Bort med det onda!
Fy fasen vad skönt!!
Ikväll var jag ute på ett kort pass i regnet på dryga timmen. Första gången sen i november har jag kunnat cykla längre än 30 minuter utan att få ont i höger knä.
Från början var man väl lite dum som fortsatte i höstas trots man fick ont. Men jag trodde att det skulle gå över med tiden. Så gjorde det inte. Smärtan blev bara värre och värre för varje pass man körde. I början räckte det med att vila en dag för att det skulle gå att cykla nästkommande dag utan alltför svåra smärtor. Men med tiden så räckte det inte med en dags vila. Men man fortsatte att köra iallafall. I mitten av december var jag dum nog att fortsätta ett distanspass trots att det gjorde kraftigt ont redan efter en kvart. Fyra timmar senare kunde jag knappt kliva uppför trappen när jag kom hem. Den här gången tog det en vecka innan jag kunde gå i trappor utan att känna av knät. I januari efter all julmat (som trots sin mängd choklad, skinka och annat gott inte gjorde knät ett dugg bättre) så kikade en ortoped på knät. Utan att riktigt kunna svara på vad det kunde vara bestämmde han sig för att skicka mig på röntgen. En röntgen som visade sig visa ett helt knä. Därefter har han stuckit lite bedövningsprutor i knät innan träningar för att pröva olika teorier. Utav nån anledning så verkar knät ha svarat på behandlingen. Nu har jag fortsatt med nått så enkelt som Ipren-salva i några dagar och idag var det stora provet.
I med musiken och ut i duggregnet och börja trampa.. Aldrig har väl ett regn varit lika skönt som efter den dryga timmen när jag förstod att knät inte gör ont! :) Mmm.. Och när jag sen dessutom tittade på pulsklockan och den visade 42km/h och en puls på 60% kändes det otroligt bra. Att jag sen hade rejäl medvind tycker jag inte har nån betydelse.. ;)
freddan - som inte varit så här ofrustrerad på länge. :)
Ikväll var jag ute på ett kort pass i regnet på dryga timmen. Första gången sen i november har jag kunnat cykla längre än 30 minuter utan att få ont i höger knä.
Från början var man väl lite dum som fortsatte i höstas trots man fick ont. Men jag trodde att det skulle gå över med tiden. Så gjorde det inte. Smärtan blev bara värre och värre för varje pass man körde. I början räckte det med att vila en dag för att det skulle gå att cykla nästkommande dag utan alltför svåra smärtor. Men med tiden så räckte det inte med en dags vila. Men man fortsatte att köra iallafall. I mitten av december var jag dum nog att fortsätta ett distanspass trots att det gjorde kraftigt ont redan efter en kvart. Fyra timmar senare kunde jag knappt kliva uppför trappen när jag kom hem. Den här gången tog det en vecka innan jag kunde gå i trappor utan att känna av knät. I januari efter all julmat (som trots sin mängd choklad, skinka och annat gott inte gjorde knät ett dugg bättre) så kikade en ortoped på knät. Utan att riktigt kunna svara på vad det kunde vara bestämmde han sig för att skicka mig på röntgen. En röntgen som visade sig visa ett helt knä. Därefter har han stuckit lite bedövningsprutor i knät innan träningar för att pröva olika teorier. Utav nån anledning så verkar knät ha svarat på behandlingen. Nu har jag fortsatt med nått så enkelt som Ipren-salva i några dagar och idag var det stora provet.
I med musiken och ut i duggregnet och börja trampa.. Aldrig har väl ett regn varit lika skönt som efter den dryga timmen när jag förstod att knät inte gör ont! :) Mmm.. Och när jag sen dessutom tittade på pulsklockan och den visade 42km/h och en puls på 60% kändes det otroligt bra. Att jag sen hade rejäl medvind tycker jag inte har nån betydelse.. ;)
freddan - som inte varit så här ofrustrerad på länge. :)
Senast redigerad av en moderator:
