Aron
Inventarie
[Bildreportage] -> Tokyo Bikes
Just hemkommen från en Tokyoresa tänkte jag dela med mig av lite japansk cykelkultur.
98 % av alla cyklar man ser är Mama-Charis (ungefärlig översättning: damcyklar). Dessa ska helst framföras med sadeln i botten, vilket är på tok för lågt för de flesta. Det ser faktiskt rätt roligt ut när man ser farbröder i kostym komma cyklande med knäna i navelhöjd.
Damcyklar ser ungefär likadana ut över hela planeten. Men med entusiastcyklarna är det en helt annan femma. I Japan verkar det inte finnas någon bortre gräns för hur mycket man kan pimpa sin hoj. Fixiekulturen är väl utbredd och hojarna smyckas med annodiserat i regnbågens alla färger och massor med känsla för detaljer.
För den som vill ha mer finns fler bilder på: http://www.traces.se/index.php?x=browse&category=3
Snyggt styre på fixie i Kyotonatten.
Bling var ordet. Det här är från cykelavdelningen på ett helt vanligt varuhus. Tänk Domus.
Skum ram på den cykeln.
Heldämpad historia i miniformat. Gatorna var i toppskick så fråga mig inte varför.
Färgglad sak.
Färglös sak.
Poliscyklar. Jag _tror_ att röret på framgafeln är till för att transportera ett paraply?
Det fanns ganska många eldrivna Mama-Charis.
Dämpad styrstam med BMX styre på en gammal trackram pryd med svastikor. (Hela cykeln finns på bild på traces.se)
Headbadge och matchande lås.
Bling.
En annan hoj med mer guld
Japansk version av cykelrikshaw. Självklart hightec och utrustad med GPS.
Felparkerade cyklar...
...hamnar här om man har otur
Hur man smidigast transporterar sitt paraply. Om det regnar går det bra att cykla med det uppfällt.
BMX-kille
Kombinerad cykelkorg och barnstol. Man byter användningsområde med ett enkelt handgrepp.
Uppenbarligen en sk fakenger. De riktiga cykelbuden var nämligen de enda i stan som hade hjälm.
Lite ärbar titan lojt parkerad mitt i nöjesdistriktet kl två på natten
Korsande cykelbana
Det fanns ganska många hopfälbara cyklar. Såg dock aldrig någon bära på en. Notera sadelhöjden.
Med ett tryggt grepp om Mamma-San
Stiliga hojar
Den enda anständiga MTB jag såg. Förhoppningsvis får den rastas utanför parken då och då.
En alldeles vanlig söndag i parken intill Haradjuku...
En boll och en cykel
Smala styren är grejen. Har man bredare styre än skostorlek är man en mes.
MTB-manga med snygga barends
Tokyobikes. Populärt märke. Dessutom fanns det massor av Bianchis.
Skumt styre. Snygg ram.
98 % av alla cyklar man ser är Mama-Charis (ungefärlig översättning: damcyklar). Dessa ska helst framföras med sadeln i botten, vilket är på tok för lågt för de flesta. Det ser faktiskt rätt roligt ut när man ser farbröder i kostym komma cyklande med knäna i navelhöjd.
Damcyklar ser ungefär likadana ut över hela planeten. Men med entusiastcyklarna är det en helt annan femma. I Japan verkar det inte finnas någon bortre gräns för hur mycket man kan pimpa sin hoj. Fixiekulturen är väl utbredd och hojarna smyckas med annodiserat i regnbågens alla färger och massor med känsla för detaljer.
För den som vill ha mer finns fler bilder på: http://www.traces.se/index.php?x=browse&category=3
Snyggt styre på fixie i Kyotonatten.
Bling var ordet. Det här är från cykelavdelningen på ett helt vanligt varuhus. Tänk Domus.
Skum ram på den cykeln.
Heldämpad historia i miniformat. Gatorna var i toppskick så fråga mig inte varför.
Färgglad sak.
Färglös sak.
Poliscyklar. Jag _tror_ att röret på framgafeln är till för att transportera ett paraply?
Det fanns ganska många eldrivna Mama-Charis.
Dämpad styrstam med BMX styre på en gammal trackram pryd med svastikor. (Hela cykeln finns på bild på traces.se)
Headbadge och matchande lås.
Bling.
En annan hoj med mer guld
Japansk version av cykelrikshaw. Självklart hightec och utrustad med GPS.
Felparkerade cyklar...
...hamnar här om man har otur
Hur man smidigast transporterar sitt paraply. Om det regnar går det bra att cykla med det uppfällt.
BMX-kille
Kombinerad cykelkorg och barnstol. Man byter användningsområde med ett enkelt handgrepp.
Uppenbarligen en sk fakenger. De riktiga cykelbuden var nämligen de enda i stan som hade hjälm.
Lite ärbar titan lojt parkerad mitt i nöjesdistriktet kl två på natten
Korsande cykelbana
Det fanns ganska många hopfälbara cyklar. Såg dock aldrig någon bära på en. Notera sadelhöjden.
Med ett tryggt grepp om Mamma-San
Stiliga hojar
Den enda anständiga MTB jag såg. Förhoppningsvis får den rastas utanför parken då och då.
En alldeles vanlig söndag i parken intill Haradjuku...
En boll och en cykel
Smala styren är grejen. Har man bredare styre än skostorlek är man en mes.
MTB-manga med snygga barends
Tokyobikes. Populärt märke. Dessutom fanns det massor av Bianchis.
Skumt styre. Snygg ram.
Senast redigerad av en moderator:
