Att cykla med sin partner (motivationshjälp)
Så efter ett tag skaffade min tjej en ht mtb i höstas. (YAAAAAAY!) Hon har innan detta, fikacyklat på stan på en damcykel och har nu börjat cykla till jobbet, ibland nu på vintern också. Denna gyllenne chans vill jag försöka utnyttja för att förhoppninsvis rätta till mina tidigare synder och få en livslång cykelkompis. Jag ska tillägga att hon är inte en träningstok eller har tävlingsambitioner och när hon sportar, ligger fokus mer på att ha kul än att svettas.
Mina synder:
1) Hon: "Jag vill ha en enkel cykel att ta mig till affären"
Jag: " Köp den här mtb:n för 30Kkr, du kommer se hur sjukt roligt det är med en kompetent cykel"
Valet föll på en Specialized daily damcykel.
2) I födelsedagspresent tog jag henne till Järvsö. Min logik var ungefär såhär: Jag hyr en feting DH cykel som känns som att sitta på en
fluffig soffa och hon kommer känna sig säker, bekväm och älska det! Vi börjar med de lättaste stigarna och kanske jobbar upp till
Barbro i slutet av helgen.
Det jag missade helt var att hon har aldrig sett en berm, eller en tabletop, hade ingen koll på att man ska luta cykeln, vilken broms var
fram och vilken bak och satt hela vägen ner...för att det är det man gör på en stadscykel. Jag försökte ge henne beröm vid varje steg,
men det uppfattades mest som irriterande tjat då hon var upptagen med att foka på att inte dö.
3) Det jag lyckades lista ut den senaste tiden är att hon känner sig iaktagen när jag visar någonting och sen kollar medans hon gör det för
att se vad kan förbättras. För mig är det ett naturligt sätt att lära mig och jag sätter ofta upp en gopro och filmar mig själv när jag testar
någonting för första gången för att se var jag gör fel. Jag uppfattar det som att jag väller ur mig för mycket info som stressar upp henne.
Att cykla i grupp orsakar samma typ av känslor, då hon känner sig tekniskt sämre än andra.
Så målet för iår är att hitta och cykla ENKLA stigar. Cykelvasan nivå fast långsammare. INGA rötter och stenar, och helst 3m brett grus. Vi cyklade lite löparspår innan snön kom och det verkade vara det som hon gillar mest just nu.
Så till diskussionen:
Hur gjorde ni för att motivera era partners att cykla? Jag vet vilka misstag jag gjorde när jag lärde mig cykla mtb, och det vill jag helst föra vidare till henne så att vi inte behöver skaffa klippkort på akuten. Hur når man fram till en nybörjare utan att skrämma iväg henne?
Vi snackar om nån som kallade filmen Deathgrip för "en timme cykling utan handling", så att hon köpte en mtb öht, gjorde hon förmodligen endast för min skull.
Vad finns det för breda fina spår i runt Stockholm som är natursköna (kanske vid nån klippa/sjö) där hon kan bygga upp sitt självförtroende på cykeln?
Har också noggrant kollat igenom denna
och tyckte det var hyffsat vettiga råd man fick...
Mina synder:
1) Hon: "Jag vill ha en enkel cykel att ta mig till affären"
Jag: " Köp den här mtb:n för 30Kkr, du kommer se hur sjukt roligt det är med en kompetent cykel"
Valet föll på en Specialized daily damcykel.
2) I födelsedagspresent tog jag henne till Järvsö. Min logik var ungefär såhär: Jag hyr en feting DH cykel som känns som att sitta på en
fluffig soffa och hon kommer känna sig säker, bekväm och älska det! Vi börjar med de lättaste stigarna och kanske jobbar upp till
Barbro i slutet av helgen.
Det jag missade helt var att hon har aldrig sett en berm, eller en tabletop, hade ingen koll på att man ska luta cykeln, vilken broms var
fram och vilken bak och satt hela vägen ner...för att det är det man gör på en stadscykel. Jag försökte ge henne beröm vid varje steg,
men det uppfattades mest som irriterande tjat då hon var upptagen med att foka på att inte dö.
3) Det jag lyckades lista ut den senaste tiden är att hon känner sig iaktagen när jag visar någonting och sen kollar medans hon gör det för
att se vad kan förbättras. För mig är det ett naturligt sätt att lära mig och jag sätter ofta upp en gopro och filmar mig själv när jag testar
någonting för första gången för att se var jag gör fel. Jag uppfattar det som att jag väller ur mig för mycket info som stressar upp henne.
Att cykla i grupp orsakar samma typ av känslor, då hon känner sig tekniskt sämre än andra.
Så målet för iår är att hitta och cykla ENKLA stigar. Cykelvasan nivå fast långsammare. INGA rötter och stenar, och helst 3m brett grus. Vi cyklade lite löparspår innan snön kom och det verkade vara det som hon gillar mest just nu.
Så till diskussionen:
Hur gjorde ni för att motivera era partners att cykla? Jag vet vilka misstag jag gjorde när jag lärde mig cykla mtb, och det vill jag helst föra vidare till henne så att vi inte behöver skaffa klippkort på akuten. Hur når man fram till en nybörjare utan att skrämma iväg henne?
Vi snackar om nån som kallade filmen Deathgrip för "en timme cykling utan handling", så att hon köpte en mtb öht, gjorde hon förmodligen endast för min skull.
Vad finns det för breda fina spår i runt Stockholm som är natursköna (kanske vid nån klippa/sjö) där hon kan bygga upp sitt självförtroende på cykeln?
Har också noggrant kollat igenom denna

