Kristoffer
Aktiv medlem
[Randonne] Paris - Brest - Paris 2007
Fy satan vilken prestation. Irriterande nog låter det lockande..
[Randonne] Paris - Brest - Paris 2007
- Trådstartare cerberos
- Start datum
Spindelbenen
Aktiv medlem
[Randonne] Paris - Brest - Paris 2007
Skulle aldrig göra det där, men är grymt impade av alla ni som åkte ner, speciellt cerberos som körde 100 mil med brutet revben, wicked!!
Miss Lycka
Ny medlem
[Randonne] Paris - Brest - Paris 2007
En trevlig tur som jag aldrig ens funderar på att köra!
Stort Grattis o starkt jobbat! Snackjanne.
Stort Grattis o starkt jobbat! Snackjanne.
[Randonne] Paris - Brest - Paris 2007
"En trevlig tur" är väl inte den bästa beskrivningen av ett sådant lopp !
Men en fantastisk prestation !
Och mkt intressant att läsa om era upplevelser.
Hoppas fler av de som körde ger sin beskrivning.
För min del tycker jag det värsta verkar vara att stå ut med sömnbristen,
cykla i beckmörker och regn på helt okända vägar.
Det verkar helt enkelt vara ganska riskfyllt??
Undrar hur många krascher/olyckor som inträffat?
Men en fantastisk prestation !
Och mkt intressant att läsa om era upplevelser.
Hoppas fler av de som körde ger sin beskrivning.
För min del tycker jag det värsta verkar vara att stå ut med sömnbristen,
cykla i beckmörker och regn på helt okända vägar.
Det verkar helt enkelt vara ganska riskfyllt??
Undrar hur många krascher/olyckor som inträffat?
Fjärdebrunn
Aktiv medlem
[Randonne] Paris - Brest - Paris 2007
Vilket äventyr Janne!
Jag imponeras, förfäras, fängslas och kan inte annat är djupt...avundas er upplevelse. Det är väl någon jävla machogen som slår till när man målar upp sina inre bilder kring din berättelse. Att du gjorde loppet för andra gången kan ju bara betyda en av två saker a) att du är lätt rubbad eller b) att det trots umbärandena är en positiv upplevelse :o
Oavsett vilka prövningar kommande PBP-ryttare får ta an sig kommer nog detta lopp vara det värsta tack vare vinden och regnet. Ni kommer ohotade kunna blicka ner från er tron och vänligt nedlåtande påpeka att 2007, då minsann...;D Lite som de som körde första HappyWitchRiden har en aaaaanings tendens att göra :)
Jag ber åter att få tacka för fin underhållning framför burken
Oscar
Jag imponeras, förfäras, fängslas och kan inte annat är djupt...avundas er upplevelse. Det är väl någon jävla machogen som slår till när man målar upp sina inre bilder kring din berättelse. Att du gjorde loppet för andra gången kan ju bara betyda en av två saker a) att du är lätt rubbad eller b) att det trots umbärandena är en positiv upplevelse :o
Oavsett vilka prövningar kommande PBP-ryttare får ta an sig kommer nog detta lopp vara det värsta tack vare vinden och regnet. Ni kommer ohotade kunna blicka ner från er tron och vänligt nedlåtande påpeka att 2007, då minsann...;D Lite som de som körde första HappyWitchRiden har en aaaaanings tendens att göra :)
Jag ber åter att få tacka för fin underhållning framför burken
Oscar
snackjanne
Ny medlem
[Randonne] Paris - Brest - Paris 2007
Fjärdebrunn skrev:
-------------------------------------------------------
> Vilket äventyr Janne!
EDIT: glömde kopiera detta från spellcheckern...
Det var faktisk min tredja, men första med regn - och sista med regn hoppas jag verkligen.
I 1999 var det 34 och fuktigt på första dagen och många fick bryta p.g.a. det. Nätterna var sköna och varma med fullmåne - man behövde knappast att tända lamporna. Helt fantastisk underbart.
I 2003 var det lite moln med temperaturer på runt 22-24. Perfect, dock med en sista natt/morgon där det blev svin kalt. Det gick nästan inte med vanliga handsker och skor. Många slutade trampa i väntan på solen och värmen. En av mina kompiser, George "was overcome" av kyla och trötthed 4-5 mil för mål och var övertyckad om att han hade varit i mål och var på väg hem. När Simon sen åkte förbi ett par timmer senera och stanner till, berätter George att han vänter på bussen till Camden (London). Han berätter också att han har tröttnat på bussen som alldrig kommer och tänker ta en taxa.
Simon kan inte få George att förstå att han har 4-5 mil kvar. Det är enbart när Simon förklarer att han inte hitter vägen till målet att George (en riktig kompis :0 ) bestämmer sig för att visa Simon vägen, att han faktisk kom i mål. George har lärt att lägga sig för kukuland knarker på dören och i år kom han i mål på 60:25.
I år blir det rekord. Inte bara på antal deltagende (5300) men även på antallet som brött. Sverige brukar ha jätte många som brytar jämfört med andra länder förutom USA, men i år tror jag faktisk Sverige får en riktig bra statistik.
PBP är ett randonnee utöver alla andra. Värt att göra åtminstone en gång i livet. Vill man inte köra snabbt kan det faktisk göras relativt smärtfritt. Jag känner flera Dansker som har tröttnat på stressen att kämpa sig igenom så fort som möjligt. Dom bokar hoteller och skickar drop-bags i förväg och kör som mest på dagarna. En typ långdistans touring helt enkelt. 90 timmer = 13,6 i snitt.
Jag fatter knappast hur man kan arrangera ett så bra arrangemang på så stor en bana. Det finns tidspunkter där 1000 eller fler cyklister befinner sig på samma kontroll. Ryktet säger att runt 2500 funktionärer är involverade. Funktionärerna är oerhört snälla och hjälpsamma trots att dom måste "bearbeta" tusentals individer. Och till alla tusentals vanliga fransmän bredvid vägarna som hejar natt och dag kan man bara vara i skuld.
En dansk, Allan och norsken Bjørn (som JLarsson, John och jag åkte med på Mallis i maj) hade för mål att köra sub 45!
Dom gjorde det. Svårt att begripa.
Faktisk är det många, riktigt många, i 80 timmers starten som åkte snabbare på vägen än Allan och Bjørn, men sluter i mål på typ 55-56 timmer. I år var det ett gäng på enbart 8-9 som tokåkte non-stop. (det brukar vara mycket mycket fler) Skillnaden är att dom har en "service car" vilket innebär att på kontrollerna behöver dom enbart att springa in och stämpla. Det tar nog 2 minuter. När dom klivar på igen har crewet fylt på vatten och hänger en musette med mat runt halsen på cyklisterna. Kissar gör dom på cykeln och då är det nog en fördel med regnet :-)
Dom utan service bil måste lägga mycket tid på att skaffa vatten och mat och är därför paradoxalt nog mycket snabbare på vägen. Med 15 kontroller och 2 hemliga, kommer man i mål nästan 3 timmer efter om man förlorar 10 min på varje stop.
PBP är tufft men inte mera tufft än att de flesta skulle kunna klara av det. Hälften sitter in pannbenet och andra hälften i att vänja kroppen att köra långt. Till dom som funderar inför 2011 rekommendera jag 90 timmers starten. Denna start är den "riktiga" med en känsla vid starten som inte går att beskriva. Tusentals åskådare på denna start gör att man blir helt känsloförstört. 05:00 starten är nog den tristaste men motivet för just den starten var att reducera tre nätter till två.
Nu då kroppen har börjat återhämta sig blir man lite trist när man vet att man man får vänta i 4 år....
Om 8 veckor får jag äntligen åka min livs dröm: Furnace Creek 508 http://www.the508.com/
Sedan år 2000 har jag varit besatt av denna ultra tävling i Death Valley. Jag känner mig privilegierad att svensken Catharina Berge http://www.catharinaberge.com/ i juni inbjöd mig att köra mixed double med henne. Målet är högt, vi ska försöka att göra en ny rekord i kategorien mixed double.
Chatarina har redan ett par rekorden på denna 840 km tävling och jag hoppas inte jag besvikar henne. I 2006 gjordes ett nytt mixed double rekord av ett dansk par, Christina Peick och Martin Kristensen. Christina är proff cyklist i bl.a Team Sats. Martin inställda sin karriär i 2005. Tiden att bättre är 28:20:31.
Att dom två var/är proffs bekymrar mig inte speciellt. Ingen proff cyklist brukar åka 840 km. Här är det uthållighet och förmågen att att klara av den extrema hetta som gäller. Jag blir skit nervös vid tanken att jag inte kan leva upp till Catharinas förväntninger.
ännu en gång... ni har ingen aning vilken uppmuntran/effekt denna tråd hade i år. Tack
-------------------------------------------------------
> Vilket äventyr Janne!
EDIT: glömde kopiera detta från spellcheckern...
Det var faktisk min tredja, men första med regn - och sista med regn hoppas jag verkligen.
I 1999 var det 34 och fuktigt på första dagen och många fick bryta p.g.a. det. Nätterna var sköna och varma med fullmåne - man behövde knappast att tända lamporna. Helt fantastisk underbart.
I 2003 var det lite moln med temperaturer på runt 22-24. Perfect, dock med en sista natt/morgon där det blev svin kalt. Det gick nästan inte med vanliga handsker och skor. Många slutade trampa i väntan på solen och värmen. En av mina kompiser, George "was overcome" av kyla och trötthed 4-5 mil för mål och var övertyckad om att han hade varit i mål och var på väg hem. När Simon sen åkte förbi ett par timmer senera och stanner till, berätter George att han vänter på bussen till Camden (London). Han berätter också att han har tröttnat på bussen som alldrig kommer och tänker ta en taxa.
Simon kan inte få George att förstå att han har 4-5 mil kvar. Det är enbart när Simon förklarer att han inte hitter vägen till målet att George (en riktig kompis :0 ) bestämmer sig för att visa Simon vägen, att han faktisk kom i mål. George har lärt att lägga sig för kukuland knarker på dören och i år kom han i mål på 60:25.
I år blir det rekord. Inte bara på antal deltagende (5300) men även på antallet som brött. Sverige brukar ha jätte många som brytar jämfört med andra länder förutom USA, men i år tror jag faktisk Sverige får en riktig bra statistik.
PBP är ett randonnee utöver alla andra. Värt att göra åtminstone en gång i livet. Vill man inte köra snabbt kan det faktisk göras relativt smärtfritt. Jag känner flera Dansker som har tröttnat på stressen att kämpa sig igenom så fort som möjligt. Dom bokar hoteller och skickar drop-bags i förväg och kör som mest på dagarna. En typ långdistans touring helt enkelt. 90 timmer = 13,6 i snitt.
Jag fatter knappast hur man kan arrangera ett så bra arrangemang på så stor en bana. Det finns tidspunkter där 1000 eller fler cyklister befinner sig på samma kontroll. Ryktet säger att runt 2500 funktionärer är involverade. Funktionärerna är oerhört snälla och hjälpsamma trots att dom måste "bearbeta" tusentals individer. Och till alla tusentals vanliga fransmän bredvid vägarna som hejar natt och dag kan man bara vara i skuld.
En dansk, Allan och norsken Bjørn (som JLarsson, John och jag åkte med på Mallis i maj) hade för mål att köra sub 45!
Dom gjorde det. Svårt att begripa.
Faktisk är det många, riktigt många, i 80 timmers starten som åkte snabbare på vägen än Allan och Bjørn, men sluter i mål på typ 55-56 timmer. I år var det ett gäng på enbart 8-9 som tokåkte non-stop. (det brukar vara mycket mycket fler) Skillnaden är att dom har en "service car" vilket innebär att på kontrollerna behöver dom enbart att springa in och stämpla. Det tar nog 2 minuter. När dom klivar på igen har crewet fylt på vatten och hänger en musette med mat runt halsen på cyklisterna. Kissar gör dom på cykeln och då är det nog en fördel med regnet :-)
Dom utan service bil måste lägga mycket tid på att skaffa vatten och mat och är därför paradoxalt nog mycket snabbare på vägen. Med 15 kontroller och 2 hemliga, kommer man i mål nästan 3 timmer efter om man förlorar 10 min på varje stop.
PBP är tufft men inte mera tufft än att de flesta skulle kunna klara av det. Hälften sitter in pannbenet och andra hälften i att vänja kroppen att köra långt. Till dom som funderar inför 2011 rekommendera jag 90 timmers starten. Denna start är den "riktiga" med en känsla vid starten som inte går att beskriva. Tusentals åskådare på denna start gör att man blir helt känsloförstört. 05:00 starten är nog den tristaste men motivet för just den starten var att reducera tre nätter till två.
Nu då kroppen har börjat återhämta sig blir man lite trist när man vet att man man får vänta i 4 år....
Om 8 veckor får jag äntligen åka min livs dröm: Furnace Creek 508 http://www.the508.com/
Sedan år 2000 har jag varit besatt av denna ultra tävling i Death Valley. Jag känner mig privilegierad att svensken Catharina Berge http://www.catharinaberge.com/ i juni inbjöd mig att köra mixed double med henne. Målet är högt, vi ska försöka att göra en ny rekord i kategorien mixed double.
Chatarina har redan ett par rekorden på denna 840 km tävling och jag hoppas inte jag besvikar henne. I 2006 gjordes ett nytt mixed double rekord av ett dansk par, Christina Peick och Martin Kristensen. Christina är proff cyklist i bl.a Team Sats. Martin inställda sin karriär i 2005. Tiden att bättre är 28:20:31.
Att dom två var/är proffs bekymrar mig inte speciellt. Ingen proff cyklist brukar åka 840 km. Här är det uthållighet och förmågen att att klara av den extrema hetta som gäller. Jag blir skit nervös vid tanken att jag inte kan leva upp till Catharinas förväntninger.
ännu en gång... ni har ingen aning vilken uppmuntran/effekt denna tråd hade i år. Tack
Senast redigerad av en moderator:
Fjärdebrunn
Aktiv medlem
[Randonne] Paris - Brest - Paris 2007
Du förnekar dig inte Janne =D
nypan
Aktiv medlem
[Randonne] Paris - Brest - Paris 2007
snackjanne skrev:
> ännu en gång... ni har ingen aning vilken
> uppmuntran/effekt denna tråd hade i år. Tack
Jag gissar att ni samtidigt lyckats uppmuntra ännu fler att utmana sig själva, och finna tjusningen med långdistanscykling. Det här är inte galenskap utan tvärtom. Jag är övetygad om att vi "moderna" människor har ett stort behov av att utmana oss med fysiska ansträngningar och även för väder som är annat än soligt och skönt. Kanske kan vi då lättare klara av en "paniksituation" när bilens klimatanläggning visar en grad fel? Kanske kan vi lära våra barn att ta en promenad till skolan istället för bilen? Kanske att vi dessutom lär oss lite mer om oss själva, och till och med får nya vänner i deta här livet?
Nej det är långt ifrån galenskap. Inte mer galenskap än Hultsfreds festivalen i så fall. ( eller nåt annat inaktivt man gör på max 90 timmar )
Alla era samlade berättelser om Paris-Brest-paris och andra långturer, är så oerhört mycket mer marknadsföring än vad de "officiella" randonneaur organisationerna lyckats prestera någonsin.
Så tack själva för all inspiration. I vinter skall det cyklas långt vill jag lova :-)
( Ja visst fan, Dinotte lampan var ju det som stod på tur )
> ännu en gång... ni har ingen aning vilken
> uppmuntran/effekt denna tråd hade i år. Tack
Jag gissar att ni samtidigt lyckats uppmuntra ännu fler att utmana sig själva, och finna tjusningen med långdistanscykling. Det här är inte galenskap utan tvärtom. Jag är övetygad om att vi "moderna" människor har ett stort behov av att utmana oss med fysiska ansträngningar och även för väder som är annat än soligt och skönt. Kanske kan vi då lättare klara av en "paniksituation" när bilens klimatanläggning visar en grad fel? Kanske kan vi lära våra barn att ta en promenad till skolan istället för bilen? Kanske att vi dessutom lär oss lite mer om oss själva, och till och med får nya vänner i deta här livet?
Nej det är långt ifrån galenskap. Inte mer galenskap än Hultsfreds festivalen i så fall. ( eller nåt annat inaktivt man gör på max 90 timmar )
Alla era samlade berättelser om Paris-Brest-paris och andra långturer, är så oerhört mycket mer marknadsföring än vad de "officiella" randonneaur organisationerna lyckats prestera någonsin.
Så tack själva för all inspiration. I vinter skall det cyklas långt vill jag lova :-)
( Ja visst fan, Dinotte lampan var ju det som stod på tur )
snackjanne
Ny medlem
[Randonne] Paris - Brest - Paris 2007
bng skrev:
-------------------------------------------------------
> Fan snackjanne vilka långa inlägg du laddar upp
> men vi sku nok ku
> finde en go bajer til deg på onsdag og de andre
> goe drænger fra Frankrig!
Du er lika dårlig på dansk som jag på svanska :-)
-------------------------------------------------------
> Fan snackjanne vilka långa inlägg du laddar upp
> men vi sku nok ku
> finde en go bajer til deg på onsdag og de andre
> goe drænger fra Frankrig!
Du er lika dårlig på dansk som jag på svanska :-)
[Randonne] Paris - Brest - Paris 2007
Sådärja på hemmaplan igen!!!
Först får jag väl gratulera alla som genomförde loppet och hade styrkan att ta sig ända in i mål.
Sedan får jag väl uttrycka min förvåning och glädje över det i mitt tycke stora intresset för oss som deltog i denna upplaga av PBP. Kul att ni som var hemma delade vår upplevelse på avstånd :)
Jag vet att många av er som följer tråden är starkare cyklister än jag är och säkerligen skulle klara er galant. Det är bara att våga anmäla sig. Och det är värt det !! En upplevelse som jag aldrig kommer att glömma! Visst var det jobbigt stundom gjorde det ont, det var blött, mörkt, kallt och motvind. MEN det är inte det man minns utan den trevliga cyklingen med tuffa backar, luriga utförslöpor, otroligt vackra omgivningar, alla vänliga människor längs vägen och alla trevliga deltagare. Jag måste ha pratat sönder säkert 10 nationaliteter.
Sedan får man väl tillägga att PBP inte brukar karaktäriseras av såhär dåligt väder. Jag är en utpräglad vackert-väder-cyklist och räknade iskallt att det bara skulle bli lätta skurar. Vilket jag skulle få ångra :)
Jag har lärt mig en hel del av det här loppet om cykling, vad jag borde och inte borde ha gjort. Det hände något hela tiden på banan och jag cyklade runt med ett fånigt leende på läpparna. Vart man än cyklade så fanns det alltid någon som tittade, vinkade, gav ett leende och/eller skrek ”Bon courage”. Det var också roligt med all barn som sträckte ut sina händer för att man skulle klappa dem i farten som bäst tog jag nog sex på rad
Visst hände det jobbiga saker på banan. På ett ställe så blev jag passerad av en ambulans när jag kommit ett stycke så såg jag en fallen cyklist som de gjorde hjärtmassage på. De slutade med det precis när jag passerade och det såg inte så bra ut – han dog förmodligen i det ögonblicket.
Själv var jag så stel så att när jag klev av cykeln för att kissa så ramlade jag ned i ett dike. Jag fick hjälp upp men vilken cirkus det var. Mitt löparknä värkte något djävulskt det sista dygnet. Folk längs banan cyklade på hit och dit och det fanns en del farliga tillfällen.
Men jag tycker fortfarande att det var en helt fantastisk upplevelse som är värd en del uppoffringar. Nästa gång kommer jag att med mig underställ och strumpor i ylle.
Jag tog inte mycket bilder på plats men här är väl några i alla fall
Uppladdning på ”Happyvis”
Côte du Boef 500g extremely rare med Côtes du Rhône i bagrunden gott rödtjtut
eller som vi sade på plats "cut the bullshit"
John och Johan njuter av måltiden
Daniel och Jan i djup strategisk diskussion om loppet och livet i allmännhet
Supersmootha grabbar på söndagens bikecheck
Först får jag väl gratulera alla som genomförde loppet och hade styrkan att ta sig ända in i mål.
Sedan får jag väl uttrycka min förvåning och glädje över det i mitt tycke stora intresset för oss som deltog i denna upplaga av PBP. Kul att ni som var hemma delade vår upplevelse på avstånd :)
Jag vet att många av er som följer tråden är starkare cyklister än jag är och säkerligen skulle klara er galant. Det är bara att våga anmäla sig. Och det är värt det !! En upplevelse som jag aldrig kommer att glömma! Visst var det jobbigt stundom gjorde det ont, det var blött, mörkt, kallt och motvind. MEN det är inte det man minns utan den trevliga cyklingen med tuffa backar, luriga utförslöpor, otroligt vackra omgivningar, alla vänliga människor längs vägen och alla trevliga deltagare. Jag måste ha pratat sönder säkert 10 nationaliteter.
Sedan får man väl tillägga att PBP inte brukar karaktäriseras av såhär dåligt väder. Jag är en utpräglad vackert-väder-cyklist och räknade iskallt att det bara skulle bli lätta skurar. Vilket jag skulle få ångra :)
Jag har lärt mig en hel del av det här loppet om cykling, vad jag borde och inte borde ha gjort. Det hände något hela tiden på banan och jag cyklade runt med ett fånigt leende på läpparna. Vart man än cyklade så fanns det alltid någon som tittade, vinkade, gav ett leende och/eller skrek ”Bon courage”. Det var också roligt med all barn som sträckte ut sina händer för att man skulle klappa dem i farten som bäst tog jag nog sex på rad
Visst hände det jobbiga saker på banan. På ett ställe så blev jag passerad av en ambulans när jag kommit ett stycke så såg jag en fallen cyklist som de gjorde hjärtmassage på. De slutade med det precis när jag passerade och det såg inte så bra ut – han dog förmodligen i det ögonblicket.
Själv var jag så stel så att när jag klev av cykeln för att kissa så ramlade jag ned i ett dike. Jag fick hjälp upp men vilken cirkus det var. Mitt löparknä värkte något djävulskt det sista dygnet. Folk längs banan cyklade på hit och dit och det fanns en del farliga tillfällen.
Men jag tycker fortfarande att det var en helt fantastisk upplevelse som är värd en del uppoffringar. Nästa gång kommer jag att med mig underställ och strumpor i ylle.
Jag tog inte mycket bilder på plats men här är väl några i alla fall
Uppladdning på ”Happyvis”
Côte du Boef 500g extremely rare med Côtes du Rhône i bagrunden gott rödtjtut
eller som vi sade på plats "cut the bullshit"
John och Johan njuter av måltiden
Daniel och Jan i djup strategisk diskussion om loppet och livet i allmännhet
Supersmootha grabbar på söndagens bikecheck
Stefan_Nhn
Ny medlem
[Randonne] Paris - Brest - Paris 2007
SuperApe skrev:
-------------------------------------------------------
> vill, vill inte, vill, vill inte, vill, vill...
Efter att ha läst raporterna så kan jag bara hålla med dig SupeApe :)
Det verkar ha varit ett alldeles underbart äventyr trots vädret.
Gott att äta, gott att dricka och en massa trevliga människor. Som gädde på moset en underbar miljö att cykla i med dessa vyer :) :) :)
-------------------------------------------------------
> vill, vill inte, vill, vill inte, vill, vill...
Efter att ha läst raporterna så kan jag bara hålla med dig SupeApe :)
Det verkar ha varit ett alldeles underbart äventyr trots vädret.
Gott att äta, gott att dricka och en massa trevliga människor. Som gädde på moset en underbar miljö att cykla i med dessa vyer :) :) :)
mytomspunnen
Aktiv medlem
[Randonne] Paris - Brest - Paris 2007
oxr skrev:
-------------------------------------------------------
> Fyfan. Låter definitivt som att jag och
> mytomspunnen ska anmäla oss till 2011.
Jag är nog för mjäkig egentligen men visst låter det på något märkligt sätt lockande. Fast inte, fast ändå...håller med Superape.
-------------------------------------------------------
> Fyfan. Låter definitivt som att jag och
> mytomspunnen ska anmäla oss till 2011.
Jag är nog för mjäkig egentligen men visst låter det på något märkligt sätt lockande. Fast inte, fast ändå...håller med Superape.
Fjärdebrunn
Aktiv medlem
[Randonne] Paris - Brest - Paris 2007
Vi dödliga kanske skulle enas kring ett gemensamt commitment. Ungefär som snustråden fr 4/1.
Det är väl ungefär nu man som stigluffarfetto bör börja basträningen :-o
Oscar
På mobilen i fältskärens väntrum :'(
Det är väl ungefär nu man som stigluffarfetto bör börja basträningen :-o
Oscar
På mobilen i fältskärens väntrum :'(
[Randonne] Paris - Brest - Paris 2007
Jag är inte så överdrivet vältränad och började min träning i slutet av Januari i år. Sedan hade jag ett tvåveckors totalt träningstopp och hann bara cykla 30mil de sista två veckorna så man skall inte överdriva svårighetsgraden. Jag är inte särskilt stark. hade jag inte klätt mig helt felt hade det gått vägen så man klarar det jag lovar!!
Fjärdebrunn
Aktiv medlem
[Randonne] Paris - Brest - Paris 2007
Jag förstår Rikard men det kan ju vara kul att hålla igång en maratonsatsning, iaf i tanken :)
Det var ju du som hällde bensin på gnistan med 2011-tråden...
Själv börjar jag med träningsförbud (bråcket) och ett pendlarök m utsliten drivlina och ett titanbygge som börjar matrialisera sig från dröm mot konkret tanke...
Det var ju du som hällde bensin på gnistan med 2011-tråden...
Själv börjar jag med träningsförbud (bråcket) och ett pendlarök m utsliten drivlina och ett titanbygge som börjar matrialisera sig från dröm mot konkret tanke...
glitch
Aktiv medlem
[Randonne] Paris - Brest - Paris 2007
cerberos skrev:
-------------------------------------------------------
> Jag är inte så överdrivet vältränad och
> började min träning i slutet av Januari i år.
> Sedan hade jag ett tvåveckors totalt
> träningstopp och hann bara cykla 30mil de sista
> två veckorna så man skall inte överdriva
> svårighetsgraden. Jag är inte särskilt stark.
> hade jag inte klätt mig helt felt hade det gått
> vägen så man klarar det jag lovar!!
Sen ska du inte underdriva din egna fysisk samt tjockleken av ditt pannben heller karljävel ;)
Att ta sig dit du gjorde kräver sin man.
Själv tyckte jag det kändes lite smålockande fram tills Janne nämnde regnet för första gången....då tappade jag lusten totalt. Men det kanske finns en solskensgaranti man kan teckna någonstans?;)
/C
-------------------------------------------------------
> Jag är inte så överdrivet vältränad och
> började min träning i slutet av Januari i år.
> Sedan hade jag ett tvåveckors totalt
> träningstopp och hann bara cykla 30mil de sista
> två veckorna så man skall inte överdriva
> svårighetsgraden. Jag är inte särskilt stark.
> hade jag inte klätt mig helt felt hade det gått
> vägen så man klarar det jag lovar!!
Sen ska du inte underdriva din egna fysisk samt tjockleken av ditt pannben heller karljävel ;)
Att ta sig dit du gjorde kräver sin man.
Själv tyckte jag det kändes lite smålockande fram tills Janne nämnde regnet för första gången....då tappade jag lusten totalt. Men det kanske finns en solskensgaranti man kan teckna någonstans?;)
/C
[Randonne] Paris - Brest - Paris 2007
Det brukar vara bra väder på PBP. Det är troligare att man ligger med dropp efter uttorkning och värmeslag än köldfrossa som jag gjorde nu senast :)
Angående träning så har jag i korthet redogjort för min träning under året fram till PBP i första inlägget i 2011-tråden.
Angående träning så har jag i korthet redogjort för min träning under året fram till PBP i första inlägget i 2011-tråden.
[Randonne] Paris - Brest - Paris 2007
Jag är också tillbaka till datorn.
Cyklingen var bara lattjolajban hela tiden, åtminstone när jag cyklade själv. Så jag är nöjd. Det var många roliga backar nästan hela tiden också, förutom när man började närma sig Paris på tillbakavägen, då det blev tråkigt platt igen. Det kändes dessutom som om det var mer nerför än uppför. Speciellt den roligaste sträckan Carhaix-Brest-Carhaix var det nästan bara nerför hela tiden.
Min plan att komma tillbaka på torsdagen sprack redan vid första kontrollen. Jag startade i högt tempo och snart hade det bildats en grupp av 6-7 personer som susade förbi alla de tidigare startfälten. De andra var cykelrobotar som varken åt eller drack eller sa ett enda ord, så det verkade inte som om de tänkte stanna för att kissa. Så jag testade att göra det utan att stanna. Det gick bra. Vid första kontrollen efter 14 mil hade jag svårt att få i mig maten. Jag hade mått dåligt ända sedan jag kom till Paris och det hade fortfarande inte gått över. Så jag blev kvar där i en timme och en kvart. Sedan fortsatte jag att köra fort själv till nästa kontroll och åkte förbi de som hade passerat medan jag fastnade på kontrollen. Där förväntade jag mig att det skulle finnas mat för jag började få slut på energin, men det fanns bara fransk frukost, d v s inget annat än fikabröd. Det räckte inte och jag kände mig inte bra, så jag blev kvar där en timme och sov 10 minuter på en stol. Jag åkte vidare hungrig och hoppades på att hitta någon affär på vägen. Ganska snart hittade jag ett boulangerie. Sedan träffade jag några svenskar som jag kände från Stockholm-Göteborg. De är lite långsamma men verkade ha en effektiv strategi på Stockholm-Göteborg och det var motvind så jag fortsatte med dem till Loudeac i cyclotouristfart. Det var ett misstag insåg jag efter ett tag, men jag är dumlojal så jag har svårt att sticka ifrån folk. Jag var lite sömnig första dagen och somnade två gånger stående i kön till maten på en kontroll. Men jag vaknade efter en sekund när jag märkte att huvudet föll ner och jag började ramla. Senare under loppet kände jag mig aldrig trött. Jag hade tänkt cykla till Brest eller åtminstone Carhaix, men det blev Loudeac. Det var jag missnöjd med. Nästa dag startade jag med samma grupp, men tröttnade direkt på den låga farten och stack själv så fort vi kom ut ur stan. Det blev blev en rolig dag, lika rolig som första natten, att bara susa förbi en lång rad av cyklister hela dagen utan att själv bli omkörd. Att molnen försvann några timmar för första gången sedan jag kom till Frankrike och synen av bron i Brest och havet gjorde dagen ännu bättre. Dessutom riktigt roliga backar. På vägen till Loudeac fick jag punktering samtidigt som det började ösregna. Jag ägnade lång tid åt att försöka lokalisera orsaken men hittade ingenting. Så jag var lite orolig efter att ha hört en annan svensk som trodde att han skulle bli tvungen att bryta redan före första kontrollen efter att han hade punkerat alla slangar och limmet inte fungerade i regnet och kylan. Men han fick till slut hjälp av någon vänlig fransk cyklist. I Loudeac träffade jag Terje och vi fortsatte tillsammans. Han fick sitt däck pumpat av mekanikern i Loudeac. Efter ungefär 1 km punkterade han. Det blev en del krångel eftersom han har tubdäck. När han sedan ville köpa ett nytt tubdäck i nästa kontroll så förstod de inte vad det var. Efter nästa kontroll ville jag öka farten, men Terje orkade inte så han tyckte att jag kunde sticka. Senare hörde jag att han hade väldiga problem med sina däck, bl a pumpade han en pyspunka i 15 mil. Det blev en ytterligare en rolig dag när jag susade förbi folk. På kvällen började jag få ont under fötterna, beroende på att jag bara hade kramat ur de regnblöta strumporna från gårdagen innan jag satte på dem på morgonen, sedan hade regnat igen. När jag tog av strumporna på natten förstod jag varför det gjorde ont. Det såg ut som om fötterna hade ruttnat. Strumpornas tillstånd nämner jag inte. Jag tvättade fötterna och lät de torka en timme medan jag låg och frös på en tältsäng utan madrass eller filt. Sedan kändes de bättre. Jag frågade om nya strumpor i affären i kontrollen men de hade bara barnstorlek, så jag fortsatte utan strumpor. Det kändes skönt att komma upp på cykeln igen, det kändes som att det skulle bli roligt att cykla. Det är tråkigt att vara på kontrollerna utan att komma framåt. Jag åkte sista biten med göteborgsgruppen. De är i och för sig trevliga men jag ångrar det. Jag förlorade flera timmar bara på de sista milen, eftersom deras inställning verkade vara att man ska cykla så många timmar som möjligt av tiden man har betalt för för att få valuta för pengarna. Bl a stannade de tre gånger för att göra sig fina inför målgången. Men jag har svårt för att sticka ifrån folk även om jag är frustrerad över hur långsamt det går. Det är något som jag måste försöka ändra på om jag har möjlighet att åka igen. Jag ska åka själv hela vägen nästa gång, om jag inte hittar någon som är uppenbart snabb.
Efter målgång kände jag mig pigg, så jag åkte iväg på en egen cykeltur på eftermiddagen. Jag egentligen missnöjd med att jag var så pigg. Det betyder att jag körde för långsamt på slutet. Fast det visste jag ändå.
På det hela taget så var det en trevlig tur. Mycket roligare än breveter i Sverige, med tusentals cyklister från hela världen och allt intresse från omgivningen, t ex folk som står och hejar i regnet 5 på morgonen i någon by.
De enda som inte var så roligt var att skaka av köld på kontrollerna. När jag cyklade blev jag varm efter några minuter, så kylan var inget problem under cyklingen.
Men hade inte förväntat mig att det skulle vara lätt och roligt hela tiden så det var inget som störde mig.
Cyklingen var bara lattjolajban hela tiden, åtminstone när jag cyklade själv. Så jag är nöjd. Det var många roliga backar nästan hela tiden också, förutom när man började närma sig Paris på tillbakavägen, då det blev tråkigt platt igen. Det kändes dessutom som om det var mer nerför än uppför. Speciellt den roligaste sträckan Carhaix-Brest-Carhaix var det nästan bara nerför hela tiden.
Min plan att komma tillbaka på torsdagen sprack redan vid första kontrollen. Jag startade i högt tempo och snart hade det bildats en grupp av 6-7 personer som susade förbi alla de tidigare startfälten. De andra var cykelrobotar som varken åt eller drack eller sa ett enda ord, så det verkade inte som om de tänkte stanna för att kissa. Så jag testade att göra det utan att stanna. Det gick bra. Vid första kontrollen efter 14 mil hade jag svårt att få i mig maten. Jag hade mått dåligt ända sedan jag kom till Paris och det hade fortfarande inte gått över. Så jag blev kvar där i en timme och en kvart. Sedan fortsatte jag att köra fort själv till nästa kontroll och åkte förbi de som hade passerat medan jag fastnade på kontrollen. Där förväntade jag mig att det skulle finnas mat för jag började få slut på energin, men det fanns bara fransk frukost, d v s inget annat än fikabröd. Det räckte inte och jag kände mig inte bra, så jag blev kvar där en timme och sov 10 minuter på en stol. Jag åkte vidare hungrig och hoppades på att hitta någon affär på vägen. Ganska snart hittade jag ett boulangerie. Sedan träffade jag några svenskar som jag kände från Stockholm-Göteborg. De är lite långsamma men verkade ha en effektiv strategi på Stockholm-Göteborg och det var motvind så jag fortsatte med dem till Loudeac i cyclotouristfart. Det var ett misstag insåg jag efter ett tag, men jag är dumlojal så jag har svårt att sticka ifrån folk. Jag var lite sömnig första dagen och somnade två gånger stående i kön till maten på en kontroll. Men jag vaknade efter en sekund när jag märkte att huvudet föll ner och jag började ramla. Senare under loppet kände jag mig aldrig trött. Jag hade tänkt cykla till Brest eller åtminstone Carhaix, men det blev Loudeac. Det var jag missnöjd med. Nästa dag startade jag med samma grupp, men tröttnade direkt på den låga farten och stack själv så fort vi kom ut ur stan. Det blev blev en rolig dag, lika rolig som första natten, att bara susa förbi en lång rad av cyklister hela dagen utan att själv bli omkörd. Att molnen försvann några timmar för första gången sedan jag kom till Frankrike och synen av bron i Brest och havet gjorde dagen ännu bättre. Dessutom riktigt roliga backar. På vägen till Loudeac fick jag punktering samtidigt som det började ösregna. Jag ägnade lång tid åt att försöka lokalisera orsaken men hittade ingenting. Så jag var lite orolig efter att ha hört en annan svensk som trodde att han skulle bli tvungen att bryta redan före första kontrollen efter att han hade punkerat alla slangar och limmet inte fungerade i regnet och kylan. Men han fick till slut hjälp av någon vänlig fransk cyklist. I Loudeac träffade jag Terje och vi fortsatte tillsammans. Han fick sitt däck pumpat av mekanikern i Loudeac. Efter ungefär 1 km punkterade han. Det blev en del krångel eftersom han har tubdäck. När han sedan ville köpa ett nytt tubdäck i nästa kontroll så förstod de inte vad det var. Efter nästa kontroll ville jag öka farten, men Terje orkade inte så han tyckte att jag kunde sticka. Senare hörde jag att han hade väldiga problem med sina däck, bl a pumpade han en pyspunka i 15 mil. Det blev en ytterligare en rolig dag när jag susade förbi folk. På kvällen började jag få ont under fötterna, beroende på att jag bara hade kramat ur de regnblöta strumporna från gårdagen innan jag satte på dem på morgonen, sedan hade regnat igen. När jag tog av strumporna på natten förstod jag varför det gjorde ont. Det såg ut som om fötterna hade ruttnat. Strumpornas tillstånd nämner jag inte. Jag tvättade fötterna och lät de torka en timme medan jag låg och frös på en tältsäng utan madrass eller filt. Sedan kändes de bättre. Jag frågade om nya strumpor i affären i kontrollen men de hade bara barnstorlek, så jag fortsatte utan strumpor. Det kändes skönt att komma upp på cykeln igen, det kändes som att det skulle bli roligt att cykla. Det är tråkigt att vara på kontrollerna utan att komma framåt. Jag åkte sista biten med göteborgsgruppen. De är i och för sig trevliga men jag ångrar det. Jag förlorade flera timmar bara på de sista milen, eftersom deras inställning verkade vara att man ska cykla så många timmar som möjligt av tiden man har betalt för för att få valuta för pengarna. Bl a stannade de tre gånger för att göra sig fina inför målgången. Men jag har svårt för att sticka ifrån folk även om jag är frustrerad över hur långsamt det går. Det är något som jag måste försöka ändra på om jag har möjlighet att åka igen. Jag ska åka själv hela vägen nästa gång, om jag inte hittar någon som är uppenbart snabb.
Efter målgång kände jag mig pigg, så jag åkte iväg på en egen cykeltur på eftermiddagen. Jag egentligen missnöjd med att jag var så pigg. Det betyder att jag körde för långsamt på slutet. Fast det visste jag ändå.
På det hela taget så var det en trevlig tur. Mycket roligare än breveter i Sverige, med tusentals cyklister från hela världen och allt intresse från omgivningen, t ex folk som står och hejar i regnet 5 på morgonen i någon by.
De enda som inte var så roligt var att skaka av köld på kontrollerna. När jag cyklade blev jag varm efter några minuter, så kylan var inget problem under cyklingen.
Men hade inte förväntat mig att det skulle vara lätt och roligt hela tiden så det var inget som störde mig.
R
randonörd
Guest
[Randonne] Paris - Brest - Paris 2007
Det tar 2 år att förbereda sig inför PBP.
Börjar man tidigare så går det lättare, senare så blir det jobbigare...
Dags att börja träna grabbar !!!!
Även tjejer bör börja träna (Sverige är sämre en genomsnittet när det gäller kvinnligt deltagande)
Börjar man tidigare så går det lättare, senare så blir det jobbigare...
Dags att börja träna grabbar !!!!
Även tjejer bör börja träna (Sverige är sämre en genomsnittet när det gäller kvinnligt deltagande)
Christer Hedberg
Ny medlem
[Randonne] Paris - Brest - Paris 2007
Hehe. Helt rätt att låna min grafik. Snyggt jobbat!
bigmollo
Aktiv medlem
[Randonne] Paris - Brest - Paris 2007
Så där nu har jag kommit hem från en härlig helg i Paris. Vilken stad! Supermulliga cafféer och restauranger.
Här är lite bilder från PBP. Det blev tyvärr inga bilder från själva cyklingen eftersom vi försökte cykla snabbt. I veckan kommer jag skriva lite mer och lägga ut på min trista blogg.
Det hela var jobbigare än vad jag räknat med men samtidigt så här efteråt så mår jag bättre än jag räknat med. Det mesta hänger på huvet. Det finns så många tillfällen man bara vill kliva av och dö. Då kan man förståss alltid sova, men om man vill cykla snabbt så är det bara att köra vidare. Om man skulle sikta på maxtiden 90 timmar så skulle man få en fantastisk cykelhelg. Landskapet är underbart så det kan rekomenderas.
Uppladdning med kött och vin.
Det var en ordentlig kö till incheckningen.
Nu har jag 30 mil kvar. Har sovit totalt 4 timmar än så länge. Ser lite svullen ut faktiskt. :)
När jag tog av skorna efter målgång fick jag syn på den här godingen. Foten luktade lik och gjorde grymt ont. Fötterna hade ju varit blöta i 61 timmar.
Det hade samlats en del vatten i kroppen.
På fredagen åkte vi till målplatsen och hämtade en uteliggare. När vi tvättat och rakat honom så visade det sig att det var JLarsson.
I Paris hittade jag Happys högkvarter.
/Johan
Här är lite bilder från PBP. Det blev tyvärr inga bilder från själva cyklingen eftersom vi försökte cykla snabbt. I veckan kommer jag skriva lite mer och lägga ut på min trista blogg.
Det hela var jobbigare än vad jag räknat med men samtidigt så här efteråt så mår jag bättre än jag räknat med. Det mesta hänger på huvet. Det finns så många tillfällen man bara vill kliva av och dö. Då kan man förståss alltid sova, men om man vill cykla snabbt så är det bara att köra vidare. Om man skulle sikta på maxtiden 90 timmar så skulle man få en fantastisk cykelhelg. Landskapet är underbart så det kan rekomenderas.
Uppladdning med kött och vin.
Det var en ordentlig kö till incheckningen.
Nu har jag 30 mil kvar. Har sovit totalt 4 timmar än så länge. Ser lite svullen ut faktiskt. :)
När jag tog av skorna efter målgång fick jag syn på den här godingen. Foten luktade lik och gjorde grymt ont. Fötterna hade ju varit blöta i 61 timmar.
Det hade samlats en del vatten i kroppen.
På fredagen åkte vi till målplatsen och hämtade en uteliggare. När vi tvättat och rakat honom så visade det sig att det var JLarsson.
I Paris hittade jag Happys högkvarter.
/Johan
Fjärdebrunn
Aktiv medlem
[Randonne] Paris - Brest - Paris 2007
2 undringar
1) Ska man inte kolhydratladda innan och proteinmoffa efter?
2) Var man tvungen att stå med cykelpjucken i kön
3) shit...Blev inte Jonas påhoppad av fransyskorna så söt som han var?
det blev 3 ändå
1) Ska man inte kolhydratladda innan och proteinmoffa efter?
2) Var man tvungen att stå med cykelpjucken i kön
3) shit...Blev inte Jonas påhoppad av fransyskorna så söt som han var?
det blev 3 ändå
bigmollo
Aktiv medlem
[Randonne] Paris - Brest - Paris 2007
Fjärdebrunn skrev:
-------------------------------------------------------
> 2 undringar
> 1) Ska man inte kolhydratladda innan och
> proteinmoffa efter?
Kött och vin är bäst i alla lägen. Det vet du. :)
> 2) Var man tvungen att stå med cykelpjucken i
> kön
Vad är vitsen med att stå barfota på kall asfalt för att sedan ta på de blöta skorna?
> 3) shit...Blev inte Jonas påhoppad av
> fransyskorna så söt som han var?
Han var grumt sexig.
> det blev 3 ändå
Tokigt.
-------------------------------------------------------
> 2 undringar
> 1) Ska man inte kolhydratladda innan och
> proteinmoffa efter?
Kött och vin är bäst i alla lägen. Det vet du. :)
> 2) Var man tvungen att stå med cykelpjucken i
> kön
Vad är vitsen med att stå barfota på kall asfalt för att sedan ta på de blöta skorna?
> 3) shit...Blev inte Jonas påhoppad av
> fransyskorna så söt som han var?
Han var grumt sexig.
> det blev 3 ändå
Tokigt.
[Randonne] Paris - Brest - Paris 2007
Kom precis ett mail från hr Sandborgh. Tydligen var det totalt 30% DNF, men bara 17.5% hos svenskarna. http://www.randonneurs.se/pbpresultat2007.htm
[Randonne] Paris - Brest - Paris 2007
bigmollo skrev:
-------------------------------------------------------
> När jag tog av skorna efter målgång fick jag
> syn på den här godingen. Foten luktade lik och
> gjorde grymt ont. Fötterna hade ju varit blöta i
> 61 timmar.
Ouch. Visst har du googlat efter termerna "skyttegravsfot" eller "immersion foot"? Det där är _inte_ att leka med.
/s-o
-------------------------------------------------------
> När jag tog av skorna efter målgång fick jag
> syn på den här godingen. Foten luktade lik och
> gjorde grymt ont. Fötterna hade ju varit blöta i
> 61 timmar.
Ouch. Visst har du googlat efter termerna "skyttegravsfot" eller "immersion foot"? Det där är _inte_ att leka med.
/s-o
[Randonne] Paris - Brest - Paris 2007
Sådär vita och skrynkliga såg mina fötter också ut. Men jag lät bli amputationssågen och sedan blev det bättre.
Den svullnaden såg lindrig ut. Mina fötter ser fortfarande ut ungefär som om man blåser upp en gummihandske, en stor ballong med små tår längst fram. Jag är imponerad över hur mycket huden kan tänjas utan att spricka. Jag har inte använt skor sedan jag kom hem. Jag har bara gått omkring i ett par sandaler, men remmarna lossnar hela tiden för att de är för korta.
Men det verkar som om svullnaden är på bättringsvägen. Nu har jag börjat kunna böja lite på fotlederna.
Den svullnaden såg lindrig ut. Mina fötter ser fortfarande ut ungefär som om man blåser upp en gummihandske, en stor ballong med små tår längst fram. Jag är imponerad över hur mycket huden kan tänjas utan att spricka. Jag har inte använt skor sedan jag kom hem. Jag har bara gått omkring i ett par sandaler, men remmarna lossnar hela tiden för att de är för korta.
Men det verkar som om svullnaden är på bättringsvägen. Nu har jag börjat kunna böja lite på fotlederna.
Köp & Sälj
-
Säljes i Göteborg -
Säljes i Halland -
Säljes i Stockholm -
Säljes i Skåne -
Säljes i Stockholm
