Din bästa/värsta vurpa

L

Loranga

Ny medlem
Din bästa/värsta vurpa
Har du gjort någon vurpa som du är stolt över eller som du helst vill glömma? Dela med dig.

När jag läste följande "Håller du på att flyga över styret kan du prova följande rörelse:
Släpp styret samtidigt som du svingar ena benet över det i ett jättekliv och följ sedan med med det andra benet. Fortsätt springa tills du kan stanna och gå sedan tillbaka upp till din cykel. " i åktips för nybörjare http://happymtb.org/forum/read.php/1/185363 så slog det mig att jag lyckades med att göra allt "rätt" för några år sedan.

Jag kom cyklandes hem i regnet på en gammal sliten MTB när jag skulle passera en kombinerad en bro med järnvägspår nersänkta i asfalten lyckades jag att halka med framhjulet på rälsen. Hojen lägger sig ner och trots att jag hade clips och farten var rätt hög lyckades jag med ovanstående manöver. Eftersom farten var hög så fortsatte jag att springa och när jag tillslut förstått vad som hänt var det bara att traska tillbaka och lyfta upp hojen. Till saken hör att E4:an går strax brevid och jag väntade mig att bilisterna vid rödjusen som sett det hela skulle kliva ur sina bilar och börja att klappa händerna ala gammal amerikansk ungomsfilm.

klapp klapp klapp klappp klappp klapp klapp klapppklappklappklapppklappklapp
 
Din bästa/värsta vurpa
Vill helst glömma när framhjulet på min gamla BMX lossnade, och även när jag skulle testa att cykla med armarna i kors (höger hand på vänster handtag o vice versa) och slog sönder tänderna.
 
Din bästa/värsta vurpa
För ca 2 månader sen, var jag & Micke ute på en 2-milarunda. Vintern hade fortfarande sitt grepp över det Skånska landskapet - lagom mycket snö och en tjäle på nån halvmeter.
Vi var nästan hemma, hade en fetebacke (utför) kvar.
Micke säger de förlösande orden - 'sist ner'.
Trots min ålder (host...), så tar fan tag i mig och jag sätter en attans fart, strax är jag om honom. Vingligt gick det i snömodden...
Helt plötsligt hugger däcken tag i modden, och cykeln ställer sig 90 grader åt vänster.
Naturkrafterna gör att jag flyger i en båge i tangentens riktning, tar mark ca 3 - 5 meter längre fram - på en bonnafrösen grusväg, belagd med snömodd.
Jag landar på höger sidas revben, eftersom jag (omedvetet) gör en Superman!!
Dessutom så får hjälmen en smäll + höger nyckelbensfäste + höger höft + vänster bens benhinna + en liten sträckning i ljumsken.

Micke hade ett helsicke att hålla från mitt spår - - - men jag slapp bli överkörd.
Efter några sekunder kvicknar jag till, är mest förbaskad för att mina vantar var totalt söliga...
Kände inget på plats, så jag satte mig på cykeln och rullade hem.

Väl hemma såg jag att benhinnan svullnade, men det åtgärdade jag genom att dränka in buffen i kallvatten och trycka dit den med en elastisk binda.

...men...efter några dagar började revbenen värka.

Under ca 2 veckor kunde jag inte hosta - skratta - nysa utan att det gjorde jäv....igt ont.
Fortfarande har jag känningar av revbenen - de andra skadorna är OK.

En anektod - när jag kollade GPS:en så hade jag inte hastighet av ca 40 km/h när cykeln ställde sig på tvären...
Numera tar jag det litta lugnare...
 
Din bästa/värsta vurpa
Fem svåra i höstas med AJ/PJ/Mikva. Tunnelseende mha pannlampa och kom lite fel i något nerförslut så det tog tokstopp. Flög väl några meter och kunde inte andas/lät som en säl... Körde vidare en timma och kom hem och såg att bröstkorgen stack ut på vänstra sidan (vilket den fortfarande gör), sen kom samma story som LasseN.. Brutna revben... Har fortfarande ont om jag lägger mig på mage på något hårt underlag, annars märker jag inte av det.
 
Din bästa/värsta vurpa
på en happy ride i höstas, kände jag mig lite stolt inombords att jag klarat av tempot och de flesta tekniska partierna när vi stannade för fika på något bondgårdsliknande fik på vägen i älta trakten, planen var väl att fortsätta till haninge, på grusvägen utanför rullar vi på i ca 20km/h och jag trampar o pratar lite med MK04 (tror jag han kallar sig här)

helt plötsligt hör jag en hög smäll och upptäcker mig själv flygande fram över grusvägen, vrider runt och landar på vänster axel, rullar några varv och reser mig upp, upptäcker att jag cyklat rakt in i en järnstolpe (fästet för en uppfälld vägbom)

Efter 2,5 timme rätt hård cykling utan missöden, lyckas jag pricka ett stort jefla järnrör mitt på en 4 meter bred grusväg???

vä hemma var jag färgglad lite över allt på kroppen, vänsterhanden såg ut som en fotboll, och höger armbåge var lite motvillig de närmsta veckorna, men mest ont gjorde det i själen =)
 
Din bästa/värsta vurpa
Gjorde en tjusig en i onsdags kväll - klantigbilistframkallad;

Var ute och luftade tempocykeln när jag i en svag utförslöpa i ca 40 närmar mig en parkerad bil i mitt körfält. Bilen står alltså med baken mot mig.
Håller ut mitt i körfältet för att synas så mycket som möjligt i backspegeln.
När jag är en liten bit bakom bilen slänger "bilisten" i backen och backar ut med bakändan tvärs hela jävla vägen för att vända...
Pallnit, 2-hjulssladd och snygg nedläggning av hojen resulterar i en asfaltkroppsurfning på vänster sida innan jag får fast kropp och cykel ett par meter från bilsidan där de i bilen sitter med ögon som ugglor i en fågelholk...
Utropandes höga och grova eder hoppar jag på fötter för att inse att de i bilen mest troligt tillhör de lurvigas gäng (läs a-lagare) - ilskan lägger sig snabbt då det brukar vara hopplöst (och smärtsamt;-) ) att diskutera med såna...

Linkade sen hemåt på cykeln med skrubbat knä/hand/armbåge, ont i pannan efter att ha nickat asfalten och ont ovanför pungroten där styret behagade träffa och med sönderslitna tajts/skoskydd/handskar och tröja.
 
Din bästa/värsta vurpa
Värsta var nog förra hösten när jag kör över ett ganska litet hopp och tappar balansen i luften, landar med för mycket framåtvikt och framhjulet fastnar på någon rot eller sten och jag flyger långt över styret, tar emot mig med armarna och när jag reser mig upp konstaterar jag snabbt att nyckelbenet är av och försöka borra sig ut genom huden.

Bästa vurpan finns det ett par men mina två senaste favoriter är dels när jag blir klippt av en bil från sidan och galant hoppar över styret och landar på tassarna medan cykeln slungas iväg under mig.
Och förra söndagen i Hellas där jag i ett brant nedförsparti bromsar lite väl hårt med frambromsen så att cykeln ställer sig rakt upp, jag lyckas klicka ur och hoppar över styret med benen isär och armarna isär och flyger rakt in i en gran typ 1,5meter upp i luften. Drar fram armarna och omfamnar granen. Glider sen av granen ner längs trädstammen. Värsta trädkramaren. Det hela gick väldigt långsamt också vilket måste ha sett så sjukt roligt ut.

/C
 
Din bästa/värsta vurpa
finns det bra vurpor?

värsta? det var nog när ja slog ut framtänderna, på vägen ut så passade de på att pasera igenom överläppen, så nu vet ja hur pearcing känns :D:D snyggt hål som ledde till 17 stygn på ut o insidan av läppen o fick plocka ut bitar av tänderna ur läppen. mysigt.

så gåre när man gör en faceplant på asfalt.
 
Din bästa/värsta vurpa
Skrev en liten vurpbetraktelse imorse men något gick snett när jag klickade på skicka-knappen så det inlägget sparades aldrig. Ger en sammanfattning här istället.

Stod och väntade på sambo och dottern vid Husbybadet igår em. Två cyklar kommer i nerförsbacken från Husbycentrum och ska in till badet. Den första har inga problem, han bromsar in och svänger in till entrén. På den andra cykeln sitter det två stycken, en på sadeln och en på ramen med båda benen åt samma håll och med ryggen mot det håll de ska svänga åt.

Han som styr bromsar också in och svänger sedan in mot entren, lutar cykeln lite som man gör och PANG! så ligger de och rullar på asfalten. Den som styrde cykeln reser sig upp direkt och hoppar omkring och tar sig för ena handen. Antar att han skrapade upp sig lite. Den andra som måste ha slagit omkull sig med ryggen före ligger kvar en liten stund men reser sig upp till slut och verkar ok.

Jag trodde de halkat på löst grus men när de plockar upp cykeln så ser jag att framhjulet gett vika och liknar mer siffran 8 än ett hjul.

De måste haft tur om de bara kom undan med lite skrapsår på händer och armbågar för det så läskigt ut. Förhoppningsvis fick de en tankeställare om hur det är tänkt att man ska använda en cykel. Kan de sen lära ut det till andra i området så kanske även buskörningar med mopeder och motorcyklar på gång/cykelbanorna kan minska.

//Ingvar - rapporterar med livet som insats. En rapport direkt från verkligheten ute i förorten...
 
Din bästa/värsta vurpa
En varm sommardag i Sundsvall på väg ner för södra berget 'skidbacken' world cup klassad alltså ganska brant o med en hardtail.

Har bra fart då framhjulet åker ner i ett kaninhål o jag flyger över styret flera meter gör en volt o landar på rumpan, ryggen trycks ihop o sen som ett paket med posten så kommer cykeln farandes o landar mitt uppe på huvvet o nacke + rygg blir ännu mera kompakt.
linkar hem o kan inte cykla på ett halvår då ryggen börja värka i cykelpositionen

Men det är bara o satsa igen så man inte får men för livet o inte vågar hoja

/Niklas
 
Din bästa/värsta vurpa
När man läser sånt här börjar det kännas läskigt att ha spd pedaler! Tänk faceplant i asfalt med cykeln fortfarande fast i fötterna, riksen att bryta ryggen då är nog ganska stor. :(
 
Din bästa/värsta vurpa
Tidigare i vår så var jag ute och luftade min nylackerade 29" enhjuling, 102mm vevarmar på, och den går att trampa fram i dryga 20 km/h.. Jag kommer till en bro, det är helt platt ,men här till skillnad från andra ställen så är asfalten ny och fin, och helt utan grus. Så jag trampar på lite extra, snorhög kadens. Och så känner jag hur det drar i vänsterfoten, mer och mer, kikar ner och ser att skosnöret har fastnat runt pedalaxeln. Jag hinner inte tänka på att brömsa innan jag känner hur det legger helt stumt mot pedalen, och jag dyker givetvis frammåt, men enhjulingen efter mig hängandes i vänsterfoten. Det drar rejält i vänsterfoten när jag slängs frammåt så jag landar med högersidan först, får knappt foten i marken, och fallet dämpas av högerhanden och axel/bröstkorg.
Ett äldre par framför mig ser förskräckt på, men jag kliver upp och borstar av mig, går 10 meter till slutet av bron och sätter mig på räcket för att rensa händerna på grus.

Högerhanden är skönt bedövad av smällen så jag kan pilla ut gruskornen utan smärta, lite öm i axeln, i övrigt bra, men ganska skakad, svårt att förstå vad som hände. Ser att en öggla för skosnöret på vänsterskon har slitits lös, det var nog bäst så. Väntar nån minut och sen är det bara att kliva upp på besten igen, lite ont i benen så jag orkar inte gå. Tar det lungt dom 2 km hem.

När jag kommer hem så klipper jag bort dom lösa hudflikarna i mitt 2*1 cm stora sår i nederkant av handflatan, utan smärta för handen är alldeles bortdomnad. :)
 
Din bästa/värsta vurpa
Gjorde min hitills värsta vurp på cykel idag på Hökensåsracet(grymt fin bana förresten).Trampa på singletracken och pedalen tog i en sten sving svang svängde vänster mot en annan sten och stöp med huvudet före ner i myllan. Det knaka till så gött i nacken att allt man tänkte på var eldriven rullstol,respirator och blöja..
 
Din bästa/värsta vurpa
Var ute och körde lite street med Olle_Edlund här på Happy, ja vi körde i Linköping alltså inte på Happy.

Till saken hör att det hade regnat i flera dagar och var allmänt blött och äckligt överallt men vi hade kört ett tag och haft rätt kul. Så kom vi ner till Resecentrum och jag skulle köra ner för en av trapporna precis som jag gjort femtioelva gånger innan, när det var torrt alltså.

Underlaget är någon sorts kakel som blir ruskigt halt när det blir blött, som jag fick erfara, och efter den drygt 20 meter långa dubbeltrappan har man cirka 8 meter på sig att få stopp innan man åker rakt in i en väldigt hård och kaklad vägg.

Hursomhelst kör jag ner utan att tänka på ovanstående men märker i sista halvan av trappan att greppet nog inte är det bästa och så fort jag fått ner hjulen på platten börjar jag bromsa. Effekten uteblir och med båda hjulen låsta glider jag ett par meter och hinner tänka "det här går åt helvete". *SMACK* så sitter jag klistrad rakt på väggen varpå jag trillar baklänges ner på ryggsäcken med filmkameran i...

På något jäkla vänster separerade jag från cykeln innan väggen för den låg ett par meter ifrån mig och hade inte åkt in i väggen som jag, bara åkt upp med bakhjulet på väggen på sidan.

Ingeting gick sönder, inte ens jag. Men det var en kul upplevelse såhär i efterhand, speciellt som inte en pryl gick sönder eller så. :D

Annars är nog den gången jag tappade kontrollen på rullgrus och körde rakt ner i Stångån (en smutsig och äcklig å som rinner genom stan) påväg till en kompis roligast...

Edit: Eller den gången jag hoppade och landade på toppröret och fick skrapsår på ställen man inte ska få skrapsår på.

Eller när jag skulle stila och stanna med sladd på strandkanten och cykeln visst inte hade någon väl fungerande broms...

Eller när jag skulle kicka ut från en bänk och spinner loss så jag dyker rakt i backen.

Eller när jag kör i betongparken och satsar lite för hårt så jag flyger rakt upp och sen rakt ner igen. Och landar på ryggen med styret i händerna och fötterna på pedalerna.

Eller:
SSSM_101.jpg

(Foto: Oskar Karlsson)

Men det kanske bara är min bäst dokumenterade vurpa. :D
 
Din bästa/värsta vurpa
Stångån är inte smutsig och äcklig det finns många fina badplatser utmed den.
Annars gjorde jag en fin vurpa i veckan körde över en vipbräda ca 50cm hög är lite trött tappar balansen dyker ut på sidan med frmhjulet först normalt så går det att köra vidare om man inte får halva styret i handen som jag fick. Så det blev till att slita loss fötterna ur spderna och rulla runt ett varv:-)
Sensmoral: Använd aldrig biltema styren mer mer än till brukscykeln som bara går på asfalt utan gupp och inte körs i skogen.
 
Din bästa/värsta vurpa
Min mest minnesvärda vurpa måste vara den gången en lågt hängande trädgren hakade fast i bärhandtaget på min rygga, som jag hade fastspänd med både midjebältet och det här minispännet över bröstet. Resultat: Jag drogs baklänges av cykeln, om än i slowmotion, det var lyckligtvis en uppförsbacke så det gick inte så fort. Hade knappast varit vidare trevligt om jag varit på väg åt andra hållet...
 
Din bästa/värsta vurpa
lleberg skrev:
-------------------------------------------------------
> Tidigare i vår så var jag ute och luftade min
> nylackerade 29" enhjuling, 102mm vevarmar på, och
> den går att trampa fram i dryga 20 km/h.. Jag
> kommer till en bro, det är helt platt ,men här
> till skillnad från andra ställen så är asfalten ny
> och fin, OCH HELT UTAN GRUS
...
> jag kliver upp och borstar av mig, går 10 meter
> till slutet av bron och sätter mig på räcket för
> att rensa händerna på grus.
>
> Högerhanden är skönt bedövad av smällen så jag kan
> pilla ut gruskornen utan smärta..


Öhm..?
 
Din bästa/värsta vurpa
Bästa vurpa:

Den hände för någon månad sen när snön hade försvunnt, skulle ut och cykla med de nya SPD-pedalerna.

Jag klickade i högerpedalen och skulle ta fart på gången, detta var första gången jag startade på grusgång, det hade även regnat lite så gången var väldigt mjuk. Jag får absolut ingen fart och jag och cyklen tippar ner i en snödriva efter cirka ½ meter. När jag kollar upp så ser jag en granne som står i fönstret och skrattar. Jag borstar av jackan och försöker igen, denna gång ute på trottoaren.

Värsta vurpa:

Cyklade in en äldre dam nere i Norrköping (Ljuragatan - Söderleden), det var en lång nerförsbacke, inte så brant men man fick upp bra fart där. Hastigheten var åtminstonde 40km/h+, jag kommer till en viadukt med en nerförbacke och sedan en kort uppförsbacke, vid toppen av backen som är lite skymd så kommer det en dam gående framför mig, jag cyklar på cykelstigen men när jag kommer så tar hon ett steg åt höger så jag brakar in i henne och träffar min barend i hennes ryggslut. Pedalen gör ett 10cm långt sår på mitt ben och jag stukar foten. Hur gick det med damen? Jag fick en rejäl chock så jag letade upp cykeln som låg ca 15 meter bort och frågade henne hur det gick, bra sa hon och hon ville inte ha någon hjälp fast jag erbjöd mig. Hon var säkerligen också chockad.

Lärdom: Man är inte säker bara för att man håller sig på sin sida.
 
Senast redigerad av en moderator:
Din bästa/värsta vurpa
417Freerider: Downhillah skrev:
-------------------------------------------------------
> lleberg skrev:
> --------------------------------------------------
OCH HELT UTAN GRUS
> ...
> > jag kliver upp och borstar av mig, går 10 meter
> > till slutet av bron och sätter mig på räcket
> för
> > att rensa händerna på grus.
> >
> > Högerhanden är skönt bedövad av smällen så jag
> kan
> > pilla ut gruskornen utan smärta..
>
>
> Öhm..?

Den såg ut att vara utan grus :P fanns lite smågrus och sandkorn och dom lyckades jag träffa.
 
Din bästa/värsta vurpa
Min mest obehagliga vurpa hittils var i fredags när en bil lyckades klippa mig när den korsade cykelbanan. Som tur var så hade den riktigt rundad front, det var en Volvo xc tror jag, så jag klarade mig undan med en jäkla massa blåmärken, lite skrapsår och ont i vänsterbenet som tog den värsta smällen. Min första bilkontakt, och förhoppningsvis den sista, det var en ruskigt otrevlig känsla när jag insåg att jag inte längre hade någon chans att undvika att bilen skulle träffa mig. Vill helst inte tänka på vad som hade hänt om det hade varit en bil med wildbars eller stora extraljus...:( Nä, inget man kan hitta på på mountainbike i skogen kommer upp till samma farlighetsnivå som cykling i stadstrafik, viva mtb! :)
 
Din bästa/värsta vurpa
Jadå, killen stannade och undrade hur det gick med mig, just då kändes kroppen bedövad och det gjorde inte så ont, det kom senare. Han sa att han inte såg mig alls, svårt att tro så synlig som jag var, men han kanske tryckte på mobilen eller skruvade på stereon, vad vet man. Är så jäkla tacksam att jag hamnade uppe på motorhuven istället för under bilen, blä.
 
Din bästa/värsta vurpa
min utan tvekan bästvärsta vurpa gjordes i augusti ifjol. hade sällskap av lillebror (vars hoj för tillfället var utan bakbroms) på det andra passet med min nya Avanti. vi var på väg från ett skogsparti till ett annat och körde lite attackcykling på asfalt, vilket tog oss in i ett litet villaområde. helt plötsligt var brorsan borta och jag tänkte nöjt att jag knäckte honom så pass att han kände sig tvungen att ta en annan väg för att vila lite.

jag rullade vidare i bra fart genom nästa gathörn, funderandes på om jag skulle ta cykelbanan till vänster eller gatan rakt fram. plötsligt dyker det upp nåt från höger, bakom en häck.
lillebror! i hög fart - på framhjulet.

jag är tveksam till om jag överhuvudaget hann få upp fingrarna på bromshandtagen. han smällde in i mitt framhjul, framför gaffeln. vi slog ihop i luften och landade i en hög på asfalten ca 8 meter från smällen, med mig överst. jag fick min hoj i ryggen eftersom ena pedalen inte löste ut. de enda skadorna var tre små skrubbsår och ett par blåmärken - ett av dem på mitt blygdben, ca en cm ovanför ...
framfälgen förvandlades till en obrukbar åtta och sadeln blev rejält stukad. brorsans cykel var helt oskadd.

efter att ha suttit och chockgarvat en stund ringde vi efter transport hem. försäkringsbolaget fick en något modifierad version av kraschen och jag fick nya delar. vad de tänkte på verkstan vill jag inte veta.

det är helt ofattbart att det är går att smälla ihop sådär utan att skada sig rejält.
 

Senaste inläggen

Köp & Sälj

Ny annons

Artiklar

Tillbaka
Topp