Jag håller med Bigmollo :-)
Nä, men båda varianterna har sina tjusningar. MTB-upplagan är mycket mer känd och lirar i samma liga som TransRockies och Cape Epic. Med MTB går det lägga en sträckning som är mer "episk" med smala stigar som slingrar sig genom dalgångar och uppför bergen. Förra året kändes det som vi ibland var rejält långt bort från civilisationen.
Lvg-upplagan går till 100 % på asfalterade vägar vilket betyder att dit cyklisterna kan ta sig kan även bilar och andra "turister" lätt nå. Äventyrskänslan kanske inte är så stor men det som lockar med lvg-varianten är att få ta sig an alla kända och okända klättringar i de Italienska bergen. Traditionen och populariteten för landsvägscykling är enorm där nere och det kommer att bli mycket spännande att få cykla ett etapplopp i de trakter och berg där Girot årligen drar fram.
MTB-upplagan är inte helt förskonad från asfalt, tvärt om, långa sträckor både upp och ner går på asfalt. Förra året innehöll etapperna 30-50 % asfaltvägar eller asfalterade cykelvägar och ska man cykla asfalt är det betydigt roligare/lättare/snabbare att cykla racer.
Träningsmängden ligger på 12-15h/vecka. Lite mer för Peter då han pendlar till jobbet på cykel 10 mil om dagen 3-4 dagar i veckan. Annars tränar vi en blandning av styrka, kondition och uthållighet. Förhoppningsvis så har vi lite mer rutin och erfarenhet detta år och vet vad vi bör träna mer/mindre av. Det som "hjälpte" oss mycket i bergen förra året var träningen av styrka, så det kanske blir mer av den varan detta år.
I Transalp 2006 så testade vi ett helt nytt, för oss,
koncept när det gäller cyklar. Det fungerade mycket bra och ju längre vi satt i sadlarna desto mer trivdes vi. I år blir det nog inte så mycket experimenterande utan vi kommer att köra på traditionella lvg-cyklar. Dock lite alp-anpassade med kompaktvevparti, bra bromsar och låg vikt. Iofs så är vikten mer en mental faktor, på vår nivå beror nog inte resultaten på några gram hit eller dit. Eller hur Skogling? ;-)
/Anders
