Min trehjuling köpte jag av en profil i Lund 1973. Jag var 11 år och han.Eskil med blå sjömanstatueringar var över 65 och borde köpa flakmoppe.
Eskil spelade upp pensionen på ringbarens banditer. Tre, fyra dagar efter pension var det slut. För sin försörjning var den gamla cykeln livsviktig. Han distribuerade biofilmer på stora rullar. Hämtade på järnvägsstationen och levererade till stadens 7 biografer. Alla småbutiker sparade wellpapp åt Eskil som var tjenis tom med vår gårdskarl som säljer träbonnar på torget lördagar. Så förbindligt han grinar upp sitt argsura gubbtryne mot kärringarna.
Auktionskammaren ett tredje extraknäck, han körde hem studenternas fynd till första lyan. Perfekt cykeljobb omöjliga att bära men inget stadsbuden gör billigt nog.
En vårdag utanför ringbaren blev "rörelsen" min. Med möjlighet visar sig användbarhet. Samla tomma systemflaskor på studentkorridorer, sopor och områdesvaktmästarnas undanlagda flasksamling. Fisketurer, tältutflykter och persontransporter, vi lekte cykeljakter genom brinnande bensin och tömde ödehusen på järnkaminer och vedspisar för 10 öre kilot. Ganska urdåligt även 1975, men en man köpte en av våra på väg gjutjärnskaminer för 300:- Vilket lyft en ögonöppnare!.
Lunds enda lastcykel i aktiv tjänst. Bara vi kunde styra i utförsbacke med vobblande framhjul. Inte ens vi. Köra på två hjul lika enkelt som tre. Köra snabbt i kurvor med rutinerad "burkslav". Fixa punka på blanka torra gamla däck och jag såg första tv-såpan någonsin "Arvingarna" om ett åkeri. Nu utvidgade jag min transportverksamhet med en cykel, trehjuling men med annan konstruktion. Framhjulen saknas och jag kan inte finna några, därmed bleker andra intressen bort affärsmannen. Fram träder en finnig Don Juan i westernboots från gamla Brogatan i Sthlm. Snart 15 får man tänka på puberteten och den lathet man odlar.
Moppen känns häftigare oavsett vad tongivande tjejer tycker. Cykeln återköptes av Eskil som inte gärna mekade med trilsk flakmoppe. På 80-talet sågs inte Eskil eller vår cykel till längre. Ingen är heller imponerad över en fluga jag gick i bräschen för. Ett fordon folk vände sig för att se min mest lovande period i livets svåra vägval. En rullande glasskiosk till Ribersborg nästa sommar? Kanske med läsk. Lite dyrare men hemult och generöst i strut. Min cykel kostar numera 30000 - 110.000.