Downhill-gnäll
Glad midsommar!
Och eftersom det regnar tänker jag gnälla lite.
Jag har cyklat i skogen alldeles för länge, och tänker nu ge mig på downhill. Jag har en relativt ny AM/FR-hoj med 150mm-slag (äänduro) som går som ett tåg i skogen. Speciellt nedför.
Men jag har ändå frågat lite varstans om den duger för Downhill, jag ska ju inte hoppa väldigt högt eller droppa väldigt långt. Svaret är i alla fall utom ett "nja, du bör nog ha en riktigt DH-hoj".
Samma svar fick jag om min sons hoj, en hardtail som är ganska väldimensionerad annars och klarar lokala skogarna bra, även i fart. "Nja, han ska nog ha en riktig". Problemet är att de riktiga kostar 20 papp. Inte riktigt aktuellt för någon som växer som ett ogräs. Kanske att jag bygger något, men vill kolla intresset först.
Men, i ärlighetens namn (och nu kommer gnället), merparten av de som svarar är ju ute och cyklar (ja, skitdåligt skämt, skyller på regnet). Bara för att man åker lift upp innebär inte per automatik att det är mer gnarly i backen än det är hemma i skogen. Snarare tvärt om. De ömsom singletrack ömsom maskinbyggda spår som är lämpliga för nybörjare är ju rena asfalterade motorvägarna för de som är vana vid Hellas/Tyresöskog. Och det finns som sagt backar i sagda skogar där det går ruskigt fort, och man (iallafall jag) hoppar och droppar i skogen.
Min slutsats är som följer:
Cykelbutiksfolk och bikepark-folk svarar som de gör för att de vill sälja/hyra hojar även till de som inte behöver. En AM/FR-hoj (eller bra hardtail för kids) duger gott om man inte ska köra svart (eller rött väldans fort). Och även då kan en bra åkare klara sig med en enduro.
Vore det inte bättre för sporten / alla om just fokus på DH-maskiner dämpades något? Ja, de är absolut nödvändiga då det börjar gå riktigt fort eller man går på stora prylar, men för alla andra duger samma heldämpade hojar som klarar Hellas alldeles utmärkt.
Nu får ni gnälla på mig om ni vill. :)
Och eftersom det regnar tänker jag gnälla lite.
Jag har cyklat i skogen alldeles för länge, och tänker nu ge mig på downhill. Jag har en relativt ny AM/FR-hoj med 150mm-slag (äänduro) som går som ett tåg i skogen. Speciellt nedför.
Men jag har ändå frågat lite varstans om den duger för Downhill, jag ska ju inte hoppa väldigt högt eller droppa väldigt långt. Svaret är i alla fall utom ett "nja, du bör nog ha en riktigt DH-hoj".
Samma svar fick jag om min sons hoj, en hardtail som är ganska väldimensionerad annars och klarar lokala skogarna bra, även i fart. "Nja, han ska nog ha en riktig". Problemet är att de riktiga kostar 20 papp. Inte riktigt aktuellt för någon som växer som ett ogräs. Kanske att jag bygger något, men vill kolla intresset först.
Men, i ärlighetens namn (och nu kommer gnället), merparten av de som svarar är ju ute och cyklar (ja, skitdåligt skämt, skyller på regnet). Bara för att man åker lift upp innebär inte per automatik att det är mer gnarly i backen än det är hemma i skogen. Snarare tvärt om. De ömsom singletrack ömsom maskinbyggda spår som är lämpliga för nybörjare är ju rena asfalterade motorvägarna för de som är vana vid Hellas/Tyresöskog. Och det finns som sagt backar i sagda skogar där det går ruskigt fort, och man (iallafall jag) hoppar och droppar i skogen.
Min slutsats är som följer:
Cykelbutiksfolk och bikepark-folk svarar som de gör för att de vill sälja/hyra hojar även till de som inte behöver. En AM/FR-hoj (eller bra hardtail för kids) duger gott om man inte ska köra svart (eller rött väldans fort). Och även då kan en bra åkare klara sig med en enduro.
Vore det inte bättre för sporten / alla om just fokus på DH-maskiner dämpades något? Ja, de är absolut nödvändiga då det börjar gå riktigt fort eller man går på stora prylar, men för alla andra duger samma heldämpade hojar som klarar Hellas alldeles utmärkt.
Nu får ni gnälla på mig om ni vill. :)
