Edarion sa:
... Cyklingen handlar ju liksom lite om att ligga på gränsen och det i sig gör ju att det står än mer i konflikt med de som vandrar eftersom det då är lätt att köra lite för snabbt för att känna adrenalinet och plötsligt har man passerat vandrare lite för nära och lite för fort.
Nu får du nog sluta projicera beteenden baserade på dina egna åsikter på andra människor. Du har mött en cyklist i fjällen som betedde sig föredömligt på alla sätt och dessutom helt enligt lagar och regler. Det första du gör är att börja beklaga dig över cyklister i fjällen för de första människor du möter. Och åtminstone här och nu använder du argumentet att "cykling handlar lite om att ligga på gränsen". Det gör det kanske på vissa ställen, men att det skulle göra det i fjällmiljö har du inga som helst belägg för. Snarare så att den enda cyklist du verkar ha träffat i den miljön gjorde precis tvärtom.
Själv har jag just kommit hem efter fyra timmar på Roslagsleden. Där leden går på grusväg eller där jag har bra sikt i skogen brakar jag på så mycket jag orkar och vågar, men så fort leden går på motionsspår eller där det är dolda krön eller kurvor håller jag igen och har fullt fokus på vad som kan komma framför mig. Menar du att jag missat vad cykling handlar om? Trist i så fall, då jag tycker det är väldigt kul och nästan bara möts av glada hälsningar när jag träffar på människor till fots, till häst eller på cykel i spår och på leder.
Jag tror de flesta förändras när de får barn. Jag gjorde det själv när vår första kom för två år sedan, men jag har lovat mig att försöka bete mig som folk ändå. Att jag har en stor beskyddarinstinkt och ofta tänker rätt irrationellt när jag ser mer eller mindre riktiga faror i omgivningen är jag väl medveten om, men jag försöker att inte låta det gå till överdrift eller använda barnen som argument när det inte är ett dugg relevant.