velovin
Aktiv medlem
[Byggtråd] Marino HT, Off Road Runner
Jaha, då får det hela anses vara helt klart. Svart stam på plats, slangar är kapade och styrröret är avsågat utan plats för ånger.
Lite reflektioner nu när idéerna blivit verklighet:
Geon känns rätt spot on. Det största orosmomentet var nog det höga vevlagret (40 mm BB-drop), men tyngdpunkten känns helt rätt. Bra avvägning mellan lite orolig och hög markfrigång.
Slanglöst på Praxis-fälgarna funkade kanon, i tre veckor. Sedan dess har framdäcket tappat luften i en rasande takt, trots omtejpning och stenhårt dragen ventil. Ger det en chans till med annan ventil (Schwalbe istället för Joes) innan jag går tillbaka till innerslang.
Rock Razor som bakdäck är lajbans när det cyklas transportsträcka och i riktigt hårt tagna kurvor. De minimala nabbarna på mitten av däcket gör att det är ganska svårt att hitta fäste i klättringar eller på hala stenhällar. Kul att testa, men det blir nog NN i bak till hösten.
Slutligen kan jag väl summera mitt peruanska äventyr med att det innehöll både toppar och dalar. Marino må vara seg och svår att kommunicera med, men han lägger sig verkligen vinn om att det ska bli rätt trots allt. Att bakhjulet hamnade lite på sniskan är ju såklart tråkigt, men jag kan ärligt talat inte säga att jag märker av det i skogen. Nu ska den här cykeln vara "den slutgiltiga" men annars skulle det kunna bli en Marino igen, kanske.
Lite reflektioner nu när idéerna blivit verklighet:
Geon känns rätt spot on. Det största orosmomentet var nog det höga vevlagret (40 mm BB-drop), men tyngdpunkten känns helt rätt. Bra avvägning mellan lite orolig och hög markfrigång.
Slanglöst på Praxis-fälgarna funkade kanon, i tre veckor. Sedan dess har framdäcket tappat luften i en rasande takt, trots omtejpning och stenhårt dragen ventil. Ger det en chans till med annan ventil (Schwalbe istället för Joes) innan jag går tillbaka till innerslang.
Rock Razor som bakdäck är lajbans när det cyklas transportsträcka och i riktigt hårt tagna kurvor. De minimala nabbarna på mitten av däcket gör att det är ganska svårt att hitta fäste i klättringar eller på hala stenhällar. Kul att testa, men det blir nog NN i bak till hösten.
Slutligen kan jag väl summera mitt peruanska äventyr med att det innehöll både toppar och dalar. Marino må vara seg och svår att kommunicera med, men han lägger sig verkligen vinn om att det ska bli rätt trots allt. Att bakhjulet hamnade lite på sniskan är ju såklart tråkigt, men jag kan ärligt talat inte säga att jag märker av det i skogen. Nu ska den här cykeln vara "den slutgiltiga" men annars skulle det kunna bli en Marino igen, kanske.
