H.
Aktiv medlem
[RR] #enduro i Alperna - Schweiz & Italien
I slutet av juni packade vi bilen och lämnade vi det kalla och regniga Stockholm. Siktet var ställt på alperna, med start i Schweiz och sedan över till Italien för att sedan sluta i Frankrike.
Bilen var fullpackad för allehanda äventyr, vi skulle inte bara cykla. Tur att vi bara är två. :)
Att bila i alperna är lite annorlunda jämfört med Stockholmstrafiken. Tex är det inte jättevanligt att man kör bil på över 2500 meter över havet. Delvis därför att det inte ens existerar någon plats så högt över havet inom Sveriges gränser.
Efter 200 mil hamnade vi i Saint-Luc, Val d'Anniviers i Schweiz (Ganska nära Zermatt). Vi hade hittat ett cykeltips på nätet som vi passade på att föröka klämma in samma dag som vi kom fram. Efter 2,5 dag i bil var det ganska skönt att äntligen få komma upp på fjället.
Första smakprovet på alperna. Och det var riktigt bra.
Stigen började med en travers uppe på kalfjället. Sedan var det tänkt att man skulle hitta in i lärkskogen men där gjorde vi tyvärr bort oss så det blev asfalt ner sedan. (Klockan började bli mycket så vi hade inte tid att vända upp igen).
Den lilla byn vi bodde i hade inte jättemånga restauranger öppna eftersom det fortfarande var lågsäsong och dessutom hann klockan bli ganska mycket innan vi var tillbaka igen. Den enda restaurangen vi hittade hade en ganska omfattande meny men väl på plats berättade "kocken"/servitören att han hade lite ont om personal (läs: han var ensam) så det enda han kunde erbjuda var ostfondue. Aja. Det var ju en lokal specialitet. :)
Man kan ju inte bara cykla. Så vi vandrade lite också. Här ovanför byn Zinal.
Shorts- och tshirt-väder på nästan 3200möh. :)
Hyfsat vackert.
Efter en "mjukstart" till inledning var det dags för resans två mest intensiva dagar - vi hade bokat privat guidning från Alpine-Trails i Visp ( http://happymtb.org/2014/07/09/alpina-stigar-i-schweiz/ )
Vår guide Michi hade planerat två riktigt grymma dagar trots en rejäl utmaning - att hitta åkning som både är rolig och utmanande för mig utan att vara för svårt för min fru. Vi började i Crans-Montana ovanför Sierre där vi först tog bergbanan upp och sedan var det dags att trampa i ytterligare en timma, möjligen mer...
Men vilken åkning det var på vägen ner sedan! Ca 10km lång traverserande utförsåkning på finfin stig med sjukt fin utsikt.
M. klarar tekniskt trix ganska bra men hon har svårt för tighta svängar och när det blir brant. Denna stig var en perfekt start för henne, jämn fin lutning och inte allt för många switchbacks. Även om det i princip inte går att komma ifrån dem när man är i alperna.
På eftermiddagen blev det ett långt åk i Eischoll ovanför Raron. Helt annan karaktär än förmiddagen, tyvärr inte så mycket vettigt i bildväg. Sen tog jag och Michi ett åk i en nybyggd DH/enduro-bana precis vid liften. Ganska annorlunda mot vad man är van vid. 600 höjdmeter Jörgens stig på stereoider med brännässlor på innerkurvorna skulle man kunna säga... :)
Andra dagen tog vi det lite lugnare med trampandet och satsade mer på bussar. Vi besökte byarna ovanför Visp, här ovan är vi i Zeneggen, men vi besökte också Visperterminen. I båda fallen så ledde stigarna tillbaka ner till Visp.
Lite stillsam cykling på en fjälläng innan det bar av in i skogen.
Denna bild visar karaktären på stigarna ganska bra. Flowigt är ingen underdrift.
När vi närmade oss Visp igen gick leden rakt genom vinodlingarna, det kändes ganska exotiskt!
Även denna dag tog jag och guiden ett solo-åk på en lite tuffare bana. Vi tog tåget till Stalden och sedan lift upp till Gspon. Det var nog mitt livs åk. Så sjukt bra. De som har kört Burma i Åre kan ha en vag uppfattning om hur bra det är. Fast här var det som det bästa av Burma i typ 30-40 minuter. Så. sjukt. bra. Men inga bilder, det glömde jag. :)
Efter sex sjukt bra dagar i Schweiz kände vi att plånboken fått svida tillräckligt och så var det dags att se något annat också. Så vi styrde mot Italien. Cervinia närmare bestämt. Man kan säga att det är Italiens motsvarighet till Zermatt. Samma Matterhorn men olika dalgångar.
Även om jag tycker att Val d'Annivers i Schweiz var det vackraste på hela resan så fanns det en del godbitar i Cervinia också. Typ detta.
Vi fick en eftermiddag över och då fick jag äntligen lite cykeltid igen. Cervinia har en bikepark med tre-fyra utmarkerade leder för cykling. Dels rena DH-spår som såg riktigt fina ut, men vi tog en lift till upp och gav oss av på vad som beskrevs som ett "enduro"-spår.
Bitvis var det riktigt fina fjällstigar.
På andra ställen var det iofs fint, men betydligt mer av byggd karaktär.
Tänk att en 29er också kan svänga. :)
Efter ett par dagar i Cervinia gav vi oss av mot cykelorten La Thuille istället. Jag hade fått uppfattningen att det var lite av ett liftbaserat enduro-mecka. Tyvärr var det väldigt mycket svårare än vad jag hade trott när jag tittat på bilder, av de spår jag provade så kändes det som att en DH-cykel nog hade varit ett roligare val på de flesta stigarna. Svårighetsgraden var helt klart för hög för M. iaf.
Det var lite av en besvikelse, så vi bestämde oss för att det fick räcka med en dag där. Efter lite allmänt lek på de röda och svarta lederna (jag säger bara en sak: Svart här är typ dödssvart. Så sjukt branta switchbacks i lös sandig jord var ganska spännande. Stenhårt fastsatta SPD-pedaler på en 29er var inte helt optimalt, även om det gick...) så gav vi oss av på en längre runda som gick över passet och ner till franska gränsen och sedan tillbaka till byn i dalgången.
M. i en mysig by som vi passerade på vägen.
Fantastisk flowig stig längs en liten sjö nära franska gränsen.
I Frankrike har de cykelförbud på alla vandringsleder under juli och augusti. Gissa om det grämde mig när vi vandrade på ryggen ovanför Le Tour. Såg så sjukt bra ut. Men men. Det får bli nästa gång.
Adjö.
Edit: ändrade till mer trendriktig trådtitel.
Bilen var fullpackad för allehanda äventyr, vi skulle inte bara cykla. Tur att vi bara är två. :)
Att bila i alperna är lite annorlunda jämfört med Stockholmstrafiken. Tex är det inte jättevanligt att man kör bil på över 2500 meter över havet. Delvis därför att det inte ens existerar någon plats så högt över havet inom Sveriges gränser.
Efter 200 mil hamnade vi i Saint-Luc, Val d'Anniviers i Schweiz (Ganska nära Zermatt). Vi hade hittat ett cykeltips på nätet som vi passade på att föröka klämma in samma dag som vi kom fram. Efter 2,5 dag i bil var det ganska skönt att äntligen få komma upp på fjället.
Första smakprovet på alperna. Och det var riktigt bra.
Stigen började med en travers uppe på kalfjället. Sedan var det tänkt att man skulle hitta in i lärkskogen men där gjorde vi tyvärr bort oss så det blev asfalt ner sedan. (Klockan började bli mycket så vi hade inte tid att vända upp igen).
Den lilla byn vi bodde i hade inte jättemånga restauranger öppna eftersom det fortfarande var lågsäsong och dessutom hann klockan bli ganska mycket innan vi var tillbaka igen. Den enda restaurangen vi hittade hade en ganska omfattande meny men väl på plats berättade "kocken"/servitören att han hade lite ont om personal (läs: han var ensam) så det enda han kunde erbjuda var ostfondue. Aja. Det var ju en lokal specialitet. :)
Man kan ju inte bara cykla. Så vi vandrade lite också. Här ovanför byn Zinal.
Shorts- och tshirt-väder på nästan 3200möh. :)
Hyfsat vackert.
Efter en "mjukstart" till inledning var det dags för resans två mest intensiva dagar - vi hade bokat privat guidning från Alpine-Trails i Visp ( http://happymtb.org/2014/07/09/alpina-stigar-i-schweiz/ )
Vår guide Michi hade planerat två riktigt grymma dagar trots en rejäl utmaning - att hitta åkning som både är rolig och utmanande för mig utan att vara för svårt för min fru. Vi började i Crans-Montana ovanför Sierre där vi först tog bergbanan upp och sedan var det dags att trampa i ytterligare en timma, möjligen mer...
Men vilken åkning det var på vägen ner sedan! Ca 10km lång traverserande utförsåkning på finfin stig med sjukt fin utsikt.
M. klarar tekniskt trix ganska bra men hon har svårt för tighta svängar och när det blir brant. Denna stig var en perfekt start för henne, jämn fin lutning och inte allt för många switchbacks. Även om det i princip inte går att komma ifrån dem när man är i alperna.
På eftermiddagen blev det ett långt åk i Eischoll ovanför Raron. Helt annan karaktär än förmiddagen, tyvärr inte så mycket vettigt i bildväg. Sen tog jag och Michi ett åk i en nybyggd DH/enduro-bana precis vid liften. Ganska annorlunda mot vad man är van vid. 600 höjdmeter Jörgens stig på stereoider med brännässlor på innerkurvorna skulle man kunna säga... :)
Andra dagen tog vi det lite lugnare med trampandet och satsade mer på bussar. Vi besökte byarna ovanför Visp, här ovan är vi i Zeneggen, men vi besökte också Visperterminen. I båda fallen så ledde stigarna tillbaka ner till Visp.
Lite stillsam cykling på en fjälläng innan det bar av in i skogen.
Denna bild visar karaktären på stigarna ganska bra. Flowigt är ingen underdrift.
När vi närmade oss Visp igen gick leden rakt genom vinodlingarna, det kändes ganska exotiskt!
Även denna dag tog jag och guiden ett solo-åk på en lite tuffare bana. Vi tog tåget till Stalden och sedan lift upp till Gspon. Det var nog mitt livs åk. Så sjukt bra. De som har kört Burma i Åre kan ha en vag uppfattning om hur bra det är. Fast här var det som det bästa av Burma i typ 30-40 minuter. Så. sjukt. bra. Men inga bilder, det glömde jag. :)
Efter sex sjukt bra dagar i Schweiz kände vi att plånboken fått svida tillräckligt och så var det dags att se något annat också. Så vi styrde mot Italien. Cervinia närmare bestämt. Man kan säga att det är Italiens motsvarighet till Zermatt. Samma Matterhorn men olika dalgångar.
Även om jag tycker att Val d'Annivers i Schweiz var det vackraste på hela resan så fanns det en del godbitar i Cervinia också. Typ detta.
Vi fick en eftermiddag över och då fick jag äntligen lite cykeltid igen. Cervinia har en bikepark med tre-fyra utmarkerade leder för cykling. Dels rena DH-spår som såg riktigt fina ut, men vi tog en lift till upp och gav oss av på vad som beskrevs som ett "enduro"-spår.
Bitvis var det riktigt fina fjällstigar.
På andra ställen var det iofs fint, men betydligt mer av byggd karaktär.
Tänk att en 29er också kan svänga. :)
Efter ett par dagar i Cervinia gav vi oss av mot cykelorten La Thuille istället. Jag hade fått uppfattningen att det var lite av ett liftbaserat enduro-mecka. Tyvärr var det väldigt mycket svårare än vad jag hade trott när jag tittat på bilder, av de spår jag provade så kändes det som att en DH-cykel nog hade varit ett roligare val på de flesta stigarna. Svårighetsgraden var helt klart för hög för M. iaf.
Det var lite av en besvikelse, så vi bestämde oss för att det fick räcka med en dag där. Efter lite allmänt lek på de röda och svarta lederna (jag säger bara en sak: Svart här är typ dödssvart. Så sjukt branta switchbacks i lös sandig jord var ganska spännande. Stenhårt fastsatta SPD-pedaler på en 29er var inte helt optimalt, även om det gick...) så gav vi oss av på en längre runda som gick över passet och ner till franska gränsen och sedan tillbaka till byn i dalgången.
M. i en mysig by som vi passerade på vägen.
Fantastisk flowig stig längs en liten sjö nära franska gränsen.
I Frankrike har de cykelförbud på alla vandringsleder under juli och augusti. Gissa om det grämde mig när vi vandrade på ryggen ovanför Le Tour. Såg så sjukt bra ut. Men men. Det får bli nästa gång.
Adjö.
Edit: ändrade till mer trendriktig trådtitel.
Senast ändrad:
