GoranS skrev:
-------------------------------------------------------
> Granskningsprogram verkar inte sällan drivas med
> en implicit agenda om att sätta dit någon eller
> att få människor att följa den smala vägen. I
> det skenet tror jag inte programmen uppnår
> någonting. Därav min kommentar.
>
> Efter att ha sett (större delen av) gårdagens
> program tycker jag ärligt talat att det, tyvärr
> som väntat, mest gick ut på att skapa misstanke.
> Det hade t.ex. varit oerhört mycket mer
> informativt om de först gått igenom de tre
> parametrarna som togs upp, d.v.s. Hb, hematokrit
> och retikolyter (stavning?), och redovisat vad man
> vet om vad dessa naturligt ligger på, deras
> variationer över tid och vad som påverkar dom.
> Nu visar de upp värden i rutan, men utan egen
> förkunskap har man ingen möjlighet i värden att
> ha en känsla för om dessa värden indikerar
> någonting alls.
Håller med. Men så ser den gängse dramaturgin ut i denna typ av program. Ngn (en makhavare) skall med mikrofonen upptryckt, fås att stammande säga ngt som kan tolkas som ett icke direkt avståndstagande. Lite klippklipp och sen är det (journalistiskt) bevisat.
En bekant till mig har en maktposition i samhället och företrädde den sida som UG skulle granska för ett par år sedan. Enligt uppgift skall den intervjun varit det märkligaste samtal vederbörande ngnsin haft. Bland annat extrema skiftningar mellan kallprat och sans, till aggresiva påståenden och påhopp ett tjugotal ggr som en blixt från klar himmel. I vilket annat sammanhang som helst hade intervjuarens beteende setts som mkt märkligt agerande. Men, huvudet hölls kallt och UG fick ingen inspelad reaktion motsvarande "nu har du ställt samma fråga tjugo gånger, nu går jag härifrån". Intervjun kom därmed heller aldrig med i sändningen, eftersom det inte fanns ngt som passade in i dramaturgin.
Rent intellektuellt är det rätt förkastligt att tråla efter den rätta reaktionen som på TV utgör beviset. Om man inte får ngt napp, trålar man vidare till nästa och nästa person, tills ngn blir irriterad. Voila - QED.
Och, frågan är om samhället får det bättre med denna typ av journalistik. För att kunna hantera journalistiken har de flesta insitutioner börjat med medietränade filter där journalisterna fastnar. I stället för att sansat ställa frågor till riktiga makthavare. Exempelvis den person på norska skidförbundet som helt iskallt fullkomligt tillintetgjorde intervjuaren. Det fanns inget att ta på, ingen reaktion, ingen fakta, ingenting.
Janne Josefsson har nog inte gjort svensk journalistik en tjänst på sikt.