Lupine SL AF test & recension
Den gamla landsvägen från Alsters herrgård där Gustaf Fröding föddes 1860, rakt norrut via Gunnerud hans farfars herrgård, förbi Tälleruds hembygdsgård där Lars Vilks rondellhund först dök upp i ljuset 2006, upp till Alsters djupröda träkyrka, hör till det mest underhållande man kan stöta på i Karlstads närhet. Lille Gustaf måste ha åkt häst och vagn längs denna väg på väg till farfar under tidigt 1860-tal, tänker jag ibland när jag kör här. Tiden är ingenting och allt går igen.
Med sin fina beläggning rör den sig behagfullt i gränslandet mellan höglänt skog och låglänt odlingslandskap med stora betande fårflockar, krokigt, knixigt, kulligt, kuperat. Doserade kurvor upp till 120 grader, maxfart 55, gör den ovanligt teknisk för att vara svensk landsväg. Underhållande i dagsljus, krävande i mörker gör denna sträcka till en perfekt testbänk för Lupines kraftfulla stad-å-land lampa
SL AF. Jag har kört sträckan 15 ggr fram och tillbaka, inalles 30 mil, och tänkte här redogöra för mina intryck.
Jag har tidigare kört föregångaren
SL A men den här modellen är tydligt bättre och mer användbar. Ingenstans på sträckan gör lyset mig långsammare än i dagsljus, med bibehållen säkerhet och siktsträcka. Enda undantaget är spårigt vinterväglag. Tidigare tänkte jag att ett riktigt bra halvljus, i paritet med ett halogenhalvljus på en bil, borde räcka bra för landsväg. Men SL AF:s helljus har fått mig att tänka om. Nu tycker jag att en bra landsvägslampa bör inkludera ett helljus.
SL AF har en horisontell spridningsvinkel på 26 grader, samma som deras välkända mtb-lampor Wilma och
Betty, och kan ses som en hybrid, en mtb-lampa horisontellt och en StVZO-lampa vertikalt. För gatubruk upplevs den mycket bredstrålande, behagligt och passande i tätort i lägre fart. För landsväg fann jag den tidigare onödigt bred då mycket av ljuset hamnar utanför vägen på rak väg, men den här testvändan på kurvig väg kom bredden mer till sin rätt.
Vid jämförelse av bilderna i ovanstående länkar till SL A och SL AF framgår att Lupine rört sig från bockstyren till MTB-styren i marknadsföringen. Helljuset har ju en dragning åt stig, och här hittas kanske ett större marknadsfönster än vad som var möjligt för SL A med bara halvljus. Här kanske vi även har anledningen till att Lupine inte längre säljer StVZO-lampor utan helljus. Denna recension berör dock enbart bockstyre och det är lite synd att den användningen hamnat i skymundan. För det här är en utmärkt bockstyrelampa trots en inte helt matchande fjärr.
AF:s halvlyse är väsentligen oförändrat från SL A, bortsett från en tydlig stråkighet som tillkommit på flankerna, oklart varför, se bild 1. Den stora skillnaden är bättre verkningsgrad, från 900 lm@16W till 850 lm@10W, dvs 40% bättre. Ljusbilden är jämn och homogen med ett smalt högljusband längst upp och en ganska mjuk övergång ner till lågljusfältet. Sex LED:ar i bredd ger ett jämnstarkt högljusband över hela bredden med god täckning av kurvornas inner- och ytterkanter. Som framgår av bild sker dock en viss avmattning längst ut på kanterna.
Bild 1. Halvljusbild på innervägg.
När man första gången ser det här halvljuset fullt utvecklat bortanför stadens gatulysen och mörkret omsluter dig…det är svårt att inte imponeras. Ljusbilden är ovanligt progressiv och precis, en matta av ljus skarpt avgränsad uppåt och åt sidorna. Närfältet är något smalt och lagom svagt. Noll ströljus. En fotgängare kan ha ögonen 20 cm ovanför avskärningen utan att bländas. De skarpa avgränsningarna gör lampan lätt att ställa in, med hjälp av vägmärken, reflexkäppar, broräcken, husväggar, murar etc. Vill man inte ha mer lumen? Nej, det känns sällan behov av. Tvärtom räcker det ofta bra med halvhalv, som ger 450 lm@5W.
Helljusbandet är en kopia av halvljusbandet, lagd ovanför detta med ett litet mellanrum, se bild 2. Vi har alltså två halvljusbilder i samma lampa, det övre lite starkare med 1300 lm@16W, det undre med antingen ECO-läge 850/450 lm eller normalläge, 1000/600 lm. Med 1000 lm@16W blir dock verkningsgraden oväntat dålig och jag föredrar ECO-lägets triplett 5/10/16 W framför normallägets 8/16/16 W som påminner lite för mycket om gamla SL A.
Bild 2. Helljusbild på innervägg.
Helljusbandet koncentrerar ljuset till just över horisonten där det gör nytta distalt på ett sätt rundstrålande mtb-lysen inte förmår. Helljuset upplevs som bredare än halvljuset över öppna fält eftersom det ligger högre och har längre fri sträcka innan det reflekteras, men har samma spridningsvinkel som halvljuset. Det förbättrar även sikten i innerkurva när man lutar cykeln, som de flesta StVZO-lysen har problem med, i alla fall så länge lutningen är måttlig.
Är helljuset bra då? Tja, förväntar man sig (omedvetet) ett bilhelljus med fokus på vägbanan så blir man besviken för det här helljuset saknar fokus. På 50-75 m fås snarare en panoramaliknande vy. På 100 m (ljusbredd 50 m) över åkrarna blir det blaskigt. Över slätten där inget stoppar fotonernas färd blir det extremt blaskigt. Men så är det, 1300 lumen räcker inte till 2 hektar. I stort får nog ljusbilden sägas vara en rimlig kompromiss för ett brett spektrum av användning.
Precis som på bilar är det en fast vinkelskillnad mellan centrum helljus och centrum halvljus, men här är den vinkeln större. Ställer man halvljuset på 50 m hamnar hela helljusbandet väl ovanför vägen på platt väg. För god helljusbelysning av platt väg bör halvljuset ställas på ca 17 m, då hamnar halva helljusbandet ovanför vägen. Men det känns ju avigt att begränsa sikten på det viset bara för att få bra helljus på platt väg. På kuperad bana blir vinkelskillnaden mer lagom. Den viktigaste uppgiften för ett helljus är att belysa sektorn ovan horisonten för att klara tex kraftiga svackor med acceptabel siktsträcka eller nedhängande grenar. Det är inte lika viktigt att belysa en platt vägbana distalt.
AF är alltså ingen renodlad landsvägslampa, utan mer all-round. Den funkar ganska bra på platt landsväg men bättre på kuperad landsväg, grus eller stig. Lupine själva kallar den för
stad-å-stig lampa, ett koncept som påminner om gamla obskyra
Philips Activeride men i ett mycket bättre utförande. Jag tror det skulle ta emot för Lupine att bygga ett renodlat landsvägslyse, och kanske skulle även kundbasen vara för liten för ett så smalt segment. Landsvägscyklister sitter väl hellre och svettas på Swift-trainern än ger sig ut i mörker och kyla?
En kort kraftig utförsbacke i skogen som planar ut och svänger samtidigt, här är helljuset hemma. En älgtjur korsar vägen 75 m bort i slutet av den kurvan och fångas in bra. En annan gång korsar älgen bara 20 m framför styret badande i ljus, vrider det långa huvudet mot mig med något som liknar ett lätt ogillande; det är jag som är inkräktaren, inte han. En kraftig S-kurva på 50 m som nyper åt hårt på slutet, här får man en fin panoramavy. Rådjuren rör sig över de vida fälten, de syns väl ute i periferin. En timmerbil reser sig långsamt över backkrönet med en ljusvägg som ett förlupet rymdskepp från ”Närkontakt av tredje graden”. Hur många lumen har han, 20 000? Tacksam att föraren inte hatar cyklar för då hade han blåst mig av vägen med vinddrag och fotonflod. En bieffekt av den breda käglan genom skog eller hög vegetation i vägkanten är ett intryck av överexponerade närflanker och underexponerad vägbana distalt.
I ett test av StVZO-lysen från 2020 skriver
Rennrad-news: ”SL AF är det enda halvljuset i samlingen, förutom B&M Ixon Space, som fortfarande ger riktigt bra sikt även med mötande trafik.” Det är även mitt intryck. De vanliga StVZO-lysena under tusenlappen ger runt 2-300 lm, SL AF ger 3-4 gånger så mycket. En bra bilhalogenlampa ligger på 1200-1500 lm. För att bli behandlad som en nästan-jämlike bland bilarna på landsvägen behövs i trakten av 1000 lm. Tyvärr behövs även ett helljus för att bita ifrån mot de som ändå inte behandlar dig som en nästan-jämlike. Det är förvånande hur pass vanligt det är att mötande inte bländar av. Att hillbillys, rednecks och A-traktorer gör det är väl en sak, men att även välanpassade familjefäder och söta barnfamiljer utmärker sig trodde man kanske inte.
Har du tänkt på hur det ser ut när du närmar dig en bil bakifrån på landsvägen, vad ser du? Bakljusen så klart, vad mer? Ljusgården från halvljuset som lyser upp dikeskanter, skogskanter och motsatt vägbana, dvs halvljuset ger även synlighet bakåt. I synnerhet vid samtidigt möte med bil är detta bidrag viktigt. Om vi jämför AF med en enklare setup på styret, säg en Gvolt 70 och en Kjell & Co lampa. Gvolt 70 ger då 240 lm, dvs AF ger 3,5 gång så mkt ljus och 2-3 gånger så mkt bredd. Min bedömning är att AF ger tydligt bättre säkerhet såväl framåt som bakåt än en Gvolt 70/Kjell & Co kombo. Och då kan man fråga sig: hur mycket är en sådan säkerhetsvinst värd i reda pengar?
Fjärrstyrning. Kommer man från MagicShines mtb-lysen så uppskattar man Lupines användarsnitt: direktaccess till hel, halv och halvhalv på fjärren, jämfört med att stega sig igenom en slinga av valmöjligheter. Fjärren funkar stabilt och har en stor och en liten knapp, som dock är svår att känna genom tjocka vinterhandskar. Den fästs med gummiband, och det har hänt att folk har tappat den under färd. En viktig uppgift för fjärren är att spara ström. Så fort inte siktsträckan behövs går man lämpligen ner i ljusstyrka. Blåtanden kopplar ifrån efter en stund av inaktivitet, och lampan drar inte ur batteriet om man lämnar batteriet anslutet efter turen som min MagicShine brukar göra.
Men hur placera fjärren så den blir lättåtkomlig? Produktbilderna visar bara mtb-styren förutom på
Nano-modellen som tycks vara Lupines förstahandsval för bockstyren. Tyvärr är den inte gjord för bockstyre men framför bocken 20 grader inåt finns en position som tillåter manövrering utan att flytta handen från hood-positionen, se bild 3. Ligger man däremot mest i bocken så är
Nano-positionen kanske att föredra. En lättåtkomlig fjärr är avgörande för att obehindrat kunna använda helljuset i samspel med mötande trafik. Jag kan inte nog betona hur viktigt detta är för att kunna utnyttja AF maximalt.
Bild 3. Fjärren monterad 20 grader inåtvriden, precis under bodyn.
Statusindikering. SL A hade batteristatusvisning inuti den toppmonterade knappen på lamphuset. När SL AF kom flyttades knappen till undersidan och batteristatusen slopades, en klar försämring av användarsnittet. Man tyckte väl att det räckte med de fem statusdioderna på batteriet, men dessa lyser bara när man trycker på knappen, och har man hängande montering så ser man ändå inget. Däremot har AF en mycket tydlig helljusindikering på lamphusets baksida, med SL-loggan i vackert djupblått. Även fjärren lyser blått en kort stund när helljuset går på.
Linka-hem läge. En landsvägslampa som stänger ner hårt då batteriet håller på att ta slut är ingen bra landsvägslampa. På öde landsväg är det otäckt, på trafikerad dito är det farligt, för mötande bländar inte av när din lampa slocknat och du ser inte vägskuldran. AF har mjuk nedstängning. Vid 20% laddning blinkar lyset till och går ner på linka-hem läget som ger ca 150 lm@1,5 W vilket i teorin borde räcka ca 6 h. Lampan kommer dock att stänga ner långt tidigare. Vid nödläge ska det gå att dubbel-klicka för att fortsätta linka hem ända in i kaklet, men detta är outforskat och odokumenterat territorium. LIPO-celler tycker illa om djupurladdning så det är inget man bör göra i vardagslag. Till min förvåning gav linka-hem läget 20-25 m siktsträcka och var helt okej att köra med i måttlig fart.
SL AF görs i två versioner: ”StVZO” samt ”international” pga att StVZO numera kräver 10 Lux även av varselljuset. Halvljuset ger då ca 100 lm i StVZO versionen resp. är släckt i den andra. Detta är dåligt dokumenterat och ej valbart utan bestäms lite slumpmässigt utifrån vilket land du beställer ifrån, eller vem du handlar av. Jag fick StVZO när jag beställde från Bikester, och international när jag beställde från svensk nätbutik, men föredrar StVZO eftersom man kan ha det som nödlyse om man skulle behöva köra extremt snålt. Med 7Ah batteriet har man då en angiven brinntid på 33 h.
Lampfästet tillhör av hävd det som tillverkare älskar att snåla in på. Här visar Lupine tydligt att man inte är någon banal me-too tillverkare. Deras
CNC-frästa snabbfäste är originellt, elegant, välfungerande, centrerat på styret, tar ingen plats på styret, det enda i sitt slag med både grov- och fininställning. Det fäster mot lamphuset med en torxskruv med två o-ringar som dras med 2 Nm, som medger enkel justering under färd, en ovanlig och ovärderlig finess på ett potent StVZO-lyse som detta.
En nackdel är att skruven lossnar över tid av vickandet och måste efterdras då och då. Kanske en droppe loctite kan lösa detta? En nackdel med placeringen är att cykeldator och gps-navigator konkurrerar om samma plats. För detta fall finns
GOPRO-fäste. Fäste finns även för
Canyons aerostyren. En nackdel vid pendling vintertid är att den är så pass
pillig att stänga att man måste vara barhänt. Men är den väl låst är montaget helt glappfritt och risken för att lampan ska ramla av lika med noll, i motsats till med spårfästen i plast hos andra lampor. Kritik har riktats mot att ljusinställningen måste göras om varje gång lampan monteras, men jag har själv aldrig störts av detta.
Brinntider. Angivna brinntider stämmer genomgående väl, men är uppmätta i rumstemperatur. Lampan är specad till -25 grader, men man undrar hur det står till med batteriet då. Enligt Lupine tappas upp till 30% om batteriet är genomkylt till -20 grader, jag hade nog gissat på mer än så. Kör man frekvent under nollan rekommenderas att ha batteriet antingen i en isolerad ramväska eller innanför jackan. Ett väl inpackat batteri fördröjer nedkylningen med 2-3h enligt Lupine.
Optiken i AF håller toppklass. ”Dual aspheric lens system” betyder att linsen är icke-sfärisk på båda sidor, ”system” syftar på att det är två linser som jobbar ihop, se bild 4. Det är dessa element som tillåter en så kraftfull modellering av ljusflödet i ett så här litet lamphus. I teorin är det egalt om en strålkastare realiseras med reflektor eller lins. I praktiken tycks det dock lättare att åstadkomma progressiva ljusbilder med lins än med reflektor, åtminstone att döma av AF och Gvolt 100.
Bild 4. Sprängbild av SL AF.
Ett välkänt problem hos linser är s k färgblödning eller kromatisk abberation, som gör sig mest påmint kring perifera gränsytor. Jämfört med tex Gvolt 100 så har AF påtagligt liten färgblödning. Det är stor klasskillnad mellan de två, även i total ljusbild. Den stora utstickande linsen ser ut som ett mänskligt öga från sidan, är gjord i plast och lättrepad. Det är inget som påverkar ljusbilden, men kosmetiskt ser det tråkigt ut. Sålunda en god idé att skydda linsen mot vassa föremål i ryggsäcken med tygpåse eller strumpa.
Angivna lumen värden kan förefalla blygsamma jämfört med populära mtb-lampor som säljs på en mängd ställen. Det beror delvis på att det här handlar om riktiga lumen och inte imaginära, som för tex samtliga MagicShine-lampor som XXL har sålt under alla år.
Halvljusautomatiken fungerar ganska bra och bäst i tunnlar och under broar där halvljuset slås på snabbt och pålitligt. Efter tunnel kommer varselljuset tillbaka efter 3 eller 16 sekunder. Omslagspunkten till halvljus kommer dock för tidigt. Den går att programmera för senare omslag, men jag har inte lyckats få till önskad omslagspunkt. En del störs av hattandet fram och tillbaka innan den landar permanent i det andra läget. Halvljusautomatiken går att stänga av, vilket man måste göra om man tex vill använda StVZO-varselljuset i mörker.
Batteriet har 5 statusdioder som visar laddningen i 10 % steg, jämte en ljudsignal med fem pip i 20 % steg. En god idé som delvis försnillas av för låg volym som gör den svårhörd under färd. Jag tror att batteriet även piper till varje gång laddningen har minskat med 20% men även det är svårhört. Batteriet monteras antingen stående eller hängande på topprör eller diagonalrör, där bästa positionen är hängande på toppröret. I den positionen är dock statusdioderna osynliga uppifrån. En del sätter det mindre batteriet på styrstammen, men det gör cykeln svår att leda.
AF erbjuds med antingen 7 eller 3,5Ah batteri. Jag avråder från det mindre batteriet och hade gärna sett 10Ah som option. 3,5 Ah innebär 25 Wh vilket räcker för 1,5 h helljus i rumstemperatur. Men när du ger dig ut på seriös mörkeråka vill du gärna ha lite marginaler. Det har du inte med det lilla batteriet och jag förstår inte varför det erbjuds annat än för att pressa priset en smula. Hur man bäst tar hand om sina batterier är ett helt eget ämne, värdefulla tips ges på
Lupines FAQ för batterier.
High-end lampor har alltid varit dyra och AF är inget undantag. E-cyklar är ett viktigt segment för den här typen av lampor där man av naturliga skäl är mindre priskänslig för påkostad extrautrustning, och såvitt jag förstår togs Lupines StVZO-lysen från början fram för E-cykel.
Kan man komma undan billigare? Jodå. Man kan köpa begagnat på Ebay, på rea av utgående modeller, utan batteri eller utanför säsong. Jag köpte mina SL A utan batteri och skarvade på MagicShine-batterier, kostnad: 3 tusen styck. SL Nano AF är billigare, också en utmärkt lykta men kan inte mäta sig med AF i ljusbild.
Pga priserna har Lupine aldrig varit happykorrekt, och de fåtaliga Lupine ägarna har haft svårt att övertyga kollektivet om köpvärdheten. Lupines långtidskvalité är inte oklanderlig men de här lamporna lyser helt enkelt för bra för att enkelt kunna avfärdas. Mitt intryck efter fyra lampor och två säsonger är att Lupine är en ledande aktör på batteridrivna StVZO-lysen.
En titt på Norden-kartan över
Lupine-handlare avslöjar obarmhärtigt Sverige som ett glesbefolkat U-land jämfört med Norge; 4 Lupine-handlare jämfört med >60! Detta torde handla om norrmännens omvittnade böjelse för allehanda friluftsliv såsom skidåkning, hyttevistelser, långpromenader, vandringar, bergscykling, bergsklättring, oljeborrplattformar, hundspann, en mer levande och kargare landsbygd osv. Det handlar nog mer om pannlampor än om cykellysen i det här fallet.
AF gör ett gott kvalitetsintryck. Långtidskvaliteten kan dock ifrågasättas. Båda mina SL A gick sönder efter ett års måttlig användning. Lupines support hör dock till de bästa i branschen, Gott sei Dank! De lovar att laga och returnera defekt lampa inom 48h efter mottagande. Den ena lampan hade elektronikpaj som det saknades delar till eftersom tillverkningen lades ner 2018. Jag erbjöds då en ny SL AF utan batteri värd 380 € för en kostnad av 50 €. Ofattbart generöst!
Följande statement skorrar dock falskt: "Lupine not only stands for exceptional reliability, but also commits itself to the repairability of all lamps for an average of 10 years". Jag köpte lampan 2020 som utgående artikel, returnerade den 2022 och då fanns det inga reservdelar??
Finns det då inget som är dåligt? Jodå. Den fyrkantiga batterikontakten (som sitter på alla Lupinelampor) håller inte måttet. Trög och svampig att öppna, honan med för liten greppyta är svåröppnad redan hemma i köket. Efter regnskur snorhal och stört omöjlig. Min kontakt klarade inte mer än 2-300 öppningar innan den lossnade från kabeln och gjorde lampan obrukbar efter prick ett år. Jag skrattar gott åt
TheSweetCyclists omdöme "We were impressed with the SL's thick cables and robust connectors that feel like they'll last well beyond the 2 year warranty". Jag tror orsaken delvis var att jag pendlade, det gav många öppningar. En mer normal användning på en fin MTB som aldrig lämnas kvar ute hade gett mycket färre öppningar och mindre påkänningar.
Kontakten går att vända fel eftersom de visuella ledtrådarna är otillräckliga i svagt ljus, saknar dragavlastning och ledarna är fastpressade inte lödda. Som jämförelse är den vanliga runda MagicShine-kontakten lätt att öppna, med ett distinkt ”plopp”, och lätt att stänga, med ett distinkt ”knäpp”. Så även i regn. Honans räfflade greppyta är 12 mm jämfört med Lupines 7 mm släta yta, se bild 5.
Hur är det möjligt att en lampa som kostar en femtedel har en tre gånger bättre batterikontakt? Ur min synvinkel har Lupine misslyckats med valet av batterikontakt. Ett premiumlyse ska inte bara lysa, det ska även vara lätthanterligt och utstråla kvalitet i daglig användning oavsett väderlek.
Bild 5. Lupine överst och nederst, MagicShine i mitten, greppyta 7 resp. 12 mm. Avsliten hona på min SL A.
Vad saknas? Kanske Helljustuta. Halvljuset är så diskret i stökig ljusmiljö att man skulle vilja kunna blinka med helljuset för att påkalla extra uppmärksamhet. En bättre batterikontakt. Mer lumen? Tveksamt. För att märka tydlig skillnad på ljuskäglan måste ljusstyrkan dubblas och då måste även batteriet dubblas. Har man redan mycket ljus blir en sådan dubblering kostbar. En fjärr för bockstyre så att den kan sättas rakt framför bocken utan att krocka med bromshandtaget. Bättre manualer, information saknas tex om linka-hem läget.
Sammanfattning. Lupine SL AF är en game changer. Det är en all-round stad-å-land lykta som tar sig an det mesta av gator, vägar, landsvägar, grusvägar och stigar i god samklang med fotgängare, cyklister och biltrafik på ett sätt som förut inte låtit sig göras. Den har inte hysteriskt med lumen som de värsta MTB-lysena, men de lumen som finns används på bästa sätt. Självklart kan man pendla tätort med AF men dess rätta element är mörk landsbygd, och där hellre skog än öppna landskap. Med SL AF kan du ta dig från bostaden mitt i city hela vägen rakt ut i ödemarken, när som helst under dygnet tryggt och säkert. Det är som en ny disciplin av road/gravel som blir tillgänglig för vem som helst.
Det är gränsöverskridande att cykla trafikerad landsväg och ljusmässigt känna sig som en bil bland bilar. Sällan har jag känt mig tryggare, fått mer respekt från biltrafiken eller funnit mörkerkörning nöjsammare än med SL AF och jag har provat åtskilliga. Lampan är dyr, det kan inte förnekas. Men inte väsentligt dyrare än annan riktigt seriös vinterutrustning. Vintercykling är dyrare än sommardito, det kommer vi inte ifrån. Till syvende och sist handlar det om vad man prioriterar och vad man anser att ens hobby eller pendling får kosta.
Plus och minus:
+ halvljus brett starkt väldefinierat
+ helljus brett, smalt i höjdled
+ lirar bra med bilar på landsväg
+ all-round, stad-å-land lampa
+ ganska bra brinntid med stora batteriet
+ enkel justering av ljushöjd under färd
+ linka-hem läge vid tomt batteri
+ ganska bra halvljusautomatik
+ bra fjärr
+ bra snabbfäste
+ hög upplevd kvalitet
+ kan köpas utan batteri
+ bra support
- halvljus onödigt brett på rak landsväg
- helljus på tok för högt på platt landsväg
- helljus blaskigt ute på slätten
- ingen batteristatus på lamphuset
- batteristatus syns ej vid hängande montage
- batteristatusljud för svagt under färd
- fjärr ej anpassad för bockstyre
- frågetecken kring långtidskvalité
- dålig batterikontakt
- ingen USB-laddning
- lättrepad lins
- dyr
Disclaimer: Detta är en subjektiv betraktelse. Jag har dock bemödat mig att hålla en saklig och objektiv ton och har inte undanhållit några brister, utan redovisat dessa efter bästa förmåga.
spanninga.com
