Är modern geometri alltid bäst geometri?
Tittar efter en mtb i XC/trail segmentet. Gjort läxan, läst på och kollat geometritabeller. Längre, flackare över hela linjen. I tester på nätet kollas alltid cyklarnas egenskaper brant uppför och brant utför, ofta på snabba stigar i coola amerikansk berg. Sällan, aldrig, får man läsa hur cykeln uppför sig på platt, rotig, stenig singeltrack utan höjdskillnad dvs min verklighet :-) Fattar att längre o flackare är bra/kul för "down-country" men hur funkar de i en platt svensk granskog? Om jag vill ha en trampeffektiv, snabb, poppig, lekfull mtb som är kul på platt, ofta brötig, stig, även när det inte går så himla fort, vad ska jag kolla efter då?

