[Artikel] Långtidstest: Nukeproof Mega 275 Avslut med svintuff video
Jag tror att vi är många som har gått och väntat på att komma vidare i långtidstestet av Megan. För att fördriva tiden tills den kulturarbetande lattepappan Luthman har sammanfattat sina upplevelser av en freeridecykel, cyklad på platt Stockholmsstig, kan ni underhålla er med min redogörelse. Tyvärr så är jag ju bara en amatör och ingen ordsmed som Luthman. Man vill ju inte komma och ta maten från Luthmans barns tallrik... Eller?
Utvärderingen är baserad på #bikebros (Jofahjalms och The Dusty Huckers/empos) upplevelser där dom under sommaren 2018 tillsammans med Huckmaffian har legat sig genom ESS Östersund, Åre, Gesunda, ESS Falun, Hell-Ass, Soptipps-Flobban. Cykeln är också race proven på dödsrejsingens dödsrejs - SBR La Thuile.
Jofahjalm
empo
Testningen har utförts med två stycken Nukeproof Mega 275 Comp. Jofahjalm ägnade försäsongen åt att skadad internetcykla fram fina prylar till sin cykel, medan Empo hade en mer #freeride-strategi för att verkligen köra materialet i botten och testa dess yttersta gräns.
Jofas posha Mega fick direkt bling hjul (DT Swiss EX471-fälgar på DT Swiss 350-nav) då Horizonhjulen Mega 275 Comp levereras med inte vann något förtroende. Deorebromsarna åkte av till förmån av Formula Cura och drivlinan byttes från 11-delad Shimano SLX till SRAM GX Eagle. Shimanobromsar är inget jag litar på för riktig utförsåkning och min nuvarande #freeride-form kräver att jag har lättare utväxling än 32-42 för att ta mig upp på någon signifikant höjd.
Lite kort om hur en Nukeproof Mega 275 är att cykla på. Till att börja med så är det en krallig cykel med mycket slaglängd (170 mm fram och 165 mm bak). Tidigare så använde jag min Orange Five med 140 mm fram och bak till stigcykling och endurorejs. Jag har också en DH i form av en YT Tues som jag har använt för utförsåkning. När jag beställde Megan så hade jag förväntat mig en stigcykel som var ganska lika min Five, men lite mer kapabel.
#fullsend av empo i Gesunda
Skillnaden visade sig dock vara betydligt större än vad jag hade väntat mig.
Megan är till geometrin väldigt lik min DH. I verkligenheten är cykeln betydligt flackare än de 65 grader HA som är angivet i geometritabellerna. Skillnaden i vad man klarar att köra med Megan jämfört med DHn är överraskande små. Däremot är Megan väldigt mycket mer trampbar, lättare att hoppa och brotta runt i det tighta jämfört med DHn. Det ska vara bra stökigt och väldigt lite trampa innan jag tror att DHn blir den snabbare cykeln av de två.
Cykeln är däremot ganska livlös på vanlig plattstig. Vid lång cykling så är den något av en buss att släpa runt på och effekt blir att mycket stig som på min Five är lite rolig nu blir ren transport. Det var däremot en stor överraskning hur mycket hårdare det gick att köra hemmastigarna i Hellas som jag har cyklat i många år på kortslagigare cyklar. Saker som jag tidigare inte skulle ha en tanke på att göra blir på Megan fullt resonabla. Jag har också testat att gå tillbaka till Fiven och köra mina nyfunna dödslinjer med Fiven för att se om Megans upplevda förmåga bara var inbillning. Resultatet var flertalet nära-döden-upplevelser och det hela var nog ganska smärtsamt för den stackars Fiven. Förlåt Five...
Sammanfattningsvis: Mega trampar jättemycket bättre jämfört med en DH. Megan är marginellt sämre på väldigt få stigar utför jämfört med en DH. Megan trampar sämre än en Five, men är mycket bättre utför.
empo svänger lite
Vem ska då köpa en Nukeproof Mega? Mitt svar skulle väl vara sådana som vill rejsa enduro eller cykla i stora berg där allt inte nås med lift/shuttel. Man kan också skaffa en Mega om man vill ha en cykel till allt och kör en hel del stora berg/lift/etc och är villig att ta smällen att cykeln är livlös på plattstig.
Vem ska inte köpa en Mega? Där är mitt svar gubbar som cyklar platt rådjursstig som dom kallar för all-mountain. Dessa gubbar bör köra på en mattsvart Capra i storlek medium av respekt för sporten (och Stream). Jag tror också att nackdelarna med en långslagig krallig cykel kommer upplevas av alla cyklister, dvs att det krävs mer energi för att trampa cykeln framåt och att den är sävlig när det inte går utför. Däremot måste man faktiskt våga använda cykeln för att uppleva någon glädje av slaglängden. Sittrampar man stig och åker till Järvsö för att cykla Barbro en gång om året tror jag man har roligare på en annan cykel.
Man är ju ingen allmountain-gubbe
Men som sagt, cykeln är mer bra utför än dålig på platten. Empo har använt sin Mega som enda cykel under hela säsongen utan att se ut att lida av detta. Han har även lyckats ta sig igenom en hel tisdagsrajd med en ståtrampandes med en trasig dropper utan att klaga. Det är oklart om detta har med cykelns egenskaper att göra, eller med empos ofullständiga gentrifiering till riktig medelklassgubbcyklist.
Cykelsetuper och lustmord av komponenter:
Det bästa med en #bikebro är att man kan jämföra inställningar på cykeln. Med en långslagig cykel så blir inställning av fjädringen väldigt viktig för hur cykeln känns. Man kan få allt från en blöt nudel som inte släpper marken mellan bottningarna till något slags ocyklingsbar hoppstylta. För egen del så har jag testat ganska mycket olika inställningar på cykeln. Jag har använt en telemetrisk metod där jag ger min cykel till Bullit och frågar vad som är fel på den. Ibland är den inte bra balanserad, annars verkar utvärderingen ungefär fungera så att ju högre lufttryck man har i fjädringen, desså bättre är inställningen.
Det är fett med berg
Megan 275 Comp kommer med en Rockshox Yari-gaffel. Gaffeln är ordentligt progressiv även när man har plockat ut alla tokens ur den. Både jag har empo kör tryck ordentligt över vad som är rekommendera av Rockshox för att hålla upp gaffeln i slaget. Det går inte att få gaffeln linjär och det kommer alltid vara svårt att få ut de sista två cm slaglängd ur gaffeln. Accepterar man att köra en hård gaffel så fungerar Yarin mycket bra, långt över min förväntan.
Något om en gaffel, typ högt i slaget eller något.
För att dämparen ska matcha gaffeln har jag stoppat in två volymspacers i Superdelux-bakdämparen. Utan volumspacers så kändes inte cykeln helt balanserad, utan ville gärna använda mer slag bak än fram vilket ger en chopperliknande upplevelse i stökiga stunder. Cykeln är däremot mer följsam utan volymspacers och kroppen får mindre stryk av stöket. Med en annan gaffel skulle jag förmodligen försöka hitta en inställning utan volymspacers i bakdämparen.
Man behöver inte läsa artikeln, utan man får direkt hoppa till filmen där jag kraschar.
Vi har båda kört ganska låg sag på bakdämparen jämfört med vad jag är van vid från andra cyklar. Jag har knappt 25 % sag när jag står på pedalerna. Superdelux-dämparen fungerar så bra att man aldrig tänker på att man har en bakdämpare. Empo har experimenterat mer med bakdämparen för att få cykeln att trampa bättre på plattstig. Det som man vinner i trampbarhet och lekfullhet med tokhögt tryck i bakdämparen förlorar man också i grepp/utförsförmåga.
Nu till vad vi har lyckats paja. Empo gick hårt ut med att trampa sönder bodyn till det sunkiga bakhjulet på ESS Östersund. Detta blev naturligtvis jobbigt för honom då han behövde panikfixa ett nytt hjul (som han senare lustmördade igen). Nu cyklar Empo på EX511 på DT Swiss 350-nav och dom har ännu överlevt.
The Dusty Hucker skickar det ner brevid landningen i Åre. Du önskar att du var lika #freeride.
Nukeproofs egna finishing kit är rätt sunkigt. Det började med att jag böjde mitt styre i Åres DH-bana. Innan dess var styret ganska behagligt i vinklar och styvhet. När jag böjde det på en skitvurpa sittandes på en enkelkronad gaffel kollade jag upp styret. Det är supertungt och gjort i 6000-seriealuminium. Det gör man helt enkelt inte kvalitetsstyren i. Empo fick vänta till Gesunda GMX innan han böjde sitt styre. Skitstyren. Min grepp gick också sönder fort och utvecklade lite moto-funktion. Obra. Sadeln är som Bengt uttryckt det designad för en fakir. Empo trivs på den. Han är lite svår.
Berg går att upprepa i oändlighet
I La Thuile började Empo klaga på att cykeln inte saktade ner när han bromsade. Jag har inte sett ett par bromsar i så dåligt skick sedan jag själv körde Shimanobromsar i alperna. Det var vackert! Själv så bromsade jag mer än Empo samtidigt som jag säkert väger mer. Jag hade inga problems alls med mina Curor, lätt bästa bromsarna jag har använt.
Ride Shimano!
Växlar och växelöron har vi nog båda tappat räkningen på...
Vad är det alltså som är dåligt med cykeln?
Lacken går sönder bara man säger något fult till den. Ingen av oss bryr sig ett skit om detta.
Neutronhjulsettet som kommer med använer WTB-fälgar av mjukost. Empo lyckades även buckla framfälgen med en stigcykel. Baknavet håller inte för att trampa. När hjulen går sönder får man ett bättre Horizonhjulset på reklamation. Det verkar helt okej, men det är surt att behöva vänta på prylar. Det kan också sägas att man inte ska förvänta sig att få bra hjul på en hoj som kostar 24 000 kr med övrigt fina prylar.
Styret är gjort i någon form av extra tung marsipan. Samma sak här, får man en jättebra cykel för 24 000 kr med riktig findäck, då sparas det in någonstans.
Om jag skulle köpa en cykel igen vetandes det jag nu vet, då skulle jag köpa en Nukeproof Mega 275.
Mer berg!
Nu vill jag gratulera till att du har kommit såhär långt i textberget och du vinner en svintuff video där #bikebros dansar med vargen:
För att försöka behålla Luthmans prägel på artikelserien och jag valt att sätta lite ord i hans mun här:
-Bra cykel, men vagnshjul är snabbare. Det säger Medelklassalized marknadsavdelning och då måste det vara sant. Att Sam Hill vinner för andra året i rad på en sådan här cykel är inte relevant. Jag har testat själv på plattstig i fjollträsk.
-Generisk kommentar från utläsk sida där cykeln redan är recencerad. Typ, den vinner inga KOM uppför, men utför!
-Något tekniskt som är missförstått av en kulturarbetare. Typ, fluxkondensatorn saknar synergi i exciterat tillstånd, men annars plush över de mindre grejerna.
Jag hoppas detta kunde stilla väntan till det riktiga artikeln kommer. Ett stort tack till Huckmaffian för alla fina sommarstunder! Mycket av videomaterialet är filmat av roskai och flera av bilderna är tagna av jlehtinen.
Nu tycker jag du går att köper en så billig cykel som det går att cykla på och en fet resa.
Utvärderingen är baserad på #bikebros (Jofahjalms och The Dusty Huckers/empos) upplevelser där dom under sommaren 2018 tillsammans med Huckmaffian har legat sig genom ESS Östersund, Åre, Gesunda, ESS Falun, Hell-Ass, Soptipps-Flobban. Cykeln är också race proven på dödsrejsingens dödsrejs - SBR La Thuile.
Jofahjalm
empo
Testningen har utförts med två stycken Nukeproof Mega 275 Comp. Jofahjalm ägnade försäsongen åt att skadad internetcykla fram fina prylar till sin cykel, medan Empo hade en mer #freeride-strategi för att verkligen köra materialet i botten och testa dess yttersta gräns.
Jofas posha Mega fick direkt bling hjul (DT Swiss EX471-fälgar på DT Swiss 350-nav) då Horizonhjulen Mega 275 Comp levereras med inte vann något förtroende. Deorebromsarna åkte av till förmån av Formula Cura och drivlinan byttes från 11-delad Shimano SLX till SRAM GX Eagle. Shimanobromsar är inget jag litar på för riktig utförsåkning och min nuvarande #freeride-form kräver att jag har lättare utväxling än 32-42 för att ta mig upp på någon signifikant höjd.
Lite kort om hur en Nukeproof Mega 275 är att cykla på. Till att börja med så är det en krallig cykel med mycket slaglängd (170 mm fram och 165 mm bak). Tidigare så använde jag min Orange Five med 140 mm fram och bak till stigcykling och endurorejs. Jag har också en DH i form av en YT Tues som jag har använt för utförsåkning. När jag beställde Megan så hade jag förväntat mig en stigcykel som var ganska lika min Five, men lite mer kapabel.
#fullsend av empo i Gesunda
Skillnaden visade sig dock vara betydligt större än vad jag hade väntat mig.
Megan är till geometrin väldigt lik min DH. I verkligenheten är cykeln betydligt flackare än de 65 grader HA som är angivet i geometritabellerna. Skillnaden i vad man klarar att köra med Megan jämfört med DHn är överraskande små. Däremot är Megan väldigt mycket mer trampbar, lättare att hoppa och brotta runt i det tighta jämfört med DHn. Det ska vara bra stökigt och väldigt lite trampa innan jag tror att DHn blir den snabbare cykeln av de två.
Cykeln är däremot ganska livlös på vanlig plattstig. Vid lång cykling så är den något av en buss att släpa runt på och effekt blir att mycket stig som på min Five är lite rolig nu blir ren transport. Det var däremot en stor överraskning hur mycket hårdare det gick att köra hemmastigarna i Hellas som jag har cyklat i många år på kortslagigare cyklar. Saker som jag tidigare inte skulle ha en tanke på att göra blir på Megan fullt resonabla. Jag har också testat att gå tillbaka till Fiven och köra mina nyfunna dödslinjer med Fiven för att se om Megans upplevda förmåga bara var inbillning. Resultatet var flertalet nära-döden-upplevelser och det hela var nog ganska smärtsamt för den stackars Fiven. Förlåt Five...
Sammanfattningsvis: Mega trampar jättemycket bättre jämfört med en DH. Megan är marginellt sämre på väldigt få stigar utför jämfört med en DH. Megan trampar sämre än en Five, men är mycket bättre utför.
empo svänger lite
Vem ska då köpa en Nukeproof Mega? Mitt svar skulle väl vara sådana som vill rejsa enduro eller cykla i stora berg där allt inte nås med lift/shuttel. Man kan också skaffa en Mega om man vill ha en cykel till allt och kör en hel del stora berg/lift/etc och är villig att ta smällen att cykeln är livlös på plattstig.
Vem ska inte köpa en Mega? Där är mitt svar gubbar som cyklar platt rådjursstig som dom kallar för all-mountain. Dessa gubbar bör köra på en mattsvart Capra i storlek medium av respekt för sporten (och Stream). Jag tror också att nackdelarna med en långslagig krallig cykel kommer upplevas av alla cyklister, dvs att det krävs mer energi för att trampa cykeln framåt och att den är sävlig när det inte går utför. Däremot måste man faktiskt våga använda cykeln för att uppleva någon glädje av slaglängden. Sittrampar man stig och åker till Järvsö för att cykla Barbro en gång om året tror jag man har roligare på en annan cykel.
Man är ju ingen allmountain-gubbe
Men som sagt, cykeln är mer bra utför än dålig på platten. Empo har använt sin Mega som enda cykel under hela säsongen utan att se ut att lida av detta. Han har även lyckats ta sig igenom en hel tisdagsrajd med en ståtrampandes med en trasig dropper utan att klaga. Det är oklart om detta har med cykelns egenskaper att göra, eller med empos ofullständiga gentrifiering till riktig medelklassgubbcyklist.
Cykelsetuper och lustmord av komponenter:
Det bästa med en #bikebro är att man kan jämföra inställningar på cykeln. Med en långslagig cykel så blir inställning av fjädringen väldigt viktig för hur cykeln känns. Man kan få allt från en blöt nudel som inte släpper marken mellan bottningarna till något slags ocyklingsbar hoppstylta. För egen del så har jag testat ganska mycket olika inställningar på cykeln. Jag har använt en telemetrisk metod där jag ger min cykel till Bullit och frågar vad som är fel på den. Ibland är den inte bra balanserad, annars verkar utvärderingen ungefär fungera så att ju högre lufttryck man har i fjädringen, desså bättre är inställningen.
Det är fett med berg
Megan 275 Comp kommer med en Rockshox Yari-gaffel. Gaffeln är ordentligt progressiv även när man har plockat ut alla tokens ur den. Både jag har empo kör tryck ordentligt över vad som är rekommendera av Rockshox för att hålla upp gaffeln i slaget. Det går inte att få gaffeln linjär och det kommer alltid vara svårt att få ut de sista två cm slaglängd ur gaffeln. Accepterar man att köra en hård gaffel så fungerar Yarin mycket bra, långt över min förväntan.
Något om en gaffel, typ högt i slaget eller något.
För att dämparen ska matcha gaffeln har jag stoppat in två volymspacers i Superdelux-bakdämparen. Utan volumspacers så kändes inte cykeln helt balanserad, utan ville gärna använda mer slag bak än fram vilket ger en chopperliknande upplevelse i stökiga stunder. Cykeln är däremot mer följsam utan volymspacers och kroppen får mindre stryk av stöket. Med en annan gaffel skulle jag förmodligen försöka hitta en inställning utan volymspacers i bakdämparen.
Man behöver inte läsa artikeln, utan man får direkt hoppa till filmen där jag kraschar.
Vi har båda kört ganska låg sag på bakdämparen jämfört med vad jag är van vid från andra cyklar. Jag har knappt 25 % sag när jag står på pedalerna. Superdelux-dämparen fungerar så bra att man aldrig tänker på att man har en bakdämpare. Empo har experimenterat mer med bakdämparen för att få cykeln att trampa bättre på plattstig. Det som man vinner i trampbarhet och lekfullhet med tokhögt tryck i bakdämparen förlorar man också i grepp/utförsförmåga.
Nu till vad vi har lyckats paja. Empo gick hårt ut med att trampa sönder bodyn till det sunkiga bakhjulet på ESS Östersund. Detta blev naturligtvis jobbigt för honom då han behövde panikfixa ett nytt hjul (som han senare lustmördade igen). Nu cyklar Empo på EX511 på DT Swiss 350-nav och dom har ännu överlevt.
The Dusty Hucker skickar det ner brevid landningen i Åre. Du önskar att du var lika #freeride.
Nukeproofs egna finishing kit är rätt sunkigt. Det började med att jag böjde mitt styre i Åres DH-bana. Innan dess var styret ganska behagligt i vinklar och styvhet. När jag böjde det på en skitvurpa sittandes på en enkelkronad gaffel kollade jag upp styret. Det är supertungt och gjort i 6000-seriealuminium. Det gör man helt enkelt inte kvalitetsstyren i. Empo fick vänta till Gesunda GMX innan han böjde sitt styre. Skitstyren. Min grepp gick också sönder fort och utvecklade lite moto-funktion. Obra. Sadeln är som Bengt uttryckt det designad för en fakir. Empo trivs på den. Han är lite svår.
Berg går att upprepa i oändlighet
I La Thuile började Empo klaga på att cykeln inte saktade ner när han bromsade. Jag har inte sett ett par bromsar i så dåligt skick sedan jag själv körde Shimanobromsar i alperna. Det var vackert! Själv så bromsade jag mer än Empo samtidigt som jag säkert väger mer. Jag hade inga problems alls med mina Curor, lätt bästa bromsarna jag har använt.
Ride Shimano!
Växlar och växelöron har vi nog båda tappat räkningen på...
Vad är det alltså som är dåligt med cykeln?
Lacken går sönder bara man säger något fult till den. Ingen av oss bryr sig ett skit om detta.
Neutronhjulsettet som kommer med använer WTB-fälgar av mjukost. Empo lyckades även buckla framfälgen med en stigcykel. Baknavet håller inte för att trampa. När hjulen går sönder får man ett bättre Horizonhjulset på reklamation. Det verkar helt okej, men det är surt att behöva vänta på prylar. Det kan också sägas att man inte ska förvänta sig att få bra hjul på en hoj som kostar 24 000 kr med övrigt fina prylar.
Styret är gjort i någon form av extra tung marsipan. Samma sak här, får man en jättebra cykel för 24 000 kr med riktig findäck, då sparas det in någonstans.
Om jag skulle köpa en cykel igen vetandes det jag nu vet, då skulle jag köpa en Nukeproof Mega 275.
Mer berg!
Nu vill jag gratulera till att du har kommit såhär långt i textberget och du vinner en svintuff video där #bikebros dansar med vargen:
För att försöka behålla Luthmans prägel på artikelserien och jag valt att sätta lite ord i hans mun här:
-Bra cykel, men vagnshjul är snabbare. Det säger Medelklassalized marknadsavdelning och då måste det vara sant. Att Sam Hill vinner för andra året i rad på en sådan här cykel är inte relevant. Jag har testat själv på plattstig i fjollträsk.
-Generisk kommentar från utläsk sida där cykeln redan är recencerad. Typ, den vinner inga KOM uppför, men utför!
-Något tekniskt som är missförstått av en kulturarbetare. Typ, fluxkondensatorn saknar synergi i exciterat tillstånd, men annars plush över de mindre grejerna.
Jag hoppas detta kunde stilla väntan till det riktiga artikeln kommer. Ett stort tack till Huckmaffian för alla fina sommarstunder! Mycket av videomaterialet är filmat av roskai och flera av bilderna är tagna av jlehtinen.
Nu tycker jag du går att köper en så billig cykel som det går att cykla på och en fet resa.
