Hitta tillbaka till skogen. Nostalgi, livspussel och prislappar.
Jag har suttit och funderat lite på hur cyklingen har format en genom åren och tänkte kolla om det är fler här som känner igen sig i min resa.
När jag var liten var cykeln allt. Jag och polarna var ute jämt och vi bara cyklade. Det fanns inget mål eller någon prestation i det utan vi bara drog runt planlöst i skogen.
Jag minns fortfarande känslan av gyrokraften och hur det kändes att dundra fram över blåbärsris , över stubbar och stenar i vildmarken. Det var total frihet.
Sedan kom väl det som kallas livet emellan. Studier, jobb, flyttar och nu sitter man här som 37åring med barn och familj. Cyklingen försvann liksom på vägen men suget efter att hitta tillbaka till den där känslan med grabbarna i skogen har blivit starkare än någonsin.
Men det känns ärligt talat ganska svårt att få till det. Tiden räcker knappt till och när man väl börjar kolla på utrustning får man ju nästan en chock. När blev en helt vanlig skogscykel en investering på 15 till 30 tusen kronor? Det är ganska mycket pengar att motivera när man har en familj att tänka på.
Jag är nyfiken på hur ni andra har gjort. Är det fler som hittat tillbaka till cyklingen efter ett långt uppehåll i vuxen ålder?
Hur gör ni för att få tiden att räcka till mellan hämtningar på förskolan och vardagsbestyr?
Har ni några tips på hur man kommer igång igen utan att nödvändigtvis behöva tömma hela sparkontot direkt?
Skulle vara kul att höra era tankar och erfarenheter!
När jag var liten var cykeln allt. Jag och polarna var ute jämt och vi bara cyklade. Det fanns inget mål eller någon prestation i det utan vi bara drog runt planlöst i skogen.
Jag minns fortfarande känslan av gyrokraften och hur det kändes att dundra fram över blåbärsris , över stubbar och stenar i vildmarken. Det var total frihet.
Sedan kom väl det som kallas livet emellan. Studier, jobb, flyttar och nu sitter man här som 37åring med barn och familj. Cyklingen försvann liksom på vägen men suget efter att hitta tillbaka till den där känslan med grabbarna i skogen har blivit starkare än någonsin.
Men det känns ärligt talat ganska svårt att få till det. Tiden räcker knappt till och när man väl börjar kolla på utrustning får man ju nästan en chock. När blev en helt vanlig skogscykel en investering på 15 till 30 tusen kronor? Det är ganska mycket pengar att motivera när man har en familj att tänka på.
Jag är nyfiken på hur ni andra har gjort. Är det fler som hittat tillbaka till cyklingen efter ett långt uppehåll i vuxen ålder?
Hur gör ni för att få tiden att räcka till mellan hämtningar på förskolan och vardagsbestyr?
Har ni några tips på hur man kommer igång igen utan att nödvändigtvis behöva tömma hela sparkontot direkt?
Skulle vara kul att höra era tankar och erfarenheter!

