Ögnade bara början på artikeln så den här kommentaren gäller endast de andra kommentarerna, och hälften av alla andra trådar på forumet ;)
Vadan denna ständiga sandlådedebatt om "bästa" utrustningen, rakt eller bockat styra, 0, 3 eller 27 växlar, racer, hybrid eller MTB? Man cyklar väl för bövelen med den cykel och utrustning man uppskattar. Naturligtvis lämpar sig olika utrustning för olika aktiviteter och förhållanden, men det är ju aldrig fel (bara Happyinkorrekt :P) att välja det man föredrar, har roligt med, råd med, är bekväm på, cyklar fortast på, ser snyggast ut på ...
Jag pendlar på en skramlande skrotig italiensk stålracer från 80-talet med fast nav. Den har en frambroms utan gummi, är rostig som stryk och jag tvättar den aldrig. Nej, den är inte lika snabb som den aluminiumracer med växlar jag pendlade på ett tag. Jo, den är snabbare än den tunga och jävligt tråkiga men växlade hybriden jag får dras med på vintern när det är snö eller blankis.
Men, spelar det någon större roll vilken jag väljer? Nej, för jag älskar att trampa oavsett, älskar att trampa så det gör ont, älskar att få rull på de där nedrans hojarna varje dag, älskar att få andnöd när jag ska verka oberörd uppför Götgatsbacken i 30 km/h, älskar att ta rulle på nån irriterad stackare och sen blåsa om vid ett taktiskt tillfälle. För mig handlar det nämligen oftast om att satsa fullt varje dag och trampa hårt - oavsett vilken hoj jag har. Än så länge är jag obesegrad, om någon nu vill prata prestanda (och då är väl inte min punkiga pendlare särskilt korrekt eller testad av asexuella tyskar). Visst har det hänt 2-3 gånger per år att någon cyklat om, men då har jag givetvis en sportslig bortförklaring för mig själv :P
Nog hatar jag en del andra cyklister, det hör ju till roadragen. Men för det mesta älskar jag att se tweedryttare på retrohojar med sadelväskor i läder, vingliga karriärskvinnor som väljer damtrallan istället för SUV in till stan, flåsande pendlargubbar i signalvästar på hybrider med backspeglar, Hofvare med lycrafetisch som axlar plastracers, billiga måndagsjeans på trendriktiga neonfixies, Söderpundare på snodda fulldämpade Peak och så vidare i all skönhet. Vissa cyklar långsamt och njuter, andra tävlar som jag i sitt alldeles egna race - och diskvalificerar min kränkning eftersom jag blåste 4 rödljus i rad på Götgatan strax efter.
Man får försöka att sluta vara trångsynt. Börja trampa istället era djävlar, så ses vi där ute. Puss & godnatt!