte bara är fel utan mycket fel. Det är för mig oklart varför man hittar på något sådant. Jag ville visa på det så att ingen går ifrån tråden med ett missförstånd om verkligheten.
 
Cykelnationen Sverige - vad hände?
nisseson sa:
Diskussionen om vad som kan göra cykel till en större sport i Sverige i framtiden är bra. Men jag måste vända mig mot en av grundpremiserna i trådstarten. Sverige var inte någon stormakt inom cykling "på den gamla goda tiden", inte ens nära.

Roade mig med att räkna ut podiumplatser i "de nio stora loppen" (obs. min definition: monument, Grand Tours och VM) för perioden 1950-1989. Sverige 12:a i nationslistan, oerhört långt efter t.ex. de nämnda Frankrike och Italien. Av 1 068 podiumplatser (Vueltan kördes inte 4 av åren) så tog Sverige 0,75%. Frankrike 15,54% och Italien 23,50%. Vi tog färre podiumplatser än Luxemburg under perioden.

  1. Belgien 342​
  2. Italien 251​
  3. Frankrike 166​
  4. Spanien 88​
  5. Nedeländerna 82​
  6. Schweiz 26​
  7. Irland 25​
  8. Tyskland 24​
  9. USA 14​
  10. Storbritannien 12​
  11. Luxemburg 9​
  12. Sverige 8​
  13. Australien 5​
  14. Colombia 5​
  15. Norge 3​
  16. Portugal 3​
  17. Danmark 2​
  18. Kanada 1​
  19. Österrike 1​
  20. Sovjetunionen 1​
Klicka för att se resterande...
Luxemburg, Belgien och till viss del Schweiz på den tiden = fransmän. Klart vi inte kan mäta oss. Dessa länder är och var även på den tiden mycket större sett till population med mera. Börja räkna per capita istället!
 
Cykelnationen Sverige - vad hände?
ooms sa:
Du fattade uppenbarligen inte vad jag skrev. Men det är ok. Får se om jag orkar förtydliga senare.
Klicka för att se resterande...
Jodå, det gjorde jag. Men du verkar inte ha förstått det jag skrev. Jag förstår att det även finns större lag och mer pengar i sporten där som underlättar förutom att klimatet är mildare men det var inte det jag vände mig emot.
 
Cykelnationen Sverige - vad hände?
I vår klubb erbjuder vi Mtb för barn och ungdomar. (Mtb och lvg för vuxna). Stort intresse, jätteroligt.

Varför inte lvg? Ja, jag vet inte säkert om vi har någon officiell anledning men jag kan lista några osorterade skäl personligen.
- Efterfrågan. Har inte hört en enda unge eller förälder efterfråga det.
- Säkerhetsaspekten. Barn och ungdom i klungor i trafiken. Inte omöjligt att få det säkert säkert, men inte helt lätt kanske. Jag tycker det är tillräckligt spännande att ha ansvar för en hög ungar i skogen.
- Resurser. Vi har en ständig ledarbrist, jättesvårt att rekrytera nya ledare. Men sitter man mestadels på en Mtb (och cyklar med sitt barn ibland) verkar chansen vara större. Tror inte vi har en endaste ungdomsledare med lvg-bakgrund. Vet inte varför. Det är iaf inte så att våra lvg-cyklister vill dra igång något vad jag hört, de får inte ens till vettiga prova-på-tillfällen för vuxna…

Och sen tror jag att det är lite skit samma. Att man cyklar när man är ung, oavsett på väg eller i spenat, ger en förutsättningar att bli en duktig cyklist när man är äldre. Jag tycker man ofta hör att duktiga lvg-cyklister börjat på Mtb och bytt över i tonår eller senare. Kanske inte lika vanligt åt andra hållet. En del presterar tom på topp i båda grenarna jue.
 
Cykelnationen Sverige - vad hände?
JPL sa:
Jag tror det alltid har varit böljande inom vilken idrott/sport ett litet land som Sverige ska kunna vara internationellt konkurrenskraftigt, men lite förenklat tänker jag så här om sportsliga framgångar generellt (utan några som helst andra grunder än rena killgissingar):

Förr =
  • sverige långt fram med folkhälsa, och styrning mot friluft/rörelse/sport
  • föreningsaktiviteter, "alla" provade alla sporter, mycket var tillgängligt för flertalet pga ideella grunder.
  • brist på andra sysselsättningar (sport var en hobby).

Nu =
  • Finns många andra alternativa sysselsättningar än sport/idrott,
  • Färre ideella krafter och grunder för att göra olika sport/idrotter tillgängliga för "alla". (Rätt ekonomiska förutsättningar för individen krävs för fler sporter). (Sponsorer är en förutsättning för sportslig karriär)
  • sport är inte en hobby utan bara en väg för att bli fixstjärna/ miljardär vilket kan vara enklare att lösa på annat vis,
  • kunskap om kropp och träningslära är optimerad, globalt utbredd och tillgänglig så det blir mer avgörande vilken population landet har jmf andra.
Klicka för att se resterande...
Tror också det ligger något i det där med fokus på folkhälsan som då skedde på ett helt annat sätt. Det är ju anläggningar och föreningar över hela landet som lever kvar sedan den tiden. Ideellt byggt av eldsjälar. Hemmasnickrade läktare osv. Någon kände någon som kunde väva och sy, och vips hade laget ett ställ i ull! Vi ser bara skelettet av detta idag, kött och blod har försvunnit.

Kan verkligen ligga något i detta med styrning från staten och ideella föreningar. Det är inte lika självklart att dedikera en hel helg åt sin förening längre.
 
Cykelnationen Sverige - vad hände?
nisseson sa:
Mitt svar var ett svar på en delmämgd. Trådstartens första meningar lyder: "En gång i tiden var Sverige en stormakt inom cykling. Det var lika självklart att associera oss med sporten som Frankrike och Italien." Vilket inte bara är fel utan mycket fel. Det är för mig oklart varför man hittar på något sådant. Jag ville visa på det så att ingen går ifrån tråden med ett missförstånd om verkligheten.
Klicka för att se resterande...
Men det handlar ju inte bara om tävlingar heller. Cykeln var självklar i samhället då. Om man inte hade en cykel hemma så fick man erfara den under lumpen. Det var (och kanske fortfarande är) ett transportmedel som skulle användas för att ställa in sig där man var stationerad om det skulle bli krig. Utöver det hade vi mekaniker och cykelbutiker i varenda hörn i varenda liten stad. Samt egna cykeltillverkare som mätte sig med internationella märken och som fortfarande ger folk rysningar (på ett bra sätt) av nostalgi när dom får se den modell av Crescent/ViSom som dom hade att träna på inför valfritt motionslopp/tävling. Även detta har dött ut mer och mer och våra svenska tillverkare satsar mer på vanliga cyklar och är inte lika folkliga längre. Men ja, sporten och framgångarna går nog hand i hand med detta och intresset för cykeln överlag.
 
Cykelnationen Sverige - vad hände?
Elspark->BMX->MTB->LVG...och när man är gubbe: Gravel och bo på B&B.

Jag vet inte, men jag tror att det handlar om förebilder som kan öka intresset för att cykla. Hur många förebilder finns nu som unga kan identifiera sig med?
 
Cykelnationen Sverige - vad hände?
Jag tänker att just förebilder för unga finns det ju många av nu. Pogi, MVDP, WVA, Vingegaard m.fl. dvs förhållandevis unga framgångsrika cyklister med stark profil som bjuder på sevärd cykelåkning på ett sätt vi inte sett på länge. Dessutom mediamässigt lättillgängligt jämfört med hur det såg ut för bara 20-30 år sedan. Det behöver ju nödvändigtvis inte handla om svenska cyklister. När jag spelade hockey som ung var förebilderna även såna som Gretzky och Lemieux. När jag åkte skidor, så var den franska puckelåkaren Edgar Grospiron en stor inspiratör.

Jag tror också det handlar om att de där som har förmåga och potential att utvecklas till riktiga unikum är förhållandevis få i en population. Det krävs ett visst mindset. Ta alpinåkningen som exempel där Sverige var en b-nation ända till en grabb med osedvanlig envishet och tjockt pannben kombinerad med talang växte upp i Tärnaby och kom att inte bara krossa allt motstånd under några år utan även omformulera skidsporten. Liknande kan man se i exempelvis Pogi eller Duplantis inom stav. Det finns säkert personlighetsdrag på individnivå som överlappar mellan den typen av personer som tar sig till världstoppen. Extrema personliga drivkrafter och personlig motivation är nog otroligt viktigt i kombination med talang. Det handlar nog också om att främja en miljö där den typen av personer kan finna tillfredsställelse och vårda sin besatthet och i en nation med liten befolkning som ändå är relativt framgångsrik inom olika idrotter finns förstås också en konkurrens om de här talangerna.
 

Senaste inläggen

Köp & Sälj

Ny annons

Artiklar

Tillbaka
Topp