En cykeltur i Hörnefors
Forum. Folk. Fä och annat fultroll. Här kommer en kort berättelse (forum-korrekt med bilder och +1 för djur-i-bild) för att sprida cykelglädje i oktobermörkret.
Den narrativa sagan behöver sina offer. Låt oss därför börja med en återblick till sommarens incident. Efter fyra trogna år blev min trogna Radon ZR race 5.0 stulen bara några få dagar efter att vi tillsammans kämpat oss igenom Cykelvasan 90. Vilket jävla skitlopp. Grusvägsrally mellan tallarna i landskapet jag vuxit upp, knappast inspirerande men jag hade inte förväntat mig mer heller.
Eftersom jag behövde en ny cykel fort som rackarns återvände jag till happymtb för råd, tips och idiotförklaringar. Jag skapade en ny diskussionstråd (som alla rookies gör) och listade upp min kravspecifikation. Ungefär 4 inlägg senare spårade det ur och jag dreglade över en Bird AM HT som låg över min budget.
Jag hade direkt efter stölden bestämt att min nästa cykel också skulle bli en Radon. Mitt samvete, min fru och det faktum att vi precis blivit hästägare gjorde att jag sansade mig ...och köpte en Canyon. Hur fan gick det till? Sixten Fors har du besökt mig i mina mardrömmar?
Nåväl. Det blev åtminstone en HT som jag hade bestämt (Grand Canyon 9.0). Sen gick det tre dagar och jag hade en olustig magkänsla. Så jag kontaktade Canyon för att avbryta ordern. Försent - den skulle precis skickas iväg. Helvete. Så vad gör en vettig människa nu?
... Jag köpte en till Canyon (FS den här gången, Neuron 7.0).
Efter mycket långa utläggningar och förklaringar hemma i soffan tyckte jag att frun trots allt var ganska förstående i hela den här situationen. Sen kom första leveransen. Sen kom andra leveransen. Sen åkte en cykel med returfrakt. Chauffören som hade alla tre körningar förstod inte alls vad fan jag höll på med - men han var glad att han fick körningar.
Nåväl. Tillbaka till nära nutid. Jag bor i en by omgiven av skog och efter lite initial glädjeyra och vardagsliv hittade jag en lucka och kunde rasta nya cykeln nära hemmet. Hunden ville också följa med.
Mycket av skogen i närheten är sand/tallhed med platt underlag och snabba stigar. Tyvärr fräter det enormt på drivlinan så om möjligt undviker jag sanden och eftersom jag bytt från HT till FS är det väl ingen hemlighet att jag gärna söker mig till lite stökigare miljöer.
Stigarna är ofta upptrampade året om utav friluftsälskande hundägare och annat löst folk, men såhär på hösten är det ganska få som tar sig tid att gå ut. Stigen är lättcyklad med enstaka rotmattor och stenigare partier som lätt forceras med lite fart eller teknik.
Närmare havet finns en del naket. Nude mountain. Bedrock. Kalla det vad du vill. Ingenting som kommer i närheten av västkusten, sthlms skärgård eller ens höga kusten men likförbannat kan det bli såphalt på de få exponerade ytor som jag har hemmavid. Den här backen cyklar jag gärna både uppför och nedför som lek/träning/utmaning.
Sällskap i skogen är blandrastiken på 8 år som oftast tycker allt är kul. Förutom när hon är hungrig. Ungefär som jag själv då egentligen.
En detalj i sammanhanget är att jag har kontaktat markägaren (Holmen skog) för att se om jag kan få röja lite på några av stigarna som halvt vuxit igen med ljung, samt förhöja effekten av de naturliga features som finns.
Avslutningsvis: Leka bör man annars dör man
Den narrativa sagan behöver sina offer. Låt oss därför börja med en återblick till sommarens incident. Efter fyra trogna år blev min trogna Radon ZR race 5.0 stulen bara några få dagar efter att vi tillsammans kämpat oss igenom Cykelvasan 90. Vilket jävla skitlopp. Grusvägsrally mellan tallarna i landskapet jag vuxit upp, knappast inspirerande men jag hade inte förväntat mig mer heller.
Eftersom jag behövde en ny cykel fort som rackarns återvände jag till happymtb för råd, tips och idiotförklaringar. Jag skapade en ny diskussionstråd (som alla rookies gör) och listade upp min kravspecifikation. Ungefär 4 inlägg senare spårade det ur och jag dreglade över en Bird AM HT som låg över min budget.
Jag hade direkt efter stölden bestämt att min nästa cykel också skulle bli en Radon. Mitt samvete, min fru och det faktum att vi precis blivit hästägare gjorde att jag sansade mig ...och köpte en Canyon. Hur fan gick det till? Sixten Fors har du besökt mig i mina mardrömmar?
Nåväl. Det blev åtminstone en HT som jag hade bestämt (Grand Canyon 9.0). Sen gick det tre dagar och jag hade en olustig magkänsla. Så jag kontaktade Canyon för att avbryta ordern. Försent - den skulle precis skickas iväg. Helvete. Så vad gör en vettig människa nu?
... Jag köpte en till Canyon (FS den här gången, Neuron 7.0).
Efter mycket långa utläggningar och förklaringar hemma i soffan tyckte jag att frun trots allt var ganska förstående i hela den här situationen. Sen kom första leveransen. Sen kom andra leveransen. Sen åkte en cykel med returfrakt. Chauffören som hade alla tre körningar förstod inte alls vad fan jag höll på med - men han var glad att han fick körningar.
Nåväl. Tillbaka till nära nutid. Jag bor i en by omgiven av skog och efter lite initial glädjeyra och vardagsliv hittade jag en lucka och kunde rasta nya cykeln nära hemmet. Hunden ville också följa med.
Mycket av skogen i närheten är sand/tallhed med platt underlag och snabba stigar. Tyvärr fräter det enormt på drivlinan så om möjligt undviker jag sanden och eftersom jag bytt från HT till FS är det väl ingen hemlighet att jag gärna söker mig till lite stökigare miljöer.
Stigarna är ofta upptrampade året om utav friluftsälskande hundägare och annat löst folk, men såhär på hösten är det ganska få som tar sig tid att gå ut. Stigen är lättcyklad med enstaka rotmattor och stenigare partier som lätt forceras med lite fart eller teknik.
Närmare havet finns en del naket. Nude mountain. Bedrock. Kalla det vad du vill. Ingenting som kommer i närheten av västkusten, sthlms skärgård eller ens höga kusten men likförbannat kan det bli såphalt på de få exponerade ytor som jag har hemmavid. Den här backen cyklar jag gärna både uppför och nedför som lek/träning/utmaning.
Sällskap i skogen är blandrastiken på 8 år som oftast tycker allt är kul. Förutom när hon är hungrig. Ungefär som jag själv då egentligen.
En detalj i sammanhanget är att jag har kontaktat markägaren (Holmen skog) för att se om jag kan få röja lite på några av stigarna som halvt vuxit igen med ljung, samt förhöja effekten av de naturliga features som finns.
Avslutningsvis: Leka bör man annars dör man
