diskussioner och ton

diskussioner och ton
Är man känslig tror jag man får det väldigt svårt att vistas på internet forum som inte modereras stenhårt, då får man nog roa sig med något annat i livet.

Sedan är det mycket svårt att skämta på internet forum (och även tex i mail). Dels är det stor risk för att skämten missförstås samt att alla kanske inte uppskattar dem.

Att det är ganska högt till tak här tror jag är en kraftig orsak till att så många trivs här. Vore mycket olyckligt att ändra på det enbart pga en eller ett par överkänsliga personer?

Självklart kan det bli fel ibland men då får man väl be om ursäkt och sedan går båda parterna vidare i livet och glömmer det, hur svårt kan det vara?
Tidigare var modereringen ganska strikt pga av att vi hade en väldigt aktiv moderator (Marr) vilket hade sina fördelar, men nu känns det som att balansen är bättre.

Har absolut inget emot marr kan tiläggas , han gjorde ett bra jobb här på forumet
 
diskussioner och ton
Är vi för dåliga på att bara vänligt men bestämt säga åt varandra när nån är onödigt rövhattig?
Finns det nåt bra sätt att göra det? Finns det nån gillaknapp för rövhatt?
 
diskussioner och ton
Är man känslig tror jag man får det väldigt svårt att vistas på internetforum som inte modereras stenhårt, då får man nog roa sig med något annat i livet.
Är man okänslig kan man skrämma bort känsliga. De roas inte på samma sätt.
Sedan är det mycket svårt att skämta på internetforum (och även tex i mail). Dels är det stor risk för att skämten missförstås samt att alla kanske inte uppskattar dem.
Absolut. Ibland får man försöka vara tydlig/are med sånt.
Att det är ganska högt till tak här tror jag är en kraftig orsak till att så många trivs här. Vore mycket olyckligt att ändra på det enbart pga en eller ett par överkänsliga personer?
Det är en inte ovanlig teori. "Högt i tak", "rå men hjärtlig jargong". I verkligheten inte lika populär som i det "råa och hjärtliga (grabbiga)" samtalet.
Självklart kan det bli fel ibland men då får man väl be om ursäkt och sedan går båda parterna vidare i livet och glömmer det, hur svårt kan det vara?
Hur många ursäkter har du sett här? Vore väldigt trevligt om detta praktiserades. Med både initial hänsyn och eventuella ursäkter.
 
diskussioner och ton
Jag har varit medlem här i drygt fyra år och engagerat mig i både det ena och det andra. Jag har trampat över, jag har dummat mig, jag har blivit kränkt och jag har varit onödigt hård.
Men jag har försökt be om ursäkt, och erkänna misstag när det handlar om misstag och inte rena åsikter. Detta, håller jag med TS om, är en väldigt bristvara på Happy. De flesta som borde be om ursäkt lämnar bara diskussionen, tramsar bort frågan eller går på medelst taktik ”anfall är bästa försvar”.

Det beteendet hade inte fungerat i verkligheten, då hade man setts som en mupp eller som en streber. Eller som något ännu värre.

Jag tycker om att det är högt i tak och jag tar väldigt sällan illa upp när det skojas, men just det här med bristen på självironi, ursäkter och pudlingar har jag betydligt svårare för. Jag menar inte att man måste göra detta hela tiden, men under min tid på Happy har det i princip aldrig hänt. Sedan finns det förstås vissa, till exempel ”herr Rövhatt”, som skriver riktigt hemska grejer med jämna mellanrum. De räknar jag inte riktigt.
 
diskussioner och ton
Underlättar om man känner ett antal omogna rövhattar irl.
Då hajar man bättre.
Tips: ut och cykla med massa olika omogna löjliga happyiter så går det lättare sen att skriva omoget som passar.
(Hade tänkt skriva att det vore trist om bigmollo plötsligt inte var en omogen rövhatt men vafan hinner inte allt, man har ju ett jobb att sköta också!)
 
diskussioner och ton
Fast det är ju det subtila som oftast är roligast. Det vill man inte ta död på.
De tråkiga angreppen som TS reagerar/reagerat på hör nog inte till gruppen "subtila".
Sen blir ju vissa skämt roligare om man förstår dem (och inte allt är lätt att förstå). Decennier av hängande här gör att insider jokes kan falla platt.
 
diskussioner och ton
Underlättar om man känner ett antal omogna rövhattar irl.
Då hajar man bättre.
Tips: ut och cykla med massa olika omogna löjliga happyiter så går det lättare sen att skriva omoget som passar.
(Hade tänkt skriva att det vore trist om bigmollo plötsligt inte var en omogen rövhatt men vafan hinner inte allt, man har ju ett jobb att sköta också!)
Även omogna (barn) ber ju om ursäkt, det är nog en uppfostringsfråga.

Jag känner en enda person som aldrig ber om ursäkt: min 78-årige svärfar. Sådan vill man ju inte vara, eller hur?
 
diskussioner och ton
Underlättar om man känner ett antal omogna rövhattar irl.
Då hajar man bättre.
Tips: ut och cykla med massa olika omogna löjliga happyiter så går det lättare sen att skriva omoget som passar.
(Hade tänkt skriva att det vore trist om bigmollo plötsligt inte var en omogen rövhatt men vafan hinner inte allt, man har ju ett jobb att sköta också!)
Jag tycker att fler vuxna borde testa mollos typ av omogenhet. :) Jag har inte reagerat på att han varit rövhatt. Men, jag läser ju inte alla trådar. Och är, i egenskap av tråknåns, inte inbjuden till sub happy.
 
diskussioner och ton
Jag tycker att fler vuxna borde testa mollos typ av omogenhet. :) Jag har inte reagerat på att han varit rövhatt. Men, jag läser ju inte alla trådar. Och är, i egenskap av tråknåns, inte inbjuden till sub happy.
Aldrig sett något rövhattigt från honom heller. Det finns faktiskt bara en enda känd rövhatt i den här tråden än så länge. Eller två, om vi räknar mig.
 
diskussioner och ton
Aldrig sett något rövhattigt från honom heller. Det finns faktiskt bara en enda känd rövhatt i den här tråden än så länge. Eller två, om vi räknar mig.
Du är ingen rövhatt i min bok iaf. Så en (och jag undrar om det sammanfaller med den enda jag har på ignorelistan?), alltså?

Edit: jag har visst fler än en ignorerade. Men de flesta är inte aktiva längre (de ignorerades för läääänge sen).
 
diskussioner och ton
IMG_5881.webp
 
diskussioner och ton
Jag har varit medlem här i drygt fyra år och engagerat mig i både det ena och det andra. Jag har trampat över, jag har dummat mig, jag har blivit kränkt och jag har varit onödigt hård.
Men jag har försökt be om ursäkt, och erkänna misstag när det handlar om misstag och inte rena åsikter. Detta, håller jag med TS om, är en väldigt bristvara på Happy. De flesta som borde be om ursäkt lämnar bara diskussionen, tramsar bort frågan eller går på medelst taktik ”anfall är bästa försvar”.

Det beteendet hade inte fungerat i verkligheten, då hade man setts som en mupp eller som en streber. Eller som något ännu värre.

Jag tycker om att det är högt i tak och jag tar väldigt sällan illa upp när det skojas, men just det här med bristen på självironi, ursäkter och pudlingar har jag betydligt svårare för. Jag menar inte att man måste göra detta hela tiden, men under min tid på Happy har det i princip aldrig hänt. Sedan finns det förstås vissa, till exempel ”herr Rövhatt”, som skriver riktigt hemska grejer med jämna mellanrum. De räknar jag inte riktigt.
Glöm inte alla hånskratt-emojis 😡
 
Tillbaka
Topp