Jo då. Är nöjd !!!
Det var den korta versionen ?
Det var mina typ mer stationära kompisar (som många av er känner) som träffat en tysk som ville köra runt. Izz hade planerat cykla i Marocko i söndags och kunde inte guida. Kompisarna hade besök som de inte ville överbelasta så jag sa ok till att försöka hitta genom Las Palmas utan Izz hjälp.
Förklarads för tysken Christian att jag är gammal och inte i form.
Kein problem.
Han hade tydligen önskat köra runt i flera år men inte ensam.
Träffades kl 8 vid Cepsa rondellen. Det var första gången vi sågs. Typ Emil i Lönneberga o Gottfrid ?
Lysen fram o bak. Energi i fickorna. Själv hade jag i mittefickan en lång baguette fylld med marmelad o ost. Den nådde up till skulderbladen. Jag hade bara vatten i flaskorna. Bananer och en chokladbit.
Efter att Izz nekat guidning uppdagades det att han inte fick visum till Marocko så han hade fått inbjudan under lördagen att följa oss men kunde inte ta beslut då. Just som jag träffade Christian så plingade telefonen. Det var Izz som önskade bli upplockad i Burger King rondellen. Yes!!!
Han började genast muttra lite om vinden som skulle bli ”Viento de Cabeza” (motvind) till Las Palmas. Han HATAR motvind.
Han antydde att vi kunde byta åkriktning vilket jag föreslagit när jag trugade under lördagen. Christian bor i Patalavaca så det skulle bli onödigt långt för honom. Izz hjälpte oss ändå med motvinden till El Doctoral. Där gav han upp ?. Jag har inte Strava men ni som har kan ju kolla om det stämmer att han i stället körde Pico och VOTT i söndags. Izz Ramadan.
Vist var det motvind men gick ännu inga gäss på havet.
Christian och jag delade broderligt på förningarna. Jag försökte ligga först där det skulle göras vägval. Rullade på fint. Upp på motorvägen funkade också bra första gången utan guide. Var dock några bilar som tutade. Värst var en stor turistbuss som tuta just som den passerade.
Hade kollat satellitbild och jämfört med mina Garmin kartor så jag viste att det är vid en större småbåtshamn som vi skulle överge GC1 och ta oss ner i tunneln där GC2 börjar. Tände våra lysen. Gick hur fint som helst att hitta ner i tunneln förutom att jag observerade en förbudsskylt för cyklister. Visserligen inget svart streck över cykeln som i Sverige. Lärde mig förra veckan på Mallis hur den Spanska ser ut.
Men vi körde på ändå. Mindre tutande här än på motorvägen. En del potthål men vi klarade oss.
Skönt att komma upp i dagsljuset men svalkan i tunneln var underbar. 29 grader i solen när vi kom upp.
Vänstervarv är klart vackrast och mest spektakulärt. Man ser vågorna bryta mot steniga stränder och mer människovänliga sandstränder där vågsurfarna roar sig. Motorvägen böljar upp och ner. Som mest 8% om jag minns rätt. Häftiga vyer när man kommer högt upp över havet.
Jag lyckades punka bakhjulet i ett potthål när jag låg på hjul. Christian köpte vatten på en mack. Själv klarade jag mig ända till Agaete på två flaskor.
Så vackert ner mot Agaete. Färjan på väg in.
Provianterade på Spar och tog oss ner till strandpromenaden för butikslunch.
Har suttit och fikat här tidigare. Första gången 2016. Så häftigt. Teneriffa syntes bra i söndags. Vinden svalkade våra överhettade kroppar.
Det är härifrån man kan säga att det börjar. GC200 och GC2 om vart annat. Vackra klättringar. Inte allt för långa. Agaete skyltar gång på gång med sin skönhet. Varje gång med längre avstånd. Västkustens råa struktur är magisk. I nuvarande skick har man ca 180m stup ner till havet. Äldre stängda olycksdrabbade sträckningen där var det som mest 500 m rakt ner.
Hör hur Christian bakom mig skriker rätt ut av förtjusning. Ungefär som andra låter i vattenrutschbana. Tillförordnade guiden känner sig nöjd ?. Guiden är dock 10 år äldre än Christian och börjar få det tufft men tar ändå täten genom den drygt 3 km långa nya tvåfiliga tunneln. Sensorer avslöjar att vi cyklar där och det tänds rädda kryss över högra filen där vi håller till och gröna kryss där bilarna får hålla till. Dessutom varnas det i lysande text för cyklister till höger.
Mer vatten köps i Aldea. Jag vaktar cyklarna och Christian köper 3 liter åt mig. Nu över 30 grader och det jobbigaste kvar. Dricker mycket och tar med mig dryg liter extra i mini ryggsäcken. Visade sig komma väl till pass dels före Testbacken (Serenity climb) och dels vid El Pajar där vi skildes och jag räddades av sista baguette tuggorna.
Christian väntade snällt på mig i de 14%iga stigningarna från Alde. Han hade även kunna köra fortare i Testbacken. Dessutom tog han all vind från Filipinas till El Pajar.
Vi körde alltså INTE ChickenVuelta ?. Alltså varken båt eller tunneln vid port de Mogan. Körde Tauropass och ”förbjudna vägen.
185km och ca 3300 m.
Fick just inbjudan att starta 8:50 med Izz på söndag igen.
Får se om jag återhämtat mig till dess.
Även Christian verkar sugen på repris. Han kör VOTT i morgon.
///////////:
”Today recovery day, riding on the waves of happines along the Cost”
(Citat från Christian idag).
granguanche.com
