En strunt sak för en happyit...

Njutförsåkare

Aktiv medlem
En strunt sak för en happyit...
...men en händelse för en på väg tillbaka.

Jag har hängt här på happy i perioder sedan några år tillbaka och alltid fått mycket av både kunskap och inspiration ( och skit från forumtroll ), men aldrig känt att jag haft mycket att ge tillbaka. Nu håller jag på att åter bygga upp ett liv efter att ha gått i väggen med sjukskrivning för "depressiv period" och allt som kom med det.

För att mitt barn ska slippa växa upp utan pappa har fokus legat på att komma tillbaka till jobbet och orka ge henne varannan helg. Så i övrigt har funnits noll ork till att tänka på kost och motion. Bättre att äta för mycket skräpmat än att ha ångest över att jag borde... Du kan säkert räkna ut resten.

Idag är jag så pass i balans att jag orkar tänka på att min kosthållning har en stor förbättringspotential och troligen kan fås att ta en mindre del av min inkomst i anspråk. Samt att det kanske är en bra sak att komma igång med cyklandet igen, för att motverka växtvärken på mitten. Men det är verkligen att börja om på ruta ett.

Imorse fick jag äntligen ut mig och cykeln för en första kort tur. Fy fan vad det tog emot och gjorde ont! Mycket kommer att ordna sig om jag får till en kontinuitet i cyklandet, men ett par saker kommer ta lite längre tid. Komma i ett par cykelbyxor exempelvis. Så sittkomfort kommer att bli en het potatis. Bike fit har jag ägnat dagen åt. Hittade en "calculator" på nätet som verkade vettig. Bara det att det inte är busenkelt att mäta sig själv, och att jag inte blir säker på om en "Frensh fit" är en bra utgångspunkt då jag har en CX som modifieras för att kunna tjänstgöra även som jobbpendel. Inte fullt så ambitiöst som det kan låta då jag har gång avstånd dit, men ändå. Jag vill sitta ok den stunden. Helst skönt så man vill ta cykeln varje dag.

Men nu blir det ryggläge och förhoppning om att det även i morgon blir en tur. Så dagens inte blir en engångsföreteelse.

Oskar
 
En strunt sak för en happyit...
oskka skrev:
-------------------------------------------------------
> ...men en händelse för en på väg tillbaka.
>
> Jag har hängt här på happy i perioder sedan
> några år tillbaka och alltid fått mycket av
> både kunskap och inspiration ( och skit från
> forumtroll ), men aldrig känt att jag haft mycket
> att ge tillbaka. Nu håller jag på att åter
> bygga upp ett liv efter att ha gått i väggen med
> sjukskrivning för "depressiv period" och allt som
> kom med det.
>
> För att mitt barn ska slippa växa upp utan pappa
> har fokus legat på att komma tillbaka till jobbet
> och orka ge henne varannan helg. Så i övrigt har
> funnits noll ork till att tänka på kost och
> motion. Bättre att äta för mycket skräpmat än
> att ha ångest över att jag borde... Du kan
> säkert räkna ut resten.
>
> Idag är jag så pass i balans att jag orkar
> tänka på att min kosthållning har en stor
> förbättringspotential och troligen kan fås att
> ta en mindre del av min inkomst i anspråk. Samt
> att det kanske är en bra sak att komma igång med
> cyklandet igen, för att motverka växtvärken på
> mitten. Men det är verkligen att börja om på
> ruta ett.
>
> Imorse fick jag äntligen ut mig och cykeln för
> en första kort tur. Fy fan vad det tog emot och
> gjorde ont! Mycket kommer att ordna sig om jag
> får till en kontinuitet i cyklandet, men ett par
> saker kommer ta lite längre tid. Komma i ett par
> cykelbyxor exempelvis. Så sittkomfort kommer att
> bli en het potatis. Bike fit har jag ägnat dagen
> åt. Hittade en "calculator" på nätet som
> verkade vettig. Bara det att det inte är
> busenkelt att mäta sig själv, och att jag inte
> blir säker på om en "Frensh fit" är en bra
> utgångspunkt då jag har en CX som modifieras
> för att kunna tjänstgöra även som jobbpendel.
> Inte fullt så ambitiöst som det kan låta då
> jag har gång avstånd dit, men ändå. Jag vill
> sitta ok den stunden. Helst skönt så man vill ta
> cykeln varje dag.
>
> Men nu blir det ryggläge och förhoppning om att
> det även i morgon blir en tur. Så dagens inte
> blir en engångsföreteelse.
>
> Oskar

Bra inställning! Varje ny dag är en möjlighet att bli en bättre version av sig själv.
 
En strunt sak för en happyit...
oskka skrev:
jag har en CX som modifieras
> för att kunna tjänstgöra även som jobbpendel.
> Inte fullt så ambitiöst som det kan låta då
> jag har gång avstånd dit, men ändå. Jag vill
> sitta ok den stunden. Helst skönt så man vill ta
> cykeln varje dag.
>
> Oskar

Inget hindrar att du tar en omväg till jobbet när du fått upp suget.
Kämpa på!
 
En strunt sak för en happyit...
Heja du! Segt att vända när man halkat av banan. De dåliga sakerna brukar leda till fler av de dåliga, men tack o lov fungerar det så med de bra med.
 
En strunt sak för en happyit...
Ingen struntsak. Heja dig, och kämpa på. Använd gärna tråden för att kontinuerligt få pepp och hjälp, och skriva av dig om fundringar och utveckling. Sånt peppar även andra.

Var sak har sin tid i livet. Ibland blir det inte vad man tänkt, och man får tar omvägar. Kul att du är påväg tillbaka. För mig är cyklingen inte bara en hjälp för fysiskt välmående, utan nog ännu mer en hjälp för psykiskt välmående. Inget kan ge mig samma ångest- och depressionsdämpande effekt som en stund i sadeln.

Lycka till :)
 
En strunt sak för en happyit...
Kanske försöka fixa lite sällskap på turerna ibland?

Jag är själv en dubbelnatur - till viss del ensamvarg, men på något sätt också väldigt social. Ibland kan det mest självklara, som att göra något tillsammans med någon, betyda så mycket. Det är så självklart att man glömmer det ibland.

Där jag bor arrangeras det turer utan att man behöver vara engagerad i förening/klubb. F&S kör visst ibland. Räcker med vanligt medlemsskap + träningskort. Team Sportia kör/har kört. Gratis att hänga på. Sen finns nog en eller ett par mer eller mindre regelbundna gratisrundor som körs. Har naturligtvis inte fått tummen ur, utan tänker hela tiden att jag skall gå med i en lokal cykelklubb...när jag hinner. Ja ja
 
En strunt sak för en happyit...
CX måste vara en bra början att hitta tillbaka till sadeln.

Häng inte upp dig på att försöka hitta den perfekta sittställningen. Efter längre uppehåll är det alltid obekvämt att sitta på cykeln, men det går över med tiden. Det är i alla fall min erfarenhet.

Precis som du är inne på tror jag att nyckeln till framgång ligger i att göra cykeln till en del av vardagen - pendla, handla och som allmänt transportmedel. Sätt en ära i att låta bilen stå, eller att skippa lokaltrafiken, för att istället ta cykeln. Då behöver man inte ge sig ut för att träna utan får det på köpet.

Precis som andra skrivit så kan det också vara en bra idé att hitta någon att träna/"cykelpromenad" med. Vill kompisen inte träna så kan du i alla fall ta cykeln när ni ska träffas.

Använd cykeln för att utforska omgivningen och prova nya vägar.

Precis som alla råd som ges på internet ska min tips ovan tas med en nypa salt. Förhoppningsvis kan du fortsätta få inspiration på Happy!

Lycka till med att komma upp i sadeln igen!
 
En strunt sak för en happyit...
Kämpa på och tack för att du delar. Det finns fler som har problem liknande dina, och då hjälper och inspirerar det att läsa din text.
 
En strunt sak för en happyit...
ol__ skrev:
-------------------------------------------------------
> Var sak har sin tid i livet. Ibland blir det inte
> vad man tänkt, och man får tar omvägar. Kul att
> du är påväg tillbaka. För mig är cyklingen
> inte bara en hjälp för fysiskt välmående, utan
> nog ännu mer en hjälp för psykiskt välmående.
> Inget kan ge mig samma ångest- och
> depressionsdämpande effekt som en stund i
> sadeln.

+1 Kämpa på och lycka till!
 
En strunt sak för en happyit...
Jag har enligt teorin i rubriken nu skaffat mig en ful ovana. Fick tummen ur i dag igen!

Tack för all uppmuntran och råd. När det gäller sällskap på turerna finns det med i planen. Men just nu är jag så pass i botten fysiskt att turen igår på ca 15 min gjorde mig lite skakig i kroppen. Samt att jag vill jobba med att få tummen ur på egen hand. Men vill någon i Linköping hänga med och träna trackstand så är det bara att höra av sig.

Idag var kroppen mer redo för syrechocken så nu är det mest nyp i kinderna som känns. Var på vinden och rotade och hittade en sadelstolpe med rejäl setback som man ska ha om man ska köra Frensh Fit. Hittade även annan sadel som jag köpt men aldrig fått på någon cykel så den fick också följa med ner till hobbyrummet. Gjorde att det kändes som jag satt betydligt mer avslappnat. Eller kanske mer att man satt mer än hängde på tre punkter. Skönare var det i alla fall.

Sen insåg jag att det nog får bli tredelat vevparti fram ett tag. Så är det någon som vill byta till sig ett i praktiken provmonterat 105CX parti mot en 17-18" inbred/456-ram så är det bara att höra av sig. Cotic soul går också. :-D

Nu får det bli lite cykelmek.
 
En strunt sak för en happyit...
oskka skrev:
-------------------------------------------------------
> Nu får det bli lite cykelmek.


Världens bästa terapi. :-)
 
En strunt sak för en happyit...
Starkt skrivet. Röstar även jag för att du loggar din cykling typ strava eller endomondo. Mycket motiverande när man svart på vitt ser prestationen växa på sig.

Kämpa !
 
En strunt sak för en happyit...
Kör ofta och kortare tid än mer sällan och längre tid. Skit i hastighet och sträcka. Hitta en vana med att cykelträna oavsett hur vädret är.
 
En strunt sak för en happyit...
Jörgen_A skrev:
-------------------------------------------------------
> Börja mäta med Strava eller annan app hur
> mycket/snabbt/långt du cyklar. Det är en bra
> motivator att se hur man blir bättre.


+1

Strava är kul på alla nivåer. Kul att se hur långt, hur lång tid och så vidare.
 
En strunt sak för en happyit...
Miss Lycka skrev:
-------------------------------------------------------
> Kör ofta och kortare tid än mer sällan och
> längre tid. Skit i hastighet och sträcka. Hitta
> en vana med att cykelträna oavsett hur vädret
> är.

+1
Miss Lycka har äntligen skrivit något som jag förstår... och håller med om.

Lycka till.
 
En strunt sak för en happyit...
Tack för allt pepp och stöd!

Har lyckats få till pendling måndag och onsdag så nu har jag skapat en ful ovana av det med. skönt!

Tredelat vevparti var inte så dumt för en (totalt) otränad. Hade tur med vädret också så man fick sig en påminnelse om hur gött det kan vara att rulla fram då en bra cykel. Men med det kom även drömmarna om en ny ram för stigcykeln. Fast det få vänta tills jag kommit igång och fått in ovanan att cykla ordentligt. Loggar gör jag med Runkeeper. Något som talar för Strava istället?

Hade igår en svacka generellt. Skulle göra ett arbetsmoment som i grunden är enkel och som så ofta an göras på minst två sätt. Men jag kunde inte ta beslutet om vilket som jag skulle köra efter. Lite som att fastna i beslutet om man ska klia sig på näsan med höger eller vänster hand. Jag ser alternativen. Inget av dem är svårt. Men man tappar fokus när man försöker. Ett stort tack till min kollega som tyvärr också jobbar med att komma tillbaka från en liknande sjukskrivning. Bara att sätta sig och berätta att man var i det läget för en som förstår fick mig ur den loopen.

Idag ska jag hämta meningen medlivet, aka min dotter, så det kommer bli bil som gäller fram till onsdag. Det finns drömmar/planer på påhängscykel eller liknande för sommaren. Men nu har jag tagit första steget och ska vara glad över det.

Oskar
 
En strunt sak för en happyit...
fagerand skrev:
-------------------------------------------------------
> Bra jobbat Oskar, jag hejar på dig. ?


Instämmer. Hejar också på dig Oskar!
/E
 
En strunt sak för en happyit...
Bra jobbat.

Nu vet jag ju inte hur gammal din dotter är och om det funkar praktiskt, men det är inte s.a. du kan smita ut för en kort tidig lördags- eller söndagstur innan hon vaknar? För mig är vanor något som lätt bryts och att hålla upp en vecka kan lätt få latmasken i mig att börja ta över. Bara en tanke, i synnerhet som vädret väl ska bli rätt OK i helgen.
 
En strunt sak för en happyit...
Heja!

Du är modig som skriver och det måste finnas fler än jag här som känner igen sig i det du skriver. Första cykelturen för mig var kort och väldigt långsam och resulterade i att jag kräktes :-D Sen började det gå bättre och bättre.
 
En strunt sak för en happyit...
Jag blir lite...varm av det gensvar jag får. Tack känns lite tunt.

GoranS skrev:
-------------------------------------------------------
> Bra jobbat.
>
> Nu vet jag ju inte hur gammal din dotter är och
> om det funkar praktiskt, men det är inte s.a. du
> kan smita ut för en kort tidig lördags- eller
> söndagstur innan hon vaknar? För mig är vanor
> något som lätt bryts och att hålla upp en vecka
> kan lätt få latmasken i mig att börja ta över.
> Bara en tanke, i synnerhet som vädret väl ska
> bli rätt OK i helgen.

Nej, den lösningen är inte aktuell. Där går hennes behov före. Men jag tror dock att jag kan låna ut henne en stund så jag får komma ut. Men heltklart, latmasken är duktig på att tränga sig in och få fäste.

Annahojt skrev:
-------------------------------------------------------
> Heja!
>
> Du är modig som skriver och det måste finnas
> fler än jag här som känner igen sig i det du
> skriver. Första cykelturen för mig var kort och
> väldigt långsam och resulterade i att jag
> kräktes :-D Sen började det gå bättre och
> bättre.

Ok, där blev jag slagen i förbättringspotential. :-)
Tufft att kliva på nästa runda efter den starten.

Diskuterar med fellow happyit om att överta ägandet av en tailgator. Men hon som förväntas åka snålskjuts är inne på att en ren påhängscykel är bättre. Antagligen för att man slipper reta upp pappa när fokus justeras bort från cyklandet och att hon har full koll på var jag tar vägen.

Hon räknade vid två års ålder ut hur man gör för att garanterat få kramas på dagis. Man knuffar objektet så det ramlar och blir ledsen. Då måste man ju säga förlåt och kramas innan fröken är nöjd. Så jag utgår från att hon listat ut för och nackdelar med egen cykel kontra påhängscykel.

Nu ska jag nog också sov då det finns goda förutsättningar för VAB i morgon. Snorig, matt och varm.

Oskar
 
En strunt sak för en happyit...
Ett styck farmor kom förbi i solen och distraherade dottern idag, så det blev en kort sväng trots allt. Kom på mig med att tänka på hur skön pendlar-CX jag her fått till. Trots tempomage. Så nu har jag fått ner tröskeln för att komma ut en hel del.

Har även blivit mycket cykelmek då en röd 16" hämtades hem. Så med en trailgator för tillfället anförtrodd postnord så kan det bli mycket utflykter framöver.

Annars är det lite jobb med att inte tänka på samtalet med chefen på tisdag. Men det är två steg fram och ett bakåt, istället för det vanliga. Två steg bakåt och ett fram.

Det jobbiga med att komma ur en depretion är att få förstår hur när man hel tiden är att falla in i gamla tankebanor och mönster. Chefen är en av dem som säger att det är ju bara att... Tack så jävla mycket för den förståelsen.
 
En strunt sak för en happyit...
oskka skrev:
-------------------------------------------------------
> Det jobbiga med att komma ur en depretion är att
> få förstår hur när man hel tiden är att falla
> in i gamla tankebanor och mönster. Chefen är en
> av dem som säger att det är ju bara att... Tack
> så jävla mycket för den förståelsen.

Just detta är det svåra. Du blir egentligen aldrig "frisk" - du lär dig bara att hantera det och fungera. Så är det för mig iaf.

Du är grym iaf!
 
En strunt sak för en happyit...
Välkommen tillbaks till de cyklandes skara! Har själv gått igenom något liknande och kan intyga att koncentration på de viktiga värdena i livet som nära och kära samt en rejäl dos motion i form av cykling är en bra medicin när man förmår.

/ J
 
En strunt sak för en happyit...
Hejja!

Mina fem öre:
Skaffa dig rutiner som förenklar att cyklandet blir av.
Typ att ha ordning och reda bland cykelkläderna.
Gör små förändringar i kost och motionsvanor som du kan leva med istället för orimliga bantnings och motions satsningar.
Kör med enkla bonusmotionsknep typ gå i trappor istället för att ta hissen. Ta ett extra varv runt kvarteret. Lek aktivt med din dotter . Hitta glädjen i att röra på dig på alla möjliga sätt och vis.
Tänk pepp inte skuld.
 
En strunt sak för en happyit...
Lite tur med vädret har jag haft. Så det har inte behövts mecka med överdragsbyxor som... har krympt... utan det har bara varit att ta cykeln och åka iväg när jag haft chansen. Idag skulle jag hämta ett paket och lämna in en pryl för service på stan. Trots chansen att ursäkta mig med att jag ändå hade bilen till jobbet för att jag lämnade dottern sista gången den här perioden och att jag hade ett otympligt paket att hämta så körde jag hem bilen och tog cykeln. Som det verkar heta nu för tiden så fick jag Feeling. Sol och moderat vind gjorde det viktigare att ta cykeln till stan än att få hem paketet. (Har ingen glädje av en trailgator innan nästa vecka i alla fall.) Misstänker att stilpolisen överväger Harakiri om de fick syn på mig. Men jag kände en lättnad av att få rulla fram på en riktigt skön cykel utan att kroppen skriker. Jag kände mig f?n lite normal en stund.

För mig var det stort då jag i går hade ett IPM (aka: utvecklingssamtal) med chefen och det har varit jobbig inför det då jag är osäker på vart jag har honom. Han är hygglig och försöker göra ett bra jobb, men... jag kämpar med förtroendet för kapaciteten. Hade varit enklare om han varit ett självgott arsle som man kunde avfärda som ett... Men det är han inte så då behöver man tänka på vad man säger. Lite i alla fall. Och då kommer demonerna tillbaka med tvivel och ångest. Vilket gör underverk för oförmågan att tänka klart och analytiskt.

Näe, här tror jag att vi drar gränsen för idag.
-----------------------------------------------
 
En strunt sak för en happyit...
oskka skrev:
-------------------------------------------------------
...
> tog cykeln.
> Som det verkar heta nu för tiden så fick jag
> Feeling. Sol och moderat vind gjorde det viktigare
> att ta cykeln till stan än att få hem paketet.
> (Har ingen glädje av en trailgator innan nästa
> vecka i alla fall.) Misstänker att stilpolisen
> överväger Harakiri om de fick syn på mig. Men
> jag kände en lättnad av att få rulla fram på
> en riktigt skön cykel utan att kroppen skriker.
> Jag kände mig f?n lite normal en stund.
>
...

Bra kämpat!
Kämpat kanske är fel ord? Du verkar ha njutit av turen.
Ofta är det de gånger när man väljer att ta sig ut med cykeln, istället för att göra det enkelt för sig, som ger bäst "Feeling".
Vad stilpolisen tycker spelar ingen roll så länge man själv har det Najs... som det verkar heta nu för tiden ;)

Själv ångrar jag att jag stannade inne och diskade, happysurfade och tittade på TV, istället för att ta tillvara på det fina vädret efter jobbet.
 
En strunt sak för en happyit...
Om du är lite av ett Simpson-fan kanske det gamla avsnittet "[2F10] And Maggie Makes Three" kan lätta upp lite men även ge stöd i jobb/chefen-frågan?

tumblr_mfhobj5ZfG1qenp82o1_400.jpg




Hursom; hejja-hejja!
 
En strunt sak för en happyit...
En sak man inte ska hänga upp sig på när man försöker hitta tillbaka från en depression är att man är ostadig och att man kommer reagera oproportionerligt på små saker. Åt båda hållen. Det är liksom det som är sjukdomen, ohälsan. Det viktiga är att försöka hantera sig lite bättre nästa gång och lugnt konstatera att man nog inte är helt bra än. Tittar man sen ett varv till så inser man att man nog trots allt blivit lite bättre då man för ett par månader sedan inte hade orkat hantera situationen så här bra.

Mitt försök att sakta komma igång med cykling har gått riktigt bra. Tröskeln att ta cykeln till jobbet när jag inte har meningen med mitt liv hemma har sjunkit, rejält. Tur med vädret har säkert bidragit, men det var självklart att ta cykeln idag. Steg ett är taget!

I helgen fick jag också till en tur med min MTB som jag skrev en kort [RR] om. Det som gjorde den stor för mig var att det var första gången på flera år som jag tänkte på hur skönt cykel jag har. Allt tokroligt mitt barn kommer på. Hur fint det kan vara en söndagmorgon, utan att förnimma att det trevliga är över när jag kommer hem. Igår kom istället tanken på att när jag kommer hem blir det mer trevligt. En varm dusch, musik, meka, surfa happy....eller bara somna en stund i soffan.

Detta gör att det blir lite, lite lättare att göra måsten som tvätta och städa.

Tack för alla nya pepp och tips. Det gör skillnad.
 
En strunt sak för en happyit...
Hmm, det här med att mäta det du cyklar tycker jag har en tendens till att slå ihjäl glädjen. Men, vi är alla olika. Jag mäter sträckan och tiden. That is it. Men, jag ska cykla ett tempo eller två här i sommar, så nu lär väl jag med börja mäta satan.
 
En strunt sak för en happyit...
Tänk på att även uthållighet i huvudet är lite nedsatt så kom ihåg att tillåta dig vila mellan varven. Då smakar ju cyklingen desto bättre!
 
En strunt sak för en happyit...
oskka skrev:
-------------------------------------------------------
> då kommer demonerna tillbaka med
> tvivel och ångest. Vilket gör underverk för
> oförmågan att tänka klart och analytiskt.

Detta var tamejfan bra sagt. Man slutar också att njuta och glädjas över det man har, tex jobb och barn.

Hitta någon att cykla med är mitt tips.
 
En strunt sak för en happyit...
Varje gång du tar dig ut på cykeln är en liten seger. Oavsett hur lång tid du är ute.

(Cykling är ju faktiskt en tröskel i dig, det är en hel del grejer som skall göras innan man kommer ut. Kläder skor reservdelar check av cykel osv, det är bra att du kommer ut på det!)

Hoppas du får lite välförtjänad energipåfyllning av både att sätta igång kroppen och att få en dos väder, fint eller mindre fint.

Skynda långsamt och hoppas saker går åt rätt håll i fortsättningen. Får du en liten set back (vilket du säkert får nån gång), hoppas jag att energin räcker för att ta sig runt den, du samlar hela tiden!

Lycka till!!
 
En strunt sak för en happyit...
oskka skrev:
-------------------------------------------------------
> En sak man inte ska hänga upp sig på när man
> försöker hitta tillbaka från en depression är
> att man är ostadig och att man kommer reagera
> oproportionerligt på små saker. Åt båda
> hållen.

Känner jag igen, väldigt väl. Just detta att spiralen lätt kan börja snurra, och den kan snurra båda upp och ner. Idag är jag tacksam att den inte går lika djupt, men det är inga mirakelkurer som ligger bakom det. Med tiden har bottnen undan för undan flyttats uppåt.

Emellertid spinner den fortfarande, spiralen, både uppåt och nedåt. Det kanske är lite kontroversiellt, men idag kör jag lite på "roll with the punches"; Jag har lärt mig vad som kan dra ner mig, och vad och vilka som kan dra upp mig. Händer något som drar ner mig, ja då kan jag passa på att bryta ihop lite. Efter jag brytit ihop kan jag komma igen. Och händer det något som drar upp mig, då kan jag ta till knep för att elda på gnistan ytterligare.

Alla har en egen väg ur sånt här. Du måste hitta din väg, och din takt. Och jag tror du är på god väg :) Fortsätt kämpa :)
 
Tillbaka
Topp