Varje randolopp är ju en resa. Att ta steget upp till en ny, längre, distans än mer så. Detta var min första 60-milare och det känns ju att det ”börjar bli långt”.
Vi var åtta stycken som rullade i väg från Södertälje i regn. De första km kände jag att jag hade lite för mycket kläder på mig, en känsla som snart gick över.
Vi prickade färjan med nästan perfekt timing, bara några minuters väntan, och skönt att kunna gå in i det varma passagerarrummet en stund. Sedan rullade det på med regn till och från, mest till även om vi någon gång hann torka upp hjälpligt innan det var dags att blötas upp igen. Någon gång innan Borensberg upphörde regnet.
Sen var det ner på slätten och cykla. För att inte göra plattcyklingen för tråkig, har bandesignern slängt in ett berg som erbjuder stigningar på uppåt 7% som kontrast till en markering på cykelbanan/banvallen mellan Ärla och Eskilstuna som hade en gammal skylt som berättade att lutningen var 8 promille.
Här bryter vi för reklam. En helt vanlig dag i randospåret:
När vi hade firat oss ner för Omberg hägrade för första gången vägkrogen i Ödeshög. Det är ett ställe jag alltid har undvikit när jag har passerat med bil, men nu hade jag en energidipp och såg fram emot en macka. Besvikelsen var stor när detta ställe var stängt. Tydligen har många mackar och liknande dragit ner på öppettider efter covid-åren. Nåväl, lite snickers och energibar räddade situationen. I Ödeshög försökte jag även att fästa min skärm som skakat loss ur fästet vid vevlagret, utan framgång. Tack Erik för buntbandet! Dock skapade det inte så många problem, men jag måste hitta en bättre temporär lösning. En permanent lösning är på gång, men den kommer nog inte på plats förrän efter sommaren.
Lisa och jag pratade om planerade långlopp för sommaren och här blir ju perspektiven lite konstiga. Vi diskuterar långlopp som något som är typ 100 mil eller mer. 60 mil räknas inte. Samtidigt när man pratar med kollegor om att man ska cykla 20-30 mil så är det ofattbart långt. Samtidigt, i samma lopp, så rullar
@RL in de 60 milen på under 24 timmar. Ofattbart för en annan!
Det var sex stycken i vår grupp som hade hållt ihop sen färjan, men efter Ödeshög tappade vi först
@Grimpeur och
@Grimpeuse, sen fick
@uandt haveri i Mjölby.
Ett av målen för denna tur var att inte ta in på hotell/vandrarhem, utan sova i ett luftskåp om så behövdes. Men på vägen in mot Linköping började hjärnan spöka. Inte så att jag höll på att somna, men helt klart var något skumt som pågick där uppe. Jag och Erik stannade på McD för att äta, medan Lisa åkte till sitt hotell. Efter en burgare bestämde jag mig för att det nog var en bra idé att ta in på hotell i alla fall. Det där med att inte ta in på hotell, kan ju så här i efterhand omformuleras till att jag ville testa mina gränser, och se hur jag reagerade. Detta fick jag ju uppleva, om än lite tidigare än vad jag hade hoppats. Hur som helst kändes det som att jag tog det rätta (det säkra) beslutet. Incheckning ca 03:30 och avfärd ca 07:40. Det blev dyrt per timme, men knappt tre timmars sömn var värdefullt. Dusch och torra kläder var också skönt.
Efter Linköping cyklade jag de kvarvarande 18 milen till Södertälje solo. Vädret var strålande, och det hela gick bra. Lite oroväckaden var dock att jag fick lite ont i knäna och en hälsena, som i skrivade stund är lite svullen och öm.
33:37 tog det hela för mig.
