"Vi har sagt att med denna första film vill vi göra en film som kan tilltala många, inte bara de tuffaste åkarna. Och jag tror faktiskt att alla har något att få ut av att kolla in filmen. Både proffs och amatörer. Jag tycker vi har lyckats förmedla cykelglädje och något som kan lysa upp höst- och vintermörkret i väntan på nästa säsong."
Kan mycket väl tänka mig att denna rulle skulle tilltala någon som ALDRIG suttit på en Downhillcykel. Men att filmen skulle tilltala alla åkare är tyvärr långt ifrån sanning. Det filmen i huvudsak fick mig att tänka på är frustrationen i att hinna ikapp en familj som segar sig ner för ett spår de aldrig skulle gett sig ut på, musiken adderade ganska bra till den känslan. Det går väldigt bra att köra "lugn" musik till cykelfilm, Seasons, Roam, Lifecycles är bra exempel på det, denna film var ett skräck-exempel när de kommer till musikval, första låten gick an, men de resterande fick det att kännas fantasilöst och väldigt långsamt. Filmen hade helt klart gjort sig bättre i ett fem-minutersformat. När jag hade sett 4-5min undrade jag hur lång den var, blev lite ställd när jag insåg att filmen var så lång, när man sett samma hopp fem gånger är det inte så värst intressant längre.
Tro aldrig jag sett en reklamfilm för skidor, forsränning, snowboard, mtb eller någon av de andra "Svensson extremsport"erna där man bara visar den långsamma biten utav sporten. Man behöver se båda delarna i denna typen av film. Att se en film där man med lätthet kan göra allt lika bra eller bättre får iaf mig att tappa intresset.
Filmen var bra klippt och visade delar utav sporten som annars inte syns så mycket, alltså det att alla kan, men tyvärr blev det för mycket för att jag skulle kunna hålla intresset uppe, byt musik och klipp ner filmen med tio min så blir det mycket bättre.
