Måste gnälla av mig lite här, och avreagera mig lite. Samt en liten uppmaning till läsaren.
Jag har en pojke som av olika anledningar är svår att hitta aktiviteter till. Mycket datortid med allt vad det innebär… och jag har lagt många många hundra timmar, och mängder av pengar, på att hitta bra aktiviteter.
Nu hittade vi äntligen något! Och jag ser ett leende för första gången sedan i julas, vilket ju värmer ett pappahjärta. DH i Sälen var kanon.
Efter några turer gav vi oss på en trail som visade sig vara en aning för svår för oss, med resultatet att pojken stannade på ett lite dumt ställe (dock med god sikt för de som kommer bakifrån).
Efter några sekunder smäller en herre in i pojken bakifrån. Inte så hårt eller allvarligt, och lätt hänt eftersom vi stod dumt. Om alla inblandade är vettiga utbyter man lite ursäkter och alla kör vidare. Men… gubbf*n skäller ut pojken för att han stannade där. Med resultatet att pojken blir ledsen, lägger sig och gråter i skogen och vill nu inte åka mer. Två dagar senare är han fortfarande ledsen. Han vill alltid göra rätt och tar mycket hårt på en tillsägelse från okända människor (amatörpsykologer undanbedes, det är inte trådens syfte).
När jag påpekar att den som kommer bakifrån skall hålla undan hävdar han att han gjort det (varför han då blåste in i pojken framgår inte, var det alltså medvetet?). Tyvärr har jag inte sett honom igen och kunnat berätta vad konsekvensen blev.
Hade det varit en 16-åring som blåser på kan jag förstå bättre, och hade släppt det. Men detta var en herre av äldre modell (40++) med en icke happykorrekt DH-cykel. Ingen katastrof att han förlorade ett drop alltså. Och pojkens leende är borta sedan detta.
Vad vill jag med detta då?
Ja, vi stod dumt. Ja, pojken överreagerade rejält. Men tänk er för hur ni beter er i spåren! Visa alla respekt, för ni vet inte vilka ni möter och vad de har varit med om.
Tyvärr läser väl inte den som mest behöver det detta inlägg. Men en högljudd mening från honom sänkte hela familjesemestern rejält.
