Fegbromsaren
Ny medlem
[1/2 OT] Hypokondri - en ny folksjukdom?
För nästan exakt två månader sedan gjorde jag ett inlägg om att träna förkyld. I samband med det hade jag bröstsmärtor som jag sökte för och fick två olika mediciner att testa. Den ena för sura uppstötningar som kunde orska smärta i matstrupen och därmed även i bröstet, och den andra som var antiinflammatorisk och skulle hämma eventuell inflammation i revbensbrosket. Konstiga anledningar? Det tycker jag med, men eftersom EKG och stetoskopsundersökningarna inte visade några problem alls så var det de enda de kunde komma på.
Efter en kortare behandling med den Losec-liknande medicinen kunde jag känna en viss förbättring och jag fortsatte på läkarens inrådan med den antiinflammaoriska drogen. Den senare gjorde dock ingen större skillnad och nu, ytterligare några veckor senare är jag i stort sett tillbaka med samma gamla bröstsmärtor som tidigare.
Idag har jag varit hos läkaren igen, men för en helt annan sak. Jag har i och för sig varit förkyld, med lite, lite snuva, men i fredags kväll och i lördags förmiddag hade jag lite feberkänningar och i går kväll såg jag vita prickar i halsen. Aj, fanken, tänkte jag. Nu har jag åkt på halsfluss. Det är bäst att jag söker för det och får antibiotika med en gång så att jag kan börja träna igen. Sagt och gjort, jag fick en tid kl 10:00 och åkte dit. Väl där möts jag av samma läkare som förra gången och vi börjar först prata om smärtorna i bröstet. Jag säger som det är och han föreslår att han skriver ut en omgång "Losec" till. Jag rycker på axlarna och säger, okej, det blir nog bra.
Läkaren har mycket svårt att se de vita prickarna jag har i halsen och han behöver ett par försök innan han ser dem. Han frågar om jag har mycket ont och jag säger att jag har ont, men inte jättemycket. Vidare förklarar han att mandlarna ser bra ut och då jag inte har jätteont så är det inte halsfluss. Nähä, säger jag, det var ju skönt. Jag känner mig som en hypokondriker och säger det, bockar och går ut.
Usch. Nu är jag trött på det här. Jag ska vältra mig i självömkan en stund. Titta färdigt på Underworld och ta en stor mugg glögg. Kanske ska jag byta signum från Fegromsaren till Hypokondrikern. *nickar* Det låter bra.
Efter en kortare behandling med den Losec-liknande medicinen kunde jag känna en viss förbättring och jag fortsatte på läkarens inrådan med den antiinflammaoriska drogen. Den senare gjorde dock ingen större skillnad och nu, ytterligare några veckor senare är jag i stort sett tillbaka med samma gamla bröstsmärtor som tidigare.
Idag har jag varit hos läkaren igen, men för en helt annan sak. Jag har i och för sig varit förkyld, med lite, lite snuva, men i fredags kväll och i lördags förmiddag hade jag lite feberkänningar och i går kväll såg jag vita prickar i halsen. Aj, fanken, tänkte jag. Nu har jag åkt på halsfluss. Det är bäst att jag söker för det och får antibiotika med en gång så att jag kan börja träna igen. Sagt och gjort, jag fick en tid kl 10:00 och åkte dit. Väl där möts jag av samma läkare som förra gången och vi börjar först prata om smärtorna i bröstet. Jag säger som det är och han föreslår att han skriver ut en omgång "Losec" till. Jag rycker på axlarna och säger, okej, det blir nog bra.
Läkaren har mycket svårt att se de vita prickarna jag har i halsen och han behöver ett par försök innan han ser dem. Han frågar om jag har mycket ont och jag säger att jag har ont, men inte jättemycket. Vidare förklarar han att mandlarna ser bra ut och då jag inte har jätteont så är det inte halsfluss. Nähä, säger jag, det var ju skönt. Jag känner mig som en hypokondriker och säger det, bockar och går ut.
Usch. Nu är jag trött på det här. Jag ska vältra mig i självömkan en stund. Titta färdigt på Underworld och ta en stor mugg glögg. Kanske ska jag byta signum från Fegromsaren till Hypokondrikern. *nickar* Det låter bra.
Senast redigerad av en moderator:
