Beef mellan MTB och landsväg?
Har nu tagit upp MTB cyklingen igen och kört hela våren och sommaren ganska seriöst. Men varför hejar inte dom sura landsvägscyklisterna när man möter dom på vägen??! Vissa MTB cyklister lider av samma sjuka, men jag kan förstå om man det finns tillfällen i skogen då man inte vill släppa styret för att heja, men på landsvägen finns det ju verkligen ingen ursäkt. Jag trodde cykling var en sport för glada och trevliga personer, men har hittills fått sänkta förväntningar på den punkten. Finns det någon beef mellan MTB och landsväg som jag inte känner till, typ som mellan skidåkare/snowboardåkare?
