Följ med i videon nedan för att se hur du installerar vår webbplats som en webbapp på din startskärm.
Notera: This feature may not be available in some browsers.
Kroknade också lite.Lite hackig ström på slutet. Nu dags för damvärldsrekord?
Nope, men tredje bästa tid genom tiderna.Lite hackig ström på slutet. Nu dags för damvärldsrekord?
Oklart för mig. Det brukar ta lång tid att ratificera rekord (Pihlström satte svenska rekord i juni som inte är ratificerade än), men 8 månader är länge. Men jag kan inte hjälpa att se tiden som... möjlig att ifrågasätta... då den är 48 sekunder bättre än vad någon annan någonsin gjort.Angeånde 56:42-tiden, är det något som är "skumt" med den eller tar det bara lång tid att få rekord godkända? Loppet gick ju i februari.
Jasså, måste man räkna rätt också?!Jo, det var ju en anmärkningsvärd förbättring.
F.ö., är det ju 47 sekunder mellan 56:42-57:29, så jämförelsen borde väl göras med 57:30-58:17? Ger i så fall enligt IAAFs lista 20 lopp (innan idag) i det intervallet (varav 15 gjorda i Valencia!).
Hunden, Kullamannen-deltagare och Kullaberg i dimman på andra sidan viken vid 9 i morse. Glest mellan tävlande som i alla fall hade tur med vädret, det brukar tätna med folk framåt lunch.
Japp längsta är 173 km i år. Det är kuperat i början (Kullabergs naturreservat) och på slutet (Hallandsåsen), däremellan är det väl en fem-sju mil platt längs kusten.Om jag kopplar det rätt så springer löparna i huvudklassen 173 km (eller om det nu är 171)???
Hur kuperat är det egentligen, det totala 2300 hm på 173 km kanske är "medel" i sammanhanget men det kanske är jäkliga (branta) backar som gör det värre än antal hm?
I början när jag började läsa om ultra så tänkte jag att "Oj, lopp på mellan 5-10 mil måste ju vara jättejobbigt." men de springer alltså drygt 170 km?
Visa bilaga 801733
Oavsett exceptionellt imponerande, det längsta jag sprungit i en följd utan paus är drygt 30 km.Japp längsta är 173 km i år. Det är kuperat i början (Kullabergs naturreservat) och på slutet (Hallandsåsen), däremellan är det väl en fem-sju mil platt längs kusten.
Jag brukar gå ner och heja på förmiddagen, då finns det en del hålögda blickar bland de som startade på kvällen innan.
Man behöver inte träna supermycket för att klara av ett ultralopp. Speciellt inte kortare ultradistanser. Vill man däremot vinna så får man ligga i, så klart. Sporten har professionaliserats rätt mycket på senare år och fler snabba ungtuppar har gått direkt till ultralöpning utan att passera kortare distanser först.Oavsett exceptionellt imponerande, det längsta jag sprungit i en följd utan paus är drygt 30 km.![]()
(runt 30 km har jag iofs avverkat en jäkla massa ggr)
I mitt nästa liv kanske.
Jag undrar lite hur mycket dessa supermän/kvinnor (seriösa ultralöpare) loggar per år?![]()
![]()
Själv kommer jag vara jäkligt nöjd om jag når upp till 200 mil löpning i år (och ca 1200-1300 mil cykling inkl. Zwiftmil).
Kanske också är så att vissa av dessa superpersoner inte loggar otroligt mycket mil per år men att de har en förmåga att pressa sig själva helt e x t r e m t mycket på tex 100 miles lopp med perfekt genomförd taktik samt kost/energi. Sedan är jag medveten om att snitthastigheten på ultra blir långsam för de flesta. Om jag tolkar det rätt så hade vinnaren på Kullamannen ett snitt på ca 5:43 tempo men det är väl inkluderat vilotid (vilket enbart verkar varit ca 02:40 minuter totalt). Sedan påverkades självklart hans tempo mycket av terrängen och annat. Tex verkar han avverkat de första 11,9 kilometrarna i ett 4:20 min/km tempo (enbart 29 hm på den sträckan). Sedan verkar sträckan mellan tex 11,9 km - 27,2 km vara knallhård och då sjönk tempot självklart massvis (till ca 6:23 min/km) men så är det ju med terränglöpning.
Det är hur som helst imponerande vad människokroppen klarar av.
Antar att det beror lite på vilken typ av ultralöpning man diskuterar. Finns ju extremer även inom den extremen såsom lopp som är så långa att bara genomförandet ger en rätt skaplig årsdos:Jag undrar lite hur mycket dessa supermän/kvinnor (seriösa ultralöpare) loggar per år?![]()
![]()
Själv kommer jag vara jäkligt nöjd om jag når upp till 200 mil löpning i år (och ca 1200-1300 mil cykling inkl. Zwiftmil).
Kanske också är så att vissa av dessa superpersoner inte loggar otroligt mycket mil per år men att de har en förmåga att pressa sig själva helt e x t r e m t mycket på tex 100 miles lopp med perfekt genomförd taktik samt kost/energi.
Väl kämpat. Har gjort ungefär det samma i andra lopp. Ibland känner man bara att det räcker.Ett dygn efter starten av Kullamannen 100 Miles har 65 av 650 deltagare gått i mål. 301 har brutit.
Som jag ser det är det ett test av mental viljestyrka snarare än fysisk form. Därför finns det många som tränat mycket som bryter och vissa som tränat relativt lite som tar sig i mål år efter år.
Jag har i år tränat för lite och med flera avbrott och varit sjuk till och från i oktober. Dessutom ganska mycket stress senaste veckorna. Då fanns det inte tillräckligt med marginal och vilja när det blev svårt. Började må riktigt dåligt och fick inte i mig varken vätska eller energi. Promenerade i drygt 2 mil med förhoppning att situationen skulle vända men bröt efter 67 km. Hade jag velat kunde jag fortsatt i samma tempo i ytterligare drygt 20 timmar och hunnit till målet inom maxtiden, men motivationen till det fanns inte.
Hade det varit 100 km hade jag nog bitit ihop sex timmar till och nått målet.
Tack! Det svängde väldigt fort den här gången mellan känslan att det här kan jag göra hur länge som helst till att nu räcker det. Tyvärr svängde det aldrig tillbaka som det har gjort några andra gånger.Väl kämpat. Har gjort ungefär det samma i andra lopp. Ibland känner man bara att det räcker.
Precis! Och utöver det är det mängder av praktiska småsaker som vid normala sträckor inte hinner ställa till det för mycket, t.ex. skavsår och kalla händer. Och kanske lite löpträning.Som de säger "Ultralöpning är 50 procent mentalt och resten sitter i huvudet."
Tack! Det svängde väldigt fort den här gången mellan känslan att det här kan jag göra hur länge som helst till att nu räcker det. Tyvärr svängde det aldrig tillbaka som det har gjort några andra gånger.
Precis! Och utöver det är det mängder av praktiska småsaker som vid normala sträckor inte hinner ställa till det för mycket, t.ex. skavsår och kalla händer. Och kanske lite löpträning.
Ja jag ställde upp i 100 miles och det var första gången. Har tidigare som längst gjort CCC och Kullamannen 100 km, båda 2023. Det året sprang jag ganska precis 300 mil totalt. Hittills i år har det bara blivit 175 mil. Snittet för de senaste fem åren är ca 250 mil/år. Utöver löpningen har det varit lite cykling, skidåkning och paddling.Strarkt kämpat oavsett.Du ställde upp i 100 miles alltså? Har du grejat det tidigare? Ungefär hur mycket mil på årsbasis hade du loggat innan start? Om det blev mindre än vanligt i år pga av orsaker så är jag ändå nyfiken på ungefär hur mycket du brukar försöka ha i ryggen inför denna typ av mera extrema ultralopp (100 miles).
Tror dock inte man ska nedvärdera själva löp/mängdträningen, den behövs också även om det är en massa annat som spelar in på ultra. Ditt snitt på 250 mil/år senaste fem åren är bra.Tack! Det svängde väldigt fort den här gången mellan känslan att det här kan jag göra hur länge som helst till att nu räcker det. Tyvärr svängde det aldrig tillbaka som det har gjort några andra gånger.
Precis! Och utöver det är det mängder av praktiska småsaker som vid normala sträckor inte hinner ställa till det för mycket, t.ex. skavsår och kalla händer. Och kanske lite löpträning.
Nej det är klart att stor löpmängd av rätt typ behövs. Kroppen ska ju trots allt tåla 85000 stötar mot varje fot.Tror dock inte man ska nedvärdera själva löp/mängdträningen, den behövs också även om det är en massa annat som spelar in på ultra.
Tack, dina inlägg i detta ämne (ultra) har varit intressanta.Nej det är klart att stor löpmängd av rätt typ behövs. Kroppen ska ju trots allt tåla 85000 stötar mot varje fot.
10 mil/vecka under en period är ett grovt men nog ganska hyfsat riktmärke för att vara redo för 100 miles. Kan gå med minde och kan gå bättre med mer.
Precis så. Och dom bonus-kilometerna kostade inget extra...100 miles = (150 + 25) km? Eller var arrangören bara generös och bjöd på 14 bonuskilometer?
Håller med om att det är roligare att ha kul och prestera än att bara överleva.@ptrk Ja, jag vet inte, vi är väl alla olika, typ...
Du kanske har ett bra DNA samt skalle (bra pannben).
Angående VO2 och sådant tror jag att jag enbart ligger på medel eller något lite över. Gjorde något Aktivitus test för några år sedan för cykling och de tyckte jag levererade rätt bra med tanke på mitt ganska medelmåttiga VO2 värde om jag tolkade dem rätt... (med ca medel så syftade de på jämfört med alla som hittills testat sig hos dem.)
Slutsatsen jag drog var: Jag är ganska medelmåttig sett till fysiska förutsättningar men gör åtminstone så gott jag kan av situationen (samt att jag inte är purung längre). Mycket ligger ju i det mentala också samt hur bra man är på att bita ihop samt kämpa. Sist men inte minst kontinuitet och träningsdisciplin.
Personligen i mitt liv har jag dock föredragit att vara bra förberedd inför lopp. Det här att "Jag ska se om jag kan överleva trots att jag tränat ganska lite." som många verkar roa sig med har aldrig riktigt triggat mig hittills i livet men jag kan förstå att det är en spännande utmaning i sig samt att man faktiskt kan ställa upp i olika event för upplevelsens skull. Men också att det finns personer med en jäkla imponerande grundstyrka samt vilja vilket är coolt.
Sen har jag en privat teori om att stor variation på träningen hjälper till att hålla mig skadefri. Oklart om det är sant
Jo - de längre distanserna är nog bra att fasa in pö om pö. Och jag tror nog inte att det är så supernyttigt för kroppen att köra dom längre distanserna heller...Övertygad om att det är så på totalen, men börjar man samtidigt slänga in 100km:are så tror jag ändå det är bra om kroppen fått en chans att successivt vänja sig vid riktigt långa distanser med.