Inte helt enkelt. Självklart måste man få pressa sig om man kör för träningens skull och som nybörjare är det ibland lockande att gena lite, framförallt runt lera och sumpmark. Men såklart inte så lederna förstörs. Har inte upplevt det som så problematiskt där jag kört (Skatås/Delsjö-området i Göteborg och i Skrylle-skogen utanför Lund), men visst har man skrämt livet ur folk ibland, dock aldrig varit i närheten på att krocka med någon. Bromsa + omacceleration ger ännu bättre träning ju... ;)
Kan jämföra lite med skidåkning. Där har hastighetsappar gjort att en del som inte klarar av det kör alldeles för fort för deras eget och andras bästa. Men samtidigt måste de som kan åka bra få dra på i stora GS-svängar och då går det i 70-80 km/h i normalfallet (själv är jag ex-tävlingsåkare). Då blir också herr och fru Svensson som är ute och söndagsglider rädda och klagar på hänsynslöst beteende.
Hänsynslöst tycker jag det först blir då man inte kan vara artig och inse att man delar backen/skogen med andra, anpassa sig efter förutsättningarna och framförallt svälja irritationen och stoltheten när det behövs. Det är inte hastigheten per se som är problemet, utan när den ska uppnås till vilket pris som helst.
Fast man ska vara försiktig med generaliseringar så känns det väldigt typiskt för medelålders män. Ärligt talat, är det någon annan än internt bland dem som bryr sig om KOMs eller högst hastighet på GPS:en i skidbacken?
Är rätt tävlingsinriktad själv med, så är kanske ute på tunn is, men jag ser Strava-rankingen som en kul grej bara, inte ett mål i sig. På startlinjen i Sälen i augusti kommer jag dock ge järnet och inte ha överdrivet stora säkerhetsmarginaler i alla omkörningar etc.
